är det mos eller magi?

bloggar

Det är fredag och första gången på länge som det känns som fredag.

Sorgligt kan man tycka.

Men den här veckan har jag minst två gånger på olika teman sagt att sådant man tycker om, som är fint, som man önskar att man gjorde mer, när man hittar sådana saker är det så himla bra. Då är det bara att ta tag i den känslan och göra sådana saker mer.

Mer fredagar.

Mer frukost vid 06.15 och sedan sitta och skriva i två timmar innan folket vaknade i husen runtomkring. Fönstret öppet, Sofia Karlsson i högtalarna och mig själv som sträckläser Edit Södergran för att hitta tonen och känslan, kärleken i språket.

Nu är det fortfarande fredag och fortfarande mycket att skriva.

Mer än allt som skrivits om Aten och euron i DN, Fria tidningen, Zenit, Efter Arbetet, ETC Uppsala Demokraten och allmänt mycket från New York Times, Athens now, Economistas så har jag läst Tysk höst av Stig Dagerman en och en halv gång, valda delar av Barbro Alvings dagböcker och brev från 30-talet (när hon skrev reportagen från spanska inbördeskriget och från Olympiaden i Berlin...) och slutligen också Edit Södergrans dikter.

Kvar finns lite rapporter från grekiska fackförbund, och en uppsats om IMF och det faktum att det är fredag.


& det jag egentligen skulle skriva var; Det är djäkligt gött att äta obegränsat med ostbågar, dricka en liten äppeljuice och lyssna på från och med du med Oscar Linnros.


Det här är slutet på vår film.
Från och med nu.
Från och med du.

Söker efter en ny dynamik
Ty när samhället stagnerar
Kommer något som tar över
Som behöver dynamik för att rulla
Kallas paradigmskifte

The recognition that no matter how far away

we think we might be from one another

in time and space,

we are still distilled from the very same

mixture of passion and compassion,

intelligence and foolishness.

Ugur Akinci om A Mind at Peace skriven av Ahmet Hamdi Tanpinar. En turkisk Ulysses och en lyrisk reflektion över Istanbul. Och bilden är från universitets campus när man går hem för dagen.

 

 

Just nu har jag en bokcirkel med mig själv. Jag läste aldrig Det andra könet när jag var 17 eller 14, och fick aldrig den där feministiska uppenbarelsen som får vissa att börja röka, skaffa dreads, ägna sig åt konst och naturen, andra bara att bli brilljant smarta. Det kan man tycka är gruvligt synd. Eller så kan man hånskratta. Eller så förstår man inte.

Men jag läser den nu. Man får gärna vara med i bokcirkeln, om man vill. Den är öppen för alla. Jag är bara på sidan 40 än så länge, i en svensk översättning från 1976. Har kommit fram till kapitlet om historia. Vi är på stenåldern och analyserar teknik, arbetets betydelse och det här med att få barn. Har också läst biten då de Beauvoir dissikerar Engels, att hans logik inte är tillräcklig. Jag gillar det däremot. Här serverar vi ett litet klyshigt citat.

"Det är motståndet från den gamla kapitalistiska paternalismen som i de flesta länder förhindrar att denna jämlikhet att förverkligas."

Men det räcker inte, och de Beauvoir vill inte göra det så enkelt att kvinnor underställs på samma vis som klasskillnader underställer grupper under andra maktutövande grupper. Och vad för grepp som mer krävs kommer hon att utveckla.

Vad som hon själv dissar rätt hårt är det första kapitlet med biologiska förutsättningar, och hur de skiljer sig mellan män och kvinnor. Hon ber om ursäkt för detta kapitel, men hallå? Hur många är det inte som undrar vad det är ens kropp gör? Jag tror att dylika insikter är mycket viktiga för att förstå sig själv. Och då får man av de Beauvoir en rätt skyst genomgång på typ 15 sidor om hur hormoner, kalknivåer, organstorlek, fertilitet etcetera hänger ihop och hur de påverkar din kropp och dig som person.

Vad man dock redan här skönjer är ett förakt och en alienation från den egna kroppen. Påståenden som att de flesta kvinnor inte känner igen sin kropp periodvis, att man inte vill kännas vid den etcetera är rätt sorgligt tycker jag. Någonstans tycker jag att man ändå måste ta sig makten och ansvaret över sitt eget liv, och dit hör att gilla läget. Vi är födda med de här biologiska förutsättningarna, och många av dem är helt fantastika. Så jag säger gilla läget, men för den del inte att man ska ignorera dessa biologiska förutsättningar. Här tror jag istället på upplysning för att skapa bättre kontroll och självkännedom. Och då hjälpte till exempel det första inledande stycket om den biologiska kroppen mig mycket. Så man skulle kunna säga att den gamla klyshan - kunskap ger makt - funkar även här. Det är din kropp. Gilla den och lär känna den. På något vis är det som att de Beauvoir låter den manliga kroppen vara normen och som något avundsvärt. Det gillar jag inte. Men visst, tesen i hela boken är att utreda vad det är som gör kvinnan till det andra könet, vad som har givit henne mindre makt etcetera. Och vad som då också gjort mannens kropp till norm. Kan man ändå få önska ett litet större drag av exotiserande? Återkommer.

 

Ska intervjua Gustav Fridolin på temat "Varför hoppade du av din broilerkarriär"? Ska bara fråga när, om han vill och hur.
Kommer bli fint temanummer. Om vad som gör politik meningsfullt, att att runda väggen, inte braka rakt in.

Ska bara dricka lite kaffe först, och stirra in i väggen. Leta efter en journalistidentitet.


ps. Vi sprang åtminstone igår. Förstår att alla tänkt att vi la av med att springa. Nej, tog bara en valborgspaus. Sen skrev jag tre tentor. Nu är vi på g igen, starkare än någonsin. Och jag lyssnar på Winnerbäck. Tror jag går och fixar allt nu.