15 945 ord som inte försvinner

Det är sjukt. Om 56 minuter skickar jag in det här och sen är jag ledig i två hela dygn. Det känns som två års semester.

På Karin Boye, inga schtekare här, utan dikter på väggarna, milda blickar på människorna, och Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare), och de bara sjunger att jag kan se på din ängsliga hållning, din stirriga blick att det är långt hem. Och jorden försvinner lite under mig. Det är som om man kan se det tydligt, livet för och efter c-uppsats. En djävla pina. Och sen grät vi av glädje över att ha överlevt.

Men sen kommer de finnas där rakt upp och ned på papper, svart på vitt. 15 945 ord som fan är nedprintande av mina små fingrar, ord för ord.

Någonstans kan jag ändå rekomendera det.


ps. Utrikespolitiska föreningen kampanjar för att RÖSTA DEN 7:E JUNI. Göre bara. Jag fick kaffe och en pin. Pin ska jag spara för evigt. Kaffe drack jag medan min chefredaktör gav goda råd inför intervju imorgon. Och igår fick vi röstkuverten. Två jubelrop i samma korridor, fan vilka nördar vi är. Men bara för att snacket är så hårt, att röstdeltagande inte är så högt, bara därföroch desto viktigare. Vi ska rösta, som fan ska vi rösta. Så gör det bara. Och när 15 945 ord på riktigt är inlämnade så ska jag också kampanja. Som fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0