Debattbevakning: Det handlar om solidaritet

Det börjar så djävla sorgligt när Fredrik Reinfeldt säger att gruppen med ungdomar mellan 18-24 år inte går att nå, att de inte kollar på Agenda och att han inte kan nå fram med sin politik till dem. Han får det att låta som att de är förlorade till piratpartiet. Som att ungdomar bara vill dela filer, som att de inte vill ha jobb och vettig vardag. Som att han inte alls ser dem och deras behov. Sorgligt, Fredrik. Detta skriver också expressen om.


Och om jobben.
När vi talar om jobben handlar det också om vilken lön, vilka villkor som ska gälla i förhandlingar. Det handlar om arbetares rättigheter.

Den svenska regeringen vill inte heller skriva om reglerna men vill att det i framtiden ska vara lagligt för svenska facket att tvinga utländska aktörer att följa kollektivavtal i form av lön, arbetstider. Hur genuint blir det i framtida

Vanliga arbetare kommer bli utkonkurrerade för att de har för höga löner.
Eller så får vi sänka lönerna då.
Eller?

Mona säger att den fria rörligheten måste ha en överordnad roll om att lika lön ska gälla för lika jobb i alla länder. Det handlar om solidaritet. Och vi, som har varit med och byggt upp den svenska modellen i sverige, i tyskland, i välfärdsländer, vi säger att det behövs en förändring. Jobben kommer av investeringar och satsningar. Det är inte att slösa. Men att inte våga se detta, det är idioti.

Fredrik snackar om sina analyser om att detta inte kommer påverka den svenska modellen då deras analyser säger att den fria rörligheten i EU bara kommer påverka en mycket liten del av den svenska marknaden. (Och när Fredrik nu säger att det inte kommer påverka den svenska marknaden, hur kommer det då sig att den fria rörligheten är så himla viktig för jobb. Man kan inte få det ena utan det andra.)

Och de får frågan om de nu inte tycker helt olika och att detta skulle vara intressant för väljarna, att väljarna vill veta skillnaden.

"Vi tycker inte olika, vi tycker lika, vi ska ha en svensk modell" säger fredrik. Så desperat att snika in sig på den vänstra planhalvan. Han vill inte tycka olika. Han ser att han tappar poäng på det.

"Varför vill moderater alltid tycka lika? Vi tycker inte lika! Du kommer med din hemsnickrade analys och säger att det här inte kommer påverka." kontrar mona.
Och ta ansvar då, ljug inte, försök inte komma med en fasad som passar in med väljarnas intresse


Det här är en europeisk fråga som handlar om solidaritet och rättvisa, därför är det viktigt. Socialdemokraterna vill ha europeisk solidaritet mellan arbetare.


Läs vad Victor skriver på Mona for president. Och Jesper. Alexandra Völker. Sara Elisabeth Karin Nordmark. Viktor.
Och debattanalyser av m-partistaten och Peter Andersson.

Debattbevakning: Agenda med Sahlin och Reinfeldt

Ikväll gäller jobb, vård miljö men mest av allt ska partiledarna få svara på vad som ska gälla främst; fri rörlighet eller kollektivavtal.

Vid kvällsöppet i onsdags tänkte vi att nu blir det allvar, nu blir det Vaxholm, och  då försvarade Reinfeldt den svenska modellen med något i stil med att kärnan i den svenska modellen är våra kollektivavtal, klart vi ska skysta villkor, men det ska vi bestämma i Sverige. Som om Lavaldomen inte funnits. Som om att han stod där och ljög rakt upp och ner.

Ikväll ligger fokus på reglerna på arbetsmarknaden. Ikväll kommer både Reinfeldt och Sahlin få svara. Läs vad Mona for president skriver om kvällens debatt.
Aftonbladet bevakar detta ikväll.

Förtidsrösta nu! Lev nu!

Idag är en stor dag, det känns liksom i hela magen men kanske mest i hjärtat.
Fan vad jag älskar att rösta.
Jag älskar att leva i en demokrati. Jag älskar själva grejen. Att oavsett hur stor makt som politikerna har så kan man mobilisera sig som väljare och kicka ut dem. Och kom igen nu, kicka ut den kristna högern från makten.

Ekonomikums lokstallar, ett ställe fullt av brats, säkert Uppsalas blåaste lokaler. Här har jag läst nationalekonomi med lärare utan tanke på att jordens resurser är ändliga. Har säljer vi ut själar. Här står det typ "Jag älskar att äga" på kaffekopparna. Och här får man förtidsrösta. Rösta för ett rödare Europa. Rösta för att ditt hjärta slår. För att det ska få fortsätta slå. För att du tror på visioner och investeringar. Och snälla, ha Fredrik "jag kan inte se utrymme för reformer de närmaste åren" Reinfeldt i bakhuvudet när du röstar.

Och tänker osökt på låtraden "Och hjärtat slår, det slår skiten ur mig. Jag vill att du ska se, för jag vill inte förlora dig. Du vet att du fått nog när du vill ha mer. Låt mig följa dig ner" - Parken.


Så djävla nöjd. Hoppas det syns.


Och utöver det, va, det är världens mest underbara sommardag, vi kickar as med uppsatser. Kan också meddela att den första av mina vänner numera går runt och titulerar sig kandidat. Jag är inget fan av titeln, men det är själva grejen va. Att ha skrivit uppsatsen. Att vara eller icke vara. Och därför är jag så glad för hans skull, så stolt, och ser så mycket fram mot att lämna in min egen. Det är som att man kan få ett helt nytt liv va. Eller mitt gamla liv tillbaka. Och folk tar studenten, lämnar in uppsatsen, man kan äta glass och man kan RÖSTA. Vi lever mitt uppe i en valrörelse. KOM IGEN NU.

Och jag ger dig mina s-kandidater, jag ger dig varför du ska rösta rött. Jag ger dig. Om ett tag. Nån timme. Vi jobbar hårt nu.

Göran Greider: "Det verkar vara en genre att hacka på Mona Sahlin"

TV4 analyserar kvällsöppets debatt i onsdagens morgonsoffa. Där, i den morgonsoffan, sitter politiska redaktörer från Dalademokraten, Expressen och TV4 och ska analysera vem som lyckades bäst av Fredrik och Sahlin.

Och relativt enstämmigt verkar den lilla trion tycka att Fredrik hade debatten i sin hand. Så här går snacket: Ja, han vill väl inte behöva höja rösten för att kontrollerna Mona Sahlin. Han tar ju inte i. Vi får inte höra några brösttoner. Och Mona Sahlin, hon sägs ska vilja vara försiktig för att inte göra bort sig med tanke på alla skandaler som varit.

"Gjorde hon bort sig då?" med ett småaktigt läte i sin röst , som om Sahlin var nån pinsam person, frågar den ena programledaren det, på ett sätt som får den lilla trion att reagera. "Gjorde han bort sig?", måste jag kontra med då säger den politiska redaktören från Expressen, men den piken går inte fram.

Mona framställs som någon som kontrolleras, som är rädd att göra bort sig.

Och så får Göran Greider, en vit medelålders sosseman säga - "Jag tycker nog att Sahlin klarade sig hyggligt."
Som att det vore synd om henne, som om hon inte skulle klara sig. Och gjorde hon bort sig då, det är som om man pratar om en tjockis man gillar att mobba i skolan.

Greider vidhåller att Sahlin tog tillbaka debatten, att det är hon som kan snacka kollektivavtal, att människor är intresserade av detta, och han dräper till med att man måste investera sig ur kriser som kontring till citatet av Reinfeldt när snubben säger "Vi (sverige?) har inget reformutrymme på många år".
Man måste slösa i kristider, vi måste ta ansvar för investeringar. Det är regeringens ansvar, inte kreti och pleti.

Och moderaternas slogan är TID FÖR ANSVAR.
Och socialdemokraternas slogan är JOBBEN FÖRST.

Och Fredrik är en spara, Sahlin är en slösa. Fredrik tror inte att det går att lösa problemet, ser inget reformutrymme för annat än skattesänkningar medan Sahlin konstruktivt kan säga att genom att satsa på att bygga så får vi jobb och säkra bostäder men framför allt om vi satsar på nya gröna jobb så kan vi investera, få jobba och bli ledande på ekologisk teknik. Och här har vi vår kandidat till Europaparlamentet, Åsa Westlund, som vill de senaste fem åren jobbar med klimatfrågor i EP. Låt dig övertygas av hennes film om  gröna satsningar va.
Och vad jag vill säga med det är att det finns visioner, kraftfulla visioner från vänster, och ska detta då mötas av Fredrik "Jag kan inte se något reformutrymme de närmsta åren" Reinfeldt? Ska man kalla det jämställd debatt? Läs också den här kommentaren.

Och här läser vi de kommentarer som lagts in till programmet.

Och så tänker vi, hur går det ihop? Hur kan en hel djävla morgonsoffa få sitta och säga att Sahlin kontrolleras, att hon är rädd att göra bort sig och helt ignorera ett politiskt budskap. Och att det hela ska avslutas med "Sahlin gjorde bättre ifrån sig än vad många trott."  Som om man förutsätter att hon skulle vara dålig. Och visst, så kan det få vara om man inte håller med om politiskt budskap, men inte om man tror på de reformer och politiska visioner som hon lägger fram.


Det är en smutskastningskampanj som har fäste högst upp i politisk media. Det handlar om hennes röst, hennes sätt och hur hon förhåller sig till den manlige motparten. Om hon gör bort sig. Om hon är trovärdig.
Det är som att man utgår från att Fredrik är normen och om Sahlin avviker så är hon fel, pinsam och gör bort sig.
Och detta i sig är fruktansvärt pinsamt och trångsynt.
Ännu värre att det är snubbar som Göran Greider sitter och förankrar detta synsätt. För att inte tala om kvällsöppets kommentaren där personer säger sig vara sossar men har problem med Sahlins uttryck. Att hon skulle låta som en dagisfröken, att hon blir lurad etc. Det är ett långt steg bort från politiken och det är att skjuta sig själv hårt i foten.

Läs mpartistaten för en annan analys av debatten.


Själv sitter jag på ett bibliotek, vräker ur mig galla samtidigt som jag lyssnar på Ladytron - DESTROY EVERYTHING YOU THOUCH.

Debattbevakning: Vad säger europaparlamentarikern om Freddan?

Jag vill avsluta kvällen med en direktkommentar från Anna Hedh, femtenamn på s-listan. Jag vet att Anna sitter med sitt crew uppe i Östersund. Hon kör direkt in till Hjärtat åt vänster om debatten som vi stenhårt bevakat här ikväll. Vi är alla sjukt trötta. Detta är vad vi får in direkt efter kvällsöppet.

- Det var en intressant och bra debatt som fördes. Mona hade debatten och var väl påläst om såväl arbetsmarknadsfrågorna som klimatpolitiken. Debatten visade tydligt att moderaterna säger en sak i sin retorik men agerar helt annorlunda i parlamentet - inte minst när det gäller klimat och miljö.
- Fredrik Reinfeldt kändes också väldigt osäker och bortkollrad, särskilt när det gällde jobbpolitiken och den svenska arbetsmarknadsmodellen, vilken han lustigt nog benämnde som "avvikande".



Puss&god natt

Vi hörs imorgon.

Eftervallningar i expressen.

Och expressen refererar till Fredriks snack i Kvällsöppet. Så här skriver de:
"I höst tar Sverige över ordförandeskapet i EU. Då hoppas Fredrik Reinfeldt att oppositionen håller sig lugnare än vanligt. – Att inte onödigt driva upp konflikter och visa respekt för att vi ändå gör något bra för Sverige, säger Fredrik Reinfeldt i ”Kvällsöppet med Ekdal”."


Så här säger alltså Fredrik, att man ska visa respekt för att alliansen ändå gör något bra för Sverige. 1. Vem är Fredrik att säga att de gör något bra? 2. Vad gör de? 3. Hur har han mage att vilja lägga locket på em demokratiskt diskussion? 4. Visa respekt? Skämtar han?

Debattbevakning: Nu leker vi kull mot EU

Sammanfattning: Fredrik gillade inte Monas vasshet, och hon är lugnet själv. Mona ägde debatten. Verkar dessutom vara Lennart Ekdals ögonsten. Fredrik svävar ut, snackar om att vi ska bestämma om den svenska modellen men det är ju redan kört Fredrik, om du vill värna den svenska modellen måste du driva den som en politisk fråga och det ska handla om reformer och visioner, inte bara en snubbe som vill stå på Öresundsbron och ta emot ungdomsarbetslösheten från Europa. När Fredrik säger att kollektivavtalen är det viktigaste i den svenska modellen snackar han skit. Då slår Sahlin rakt på spiken när hon säger att Fredrik inte har någon erfarenhet av den svenska modellen. Och inte heller har han några erfarenheter om rättvisa, lika lön eller solidaritet. Men sakttesänkningar efter grupptryck i golfklubben, visst.

Debatten handlade om jobben och miljön. Fredrik tycker att Danmark och Tyskland kan fixa jobben till Sveriges unga, de 27 % som idag är arbetslösa. ta ett sabbatsår va, det är kul att resa. Och miljön, det måste också andra göra något åt. Fredriks logik är då att Sverige behöver göra mindre.

Busted Fredrik.

Nu hör vi Gudrun äga Sverigedemokraterna och Piratpartiet. Hon pratar om den mänskliga rättigheten att söka asyl. Sverigedemokraterna pratar om att bara de med "flyktingskäl" självklart ska få stanna. Och SD vill absolut inte utöka medlemsländer. Båda kokar över. Lätt Gudrun som är skönast. Piratpartiet säger att deras parti handlar om medborgarrätt.

Och lågt.
Och läs den ägiga kommentaren från m-partistaten.

Läs alliansfrittsverige, Alexandra, Yazdanfar, Mona for president för mer ägig debatt.


ps. reklampaus från Kvällsöppet. Och spyr man bara inte på skånska jättegott och grilla en djävla kyckling med Mat-Tina?

Debattbevakning: Pratar vi om snus eller?

- Jag tycker sverige ska bli en stor makt på gröna jobb, och inte snus, är Sahlin svar på frågan om parterna vill slåss för att sälja svenskt snus i EU.

Fredrik säger att han inte vill slåss för politik.

Debattbevakning: Nu blir det allvar, nu blir det Vaxholm

Fredrik säger - kärnan i den svenska modellen är våra kollektivavtal, klart vi ska skysta villkor, men det ska vi bestämma i Sverige.
Han är himla söt, eller hur?

Men vi riskerar en låglönemarknad i i Europa? Fredrik säger nej, det ska vi ju bestämma hemma. (men egentligen menar han, det ska vi blunda för och köra på.)

Sahlin - men det här visar ju bara på hur lite Fredrik har fattat av Lavaldomen, ingen av oss hade väl velat att frågan om kollektivavatal skulle hamna i Bryssel. Men nu är det så. Och gör vi inget så riskerar vi ju den svenska modellen.

Idag är ungdomsarbetslösheten i Sverige 27 %, det är 160 000 ungdomar som får åka nån annanstanns och jobba. Och det blir på den låglönemarknad som Fredrik satsar på.

Sahlin  till Fredrik "Men när du varnar för Europas regeringar så varnar du för dig själv."

Glömmer Fredrik att 23 av 27 regeringar i EU är blå ocvh att Fredrik vare sig han vill det eller ej sitter tillsammans med dem i Europaparlamentet. Med Fredrik får gärna ställa sig under parollen - Den sjunde juni röstar vi för ett rödare Europa.

Debattbevakning: Fredrik uppe i det blå

23 av 27 medlemsländer är borgerligt styrda. Arbetslösheten tokhöjer. Sverige ska tydligen satsa på att sänka skatter istället. För vi är en av de 23. AlliansfrittSverige skriver.

Fredrik Rajraj: Du prioriterar sänka skatter istället för arbetsmarknadsinvesteringar. Läs mer va.

Fredrik uppe i det blå: "Europa kan långsiktigt lösa arbetslösheten." HUR?

Sahlin: "Jag vill också ha en rörlighet på arbetsmarknaden, men då ska det vara lika lön för lika arbete. Till skillnad från dig så har jag varit för den svenska modellen länge."

Busted Fredrik.

Debattbevakning: Fredrik sätter ribban.

Fredrik sätter ribban med att anklaga Sahlin för en slösa. Han pratar skandaler istället för politik. Regeringen kör 85 miljarder i skattesäkningar, men vi kan inte slösa med framtida generationers pengar.

Mona möter med att spara, det gör man i goda tider.
Det är inte att slösa att satsa mot arbetslösheten.
Begränsa effekten av marknaden, låt det inte sluta i lönedumpning


Politik spelar större roll för en socialdemokrat.

Debattbevakning: kvällsöppet

Ikväll ska Sahlin och Fredrik debattera i Kvällsöppet.

Låt de prata politik. Och låt de prata europeisk politik. Och detta i form av frågor som berör. Jobb, framtid. Arbetslöshet. Sahlin kunde ha starkt stöd för att driva sin politik tillsammans med PSE - men kom igen, gemensam kamp med sossar i Europa för kollektivavtal och bitcha den kristna högern. Ja. Bitcha den kristna högern, tillsammans. Fan. Fem små parlamentariker från Sverige skulle kunna ha så mycket sällskap. Men ändå, svenska socialdemokrater är det enda svenska parti som har ett gemensamt kansli. Hökmark, Fjellner, de andra betongsnubbarna och den enda miljöpartisten, de sitter ensamma. Har de glömt - politik bedriver man tillsammans! Jag skulle inte säga nej till gemensamt partikansli för PSE.

Men låt de snacka EU då, på ett sätt man fattar, på ett sätt där det kommer fram att Europa hänger ihop, att man inte kan säga att kamp mot arbetslöshet ligger på nått annat bord (ja, vart tycker Hökmark att arbetslösheten ligger? I kapitalismens händer?)

Låt oss höra då.


Och återkomma till trion - Gudrun Schyman, piratpartiet, junilistan.

Hökmark vill inte ta hand om arbetslösheten

Hej Maja,
Elva dagar kvar.

Nu kör vi för fullt, ända fram till den stora valdagen den 7 juni! I dag är det i Västerås som jag, ännu en gång, ska valdebattera med Moderaternas förstanamn Gunnar Hökmark. Sist jag debatterade med honom upprepade han att det inte är EU:s uppgift att ta hand om den stigande arbetslösheten i Europa. Det säger mycket om moderaternas inställning.

Kl. 10.30 debatterar jag mot Högmark på Rudbeckianska gymnasiet. Har du möjlighet att komma dit och lyssna är du varmt välkommen! Därefter fortsätter vi debatten i P3 Västmanland. Kolla tablån och lyssna!


Marita Ulvskog skriver mail.

Vad säger Hökmark idag?
Vad händer idag?
Och alla debatterna. Socialdemokraterna mot moderaterna, förstanamn mot förstanamn, andranamna mot andranamn och så vidare hela listan ner.

Går igenom kärlekslunden för ett annat liv

Man sitter mitt i natten och researchar för ett bättre liv.
Tänker.
Ibland är världen så liten. Ibland är den så stor.

Gick ikväll hem genom ett Uppsala i skymning. Det är liksom sista dagarna, sista veckan. Och nån gång trodde jag tiden var oändlig. Tre år, ikväll säger vi tack för det.

Och så sover vi och vaknar, sjukt pepp på ny dag.

kortslutning

Igår eftermiddag tog jag tåget mot dalarna och gick av i Hedemora. Paus.
Märkligt nog möttes jag upp an Anna Hedh och hennes politiskt sakkunniga tillsammans med min pappa.
Vilket kampanjande alltså. Anna Hedh kunde sitt schema utantill, på klockslag, fram till 7:e juni.
Kvällen bestod av poltiskt samtal. Tack för det perspektivet.

Förmiddagen nu består av att renskriva 46 sidor uppsats, med stusentals små språkliga kommentarer. Det kommer ju gå bra. Sen åker jag till Stockholm och gör nått vettigt av mitt liv.

Men egentligen så tar jag paus och lyssnar på det här och vet inte riktigt vad jag ska tänka. Jag vet verkligen inte vad jag ska tänka.

rapport från Limbo alternativt och jag var bara inte gjord för dessa dar och dessa dar var inte gjorda för mig.

Det är en söndagkväll på biblioteket va. Man vill egentligen inte vara här för man vill vara fri och cykla omkring i skogen, härligt som fan, eller grilla eller läsa böcker nerkrupen i en soffa. Men man är på biblioteket va. Och mailar artiklar och skriver uppsats.

Men mest av allt lyssnar jag på Håkan, som vanligt här på bloggen. Idag kom vi på att den första skivan är fullkomligt genial va. Nu kan du få mig så lätt, Vi två, 17 år. Åh, mitt hjärta brister lite och det är vår i luften. Aj.


Kan rapportera att jag avbröt vårbalsnatt vid 04.15 och gick hem och slängde balklänningen på en stol och drog på mig en obamatröja och slängde mig själv i väggen. Hade innan dess tillbringat över en timme på ökänd hamburgerkedja med Aggeborn och diskuterat tusentals saker vi ogillar. Sen sammanstrålade vi med andra och gick barfota genom uppsalanatten mot Göteborgs. Vi tänker, nu ska vi ha dans, och vi springer gågatan fram, det är gryningsljus och vi vrålar Die Mauer. Det är dags nu, sa han, och visst. Vi har en låt på reporteoaren. Och sen blev det ingen mer dans för jag lyckas alltid få sjukligt ont i fötterna och ja, ja, vad gör man åt detta handikapp. Man är ju inte mer än människa va.

Men nu är det fortfarande söndagskväll på biblioteket. Och man vill vara ledig.

Puss&kram

Nattlig insikt

Det här är nog en av de smartaste och bästa bloggarna jag vet.

Om du tröttnat på allt. På samhället. På allt. Gå in där och läs den smartaste poesi du kan hitta, i cyber.


Så här, va:

"Det sägs att
det går dåligt nu,
men vi kan berätta att det går ännu sämre.
Deltidarna, vi som delat tiden
är redan en del av statistiken.

Väntan vid telefonen
förblir obetald.

Sätter vi på tvn hör vi de med fickorna fulla säga
att det inte finns några pengar, men att någon ändå måste betala.
Att allt egentligen är precis som förut; Ett fåtal har det för jävla bra
medan vi kan knacka på hur länge som helst utan att få komma in. "


Läs allt, allt här under titeln: Vi måste hjälpa varandra med kropparna.

Anna Odell - sista ordet

Jag låter Caroline Ringskog Ferrada-Noli få sista ordet gällande Odell, hon skriver på sin Paris-blogg för SvD, va. Det är mycket som är intressant, det är yttrandefrihet, konstutveckling, politik, det är allt.



"Man kan riktigt känna saliven vattnas från alla haters i Anna Odell-frågan. Bura in en konstnär! Och en ung kvinna. Mmmmm som medeltiden Älskar också att vem som helst utan vare sig utbildning i konst, eller konstvetenskap uttalar sig i frågan.

Först var det överläkaren David Eberhard som tycte att det var dålig konst och nu SVD: ledare. Jag skäms för Sverige, att inte ge mer för begreppet konst, som akademi, disciplin och uttryck. Det är rätt historielöst att underskatta en progressiv och fri konstvärld för utvecklingen av en civilisation. Att tvärtom inte fatta att just detta definierar utveckling. Talibanerna anyone?

Rivningen av kulturskatter och återgång till Sharialagar? Anyone? No wonder att det enda man kommer dragandes med här så fort Reinfeldt ska visa upp nåt svenskt är Ernst Billgren och hans rävar, alternativt Jockums rävar. Alternativt Karin Mammas Andersson handarbetade vävar.

Ok. Sverige. Ni kan ju glömma några biennaler eller medverkan på Moma eller Bilbao och om 100 år Louvren om ni fortsätter så här.
" Caroline Ringskog Ferrada-Noli 2009-05-14 16:30 | Permalänk  (Läs mer där va, på den länken)



God natt. Hej då. Även fredagsnätter tar slut.

Nattliga perspektiv

Och det är sen fredagsnatt, det är maj månad. Jag har tillbringat en hel dag på Karin Boye biblioteket. Där läste jag en av hennes dikter. Jag korrläste även sjukt mycket text. Och jag tänker att det är ju just så. Ett engagemang i en sak kan döda dig, och all din energi. Och c-uppsatser kan styra humörsvängningar. Men inget går upp mot att satsa fullt ut på en sak och prestera liksom. Om det är nått man tror på, om så är fallet.  Det är natt och att sitta i en soffa med tända ljus och tänka på hur saker och ting ska bli. Lite på hur papper ska faxas, hur namnteckningar inte ska förfalskas, hur allt ska hinnas med och mail som borde skickas. Men också bara luta sig tillbaka och vara vaken mitt i natten och känna sig fade away. Och lyssna på Håkan - För en lång, lång tid och tänka på de där svaren man aldrig får.







Tack alla söta bibliotekarier som kopierar upp dikter och ställer fram i läsesaler, på väggar, och den här då, den stod rakt upp och ned bredvid återlämningsmaskinen. Puss på er.

Om kulturen

Aggeborn kontrar i Odell-debatten. För att marknadsanpassa konsten. Och att man inte kan säga vad bra konst är men att man fan får ta lite ansvar för vad man gör och att det inte är okej att åka hem och bajsa på någon (han tar mig som exempel) och sedan kalla det konst.

Så här skriver han:
"Är inte Anna Odells konstverk tillsammans med en del andra examensarbeten på konstfack det yttersta exemplet på det "klasshat" som Nordström påstår existerar? En kulturintresserad elit som anser sig speciellt utvald att omskaka samhället mot dess vilja på ett olagligt sätt? Hundratusentals människor besöker de kungliga slotten varje år och anser att dessa byggnader är värda att bevara. Hur många anser att Anna Odells projekt förtjänar finansiering via skattesedeln? Ett hundratal insnöade klasskompisar från konstfack och några kulturradikaler? Detta vore marknadsanpassningen om något. Låt efterfrågan i större utsträckning styra var skattepengarna ska gå till istället för att finansiera de mest "nyskapande" projekten."

Detta är helt klart en högintressant aspekt. Det är den gamla klassikerna finkultur mot fulkultur. Men på något slags omvänt sätt. Här representerar slott en traditionell finkultur som enligt Killen Som Älskar Slott har blivit folklig. (tro honom inte allt för mycket, han är köpt av sin arbetsgivare aka ett slott.) Anna Odells konstverk representerar egentligen någon slags fulkultur med moderna inslag i form av våld, videoinstallationer etc, men detta omvänder Aggeborn till att vara finkultur för en elit. Så här skrivs det i DN idag - "Där flera kritiker har uppfattat ett rakt och rått reportage ser jag en sofistikerad videoinstallation", skriver DN:s Ingrid Elam om Anna Odells omdiskuterade konstverk om psykvården. Ja. Elams tes kanske späder på detta här att det skulle handla om ett projekt för en elit. Men läs hela hennes text, för hon fångar känslan av att Odell verkligen berör med sitt verk. Hon har lyckats skapa något. Igenkännande, eftertänksamhet.

"Stämningen är laddad på ett respektfullt vis. Att ”konsten skall pröva gränser” har ofta sagts i den debatt som förts med anledning av Anna Odells examensarbete, men vad betyder det? Att den skall springa som en vakthund och nosa längs taggtrådsstängslet mellan fiktion och verklighet, eller mellan det rumsrena och det olagliga? Odells verk ”Okänd kvinna” prövar inga gränser, det gestaltar ett ensamt lidande. Det kanske inte förändrar psykvården, men det är uppenbart att det förmår beröra. Det är ett stilla under att Odell lyckas med det trots alla förebud om misslyckande som byggts upp i media."

Läs hela texten här.

Men kärnan i diskussionen då. Vad vill vi ha för kulturpolitik? Vill vi marknadsanpassa kulturutbudet, eller vill vi nå ut med en bredare form.
Denna diskussion fördes gällande EU's kulturpolitik idag, det hela skedde på gmail-chatten med god vän. När EU skapar projekt som till exempel kulturhuvudstäder etc, så handlar det inte om att skapa eller forma kulturell identitet eller sprida kultur, utan verkar snarare vara för att öka ekonomiska strömningar och stärka turism. En ekonomisk agenda, EU, ett projekt för ekonomin.
Och frågan som ställdes, där och då av henne: Finns det ett alternativ till ett kapitalistiskt tänk kring kulturen?
I Sverige. I EU.

Och det slår mig om hur musikalen We will rock you handlar om en kommersialiserad musikbranch där plastdockor sjunger gagagagaga och all annan musik för förbjuden. (Kanske passar killen vars musiksmak identifieras av Afterski och reklamradio.) Men passar det en fri och demokratisk idédebatt? Och jag tänker att det är läskigt hur hårt skivbolag går ut i debatten om Pirate Bay och fildelning för det verkar vara så att mest av allt förlorar skivbolag, de starka kommersiella krafterna på att folk utnyttjar musik. Små, självständiga musiker kan slå sig fram just för att ett nytt system finns. Det finns vägar för individer, man behöver inte längre vara beroende av skivbolag för lycka och framgång. Men sen lyckas ju inte alla. Men så var det inte förr heller. Då blev man inte heller rik på musik. Då som nu måste man slå bland publiken. Men jag tänker att skivbolag och andra jättar är rädda för den nya ordningen som är friare, där de inte kan sätta agenda och ha kontroll. Och jag tänker att just det är så läskigt. Att vi ska ha stora jättar som bestämmer. Vi ser det ju överallt. Filmbolag, industrier, multinationella företag, musikbolag och allt, allt. De får monopol och vill ha sin makt. Men vill vi att de ska sätta agendan? Vill vi köpa enbart vad de erbjuder för att andra konkurreras ut? Vill vi ha ett kommersiellt enväldessamhälle?

Eller finns det alternativ? Vill ha mångfald, tänker jag. Vill ha frihet att kunna agera efter egen agenda, inte behöva styras efter skapade behov. Nina Björk pratar om vår kapitalistiska kultur som en indoktrinerande kraft som får oss att längta efter att uppfylla behov den skapar.

- Hur vet man när det är riktigt, och när det inte är riktigt? Speciellt när man lever i en kultur som är så stark och högljudd, så genomträngande på att styra våra begär bortom vårt förnuft. Att få oss att, inte med hjärnan förstå och vilja ha saker, utan att få hjärtat att bulta för snygg bil, den perfekta kvinnokroppen, den perfekta dukningen till nyårsfesten,
säger Björk om hur den kapitalistiska kulturen styr våra drömmar.

Detta vill jag ska vara ett argument för att det är farligt att låta kapitalistiska krafter styra samhället. För då handlar det om ekonomisk vinning fullt ut, och inte alls om vad ett gott människoliv är. Om vi vill något med kulturen, då måste vi skapa det själva, och inte låta marknaden erbjuda oss saker till lägsta pris.

Anna Odell, andra ronden

här skrev lille Aggeborn till mig.

     "Vill passa på att tacka fröken Nordström för en trevlig presentation och ett engagerat svar på mitt förra påhopp. Håller fortfarande inte med dig angående Anna Odell. Förvånad? Självklart kan man kritisera psykvården och ibland kan civil olydnad vara motiverat, vilket det givetvis var i DDR. Men, här handlar knappast om varken DDR eller liv och död utan om ett examensprojekt från Konstfack i Stockholm. Konstnärer är också medborgare och måste på så vis följa samhällets lagar. Här verkar du hålla med mig. Samtidigt påpekar du mer än gärna att alliansens kulturutredning är kass. Ja, för det är just detta det handlar om. Utredningen går i mångt och mycket ut på att marknadsanpassa kulturen och det är då verkligen på tiden att diskussionen förs i den riktningen. Detta skulle ju till viss del innebära att den kultur som folk inte tycker om går en död till mötes - det finns helt enkelt ingen efterfrågan. Jag är ingen kulturmotståndare - läs mitt inlägg om de kungliga slotten nedan, men svenska folkets reaktion är helt naturlig vad gäller Anna Odells examensarbete. Eller för den delen trashandet av tunnelbanevagnar, omplacering av afficher i Stockholm eller porrnovelslösning för dagisbarn som konstfack också har ägnat sig åt. Svenska medborgare pröjsar för att Anna Odell och hennes gäng ska få löpa amok på konstfack. Det minsta man då kan begära är att de håller sig inom lagens ramar."



Så här skrev jag tillbaka:
      "haha, men skulle slotten finnas kvar utan abonage? där verkar du ju till och med vilja öka anslagen.
     Och vad ska bestämma vilka det är som ska hålla sig inom lagens rum? Det lutar starkt åt att vara tacksam och hålla käften, köpt tystnat etc. Utan att jag för den skull stödjer vandalisering eller porrnoveller för barn. men det är själva logiken. Har du fått nått av staten ska du vara tacksam och inte kritisera. Vad är det för demokrati? "


     Den lille killen älskar slott. Slott är bra kultur alltså. Men han har fortfarande inte svarat på frågan vad bra konst är. Bara att kulturen ska släppas fri till marknaden. Men då förlorar ju människorna makten till marknadskrafterna och nån annan ska komma att tjäna pengar på dig och vad du önskar fylla din fritid med. Valen kommer begreänsas, du kommer utsättas för hård reklamkampanj. Kultur på en marknad kommer tappa sin funktion som samhällskritik tror jag. Är det frihet? 
     Kommunala musikskolan, ska den finnas kvar? Konstfack? Vilket samhälle vill vi leva i? I brist på kraft att argumentera mot kulturutredningen hänvisar jag till min chefredaktör som skrivit ett debattinlägg på Aftonbladets kultursida. Läs det här under rubriken Gör om, gör rätt.

     Och sen du, Adolfsson. Ta till vara på idédebatten som nu uppstått. Våga du inte tysta den med din makt, och därmed använda samma logik som min lille vän på andra sidan; att man ska hålla käften och vara tacksam om man får ta del av statens pengar.
Vad ni båda då verkar glömma är 1. vi lever i en demokrati. Folket ska styra. 2. Statens skattepengar är dina och mina pengar.

rapport från en vårnatt

Fortfarande sena nätter som är bäst.
Jag har kommit långt i mognadsgrad i mitt liv. städat av skrivbord så att man numera kan sitta i stearinljusens sken och skriva. Redigering av intervju, renskrivning av frågor. Hittills 12 sidor. Ett lite mer städat liv. Man lagar matlådor, etc. Tänker på Hanna Hellqvist och att jag tycker det var klockrent för mitt relativt vilsna liv. Hannas chef sa till Hanna - "Man måste mamma och pappa sig själv när man är vuxen." Ge sig själv den lilla extra omtanken. Klappa sig på axeln och säga, det är sent nu, Du borde sova.
Och jag tänker.
Skriver rent det sista.
Begrundar telefonsamtal.
Överväger fakta.
Känner mig lugn och harmonisk.
Skickar några väl valda mail.

Sen lägger jag mig på spikmattan och drömmer ljuva drömmar om ljuvt liv och önskar att jag får vara med.
Det är maj 2009 och vi har hela livet framför oss.



ps. så här skriver de på valaffischerna i Norberg. "1994 röstade av för eller mot EU. Nu röstar vi för ett rödare Europa."

Live från Juridicum:LUND

En slags resa är snart över. Lund.
Jag mötte upp Nina Björk hemma i hennes så himla fina och ganska perfekta hem. Skulle kunnat varit med i Living room eller annan blaska. Skitdrömmar visst. Hon hade världens vackraste bokhyllor etc. Jag ställde tusen frågor och fick svar.

Nu ska jag avsluta bibliotekssession på Lunds juridiska bibliotek och gå mot stationen. Tåg genom sommarsverige. Så djävla idylliskt.
Och renskriva 72 minuter intervju. Vi får la se hur det går va.

Men först. Dricka te, äta kakor och läsa Bang. Äntligen har jag fått köpa Bang. Lund alltså. Rapsåkrar, bokskogar och små fina hus.

Puss&hej

Ett brev till mig från Aggeborn

"Hej fröken Nordström!
Här kommer ett riktigt påhopp. Såg ditt inlägg om Anna Odell och att någon haschrökande vänsterkulturreporter på Aftonbladet menade att kritiken av Anna Odells fejkade självmord var ett uttryck för klasshat.

     Ja, detta är väl att betrakta som den yttersta formen av verklighetsfrämmande navelskådning som kultursverige i tid och otid ägnar sig åt. När konstnärer utför konst som folk hatar heter det i regel att "man inte förstår" eller att "man är obildad". Självklart har Anna Odell rätten att döpa sitt projekt till konst. Men poängen är att det är dålig konst. Troligtvis olaglig med för den delen. För att inte glömma att hela handlingen är att betrakta som totalt moraliskt klandervärd. Anna Odell går på ett statligt finansierat konstfack. Om hon vill vara överdjup och presentera avantgardistiska "konstverk" så är det väl upp till henne, men då får hon också stå för konsekvenserna. Personligen hoppas jag att hon sätts i fängelse och får betala dryga böter - förutsatt att hon har gjort något olagligt vill säga. Förstår inte konstsverige? Att spärra in Anna Odell vore bara ett i raden av utmanande konstverk. Hon kan säkert blogga om sin upplevelse i fängelser och se det hela som en installation. Det är konst! Den som inte förstår detta är bara obildad. "

Läs texten i sin helhet här.

Så alltså.
  • Kultursverige ägnar sig åt navelskådning (Är det denna typ av inställning gjort alliansens kulturutredning så djävla kass?)
  • Folk hatar Anna Odell. (Vissa verkar ju uppenbarligen hata Anna Odell och jag refererar till tidigare inlägg av den där hashrökande vänsterkulturreportern på Aftonbladet.)
  • Kanske för att hon gör DÅLIG konst. (Vad är bra konst?)
  • Och hon är ett omoraliskt svin som hade mage att göra detta. Hur kan hon liksom ha mage att hoppa på staten när skolan hon går på är statligt finanserad!! (Hur vore motsatsen Aggeborn, jag tänker DDR och ger dig exemplet Das Leben der Anderen (De andras liv för okunniga i tyska språket.) DDR var ett dåligt system och när konstnärer gjorde samhällskritisk konst, samhällskritiska pjäser, då gick det åt helvete för dem. Men ändå gjorde dem det, de såg visst en vits med att kritisera ett system som de tyckte var dåligt. Fastän folk tog illa upp, fastän det gick åt helvete för dem. Koppla detta till den höga nivå av självmord bland DDR-konstnärer. Och samma fråga ställdes till dem. Hur har ni mage att kritisera det system som göder er? Svensk psykvård behöver debatteras. Folk far illa. Och jag är rädd att det är personal som jobbar inom psykvård som far mest illa. Egen erfarenhet från sex somrars vårdjobb gör att jag kan säga att det gör ont överallt av att inte räcka till. Det gör ont i hjärnan, i hjärtat, och det gör ont i varenda djävla muskel av att jobba inom en branch som har för lite resurser.)
  • Anna Odell borde spärras in och betala böter till samhället. Om hon gjort nått olagligt. (JA. Självklart ska det vara så. Och jag tror att Anna Odell kan köpa samma sak. En rättstat förutsätter att man tar sitt straff. Och jag håller så mycket med dig. Tar hon sitt straff blir hon ju martyr i vissa kretsar och kan sitta där som en liten raketforskare och blogga om hur hon blir behandlad i fängelset. Smart karriärsdrag.
     Vad jag vill och måste säga av hela mitt hjärta är ändå att ingen, ingen kan säga att det hon gör är fel, eller dåligt. Inte som en allmängiltig åsikt. Man har full rätt att säga det som sin personliga åsikt (och jag skulle dö för din rätt att säga det) och det glädjer mig att L Aggeborn engagerar sig i denna debatt. Men på samma vis har hon rätt att säga sin åsikt.
Men jag tänker ändå så här. För att uppnå vissa goda saker krävs civil olydnad. Anna Odell ville inte skada någon, det sägs ju som så att hon inte ens slog någon. Men hon uppträdde hotfullt och hon upptog plats för andra i behov av hjälp. Men jag vidhåller att det var för en god sak. Och återigen, min preferens som vårdpersonal. Jag skulle önska mig att någon gjorde samma sak för att uppmärksamma den situation som finns för vårdare av våra gamla. Det skulle vara av en god sak.

     Ändock. Idag, på gatan, på väg hem från biblioteket träffade jag smart och snygg vän som sa, att hon håller inte med. Hon sa så här: På vems bekostnad har man rätt att göra en sådan här handling? Vem är det som kan avgöra om Anna Odell uppträdde hotfullt. Är det Odell eller är det den som blev utsatt. Och kan man oklanderligt försvara det. Nej. Mitt hjärta gråter om människor for illa. Inte på bekostnad av andras lidande. Men ja, på bekostnad av andras upprörelse, ilska, etc. Om man kan motivera det, om det har ett syfte. Visst. Detta är djupt vatten. Vem avgör vad som är ett gott syfte. Att förbättra Sverige psykvård är ett gott syfte. Men det finns syften jag inte skulle finna goda. Det reserverar jag mig för. L Aggeborn hävdar att Odells konst är dålig konst. Men tycker han även att hennes syfte är dåligt? Det är en helt annan fråga och kanske kan han ge oss progressiva förslag på andra konstformer, som är BRA konst. Ska Anna Odell kanske måla en tavla nästa gång? Något med papiermache? (Graffiti, etc, det lär ju gå fetbort. Antagligen DÅLIG konst.)

Slutligen. Ett levande samhälle. Det måste vara värt att kämpa för.

Presentation av kär vän

     Jag deltar i en bloggduell, för den som inte visste det. Jag har en god vän på andra sidan, bortom det blå skulle man kunna säga. Jag tycker att det är praktiskt med honom. Sedan dag ett här i uppsala, vilse i statskunskapens djungel har vi hyst samma intresse för politiska frågor. Det var hösten 2006. Vi var 20 år och visste fan ingenting. Statskunskap innebär, för dig som är oupplyst, att insupa stora mängder kunskap, ställa sig neutral och sedan konstatera vad samhället kan göra på ett så politiskt korrekt sätt som möjligt. Och vi vet ju, vi vet verkligen, att så funkar inte samhället. Samhället är politik. Samhället ska byggas upp på så vis som majoriteten drömmer och som majoriteten bestämmer, i en demokrati ska det vara så. Politik ska styra samhället och politik ska motsvara het djävla passion för livet och vad som gör livet värt. Lägre skatter tycker vissa, högre skatter tycker andra. Privat valfrihet tycker vissa, välfärd till alla tycker andra. Ja, ni märker att jag ger en förenklad bild av det komplexa livet utgör.

     Och samma intresse för de frågorna, men mest av allt för att diskutera dem, har vi. Hur styrs EU då. Kommisionen, hallå. Och så till det som gör att det funkar. Jag vet ju att vi inte tycker lika, jag vet ju att vi inte står på samma sida. Det är redan givet och därför blir det snarare skrattretande, men ändock en diskussion. Så tack, tack för att du finns. Läs min Nemesis på hans blogg. Ta del av hans påhopp på mig. Och ta del av vår gemensamma passion för EP-valet.



ps. med detta menar jag inte att mina andra vänner saknar passion för politik. Det finns inga som kunde vara mer engagerade. I allt. Och jag är så stolt över alla jag fått lära känna här. Men vissa verkar ha tappat tron på partipolitik. Surprise. Ändock är min till fullo fasta övertygelse att vi måste organisera oss. Nu tror jag på de former som redan är givna. Och till detta skall tilläggas att jag tror på möjligheten att förändra, radikala förändringar. Imorgon natt berättar jag mer om detta. Puss Puss

15 945 ord som inte försvinner

Det är sjukt. Om 56 minuter skickar jag in det här och sen är jag ledig i två hela dygn. Det känns som två års semester.

På Karin Boye, inga schtekare här, utan dikter på väggarna, milda blickar på människorna, och Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare), och de bara sjunger att jag kan se på din ängsliga hållning, din stirriga blick att det är långt hem. Och jorden försvinner lite under mig. Det är som om man kan se det tydligt, livet för och efter c-uppsats. En djävla pina. Och sen grät vi av glädje över att ha överlevt.

Men sen kommer de finnas där rakt upp och ned på papper, svart på vitt. 15 945 ord som fan är nedprintande av mina små fingrar, ord för ord.

Någonstans kan jag ändå rekomendera det.


ps. Utrikespolitiska föreningen kampanjar för att RÖSTA DEN 7:E JUNI. Göre bara. Jag fick kaffe och en pin. Pin ska jag spara för evigt. Kaffe drack jag medan min chefredaktör gav goda råd inför intervju imorgon. Och igår fick vi röstkuverten. Två jubelrop i samma korridor, fan vilka nördar vi är. Men bara för att snacket är så hårt, att röstdeltagande inte är så högt, bara därföroch desto viktigare. Vi ska rösta, som fan ska vi rösta. Så gör det bara. Och när 15 945 ord på riktigt är inlämnade så ska jag också kampanja. Som fan.

Om Anna Odell

Odells konst får fram klasshatet.

"Nu är det ju inte bara den ansvarige läkaren som blivit förbannad. Jag läser drivor av hätska blogginlägg och kommentarer till artiklar på nätet, och till en början är det lätt att avfärda spottloskorna som ryggmärgsreaktioner från genomsnittliga näthatare. Men efter ett tag träder något annat fram. Kommentarerna bekräftar i princip varje socioekonomisk analys om samhällets växande klyftor. Här står högutbildad mot lågutbildad, fattig mot rik, proppmätt innerstadselit mot foppatoffelsvensk. Mellan de som ledigt och elegant talar om att konsten ska provocera och de som ser en arrogant snärta som borde spärras in som straff för slöseri med skattemedel, det är känslor från ett utanförskap mot agendasättarnas ringdans. Låt oss för enkelhetens skull kalla det klasshat. Om Odells verk visar människor som närmar sig varandra så visar diskussionen snarare på det motsatta."


Karin Magnusson i AB.
Läs allt här.

Så här tänker jag också när jag läst om Anna Odell. Varför kan nån bli arg när det handlar om samhällskritik? Konsten ska vara samhällskritisk, i alla fall är den sjukligt mer intressant när den säger något om samhället.
Hur kan man då vilja spärra in, trycka ner men mest av allt - Hur kan man då vilja ignorera hennes budskap. Hur kan man säga att hon inte har rätt. Civilkurage och civil olydnad. Tecken på att vi har ett levande samhälle.
Upp till kamp.
Och jag vet vilken sida jag står på.

Note to self:

Klockan är strax 19:55, och så gott som alla platser i detta bibliotek är fullsatta. Ingen verkar ska gå hem. Tjejer bredvid mig sitter med sin feta lagbok, hon kom nyss. Det som fascinerar mig mest är att man aldrig ser dessa lagboksfascister sitta med en drömmande blick. Varje gång jag ser mig omkring ser jag bara inbitna ansikten, rakt ner i böcker. De har tusen överstrykningspennor och flest flikar av alla i sina böcker. Och de pluggar som få till sina feta tentor.
Och de här ska styra vårt land sen. Med lagar, regler, domar och juridiska konster. Ja, om man gräver ner sig i verksamheter eller bara försöker leva inser man att juridiskt kunnande är ett totalt djävla måste. Och vilka har fixat det och spär bara på det? De här schtekiga juristerna. EG-domstolen va, den tysta revolutionen. EU är politik men politiken är himla mycket lagfäst och det helqa går mot överstatlighet, sedan 60-talet. Men det visste du redan. Och så blir allting lag och ordning och ingen ifrågasätter för det står ju i lagen. Som om att inte det bara var människor, va. Som om att vi alla inte bara va människor.

Som sagt. Ingen verkar planera gå hem. Man kan hänga här hela natten. Drömplatsen för alla nördar.
Tur att man har glasögon.

Paus i vardagsförtryck

ALLA MÅSTE HA EN MUSA. Min musa är en lång, mörk skönhet. Här får ni lära känna honom.


6:22pmMUSA hade en bra idé förut... synd att man har minne som en guldfiskk
6:22pmMaja du måste signa upp dem dammit
6:24pmMUSA Jag kom på en ny idé men den är lite underlig - Dagens mest menlösa blogg .. annars ka du dra en parallel mellan lynchningar i USA och det där stället i norrland där de kasta sten.. och slänga in lite Obama
6:26pmMaja obama - framtida stenkastare?
6:27pmMUSA eller att han inte tänker släppa bilder på amerikansk tortyr eller stoppa avskedandet av en arme översättare som råkade vara bög ...eller situationen för ateister i USA.. mycket förtryck
6:35pmMaja inte släppa bilder för amerikaner i utlandet kan råka illa ut. men vad kan inte utlänningar i amerika råka ut för?
6:37pmMUSA swineflu? han menar typ att hatet bland muslimer skulle öka ännu mer vilket man ju kan förstå det viktiga att göra det klart att sånt är det slut på nu ..om det nu är det
6:40pmMaja jo men att försöka skapa sin egen verklighet?
6:40pmMaja men vi måste ha tvisten. kanske borde gå hem och måla konst istället? eller ställa ut? man har alltid tid att måla.

Fast i det förflutna eller ska man gå då?



Tänker ideologisk framtid.
Idag kom en ny recension på boken. Snart går vi utan er - Brev till Socialdemokratin.
Aftonbladet skriver.
Läs här.






Släpp sargen tänker jag, det finns så mycket att nojja över. Nu snodde jag den här bilden av fokus. Men läs deras essä om framtiden kontra fast i det förflutna, ja, de försöker recensera vår bok. Alla skribenter på framsidan. Men vem skönhetsgodkänner en sådan bild?
Det sägs att det inte så ofta ges ut sådana här böcker, jag hörde det på Götgatan igårkväll. Man kan köpa den om man vill känna sig unik.

Puss&kram





Fortfarande domedagen

Idag är en tung dag. Det är alla korrigeringar, massa små, små vassa meningar som skrivs in i analys för spetsig känsla. Sådan är jag. Hellre spetsig känsla än akademisk tyngd.
Jag blir aldrig akademiker, inte fullt ut. Inte med passion för korrekta referenser etc. Även om medvetenhet av referensers praktiska funktion präglar mig. Att kunna stödja sig på sina källor. Inte lika ensam i resonemang. Men inte den här insnöade akademikern som kan sitt ämne fullt ut men inget annat. Det går bara inte. Inte sådan tyngd. Lite småspetsig kanske.
Men idag är en tung dag.

Just nu 13 603 ord och jag som ska sitta på biblioteket en hel massa timmar till.
Man vill ju gråta lite. Och fråga sig; ska det verkligen behöva göra så här ont?

När jag bara vill gråta, då tänker jag på det här:
- Ikväll ska jag bara prata om Nina Björk och hur det här med biologisk feminism och särartsfeminism egentligen funkar, och om en annan ordning och hur ändra vårt resursanvändande.
- Och jag tänker att jag kan gå till någon slags pressbyrå och köpa Bang för vettiga tankar en torftig måndagsnatt.
- Att Centralbadet är bra för verklighetsflykt.
- Man borde städa sitt rum.
- Ska fortfarande läsa melankoliska rum av Johannisson i soffa nätter igenom.
- Och snart ringer min chefredaktör med upplyftande samtal om vettiga artiklar som ska skrivas.
- Kanske borde jag gå på seminarie "Vad ska vi ha EU till?" och få vara med och prata om konreta, viktiga saker.
- Om inget hjälper, ja, då kan man tänka på att efter 17.00 imorgon så finns det inga ord i huvudet längre. Då är en milstople passerad och uppsats snart ventilerad och betygsatt och livet går vidare liksom. Och jag kommer vara som en sönderstressad, hårt arbetande person som inte fattar ledighet fören två veckor senare. Ser fram mot det.

domedagen

Imorgon lämnas kandidatuppsats in för granskning av handledare. Och min handledare är inte så vidare värst nådig. Jag börjar bli riktigt nervös och stänger därför ner min uppkoppling och gräver ner mig i böcker för ett sista dygn.


Inga kommentaren till Ohly, allians eller Sahlin. De får sköta sig själva.


Puss&kram

Förvanska vår verklighet med statistik, ja tack.

Opinionssväningar. Alliansen går ner, till förmån för oppositionen. Typiskt exempel rubrker byggda på statistik som ljuger/säger ingenting.

Dagens DN rapporterar. Det enda denna nya opinionsundersökning säger är att övriga partier gått upp med 1,8 % vilket inte ligger inom statistiska felmarginalen, men vad som ligger inom dessa siffror är fildelningsdebatten. Det är bland unga under 30 som förändrade åsikter ses. Alliansen sägs ha misslyckats i fildelningsfrågan och gällande FRA. Oppositionen vågar inte riktigt ta i den. Men kom igen, ge oss radikala förslag. Ska vi finansera via skatt, ska vi förbjuda, raka puckar tack. Jag säger skatt, jag säger att det är uråldrigt och trångsynt med förbud. Jag säger hitta lösning.

Men piratpartiet i EP efter 7:e juni vore inte en omöjlighet.
Men varför DN väljer att följa upp detta med frågan vem du har störst förtroende för, oppositionen eller alliansen, är en gåta. Siffror visar på marginella skillnader förutom gällande moderaterna och övriga partier. Det är inte oppositionen mot alliansen.

Så här fördelar sig väljarsympatierna i maj enligt Sifo:
V 5,8 procent (+ 0,5)
S 34,8 (+ 0,2)
MP 8,1 (— 0,5)
C 5,8 (+/— 0)
FP 6,4 (— 0,4)
M 28,8 (— 1,8)
KD 4,1 (+ 0,8)
SD 3,0 (+/— 0) 
Övriga partier 3,3 (+ 1,8)



Unga väljare syns, unga väljare bryr sig, unga väljare borde rösta och förverkliga det Sverige de vill ha. Bortom socialbidrag, bortom diktaturiska regler på internet. Det finns progressiva lösningar. Kräv dem.

Fråga:

Are we human, or are we dancers? Fånig fråga kanske. Men dröm lite mer, för fan då. I natt, när ingen annan var här på biblioteket. Då satte vi på denna låt på max och dansade på borden. Just det, de där borden där alla torra juristtjejer annars sitter med sina perfekta hår. Eller killar mer perfekta hår. För det här är ett sådant schtekigt bibliotek där alla i framtiden ska casha in tusenlappar i timmen. Blir de lyckliga? Är de mänskliga? Vet inte på första, nej på andra, säger jag. Dröm lite. Och dansa mer på borden.

Igår sa en person till mig;
- Jag önskar att jag lyssnade på den låten mycket oftare.

Det kan man. Så här ger jag länk till fantastiskt vacker akustisk variant. Jag fick den dessutom av hon som ville lyssna oftare, så ni kan se det som att ett proffs har tipsat, ja om den akustiska varianten.

Om ett gott liv, vad det måste vara

Jag klättrade nyss upp i ett träd och tänkte på min analys och inledningsdel. Skrev under gårdagen inte ord på den, skrev andra saker, sa andra saker, tänkte på vänner mot Island, dagen före det, vi sprang, vi bakade bullar, det var torsdag och öde i min hjärna efter hårt handledarmöte. Någonstanns måste allt få smältas ner och komma till en acceptansnivå.
Måste få läsa annan litteratur än kurslitteratur. Måste samtidigt se till att kurslitteratur speglar det som är vettigt i mitt liv, annars dör ju mitt liv lite. Måste se saker, måste skriva om annat än etnografisk emperi från himlans ödesdigra svenska skolan.
Måste få klättra upp i ett träd och tänka på analys.
Glömmer det så lätt. Glömmer så lätt vad städning gör för ordningssinne, vad långkok gör för själen. En presation på annat plan, något vettigt. Tanken får ro samtidigt som den får expressfart. Nya miljöer, andra människor, allt gör att det där som sedan måste bli bra, också blir det. Uppsats till exempel. Eller artiklar som måste skrivas. Gör något annat, så kommer det till dig.
Ska inte glömma det.

Och ska alltid städa själv. Om man inte hinner med sitt liv, sina bestyr, då måste ju något vara falskt och galet uppåt väggarna. Om man inte hinner bädda sin säng och äta croissanter till söndagsbilagan. Vad ska man då leva för?

Igår kväll, en natt på biblioteket, läste jag alla krönikor som jag hittade av Nina Björk. Här är en som avhandlar detta. Om att du blir mer av att göra olika, att inte missa för mycket, inte missa livet.

"Okej, nu ska ni få mitt bästa argument mot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Det är att man blir en bättre människa av att städa själv. Ha, ha, ha. Nej, inte skratt. Jag menar det. Och innan jag säger något mer vill jag fråga dem som skrattar: vad tror ni att man blir en bättre människa av? Jag misstänkte det.
Antingen säger ni a) den frågan finns inte på den politiska dagordningen, det är en privatsak. Eller så säger ni b) av att arbeta med det man är (hög)utbildad för - och det har man inte tid till om man ska städa själv.

     På a) svarar jag: om frågan om människosyn inte fanns på den politiska dagordningen skulle vi inte leva i ett samhälle. Det gör vi. Alla politiska beslut handlar därför om den enskilda människans möjligheter och vår tillvaro tillsammans. Det finns ingen annan fråga. Antingen låtsas vi om den eller så låtsas vi inte om den.
     På b) svarar jag: nej, den specialiserade människan är inte den bästa. Hon missar för mycket. Hon förstår för lite. Vi kan tro att detta att vara människa är att gå omkring och kunna saker som ekonomi eller litteratur. Men det är det inte. Det är för smalt. Den som städar själv vet att mänskligt liv sätter spår. Den vet att någon måste ta hand om de spåren.

     Den som städar själv böjer sin kropp på konstiga sätt; i hennes rygg sitter erfarenheten av en kropp som gör motstånd. Det är en mänsklig erfarenhet. Inte mer än så. Men heller inte mindre.

[...]

     Och säg inte att den här diskussionen handlar om vad som är samhällsekonomiskt lönsamt för i så fall har du inte sagt någonting mer än att vi blir rikare om alla slutar städa och bara några gör det. Och då måste vi bara genast fråga: vad ska vi med vår rikedom till? Vad är målet med den? Att vi ska bli lyckligare? Vad blir vi lyckligare av? Snyggare brödrostar? Att vissa av oss slipper städa och att andra av oss städar hela dagarna? Det var ju det jag sa: det finns ingen annan fråga än den om meningen med människan."

Läs hela krönikan här.

En avstickare från tema

Vid sidan av analys tänker vi idag på om kvinnlighetens vara och feministiska strategier eller hur man kan få ihop det med särartsfeminism, biologisk feminism och vad som ska komma ut av det hela egentligen och vad tycker egentligen Nina Björk?

Och kommer hon rösta i EP-valet?
Hur ska EU hjälpa eller stjälpa oss i kampen?

Tema: Festival eller hur långt är det till Bryssel egentligen?


Ovanstående bild snodd från DN's Namn och Nytt.


Varför engagerar sig svenska folket så i schlager? Vi hatar ju alla motståndare och njuter av varenda centimeter glitter. Alla andra fuskar och vi är alltid bäst. Schlager, som en never endning dokusåpa, här finns allt. Intriger, spänning, all kärlek i låttexter, små unga heta män, komik, någon slags folkfest. Är det verkligen en så given referens? Är det bara jag som lever i den bubbla där det inte är relevant för vardagen? Är det för att vi bara nördar oss och hellre diskuterar diamanthandel i Sierra Leone, graden av kulturellt kapital och akribi för c-uppsats så att vi missar vad som händer i världen. Men jag läser ju DN varje dag, jag är ständigt uppkopplat. Vad är det jag missar i informationsflödet. Jag läser ju alla mina favoritbloggar. Och jag bläddrar förbi de där sidorna där det står "Ikväll hejar vi på halvsvenska bidraget från Armenien", istället har jag det minne för detaljer att jag vet att det händer.

Frågan; Hur vinns samma engagemang för poltiken? Vill vi följa kommunfullmäktige under ett halvår likt Färjan, djursjukhuset, barnmorskorna? Alla bloggar, twittrar, vloggar, finns överallt. Livet är en fest. Mer glitter, mer glamour. Hur angår det dig?

Och kan man tävla i politik?
Hur långt är det till Bryssel?
Och varför kan inte det som styr alla människors vardag, liv, framtid få vara mer festival?

Låt detta utveckla sig.



Dags att ta pulsen inför EP-val

Idag är det tema melodifestival. Festvial alltså. Festivalstämning. (För att liva upp en dag på biblioteket. Fantastiskt. Idag skriver vi analys. Men observera. Perioden med Bengtzing är över. Nu lyssnar vi på Ulf Lundell - Skyll på stjärnorna, och funderar på hur det här ska gå till.) Men festival alltså. Den stora frågan är - vilket val tycker svenskarna är viktigast.

I gårdagens DN tillfrågades diverse personer om de skulle rösta i EP-val 7 juni. Vem vinner av Alexander och Bert?



Puss från biblioteket

Man sitter på dygnetruntöppet bibliotek va. Denna dag road av att lyssna på gammal progg. Byter nu till Jenny Wilson för mer aktion.
Man planerar att aldrig gå hem för Uppsats ska skrivas, och Intervjufrågor klargöras. Tankar klarna, Och sådant görs ypperligt på nattöppna bibliotek.

Ibland ska det göra ont, va.
Men sittandes tillsammans med tre fina i samma situationer. Tre smarta, ypperligt bra, oklanderliga.
Det kan gå, vi kan göra det, dessa uppsatser kan bli klara. Det gör inte lika ont, va.
Och man vet att det är fredagkväll och att det finns glittriga festinbjudningar, sommarklubbar som har premiär eller helt enkelt ljumma vårkvällar att gå ut i. Men icke.
Lite, lite, lite ont.

EU är och ska vara politik

EU är politik. Ett exempel på detta är ett massmail signerat Mona Sahlin. Det är tre veckor kvar till valet. Läs mer valupptakt här.

"Så här ser EU ut år 2015 om S får bestämma:
  • I ett första steg halverad ungdomsarbetslöshet med hjälp av avvecklade jordbruksbidrag
  • Kraftigt minskade koldioxidutsläpp och förbud mot farliga livsmedel 
  • Stoppad människohandel och ett jämställt EU 
  • Svenska kollektivavtal gäller fullt ut "
Och du vet att den kandidat du väljer kommer driva sina frågor fullt ut.

Anders Borg har talat

Kan inte hitta länk på DN men imorse gällande a-kassa och vår "käre" finansminister i ekonomidelen va.
Krav på statlig a-kassa för alla, kontrasterat mot den a-kassa alliansen införde med lägre ersättningsnivåer och höjda avgifter. (som idag resulterat rekordmånga socialbidragstagare och gigantiska kostander för kommuner, minskad trygghet och raserad vardag för många. Ett hån och ett slag för att underminera Sverige som välfärdsland.)

Vad säger då Anders Borg?
- Jag vill inte bråka med facket, och dessutom har vi inte råd.

Komik.
Hellre otryggt system och socialbidrag.

Men vi har ju inte råd.
Ett sådant mantra, en sådan landsfader.

Vi har inte råd.
Nu vill man gråta igen.
Men Anders vill ju inte bråka.



ps. Startar istället tomt word-dokument för att skriva plot till intervju med högt beundrad litteraturpersonlighet. Funderar samtidigt på om dokument "Analys till C-UPPSATS" borde öppnas upp. Rungande ja!

Att angöra en brygga [alternativt] Nu är det sommar

Vad säger man.

Läser under frukost hur svenska högerpartier tycker att det är en bra idé att klara EU's utsläppsmål genom åtgärder i utvecklingsländer, medan endast miljöpartiet drar till med något progressivt genom att kräva 80 % sänkning av utsläpp. Kom igen. Detta är vår verklighet, detta är vår värld.

Detta är vad som sägs om Socialdemokraterna:
"Utsläppen bör minska med mer än 30 procent för att unionen ska uppfattas som trovärdig på klimatområdet. 2050 bör minskningen ha ökat till 80 - 90 procent. CDM-projekt måste begränsas för att industriländerna ska tvingas minska utsläppen på hemmaplan . Koldioxidlagring får inte bli någon huvudväg men gärna forskning på denna teknik. Kraven på bilutsläppen är rimliga utifrån förutsättningarna men de borde vara hårdare."

Jag vet inte hur mycket jag kan stödja att utsläppsmål ska vara trovärdiga, det finns ingen himla trovärdig framtid om vi har halvmesiga mål. Jag kan inte stödja att vi ska ha trovärdiga mål. Detta är att ge efter för en ond politik som inte vågar satsa. För radikal omdaning av samhälle så är "trovärdiga mål" en dödsdom. Vad skulle "trovärdiga mål" ha inneburit 1891? Inte något som arbetarrörelsen skulle ha ställt sig bakom. Gråter man inte en smula när politiken reducerats till detta?

Förövrigt tycker alltså Sverigedemokraterna att EU är bra för hårdare invandringspolitik, och för att man kan driva dessa CDM-projekt, dvs krasst låta utvecklingsländer stå för våra utsläpp.

Sedan är det en helt annan fråga att sprida bra teknik, hjälpa med miljöarbete och pressa fram lagstiftningar som gör att man inte behöver dö av förgiftning, cancer, whatever via sitt industriarbete i Kina. Men vi, som drivit fram denna värld, drivit teknikutveckling, vräkit ut bensin, vapen etc, måste ta vårt ansvar. Var blev ni av, ljuva drömmar om en bättre värld.

Sjunde juni röstar vi för ett rödare Europa, det handlar mest av allt om det. Det är så, och enbart så. Vi kan tillsammans göra något.
Endera dagen kan vi göra en djupdykning i isländsk poltik, för att se hur mycket förebild vi har där. Island dök först i finanskrisen, och kommer sedan upp rödare än någonsin. Gör upp med korruption, kapitalism och katastrof, god dammit.

Natten är ung, kämpande kroppar önskas

Ni vet sitta uppe på nätterna och inte vilja gå och lägga sig.
Det brukar oftast hända när jag är arg. Men jag är inte arg, jag är mest nöjd. Inte känslomässigt upprörd liksom.
Man kan sitta i sin säng med en perfekt liten dator och lyssna på Jenny Wilson och tänka på framtiden. Om du sover dåligt är nog dagens tips detsamma som gårdagens; Bygg drömslott. Ack, den ljuva framtid är ju vår. Med ansvar, ångest och allt vad det nu inkluderar. Alla val är samtidigt en fantastisk frihet.

Men en sista grej. Innan natten mörknar, ljuset försvinner.
En blogg. En dikt. Jenny Wrangberg - Kallskänka och poet.

jag är också människa
jag behöver mat på bordet,
ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig

jag är också människa
jag går sönder om
ni skickar mig i krig
jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav
jag är känsligt gods
jag är människa mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och kallskänken
huvudvärken skriker efter tolv timmar i ett bastuvarmt kök
människan i mig säger att det är orimligt att tjäna pengar åt någon annan
jag är ingen maskin


jag är inte osynlig
jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken, hon som bygger bilen som du kör, människan som ni skickar i krig, hon som förmultnar i en skyttegrav

jag är inte osynlig
jag lagar maten till era fina middagar, delar ut er post, tar hand om era föräldrar
jag är så nära

jag är känsligt gods
det gör ont när jag trillar från byggställningar, halkar på oljiga golv, lyfter de gamla
min kropp saknar reservdelar
för jag är ingen maskin
ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig
människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde för inget är mer värt än människan
ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en snabbare modell
för jag är ingen maskin

jag är människa och jag är inte osynlig


J Wrangborg - Jag är människa

Du vet väl om att du är värdefull // fight for your right

Nu ska jag lämna skollivet och gå hem och äta fil.
Tusentals ifyllda rader i formulär till Sabanci University. Are you married? Do you smoke? If you smoke, consider smoking is forbidden in Campus Arean. Briefly compose reasons why you want to study at SU. Jag ser fram mot turkisk byråkrati.

Om man vill läsa politisk analys kan jag rekommendera Dagens Arena. Devrim Mavi är föräldraledig, hennes vikarie är inte dum, jag tycker mycket om de två ledare jag läst av henne.
Möglig mediabild
It's alliansen, stupid

Alltså. Jag rekommenderar dagens Dagens Arena. Om alliansen och socialvårdstagare, stupid. Hur är det tänkt att det ska funka? Urholkat välfärdsystem och vart ska pengarna komma ifrån. Ska var och en reda sig själv? Får du skylla dig själv om du blir varslad? Bli varslad när livet precis har börjat, men sälj villan du köpte på lån. Du kan ju flytta.
I helgen under uppsatsskrivande var söndagens uppvaknade livsviktigt. Frukost, och jag läser DN's reportage om socialbidragstagare. Detta är vad som sker med människor som halkar utanför systemet. En kvinna med katt inte lämnat sitt hem sedan december. Detta är inte vårat land. Vi vill ha ett system där alla behövs.

Alla behövs.

(Även jag, därför går jag hem nu, så att jag inte går sönder, va.)

Dagens förebild: Nina Björk

Nedanstående är fräckt klippt från Lunds Universitets hemsida. (Vi längtar till Skåne ibland, vi som tänker på att söka våra rötter ibland.)



Vad hände sen?

Nina Björk



Vad jobbar du med?

Jag arbetar halvtid på Dagens Nyheters kulturredaktion, där jag är skribent och kritiker. Mina arbetsuppgifter är helt enkelt att skriva artiklar om i princip vad jag vill som faller inom kulturens bevakningsområde. Jag skriver främst recensioner av skön- och facklitteratur, men även debatt- och idéartiklar. Jag bor i Lund och arbetar härifrån. Jag arbetar även halvtid som doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, där jag har en tidsbegränsad doktorandtjänst. Mina arbetsuppgifter är, hittills, helt enkelt att ta poäng och skriva avhandling. Jag pendlar till Göteborg från Lund någon gång var 14:e dag.

Varför valde du Lunds universitet?
Jag valde Lunds universitet för att min dåvarande pojkvän läste här (och han valde i sin tur Lund före Göteborg, som annars är det universitet som ligger närmast Falkenberg där vi båda bodde under gymnasietiden, eftersom han ville gå juristlinjen och den fanns i fullständig form bara här i Lund) och för att de flesta av mina vänner från gymnasietiden valde att läsa här.

Vad har du läst?
Jag började vid Lunds universitet 1987 och har läst enstaka kurser idé- och lärdomshistoria, sociologi, litteraturvetenskap, drama-teater-film, genuskunskap. Jag tog min fil.kand i litteraturvetenskap 1994 (tror jag), och började på forskarutbildningen samma år. Sedan gjorde jag uppehåll från forskningen eftersom jag blev ombedd av förlaget Wahlström och Widstrand att skriva en bok, "Under det rosa täcket", som kom 1996. När jag återvände till forskningen år 2003 var det till Göteborgs universitet och inte Lunds - helt enkelt för att jag fick tjänst där (i Lund var jag bara antagen, men hade ingen finansiering). Jag har även läst Journalistlinjen vid Göteborgs universitet, under åren 1988-1990. Alltså som ett "uppehåll" från studierna vid Lunds universitet. Jag trodde att jag ville bli journalist, men upptäckte sedan att jag tyckte mer om universitet och återgick därför till litteraturvetenskapen i Lund, med syfte att så småningom börja doktorera.

Hur såg ditt studentliv ut?
Jag bodde på och var aktiv i Lunds enda vänsterradikala studentnation, Smålands. Jag var med i kulturutskottet och i olika feministiska grupperingar. Besökte regelbundet Smålands pub och diverse andra arrangemang. Det var utmärkt att kunna kombinera politik, alkohol, vänskap och kärlek.

Vad är det – förutom studierna – som lett dig till det arbete du har idag?
Arbetet som doktorand i Göteborg är det väl till stor del studierna som lett fram till. Arbetet på Dagens Nyheter fick jag efter att jag skrivit min första bok och blivit "kändis" (i begränsade kretsar). Det finns inte någon direkt linje mellan mina studier och mina arbeten, men å andra sidan hade jag aldrig haft något av dem om jag inte hade studerat. För då hade jag ju inte vetat lika mycket, och inte tränat mig lika mycket i att tänka och argumentera.





Nina Björk skrev nyligen i DN Kultur om feminism förvisso förenligt med kapitalism, på så vis att kvinnor alltid kan ha och ska ha rätt till samma lön och klarriär och positionering men är detta vad feminsim bör vara, är detta feminismens mål?

Nedanstående citat belyser:
"Om systemet vi talar om är vårt övergripande ekonomiska system, det vill säga det kapitalistiska, tror jag att vi måste erkänna: detta sy­stem är fullt kompatibelt med en feminism som söker göra kön och sexualitet till ointressanta storheter i fråga om maktpositioner i samhället. Kapitalism kräver inte just kvinnors underordning. Kapitalism kräver någons underordning. Den kräver privat ägande, lönearbete, tillväxt, konkurrens, att fler och fler områden av livet görs till områden möjliga att idka handel inom, områden där människor, tid, saker och tjänster görs till köp- och säljbara varor.

Men det finns ingenting som säger att vi inte kan ha lika många kapitalister av båda könen, lika många egendomslösa; lika många mätta västerlänningar av båda könen, lika många hungriga i andra delar av världen. Detta ekonomiska system är därför inte feminismens logiska, i betydelsen nödvändiga, fiende.

Sedan är det en annan sak att feminismen historiskt ofta fungerat systemkritiskt, antikapitalistiskt och antiimperialistiskt. Men vill vi att den ska göra det igen, vilket jag tror att Rydell vill, är det ett litet ord som saknas i hennes artikel: ordet bör. I stället för att säga att feminism inte kan vara ett högerprojekt, måste vi – vissa av oss – säga att den inte bör vara det."


Nina Björk i DN Kultur

"Är jag för banal?" - M Zetterlund

Vad kan man göra en torsdag?
Ha handledaremöte med en bekymrad handledare. Plocka ihop sju sidor analys. Tänka att nu är det bara åtta kvar så är balansen återställd. Placera sig inne på biblioteket döpt efter Karin Boye. Eftermiddagen startas med att läsa två dikter av Boye. [Jag känner dina steg...; Du ska tacka dina gudar] Och man kan sitta här och stirra på träd samtidigt som någon slags extremt förbättrad verision av uppsats växer fram. Just nu: En analys baserad på fyra underrubriker. Tillsammans med Monica Zetterlund som sjunger Hasse&Tage. Och bara läsa tusen bloggar av fantastiska framgångsrika kvinnor. Det är det enda jag vill läsa. Och Karin Johannissons nya bok. Och Nina Björk. Om jag fick bestämma skulle jag enbart syssla med att läsa mer av alla mina idoler.

Läsa att Marita Ulvskog inte vill att EU ska vara ett elitprojekt. Det vill inte jag heller. Gunnar Hökmark tycker att det är helt oväsentligt att diskutera löneläge för eu-parlamentariker. Du blir rik som få, det är lönsammare att dra till Bryssel än att styra Sverige. Tänker på den lilla mannen från landsbygden som på Centerns stämma sa att ingen borde tjäna mer än statsministerna, alltså runt 150 000, och som blev totalt sågad när Maud kör på med sitt raljerande. Något naivt i det hela, jordnära, ingen borde tjäna mer än statministern, som att bekräfta en makthierarki i en värld styrd av finansmän ch lobbyism. Den lille mannen säger att det är en rättvisefråga. Att det inte är vettigt att öka skillnader mellan chefer och vanligt folk.

Från Åsa-nisse marxister till stureplatscentern. Från landsbygd till ofattbar snobbism. Centern, där finns något ändå.

"Spännvidden bland motionerna från medlemmarna till Centerpartiets stämma är stor. Avdelningen Stureplanscentern från Stockholm vill under rubriken "rättvisefråga" helt ta bort den statliga skatten. Lennart Wassenius från Lerum i Norra Älvsborg vill däremot att Centerpartiet ska besluta att ingen chef ska tjäna mer än statsministerns 150 000 kronor i månaden. "Vi har på senare år kunnat se en accelererad och ökad skillnad mellan lönerna till chefer och 'vanligt' folk i företagen/förvaltningarna. Detta är varken bra eller nödvändigt", skriver han."
Nisha Besara, Dagens Arena


Nu kom min kursare med sin c-uppsats, muffins och te. I termos. Hur bra är inte det? Så hjärnan går inte på politiskt högvarv då den enbart fokuserar på textdokument döpt analys till C-UPPSATS. Efter den 19 maj.

En tisdag i maj

Vad gör man med dundrande huvudvärk, sittandes på bibliotek Karin Boye, med 8880 ord skrivna. Nytt rekord, det fina med en första uppsats är att varje dag är nytt rekord. Gällande hur långt man skrivit  som längst etc. (Om man inte räknar in sjukt arga uppsatser från litterär gestaltning i svunnen gymnasietid.)

Idag har jag utöver detta;

  • Fått jobb som rösträknare/arbetare EU-val sjunde juni 2009. Detta samma dag som Åsa Westlund, toppkandidat S, mailar mig med rubriken "Jag lovar fem. Hur många lovar du?" Hur många ska rösta? 40 % eller alla som bryr sig. Jag är less på att steget mellan att bry sig och agera blir så långt. Det finns påverkningsvägar, och om de suger är det din demokratiska skyldighet, rättighet, plikt att utforma nya. Grekiska förvisso, men ändock. Folkstyre. Åsa videobloggar och kampanjar. Och skriver om annat. Ska man personrösta? Ytterligare aspekt; en röst på svensk höger/vänster parti är en röst på europeiska höger/vänster blocket. Och där finns mycket att begrunda. Är alla värda att leva och varför kan inte EU göra något åt Berlusconi?
  • Skrivit två långa mail, ett om personröstning och det faktum att EU styrs av extrem blockpolitik, det andra om eskapism och behovet att fly vardagen för perspektiv. Vart ska man åka då då? Både handlade väl om livet.
  • Mailat Nina Björk. Jag måste få åka till Lund och prata om ett framtida samhälle. Feminism, visioner om ett hållbart samhälle, kritik av kapitalism, skitdrömmar i form av materiella ting, vad feminism bör vara.
  • Insett att jag borde lämna biblioteket och gå till pressbyrån, köpa bang, gå hem, läsa bang. Och Arena. Och tänka på sommaren, bli lite arg. (Detta skulle kunna resultera i att vi återkommer.)
  • Insett att Nina Hemmingsson har släppt en ny bok. Och att hon är så djävla arg. Läs intervju här.
  • Mailat min sommarchef om dator och vad som ska hända egentligen.


Så vi sammanfattar dagen med att det numera finns ett fett stycke på fem och en halv sida om Bourdieu i min uppsats. Och att man, om man är som jag, skulle vilja läsa mycket mer. Och tänka. Mest på hur ett ojämlikt samhälle kan och måste bli annorlunda. En annan värld är möjlig. Det kan man gå hem och tänka på medan man fortfarande lyssnar på Bengtzing, skiter i det faktum, dricker te och drömmer dröm om ljuva livet. (Kommer aldrig va med om det, så be aldrig mer om ursäkt, för sakerna ni aldrig gjorde. [Håkan])


Tillbaka i kamp

Bloggtorka har alltid tusen olika ursäkter, man kan alltid skylla på tusen saker.
Ofta har man också tusen idéer som alltid försvinner.

Jag utlovar en rödare tråd, en bitskare ton och något mer konstruktivt.

Hur ska jag kunna hålla detta?
Med tekniken på min sida. I denna dag har min fyra år gamla laptop blivit utbytt mot en som har fungerande tangentbord, även trådlöst nätverk. Mot en som väger 1 kg, som är sjukt vacker. Och som verkligen är på min sida.

Jag vet att min nemesis i rymden aldrig kan sluta sjunga Push it to the limit. Det är imponerande. How can you live with yourself? Jag vet varför. Det ger ju resultat. Push it to the limit, den uppsatsen i nationalekonomi blir nog strålande. Jag kompletterar med det gamla ordspråker "det ska göra ont att plugga". De där orden från min första termin i Uppsala kan bära mig genom smärtvågor, du ligger där på något bord på Karin Boye - biblioteket, du gråter, det svartnar framför ögonen och alla böcker du behöver har någon annan stulit, rivit sönder eller helt enkelt lånat. Och just så ska det kännas. Vi gör det för att utvecklas. Det gör ont. Just så ska det kännas.

Det är inte min teamsong.
Jag är en person utan tålamod, som snarare surfar på vågen, jag byter låt. Måste passa dagsformen.

Även om det är studier som om en månad ska resultera i en kandidatexamen så handlar det om känsla, fullt ut. Och idag är min känsla Jag ljuger så bra. Imorgon inte, det lovar jag.

Jag har överlevt Valborg. Genom att åka till Norberg för 1 maj. Skriva uppsats. Läsa tusen böcker om Bourdieu. Det är som en livskamrat, själafrände. 7500 ord och jag. Vad ska det bli av oss. Redaktionsmöte med Tvärdrag. Tusen saker att fixa gällande en sommar på Arenagruppen. En sommar i stockholm. En höst i Istanbul.

Imorgon: Struktur och bokrecensioner.

Pusspuss

RSS 2.0