Stormen
Söndagar. Ett sätt att bli hel igen.
Istället för kyrkan.
Men ändå något slags oändligt djup.
Slipp dina egna skrik mellan väggarna för bara en liten stund.
Can you tell me which flower's going to grow?
Fick dessa rader med omdömet "Hanson, så unga, så begåvade", i ett sms av min kompis när vi sms-diskuterade diverse, bla om olika deviser (som emil jensens om den anarkistiska miljögruppens "även om jorden skulle gå under så skulle jag plantera ett träd idag") och även att visualisera sig själv som ett träd. Här kommer denna Hanson-inspiration.
/Plant a seed, plant a flower, plant a rose /
/Yoy can plant anyone of those /
/Keep planting to find out which one grows /
/It's a secret no one knows /
"Nu vet jag vad jag ska välja bort"
- Vi behöver gå mot en cirkulär ekonomi där vi istället för att hela tiden utvinna nya råvaror verkligen får dem att cirkulera. Inte bara genom vanlig återvinning, som pappersmassa som kan återvinnas cirka sex gånger, utan jobba mot att allt kan återvinnas flera hundra gånger, nästan för evigt, och att materialet behåller sin kvalité. Detta är fullt möjligt.
Läs här en intervju med Jeppe D Larsen som gått samma kurs som jag nu går, Världens Eko 7,5 p på Stockholm recilience centre. Jeppe utsågs till v 43's hjälte och pratar i intervjun om cirkulär ekonomi.
Han gör det genom att designa barnkläder som kan återvinnas och genom ekoturism i stockholms skärgård.
Te och en halv snickers
Apropå detta med att få ångest över barn och barnens framtid.
För någon vecka sedan satt jag på kulturhusets teatercafé med Azar Mahloujian. Hon skriver en grej för tidningen jag redaktörar. Vi drick te och delar på en snickers. Pratar mer om annat, om röda ringar kring ögonen, maktfulla mäns maktmissbruk men också om just detta.
Försöker förklara att det finns många i min generation, vi som nu är någonstans 25 år + som inte riktigt vågar tänka på våra barns framtid. Som inte känner att det är moraliskt rätt. Som spyr på vårt överflöd.
"Så kände vi också." säger Azar då. Hon är nog jämngammal med min mamma.
Och jag hade inte förstått hur hårt krisen i Biafra, rapporter om en värld i kris, kalla kriget, atombomber, hur oansvarig den världen kändes. Hur man inte kunde ta ansvar för sina barn i den världen.
Tänker på de samtal som jag och mamma ibland har i bilen när hon ska skjutsa mig till tåget efter att jag varit hemma. Om hur vi representerar så skilda läger i den demografiska konflikter. Som ung idag kan det vara lätt att tänka på sina föräldrars generation som de som "fick allt". Man kan se ganska tydligt hur offentliga investeringar i skola, universitet, sjukvård, barnbidrag, förskola, facklig kamp, progressiv bostadspolitik etc har krattat manegen och skapat välutbildade generationer. Inte för att allt var en dans på rosor. Men det är ändå skillnad mot inställningen till dagens unga och resruserna man satsar på bostäder och utbildning för unga. För att inte tala om ungdomsarbetslösheten. Mycket är det en polariserad debatt där unga arga står mot äldre bekväma. Många konflikter har den dimensionen.
Det jag och mamma brukar säga är att vi borde göra något tillsammans. Över generationsgränserna. De äldre med alla resurser, de yngre med allt uppgivet engagemang.
Välkommen till världen lilla vän
En annan grej.
(förresten, vi fattar väl alla att jag bara skriver det här för att jag inte kunde sova i natt förens jag slog på mindfullnessappen och gjorde meditationen "kärleksfull hälsning". Blev sedan väckt ca 01:45 av långt samtal som var ca så här: "hej vi är på väg hem från sjukhus XXX mår inte bra blev tubad med syre ligger nu avdäckad allt känns ganska hemskt". Fick sen försöka somna om utan kärleksfulla hälsningar.)
Men okej.
Vi låtsas att det här är mina barnbarn. Ett par jättegulliga tvillingar som drömmer om att bli presidenter, älskar hundar och gärna skulle vilja resa jorden runt när de tar studenten. Mitt hypotetiska barn föds om enbart tre år. Vore ju ball?? Födseldatum: 1 maj 2015. Hen växer upp någonstans i världen och vill ha egna barn vid cirkus 25 års ålder. Vi räknar till året 2040. Hens barn, dessa underbara tvillingar, vad ska de växa upp i för värld? Som ni ser på bilden har de precis fyllt 10 år och det är år 2050. Ett ganska episkt årtal. Halvvägs genom ett århundrade så där.
Jag är ju inte den enda unga människan som känner ungefär så här: SKA MAN VERKLIGEN FÖDA BARN TILL DEN HÄR VÄRLDEN? Ponera några graders temperaturökning. Ponera de där välfärdsprojekten som ska gå runt trots sviktande demografi. Ponera att vi är den första generationen som kommer få det värre än våra föräldrar. Ponera flyktingströmmarna, den växande facismen, världens förbannade ojämlikhet. Att man i svenska partiledardebatter verkligen diskuterar "hur mycket invandring sverige tål?". Finanskriserna och peak oil är bara några av varningssignalerna för den annalkande resurskollapsen. Man kan liksom säga vad man vill om. Tacka som fan att det är härligare att strunta i det. Och så länge det där gulliga tvillingparet år 2050 håller sig i Sverige så kommer de säkert klara sig ganska bra. EU fick säkert fredspriset just för att man inte ville ha tillbaka stormaktsstrider i Europa igen. Även här dör ju folk av översvämningar och värmeböljor. Även europeer dör i tsunamis och jordbävningar. Även europeer kan förstå att pakistanier och indier är exakt lika jävla mycket människor som vi. Usch, det är så svårt att skriva något konsict, eller korrekt för den delen, om detta. Men kanske kan man säga det så enkelt som Wilkinson och Picket gjorde i Jämlikhetsanden. Jämlika samhällen är bättre. Då slipper man otrygghet, ohälsa, kriminalitet. I en jämlik värld skulle vi slippa ganska mycket av krig, svält, sjukdomsepedimier. Just saying. Vi skulle liksom kunna dela rättvist på det som finns kvar. Och eftersom dessa underbara tvillingar kommer bry sig om detta är 2050 och några år senare ska de ut på sin jorden runt resa så kommer allt detta påverka dem. Det kommer påverka mig som ca 2050 ska gå i pension. Hehe. Försök att förutså hur det ska gå för de besparingarna. Det påverkar oss redan nu när alla förslag på förändringar, på ransoneringar, nya avtal, progressiva skatter bara slås bort som något omöjligt och orealistiskt. Välkommen till livet liksom.
Kanske är det som jag vill säga så här enkelt: Vi ska också leva i den här framtiden, och sen ska våra barn och barnbarn fortsätta leva i den. Hållbar utveckling är helt enkelt bara en långsiktig planering som håller just över lång tid. Det är inte att skriva och riva kyotoavtal. Det är inte att tävla i exportkraft.
Eftersom jag tidigare idag halvlåg över två hårda plastsäten på Huddinge sjukhus gråtandes över detta så tänkte jag också delge er det som tröstade mig en smula. Emil Jensen berättar här om en planch som han hade hemma när han var liten. Det var en planch från den anarkistiska miljörörelsen 512, med ett träd på. "Även om jorden skulle gå under imorgon så skulle jag ändå plantera ett träd idag."
QUEER
Man ägnar för mycket tid åt att läsa allt som är intressant, att uppdatera sig kring alla bloggar som är viktiga i livet och fundera kring hur bra inte den här Anthony and the Johnson låten verkligen är.
Och jag har denna vecka, kanske på gott och ont hela sommar valt att diskutera så många saker i verkligheten, iställer för här, eller någon annanstans. Och det känns som att det ligger tio reportage på hög i mitt huvud som väntar på att få bli skrivna och jag skriker tillbaka att vänta ni bara. Det är fruktansvärt stökigt. I huvudet, på skrivbordet.
Och tänker på allt jag borde gjort.
Och på hela stolheten kring pride, hur fina bussarna är, alla människorna och allt, allt som händer.
På allt som alla gör.
Som man borde gjort.
På sommarinfluensa, vaccin, visum, pass, pengar, lån, bidrag, tågbiljetter, världskartor, värmland, whatever.
Årets tema för pride är heteronormen. Ja. Så då reflekterar vi kring det. Läser upplyftande/lysande krönikor i QX (extremt bögig tidning, måste bara säga det.) och hela reflektionen kring; hur hetero är jag? Hur hetero är du? Samhället.
Så djävla.
Sen finns stereotyperna överallt. Bögar och flator, skillnader och likheter, ja vad ska man ta sig till.
Det polyamorösa måste kopplas ihop med öppna förhållanden, storfamiljen och den vanliga svensson-otroheten. Det måste bli vettigt att prata om det här, mer öppet. Bort från den industrialiserade kärnfamiljen som ligger hårt under patriarkala band. Du vet.
Lyssnar på P1, om teater och dramatenpremiärer och de rätta kameravinklarna. Ska koka te. Bokar en tågbiljett. Äter glass med en vän. Drömmer mig bort.
Puss&kram
Och jag har denna vecka, kanske på gott och ont hela sommar valt att diskutera så många saker i verkligheten, iställer för här, eller någon annanstans. Och det känns som att det ligger tio reportage på hög i mitt huvud som väntar på att få bli skrivna och jag skriker tillbaka att vänta ni bara. Det är fruktansvärt stökigt. I huvudet, på skrivbordet.
Och tänker på allt jag borde gjort.
Och på hela stolheten kring pride, hur fina bussarna är, alla människorna och allt, allt som händer.
På allt som alla gör.
Som man borde gjort.
På sommarinfluensa, vaccin, visum, pass, pengar, lån, bidrag, tågbiljetter, världskartor, värmland, whatever.
Årets tema för pride är heteronormen. Ja. Så då reflekterar vi kring det. Läser upplyftande/lysande krönikor i QX (extremt bögig tidning, måste bara säga det.) och hela reflektionen kring; hur hetero är jag? Hur hetero är du? Samhället.
Så djävla.
Sen finns stereotyperna överallt. Bögar och flator, skillnader och likheter, ja vad ska man ta sig till.
Det polyamorösa måste kopplas ihop med öppna förhållanden, storfamiljen och den vanliga svensson-otroheten. Det måste bli vettigt att prata om det här, mer öppet. Bort från den industrialiserade kärnfamiljen som ligger hårt under patriarkala band. Du vet.
Lyssnar på P1, om teater och dramatenpremiärer och de rätta kameravinklarna. Ska koka te. Bokar en tågbiljett. Äter glass med en vän. Drömmer mig bort.
Puss&kram
Vi är inte sådana som i slutet får varann / skyll dig själv för folk vill gärna lära känna dig / skyll på själen
Fem dagar och två timmar senare.
Delar några reflektioner från de senaste dagarna.
Nina Ramsby på Strand i tisdags var helt enkelt så bra. Glad över smart gitarrist som ägde livet, strand, scenen. Vi tog röda linjen till ljusmanifestation vid Litauens ambassad. Märkligast var nog mannen som kliver ur en bil, tar sina två kabinväskor. Tvekar. Går runt bilen. Han kliver runt och jag ser honom i ögonen, ser hans medlidande blandat med klappen på axeln, ja den minen och det lätt världsfrånvända när han knappar in 4-0-1-0 och går in, uppför trappan och stannar där. Litauens ambassad.
Somnar lätt euforisk på soffan, mumlandes och inte mindre världsfrånvänd jag.
Arkitekturmuseet har en innergård med indiejazz och allt är solsken och vackert, klippor för kaffe och kanelbullar och samma basist som körde med Ramsby.
Och jag tänker bara på alla så djävla vackra kulturella uttryck som dessa människor delar med sig av helt gratis. Och tänker bara att jag spyr ännu lite mer på spy bar och deras 160 kr i inträde, eller deras gästlistor eller whatever.
Sådant kan man sitta och tänka på en natt på landsbygden. Starkt påverkad av Då kan man lika gärna kittla varandra.
Delar några reflektioner från de senaste dagarna.
Nina Ramsby på Strand i tisdags var helt enkelt så bra. Glad över smart gitarrist som ägde livet, strand, scenen. Vi tog röda linjen till ljusmanifestation vid Litauens ambassad. Märkligast var nog mannen som kliver ur en bil, tar sina två kabinväskor. Tvekar. Går runt bilen. Han kliver runt och jag ser honom i ögonen, ser hans medlidande blandat med klappen på axeln, ja den minen och det lätt världsfrånvända när han knappar in 4-0-1-0 och går in, uppför trappan och stannar där. Litauens ambassad.
Somnar lätt euforisk på soffan, mumlandes och inte mindre världsfrånvänd jag.
Arkitekturmuseet har en innergård med indiejazz och allt är solsken och vackert, klippor för kaffe och kanelbullar och samma basist som körde med Ramsby.
Och jag tänker bara på alla så djävla vackra kulturella uttryck som dessa människor delar med sig av helt gratis. Och tänker bara att jag spyr ännu lite mer på spy bar och deras 160 kr i inträde, eller deras gästlistor eller whatever.
Sådant kan man sitta och tänka på en natt på landsbygden. Starkt påverkad av Då kan man lika gärna kittla varandra.
Om ord funnits hade ilska uttryckts och förtryck förkastats och du hade kanske varit min nu.
Det finns kanske inte sjukliga mängder politik mellan raderna i Frida Hyvönens texter. Förutom att det gör det, i hela hennes själ och varande. Och vem vill inte lite mer flytta till ett litet ställe på landet, vid havet, vid nått berg eller så tillsammans med Drottninglandet, Until death comes, Music from the dance performance pudel och Silence is wild. Ägnar några timmar till att sitta på min balkong och se vad man hittar i sin bokhylla/på internet/på sin hårddisk/i sin telefonbok. Kanske mest i sitt huvud. I någonslags alternativ tystnad med fiskmåsar och båtar som låter som ångbåtar men glöm det va. Om Birds fortfarande är den mest peppande låt som finns. Mest för att den passar så sjukt bra med den där mer disträ bakgrunden som kallas historien.
You can watch the birds, you can count the birds,
but don't count on them to represent your longing,
Lazy birds birds move nowhere, sitting in their field flapping their wings.
What fun is it to watch them if they never went.
Been hiding lately, been out of function
Been hydrinating, been looking at birds.
Och nått himla dacapo, cresendo, himla fantastiskt tonhöjning i mitten av låten gör den magisk. Faktiskt.
Eller så är det bara jag som måste sitta timme in och ut med alla dylika artister och insupa inspiration etc etc.
None laughing at god when they se the one they love hand in hand with someone else and they hold their mistake.
Kan inte återge genialitet.
Ingen skrattar åt gud på sjukhus, i krig, i flygkraschar etc. Spektor i analys av livet antar jag.
Blir mer och mer nöjd med de där fiskmåsarna faktiskt. Nöjd med att sitta på en balkong och höra deras djävla skrik åter och åter igen och byta från hyvönen till spektor till persson och sucka så djävla förnöjt.
Love can do you like a shotgun.
It's a riddle how lovers can stay alive.
Går och bakar bröd.
Dricker the.
Fortsätter på samma spår.
Att tillbe solen, tanken, jorden, inte tänka Medea.
Fundera kring det ovettiga i urban utsikt och förtrycket av flygplanen som cirkulerar över taken och bilarna som letar efter parkeringsplatser i helvetet.
Och tanten och farbrorn igår som berättade för mig att de hade som principsak att inte skriva på protestlistor när vi står mitt på medborgarplatsen tillsammans med många, många iranska demonstranter. Och det enda jag kan klämma ur mig är att vi aldrig borde acceptera det förtryck som tortyr och brott mot mänskliga rättigheter är, och att omständigheterna efter valet i Iran är oacceptabla. Läste de inte tidningar, frågade jag. Så då sa de att de varit bortresta och tanten sa att ju då att det är så mycket hemska saker som händer i världen, och hur ska man kunna protestera mot allting. Hennes gubbe nickar och äter vidare på sin glass. Det var min lördag. Hjärtskärande.
Och man bara, ffs, vet du inte att kärlek är större än jesus, än allt.
Går och bakar bröd. Nu.
Dricker the. Nu.
Puss&kram
/Din kvinna på balkongen
You can watch the birds, you can count the birds,
but don't count on them to represent your longing,
Lazy birds birds move nowhere, sitting in their field flapping their wings.
What fun is it to watch them if they never went.
Been hiding lately, been out of function
Been hydrinating, been looking at birds.
Och nått himla dacapo, cresendo, himla fantastiskt tonhöjning i mitten av låten gör den magisk. Faktiskt.
Eller så är det bara jag som måste sitta timme in och ut med alla dylika artister och insupa inspiration etc etc.
Kan inte återge genialitet.
Ingen skrattar åt gud på sjukhus, i krig, i flygkraschar etc. Spektor i analys av livet antar jag.
Blir mer och mer nöjd med de där fiskmåsarna faktiskt. Nöjd med att sitta på en balkong och höra deras djävla skrik åter och åter igen och byta från hyvönen till spektor till persson och sucka så djävla förnöjt.
Love can do you like a shotgun.
It's a riddle how lovers can stay alive.
Går och bakar bröd.
Dricker the.
Fortsätter på samma spår.
Att tillbe solen, tanken, jorden, inte tänka Medea.
Fundera kring det ovettiga i urban utsikt och förtrycket av flygplanen som cirkulerar över taken och bilarna som letar efter parkeringsplatser i helvetet.
Och tanten och farbrorn igår som berättade för mig att de hade som principsak att inte skriva på protestlistor när vi står mitt på medborgarplatsen tillsammans med många, många iranska demonstranter. Och det enda jag kan klämma ur mig är att vi aldrig borde acceptera det förtryck som tortyr och brott mot mänskliga rättigheter är, och att omständigheterna efter valet i Iran är oacceptabla. Läste de inte tidningar, frågade jag. Så då sa de att de varit bortresta och tanten sa att ju då att det är så mycket hemska saker som händer i världen, och hur ska man kunna protestera mot allting. Hennes gubbe nickar och äter vidare på sin glass. Det var min lördag. Hjärtskärande.
Och man bara, ffs, vet du inte att kärlek är större än jesus, än allt.
Går och bakar bröd. Nu.
Dricker the. Nu.
Puss&kram
/Din kvinna på balkongen
"Framför din stereo, när allt harmoniseras, där kan man aldrig bli förstenad"
Sitter på mitt jobb och lyssnar på Håkan, som vanligt. Låttitlar som är poesi;
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Och boktitlar som är som poesi;
Individualister eller kollektiva tusenkonstnärer - 12 elombudsmän berättar.
Gillar mitt jobb så mycket. Man får sitta vid skrivbordet och tänka på saker. Ringa lite. Svara i telefon. Ägnade hela gårdagseftermiddagen åt att sortera pressklipp och reflektera över hur väl man når ut, och vilka frågor det är som slår. Med sorg i hjärtat ser jag nonchalansen mot feminism, HBTQ och kultur. Vad är det för journalister som finns där ute? Vad intresserar de sig för egentligen? Den är pressklippstatistiken blir återkommande för mig, ty här gömmer sig intressanta perspektiv på media.
och sen får man göra andra saker. Spendera timme på timme på timme på seminarier i Almedalen. Ha en värld av möten och etc etc.
Och imorse var jag så nervös att jag blev sur och tvär på hela världen. Vem bokar in en telefonintervju åt sig själv kl. 09.00 när man absolut inte är en morgonmänniska? Tydligen jag, så där går jag och surar på väg till bussen, i bytet till tunnelbanan, slänger mig övert två säten och ignorer "gamla stan", "centralstation", "hötorget", surar vidare och tänker apatiskt att visst, "rådhusgatan", jag måste gå av. Lyssnar alltid på Bon Iver - Skinny love och Bon Iver - For Emma vid sådana här tillfällen. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Uppgång ur tunnelbana, man kan väl titta på lite konst, Strindbergkonst, läsa citat "älska mig alltid, annars biter jag dig i halsen", etc etc och titta på människor. Glädjer mig åt människor med välsittande jeans för det går upp för mig att de måste vara så sjukt nöjda själva, över att ha hittat de perfekta jeansen. Och delad glädje är dubbel glädje.
Själv går jag runt och surar i slappa jeans som är mer bekväma än välsittande.
När man vaknar på fel sida och är sur kan man inte äta frukost. Äter därför en tallrik blåbärsyougurt vid skrivbordet, det tar ca 50 sekunder. Gillar mitt jobb. Är inte sur. Gjorde exellent intervju 09.00 med världens trevligaste nyblivna EU-parlamentariker. Blir glad av enveten person med erfarenhet av 19 år som fackordförande och som tror på att påverka med politik. Dessutom säger han att för vissa (tydligen inte undertecknad) journalister måste man börja att förklara EUs struktur. Tack livet för det. Kanske lite tack till Stats A, kanske lite tack till alla fantastiska samhällskunskapslärare jag haft, och tack till fantastiska kursare som springer runt och flaxar för att likna kommissionen med änglar som svävar lite ovanför alla andra och ger uppenbarelser i form av initiativ till lagar. Till EU-sagor, till nörderi.
Man är en smula vilsen va.
Men tack och hej för mig. Snart ska jag äta lunch med min Sambo på RFSL.
PussPuss
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Och boktitlar som är som poesi;
Individualister eller kollektiva tusenkonstnärer - 12 elombudsmän berättar.
Gillar mitt jobb så mycket. Man får sitta vid skrivbordet och tänka på saker. Ringa lite. Svara i telefon. Ägnade hela gårdagseftermiddagen åt att sortera pressklipp och reflektera över hur väl man når ut, och vilka frågor det är som slår. Med sorg i hjärtat ser jag nonchalansen mot feminism, HBTQ och kultur. Vad är det för journalister som finns där ute? Vad intresserar de sig för egentligen? Den är pressklippstatistiken blir återkommande för mig, ty här gömmer sig intressanta perspektiv på media.
och sen får man göra andra saker. Spendera timme på timme på timme på seminarier i Almedalen. Ha en värld av möten och etc etc.
Och imorse var jag så nervös att jag blev sur och tvär på hela världen. Vem bokar in en telefonintervju åt sig själv kl. 09.00 när man absolut inte är en morgonmänniska? Tydligen jag, så där går jag och surar på väg till bussen, i bytet till tunnelbanan, slänger mig övert två säten och ignorer "gamla stan", "centralstation", "hötorget", surar vidare och tänker apatiskt att visst, "rådhusgatan", jag måste gå av. Lyssnar alltid på Bon Iver - Skinny love och Bon Iver - For Emma vid sådana här tillfällen. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Uppgång ur tunnelbana, man kan väl titta på lite konst, Strindbergkonst, läsa citat "älska mig alltid, annars biter jag dig i halsen", etc etc och titta på människor. Glädjer mig åt människor med välsittande jeans för det går upp för mig att de måste vara så sjukt nöjda själva, över att ha hittat de perfekta jeansen. Och delad glädje är dubbel glädje.
Själv går jag runt och surar i slappa jeans som är mer bekväma än välsittande.
När man vaknar på fel sida och är sur kan man inte äta frukost. Äter därför en tallrik blåbärsyougurt vid skrivbordet, det tar ca 50 sekunder. Gillar mitt jobb. Är inte sur. Gjorde exellent intervju 09.00 med världens trevligaste nyblivna EU-parlamentariker. Blir glad av enveten person med erfarenhet av 19 år som fackordförande och som tror på att påverka med politik. Dessutom säger han att för vissa (tydligen inte undertecknad) journalister måste man börja att förklara EUs struktur. Tack livet för det. Kanske lite tack till Stats A, kanske lite tack till alla fantastiska samhällskunskapslärare jag haft, och tack till fantastiska kursare som springer runt och flaxar för att likna kommissionen med änglar som svävar lite ovanför alla andra och ger uppenbarelser i form av initiativ till lagar. Till EU-sagor, till nörderi.
Man är en smula vilsen va.
Men tack och hej för mig. Snart ska jag äta lunch med min Sambo på RFSL.
PussPuss
Almedalen live
Ikväll spelar Marit Bergman. Ikväll talar Mona Sahlin. Ikväll gäller det.
Almedalen har aldrig varit hetsigare än i år.
Aldrig roligare.
Tvärdrag presenterar mediastrategi för fullsatt metodistkyrka.
Almedalen har aldrig varit hetsigare än i år.
Aldrig roligare.
Tvärdrag presenterar mediastrategi för fullsatt metodistkyrka.
en torsdag eftermiddag
Dagens slutsats; Att hoppa över lunchen och gå på droger ger samma förvirrade intryck, samma effekt. Något billigare att hoppa över lunch, något lättare att återställa.
Funderar annars på makt i Europaparlamentet, alkoholism. Och på att gå hem för dagen. Tid för lunch, helt enkelt.
Ikväll; Bad, balkong, lugnet utbreder sig.
Funderar annars på makt i Europaparlamentet, alkoholism. Och på att gå hem för dagen. Tid för lunch, helt enkelt.
Ikväll; Bad, balkong, lugnet utbreder sig.
Söndag söder om vita bergen
Hjärtat,
tog åsegatan hem, såg solen gå ner bakom fjällgatans krön. Så djävla idylliskt då. Kommer hem och sätter på en kanna te, hur ser almedalsprogrammet ut, hur har du haft det idag, och jag vill gå på alla sh-affärer som ligger i de här kvarteren. Det finns nog tid och ser samtidigt på how to get into Harvard. Hon som skulle komma in kom in. Jag sitter fortfarande här.
Önskar man kunde vara på en annan plats och göra mer för demonstranterna i Iran.
Läs allt du kan och läs Azar Mahloujians böcker, om du känner mig kan du gå till min bokhylla och ta dem som hemlån.
Det är årets ljusaste natt i natt. Funderar på ett sätt att utnyttja det. Känns hoppfullt iaf.
tog åsegatan hem, såg solen gå ner bakom fjällgatans krön. Så djävla idylliskt då. Kommer hem och sätter på en kanna te, hur ser almedalsprogrammet ut, hur har du haft det idag, och jag vill gå på alla sh-affärer som ligger i de här kvarteren. Det finns nog tid och ser samtidigt på how to get into Harvard. Hon som skulle komma in kom in. Jag sitter fortfarande här.
Önskar man kunde vara på en annan plats och göra mer för demonstranterna i Iran.
Läs allt du kan och läs Azar Mahloujians böcker, om du känner mig kan du gå till min bokhylla och ta dem som hemlån.
Det är årets ljusaste natt i natt. Funderar på ett sätt att utnyttja det. Känns hoppfullt iaf.
Torsdag eftermiddag
Fjärde arbetsdagen och jag funderar på att gå hem innan kl. 18.
Dagens roligaste arbetsuppgift: Att korrläsa otryckta artiklar. Sjukt spännande om radikal vänsterpolitk etc.
Dagens roligaste nyhet: Lars Leijonborg avgår. Eller kanske att Jonas Sjöstedt kommer hem och Vänsterpartiet kan börja leva igen. Eller att det viskas om Birgitta Ohlsson på ministerpost när Lars Leijonborg som sagt avgår. Himla kul. Och på tiden.
Ikväll är det release på bangs nya nummer med tema humor.
På lördag är det opponering för uppsatser i Kulturantropologi C.
Himla kul alltså.
Dagens roligaste arbetsuppgift: Att korrläsa otryckta artiklar. Sjukt spännande om radikal vänsterpolitk etc.
Dagens roligaste nyhet: Lars Leijonborg avgår. Eller kanske att Jonas Sjöstedt kommer hem och Vänsterpartiet kan börja leva igen. Eller att det viskas om Birgitta Ohlsson på ministerpost när Lars Leijonborg som sagt avgår. Himla kul. Och på tiden.
Ikväll är det release på bangs nya nummer med tema humor.
På lördag är det opponering för uppsatser i Kulturantropologi C.
Himla kul alltså.
Passionerade, personliga politiker = PPP
Just det, vi ser att det går vägen för Schlyter, Paulsen, Alf Svensson, Corazza-Bildt. Starka personligheter som lever ut i sina galna kampanjer. Eller de som personer är mer galna än sina kampanjer
Och de är inte ett dugg mediatränade, man förstår ibland inte alls vad de säger, helt uppe i det blå mer eller mindre ofta.
Men ikväll under val-analys så sades något vettigt. Att man hör att de tror på vad de säger. Attt det kommer från hjärtat. Genuint på något sätt. Sen handlar det om golf, gud, ved och matfusk istället för politik. Och då kanske väljarna tycker att vad gör det om hundra år, man kan relatera till det, vad vet jag. Det där folkliga du vet. Även om man tycker att det folkliga borde handla om vad folket behöver.
Och just sådan vill vi att poltiken ska vara.
PPP saknas i (S) valrörelse. Mer eller mindre. Behöver inte passa in i mallen. Behöver inte följa partilinjen. Behöver vara sosse med själ och hjärta.
Puss&kram
Och de är inte ett dugg mediatränade, man förstår ibland inte alls vad de säger, helt uppe i det blå mer eller mindre ofta.
Men ikväll under val-analys så sades något vettigt. Att man hör att de tror på vad de säger. Attt det kommer från hjärtat. Genuint på något sätt. Sen handlar det om golf, gud, ved och matfusk istället för politik. Och då kanske väljarna tycker att vad gör det om hundra år, man kan relatera till det, vad vet jag. Det där folkliga du vet. Även om man tycker att det folkliga borde handla om vad folket behöver.
Och just sådan vill vi att poltiken ska vara.
PPP saknas i (S) valrörelse. Mer eller mindre. Behöver inte passa in i mallen. Behöver inte följa partilinjen. Behöver vara sosse med själ och hjärta.
Puss&kram
MOKLOFS
Inser när jag tar tunnelbanan till mitt tillfälliga hem, det tredje av fyra under en veckas tid, att det här skulle kunna vara urtypen för den blåsta generationen som Gustav Fridolina skriver om i sin senaste bok, om nedskärningsåren som formade en hel generation.
Rätt trött på att inte veta var mina saker är. Rätt trött på att bära matkassar och inte ha en egen säng. Rätt trött att om och om igen inreda 15 kvadrat på kreativa sätt.
Mobile kids, åttiotalisterna. De senaste sex åren har jag flyttat 15 gånger. Ikväll i bor jag i tredje hand i en tom två på Kungsholmen. Om en vecka i en trea i andra hand på Söder. Om tre månader i ett studentrum i Istanbul. I Istanbul kommer jag också flytta. Sen kommer jag flytta hem. Sommaren och hösten 2010 är ett stort frågetecken. Förvisso inga dåliga platser, inga dåliga hem, inga dåliga situationer. Studier och hänga utomlands istället för jobb, frihet och spontanitet istället för trygg bas. Visst.
Mobile kid av 80 - talet, hur många gånger har du flyttat hittills i ditt liv? Vad vore alternativet? Hur skulle våra liv se ut om vi inte flyttade?
Det finns ju inte jobb. Det finns ju inte bostäder.
Det hela slog mig när jag insåg att Arenagruppen finns ju kvar nästa sommar. Även om jag själv inte vet var jag lever och ska bo. Det slog mig att vissa vet var de bor och vad de ska göra nästa sommar. Jag praktiserar på Dagens Arena i sommar. Sen är livet ett blankt kort. Men Arenagruppen finns kvar. Många människor lever liv med en större trygghet än jag känner till. För jag kan inte föreställa mig situationen att veta vad man ska göra om ett år. På gott och ont, är ett tillägg som kan göras.
Övrigt, vad jag kan konstatera att denna tredjehandstvåa på Kungsholmen ligger i land där moderaterna fick 28,11 % i helgens EP-val medan socialdemokraterna fick 10,55 %. Miljöpartiet (16,09 %) rekordstora tillsammans med Folkpartiet (18,03 %). Och vad jag vill konstatera utifrån det är att man lätt känner sig lite vilsen i dessa kvarter. Jag frågar mig lite vad för liv som levs här, vilka människor bor här, vad tror de på? Och jag blir nyfiken på de tomma gatorna, människorna som strosar omkring och vad de tänker på.
Egentligen en plats som speglar stockholmsvalet relativt väl. Stockholm totalt ligger (S) högre, Centern hade åkt ut och FI hade kommit in. Men på Kungsholmen lever medelklassen och just nu demonstrerar de tydligt att de inte är s-väljare.
En trött fråga: Hur mycket analys kan man göra på ett val med så lågt valdeltagande? En sak är om det ska vara giltigt eller inte, alla hade rätt att rösta. Men en annan fråga är vad det kan tänkas säga om väljarbasens sympatier. Inte mycket skulle jag vilja hävda med den statistik jag läst i ryggen. Representativitet, urvalsmetod, felfaktorer etc. Det slår så fel. Speciellt i mindre orter. Vad som krävs för att komplettera diskussion är rejäl analys av felkällor. Frågor till alla de här siffororna; på vilket sätt ska vi räkna in det stora bortfall vi har?
Jag ber att få citera en rapport från SCB för att stärka min tes och nyansera pågående diskussion:
"Varför är bortfallet ett problem?
Om valda personer eller företag som inte deltar i en undersökning avviker på olika sätt från de som deltar, finns risken att skattningarna blir skeva. Om man till exempel vill skatta medelinkomsten i en population, och de som inte deltar i undersökningen tenderar att ha lägre inkomst än de som deltar, får man ett snedvridet resultat. I detta exempel får man en överskattning av medelinkomsten i populationen. Ett annat problem är att variansen ökar, eftersom det urval som skattningarna baseras på blir mindre än planerat. Ett tredje problem är att bortfallsuppföljning är dyrbar. Därför måste man se till att använda metoder som gör att man inte hamnar i krislägen."
Ser ni?
Vi riskerar skeva skattningar? >> Felaktiva tolkningar av resultat blir följden.
Vi riskerar snedvridet reslutat? >> Vi kan inte ta siffrorna på allvar, än mindre utgå från dem när vi gör analyser.
Variansen ökar? >> Skillnader ser större ut än vad de borde vara. Övertolkningar av resultat blir följden.
Och en trött liten kommentar: Det är främst vänsterväljare som avviker. Äldre väljare är en grupp som inte röstar men som brukar rösta rött. EU-skeptiker generellt utblir. Och detta är sant. Och de skulle rösta rött. Men det syns inte i sifforna på www.val.se i dessa dagar.
Och ber att få trycka extra hårt på sista meningen va, vi måste se till att använda metoder som gör att vi inte hamnar i KRISLÄGEN. Kolla här då, SCB skulle lätt kalla detta urval för källa och anledning till krisläge. Vart är någon liten hipp SCB-statistiker när vi behöver dem? Ge er in i debatten, knäpp journalister och politiker på näsan när de blåögt lyder siffrors minsta lag. Det är konst att hantera statistik, säg dem det.
Okej. Tråkigt inlägg om statistik. Eller intressant?
Men jag blir så trött. För journalistiken saknar det här perspektivet. Kom igen då. Måla inte fan på väggen från de här siffrorna. Valanalysen borde inte grunda sig på det här. Valanalysen borde fråga sig vad de 57 % som stannade hemma tyckte, man kan inte ignorera det. Det är inte apati.
//Hälsningar från ett litet mobile kid som nu ska laga middag.
ps. extremt vuxen handling med ost, knäckebröd, mariekex, fryst spenat och frysta ärtor, tortellini och te.
ps2. Corazza-Bildt blir inkryssad. Jag förstår verkligen inte.
Rätt trött på att inte veta var mina saker är. Rätt trött på att bära matkassar och inte ha en egen säng. Rätt trött att om och om igen inreda 15 kvadrat på kreativa sätt.
Mobile kids, åttiotalisterna. De senaste sex åren har jag flyttat 15 gånger. Ikväll i bor jag i tredje hand i en tom två på Kungsholmen. Om en vecka i en trea i andra hand på Söder. Om tre månader i ett studentrum i Istanbul. I Istanbul kommer jag också flytta. Sen kommer jag flytta hem. Sommaren och hösten 2010 är ett stort frågetecken. Förvisso inga dåliga platser, inga dåliga hem, inga dåliga situationer. Studier och hänga utomlands istället för jobb, frihet och spontanitet istället för trygg bas. Visst.
Mobile kid av 80 - talet, hur många gånger har du flyttat hittills i ditt liv? Vad vore alternativet? Hur skulle våra liv se ut om vi inte flyttade?
Det finns ju inte jobb. Det finns ju inte bostäder.
Det hela slog mig när jag insåg att Arenagruppen finns ju kvar nästa sommar. Även om jag själv inte vet var jag lever och ska bo. Det slog mig att vissa vet var de bor och vad de ska göra nästa sommar. Jag praktiserar på Dagens Arena i sommar. Sen är livet ett blankt kort. Men Arenagruppen finns kvar. Många människor lever liv med en större trygghet än jag känner till. För jag kan inte föreställa mig situationen att veta vad man ska göra om ett år. På gott och ont, är ett tillägg som kan göras.
Övrigt, vad jag kan konstatera att denna tredjehandstvåa på Kungsholmen ligger i land där moderaterna fick 28,11 % i helgens EP-val medan socialdemokraterna fick 10,55 %. Miljöpartiet (16,09 %) rekordstora tillsammans med Folkpartiet (18,03 %). Och vad jag vill konstatera utifrån det är att man lätt känner sig lite vilsen i dessa kvarter. Jag frågar mig lite vad för liv som levs här, vilka människor bor här, vad tror de på? Och jag blir nyfiken på de tomma gatorna, människorna som strosar omkring och vad de tänker på.
Egentligen en plats som speglar stockholmsvalet relativt väl. Stockholm totalt ligger (S) högre, Centern hade åkt ut och FI hade kommit in. Men på Kungsholmen lever medelklassen och just nu demonstrerar de tydligt att de inte är s-väljare.
En trött fråga: Hur mycket analys kan man göra på ett val med så lågt valdeltagande? En sak är om det ska vara giltigt eller inte, alla hade rätt att rösta. Men en annan fråga är vad det kan tänkas säga om väljarbasens sympatier. Inte mycket skulle jag vilja hävda med den statistik jag läst i ryggen. Representativitet, urvalsmetod, felfaktorer etc. Det slår så fel. Speciellt i mindre orter. Vad som krävs för att komplettera diskussion är rejäl analys av felkällor. Frågor till alla de här siffororna; på vilket sätt ska vi räkna in det stora bortfall vi har?
Jag ber att få citera en rapport från SCB för att stärka min tes och nyansera pågående diskussion:
"Varför är bortfallet ett problem?
Om valda personer eller företag som inte deltar i en undersökning avviker på olika sätt från de som deltar, finns risken att skattningarna blir skeva. Om man till exempel vill skatta medelinkomsten i en population, och de som inte deltar i undersökningen tenderar att ha lägre inkomst än de som deltar, får man ett snedvridet resultat. I detta exempel får man en överskattning av medelinkomsten i populationen. Ett annat problem är att variansen ökar, eftersom det urval som skattningarna baseras på blir mindre än planerat. Ett tredje problem är att bortfallsuppföljning är dyrbar. Därför måste man se till att använda metoder som gör att man inte hamnar i krislägen."
Ser ni?
Vi riskerar skeva skattningar? >> Felaktiva tolkningar av resultat blir följden.
Vi riskerar snedvridet reslutat? >> Vi kan inte ta siffrorna på allvar, än mindre utgå från dem när vi gör analyser.
Variansen ökar? >> Skillnader ser större ut än vad de borde vara. Övertolkningar av resultat blir följden.
Och en trött liten kommentar: Det är främst vänsterväljare som avviker. Äldre väljare är en grupp som inte röstar men som brukar rösta rött. EU-skeptiker generellt utblir. Och detta är sant. Och de skulle rösta rött. Men det syns inte i sifforna på www.val.se i dessa dagar.
Och ber att få trycka extra hårt på sista meningen va, vi måste se till att använda metoder som gör att vi inte hamnar i KRISLÄGEN. Kolla här då, SCB skulle lätt kalla detta urval för källa och anledning till krisläge. Vart är någon liten hipp SCB-statistiker när vi behöver dem? Ge er in i debatten, knäpp journalister och politiker på näsan när de blåögt lyder siffrors minsta lag. Det är konst att hantera statistik, säg dem det.
Okej. Tråkigt inlägg om statistik. Eller intressant?
Men jag blir så trött. För journalistiken saknar det här perspektivet. Kom igen då. Måla inte fan på väggen från de här siffrorna. Valanalysen borde inte grunda sig på det här. Valanalysen borde fråga sig vad de 57 % som stannade hemma tyckte, man kan inte ignorera det. Det är inte apati.
//Hälsningar från ett litet mobile kid som nu ska laga middag.
ps. extremt vuxen handling med ost, knäckebröd, mariekex, fryst spenat och frysta ärtor, tortellini och te.
ps2. Corazza-Bildt blir inkryssad. Jag förstår verkligen inte.
Debattbevakning: "Nu är ni lite stirriga här va"
"Jag tror att mitt parti kommer svänga" Marita om fildelning.
Vi har hört fildelning, lavaldomen, parlamentarikernas löner.
Och jag bara njuter faktiskt. Renfeldt och Sahlin är ingenting mot detta.
Här står ändå människor som mer eller mindre tänker flytta ner till Bryssel och kämpa för vad de tror på. Det kan jag respektera.
Och fan vad de skriker och avbryter varandra och värst av alla är nog Marita Ulvskog. Hetast på gröten helt enkelt. Och vi snackar politik, skillnader blir så tydliga.
Marit Paulssen sa nyss åt Schlyter att det är väl att ta i när MP vill sänka utsläpp med 80 %. Däremot tycker hon att vi ska hjälpa andra fattigare länder att förbättra sin teknologi. Och sen producera biogas va, och sen kirrat så det vore lugnt.
Marita Ulvskog berättar att vi inte kommer behöva flytta in i grottor och gnida pinnar. Vad hon vill säga är att det går att göra, om vi använder EU's budget och medlemsländernas pengar till att investera i gröna jobb samtidigt som vi tar oss ut ur krisen. Och där har hon ju så rätt. Allt hänger ihop. Vi måste se det som en helhet.
Ella Bohlin säger Vi har inte tid för klimatförnekare, jorden har feber.
Men Bohlin. Vi har inte tid med kreationister. Och oavsett vad du säger så hänger många kreationister med KD. Och det är politik oavsett vad du säger.
Men sure, hon vill bygga järnvägskorridorer och säger att hon brinner för klimatfrågan. Men om Bohlin vill bygga järnväg genom Europa så supportar jag henne i det. Göre bara, göre bara.
Eva Svensson då. Vänsterpartiet har av oberoende granskare fått högst poäng vad gäller klimatpolitik, miljöpartiet som har miljö i sitt namn har också bra poäng men inte lika bra som vänsterpartiet. Hon hoppas att alla väljare kollar detta. Ganska rolig tant.
Lena Ek nöjer sig med att säga "det ska vara enklast, billigast och roligast att vara miljömedveten." Hon hennes exempel är hur roligt det är att köpa kaffefilter som inte är klorblekta. Hennes enda exempel.
Schlyter skriker rakt till henne att "Det är ju ROLIGT att Lena Ek röstade mot ökade biltullar redan 2002.
Schlyter skriker vidare: "Perfekt tillfälle att satsa på miljö och klimat nu när vi har finanskris, det är nu man ska satsa och investera sig ut ur krisen, men Sverige ligger på 14:e plats va gäller investeringar. Det är som att man var dum i huvudet.
Och Hökmark - han klankar ner på vänstern och miljöpartiet att de ju var emot EU och att de ska veta att vi hade inte kommit någon vart utan EU i miljöfrågan. (Allmän rösträtt - du var emot, glöm inte det va.) Det enda han kan säga är att miljöpartiets politik är otrovärdig.
Jag blir galen. Men det är fantastiskt stirrigt, de sitter bara och skriker. Och borta är Reinfeldts mummel om den svenska modellen, här blir det mer tydligt, vi ser en höger och vänster sida, och Aktuellt utnämner Marita som vinnare ty med hennes hjälp kommer kollektivavtalsdebatten just dit hon vill.
WHAT WE GONNA DO ON THE SEVENTH OF JUNE, VOTE, VOTE VOTE.
Rösta för ett rödare Europa. Det gör skillnad.
Läs DN, SvD, Expressen, Aftonbladet,
Och Mona for president kommenterar.
ps. Obama är i Kairo och säger - I come here to seek a new beginning.
ps2. Wijkman står i Akutellt och gråter och berättare om hur jobbigt det är att sitta i den konservativa gruppen i EP. Men att han förstår att KD inte vill gå från de konservativa värderingarna. Själv vill han jobba med miljöfrågor. Det gör man nämligen inte i den konservativa gruppen.
Vi har hört fildelning, lavaldomen, parlamentarikernas löner.
Och jag bara njuter faktiskt. Renfeldt och Sahlin är ingenting mot detta.
Här står ändå människor som mer eller mindre tänker flytta ner till Bryssel och kämpa för vad de tror på. Det kan jag respektera.
Och fan vad de skriker och avbryter varandra och värst av alla är nog Marita Ulvskog. Hetast på gröten helt enkelt. Och vi snackar politik, skillnader blir så tydliga.
Marit Paulssen sa nyss åt Schlyter att det är väl att ta i när MP vill sänka utsläpp med 80 %. Däremot tycker hon att vi ska hjälpa andra fattigare länder att förbättra sin teknologi. Och sen producera biogas va, och sen kirrat så det vore lugnt.
Marita Ulvskog berättar att vi inte kommer behöva flytta in i grottor och gnida pinnar. Vad hon vill säga är att det går att göra, om vi använder EU's budget och medlemsländernas pengar till att investera i gröna jobb samtidigt som vi tar oss ut ur krisen. Och där har hon ju så rätt. Allt hänger ihop. Vi måste se det som en helhet.
Ella Bohlin säger Vi har inte tid för klimatförnekare, jorden har feber.
Men Bohlin. Vi har inte tid med kreationister. Och oavsett vad du säger så hänger många kreationister med KD. Och det är politik oavsett vad du säger.
Men sure, hon vill bygga järnvägskorridorer och säger att hon brinner för klimatfrågan. Men om Bohlin vill bygga järnväg genom Europa så supportar jag henne i det. Göre bara, göre bara.
Eva Svensson då. Vänsterpartiet har av oberoende granskare fått högst poäng vad gäller klimatpolitik, miljöpartiet som har miljö i sitt namn har också bra poäng men inte lika bra som vänsterpartiet. Hon hoppas att alla väljare kollar detta. Ganska rolig tant.
Lena Ek nöjer sig med att säga "det ska vara enklast, billigast och roligast att vara miljömedveten." Hon hennes exempel är hur roligt det är att köpa kaffefilter som inte är klorblekta. Hennes enda exempel.
Schlyter skriker rakt till henne att "Det är ju ROLIGT att Lena Ek röstade mot ökade biltullar redan 2002.
Schlyter skriker vidare: "Perfekt tillfälle att satsa på miljö och klimat nu när vi har finanskris, det är nu man ska satsa och investera sig ut ur krisen, men Sverige ligger på 14:e plats va gäller investeringar. Det är som att man var dum i huvudet.
Och Hökmark - han klankar ner på vänstern och miljöpartiet att de ju var emot EU och att de ska veta att vi hade inte kommit någon vart utan EU i miljöfrågan. (Allmän rösträtt - du var emot, glöm inte det va.) Det enda han kan säga är att miljöpartiets politik är otrovärdig.
Jag blir galen. Men det är fantastiskt stirrigt, de sitter bara och skriker. Och borta är Reinfeldts mummel om den svenska modellen, här blir det mer tydligt, vi ser en höger och vänster sida, och Aktuellt utnämner Marita som vinnare ty med hennes hjälp kommer kollektivavtalsdebatten just dit hon vill.
WHAT WE GONNA DO ON THE SEVENTH OF JUNE, VOTE, VOTE VOTE.
Rösta för ett rödare Europa. Det gör skillnad.
Läs DN, SvD, Expressen, Aftonbladet,
Och Mona for president kommenterar.
ps. Obama är i Kairo och säger - I come here to seek a new beginning.
ps2. Wijkman står i Akutellt och gråter och berättare om hur jobbigt det är att sitta i den konservativa gruppen i EP. Men att han förstår att KD inte vill gå från de konservativa värderingarna. Själv vill han jobba med miljöfrågor. Det gör man nämligen inte i den konservativa gruppen.
Om varför vi vill ha ett rödare Europa
Igårkväll hade jag ett långt samtal till Paris. Bara ett av många. Men igår konstaterade Paris att hon varit och röstat och att hon röstat på miljöpartiet. Och andra har gått samma väg. Kort och koncist: Bytt sida. Jag ska inte spekulera i varför, men min gallup i närmaste kretsen av säger att vi byter sida. Om vi inte redan är här. Och jag är typ rörd till tårar, för jag delar det här med så många. Tron på något annat. Och stolt. För det finns en kamp och en tro för nått annat. Kryssa, rösta, som fan, att vi ska.
Jag ska inte lägga ord i någons mun. Men vi vill ju ha ny grön teknik. Vi vill stimulera ekonomin. Vi vill att ungdomsarbetslösheten ska ses. Vi vill ha jämlikhet i parlamentet. Kryssa en kvinna. Parlamentet har alltid varit blått. Det påverkar EU, som fan påverkar det EU. Som svensk kan du inte känna igen i den blå gruppen i EU. Vet du vad du röstar på, vet du vilka de sitter tillsammans med, alliansens kandidater? Står du bakom?
Jag vill tipsa om några som har skrivit om varför de röstar S. För du kanske vill veta. Alexandra, under namnet HBT-sossen har skrivit om vikten av fler kvinnor i parlamentet och också om varför hon kryssar Evin Cetin.
Läs fler bloggar om varför vi röstar rött på söndag; Mona for president, Alexandra Völker, Jesper Lindholm, Alliansfritt Sverige
Jag ska inte lägga ord i någons mun. Men vi vill ju ha ny grön teknik. Vi vill stimulera ekonomin. Vi vill att ungdomsarbetslösheten ska ses. Vi vill ha jämlikhet i parlamentet. Kryssa en kvinna. Parlamentet har alltid varit blått. Det påverkar EU, som fan påverkar det EU. Som svensk kan du inte känna igen i den blå gruppen i EU. Vet du vad du röstar på, vet du vilka de sitter tillsammans med, alliansens kandidater? Står du bakom?
Jag vill tipsa om några som har skrivit om varför de röstar S. För du kanske vill veta. Alexandra, under namnet HBT-sossen har skrivit om vikten av fler kvinnor i parlamentet och också om varför hon kryssar Evin Cetin.
Läs fler bloggar om varför vi röstar rött på söndag; Mona for president, Alexandra Völker, Jesper Lindholm, Alliansfritt Sverige
BOKRECENSION: Väninnan - rapport från Rosenbad
Jag läste Eva Franchells bok Väninnan – rapport från Rosenbad på en dag. Det var som chiclit. Och mest av allt ville jag ju komma åt Anna Lindh. Ville. Veta. Mer. Franchell skriver sin bok utifrån perspektiv som pressekreterare åt Anna Lindh.
Kan samtidigt inte förstå att det är på riktigt. Allt vin de dricker, alla långa resor, att aldrig vara hemma. Alla människorna i den där världen, att det är deras vardag. Är det på riktigt liksom? Aldrig ensam, alltid ensam, Göran Persson uttalar sig på Harpsund, det är politikens baksida.
Det var som att hon fanns igen, hela känslan, allt hon gjorde, Franchell fångar känslan och får mig att se Anna Lindh framför mig. Hon är som en liten solstråle i allt det smutsiga. Jag ser hennes färger, hör hennes röst och ser den där minen framför mig när hon aldrig ger sig. Att politiker kan vara så också.
För om Anna Lindh och hennes vänskap med författaren är framsidan så är det politiska livet baksidan. Buffliga Göran Persson. Maktspel. Hierarki. Alla idiotiska kortsiktiga beslut. Broilerpolitiker och broilertjänstemän. Rävspel och karriärhets. Mer ett spel än en passion för politiken. Kanske är det mest av allt detta som Franchell visar. Och hur utanför man kan vara om man inte hör till. Om man inte kan kulturen, om man inte legat med varandra i Bommers bastu. Sex, sprit, skvaller och att mitt i allt det ska politik skötas. Om Per Nuder och vad håller han på med egentligen och så mycket om GP, och bara allt.
Jag kanske ljög. Mest av allt kanske jag inte alls ville komma åt Anna Lindh. Jag ville komma åt den där känslan av att få stå någon så nära, att vara pressekreterare men samtidigt bästa vän. Det är som en högre mening. Att jobba för vänskap, passion och en kamp för vad man tror på. Och jag tänker att ska man vara pressekreterare så ska det vara för att sprida ett budskap man vill ska spridas. Som man vill tro på.
Men det blir så smutsigt! Och att boken är skriven så, kanske är det därför man läser den på en dag, som en verklighetsflykt och en insikt i ett annat liv. Och sådana böcker ges det ut nu va, du kan få ta del av kända politikers liv och vad de uträttat. Och här en bild av en känd politikers liv, med alla personliga detaljer, skvaller, ja och sen kunde det vara ännu mer skvaller! Klart det är underhållande, klart man kan älska det och klart man kan leva sin in. Men det tar ner politiken till en simpel marknadsföringsnivå. Det handlar ju inte visioner, Väninnan handlar ju inte en politisk agenda. Det är en personlig betraktelse där man får djävligt mycket politik på köpet. Men genomgående i denna typ av bok är avsaknad av samhälleliga visioner. Och det är ju synd.
Människor älskar skvaller.
Men människor älskar också att ha något att tro på.
Att kämpa för.
Så kom igen då.
Ge oss personliga betraktelser, men ge oss det tillsammans med agenda att tro på.
Något slags sorg.
Och läs en kontringsrecension här, Aggeborn vill ha mer skvaller.
Kan samtidigt inte förstå att det är på riktigt. Allt vin de dricker, alla långa resor, att aldrig vara hemma. Alla människorna i den där världen, att det är deras vardag. Är det på riktigt liksom? Aldrig ensam, alltid ensam, Göran Persson uttalar sig på Harpsund, det är politikens baksida.
Det var som att hon fanns igen, hela känslan, allt hon gjorde, Franchell fångar känslan och får mig att se Anna Lindh framför mig. Hon är som en liten solstråle i allt det smutsiga. Jag ser hennes färger, hör hennes röst och ser den där minen framför mig när hon aldrig ger sig. Att politiker kan vara så också.
För om Anna Lindh och hennes vänskap med författaren är framsidan så är det politiska livet baksidan. Buffliga Göran Persson. Maktspel. Hierarki. Alla idiotiska kortsiktiga beslut. Broilerpolitiker och broilertjänstemän. Rävspel och karriärhets. Mer ett spel än en passion för politiken. Kanske är det mest av allt detta som Franchell visar. Och hur utanför man kan vara om man inte hör till. Om man inte kan kulturen, om man inte legat med varandra i Bommers bastu. Sex, sprit, skvaller och att mitt i allt det ska politik skötas. Om Per Nuder och vad håller han på med egentligen och så mycket om GP, och bara allt.
Jag kanske ljög. Mest av allt kanske jag inte alls ville komma åt Anna Lindh. Jag ville komma åt den där känslan av att få stå någon så nära, att vara pressekreterare men samtidigt bästa vän. Det är som en högre mening. Att jobba för vänskap, passion och en kamp för vad man tror på. Och jag tänker att ska man vara pressekreterare så ska det vara för att sprida ett budskap man vill ska spridas. Som man vill tro på.
Men det blir så smutsigt! Och att boken är skriven så, kanske är det därför man läser den på en dag, som en verklighetsflykt och en insikt i ett annat liv. Och sådana böcker ges det ut nu va, du kan få ta del av kända politikers liv och vad de uträttat. Och här en bild av en känd politikers liv, med alla personliga detaljer, skvaller, ja och sen kunde det vara ännu mer skvaller! Klart det är underhållande, klart man kan älska det och klart man kan leva sin in. Men det tar ner politiken till en simpel marknadsföringsnivå. Det handlar ju inte visioner, Väninnan handlar ju inte en politisk agenda. Det är en personlig betraktelse där man får djävligt mycket politik på köpet. Men genomgående i denna typ av bok är avsaknad av samhälleliga visioner. Och det är ju synd.
Människor älskar skvaller.
Men människor älskar också att ha något att tro på.
Att kämpa för.
Så kom igen då.
Ge oss personliga betraktelser, men ge oss det tillsammans med agenda att tro på.
Något slags sorg.
Och läs en kontringsrecension här, Aggeborn vill ha mer skvaller.
Har du gjort vad du ska, är han bättre än jag, är du lika lycklig som du var?
PUSH IT TO THE LIMIT. KILL YOUR DARLINGS.
Nu tar jag paus från livet. Och komma igen med nya tag.
Tänker bemöta alla Aggeborns påhopp. Tänker på Eva Franchell. Jag och Aggeborn vill skriva recension på Rosenbad - vänninan. Om politisk kultur och interna strider. Från varsin sida om mitten, med två perspektiv. Blir skoj.
Puss&kram
Nu tar jag paus från livet. Och komma igen med nya tag.
Tänker bemöta alla Aggeborns påhopp. Tänker på Eva Franchell. Jag och Aggeborn vill skriva recension på Rosenbad - vänninan. Om politisk kultur och interna strider. Från varsin sida om mitten, med två perspektiv. Blir skoj.
Puss&kram
DN glömmer sin roll som kritisk granskare av makten
Idag skriver Borg och Reinfeldt på DN debatt.
Igår kom Agenda PR med en undersökning som visar att 7 av 10 som skriver på DN debatt är män och 66 % av utrymmet tas upp av företrädare för alliansen. Som att det män säger är viktigare än det kvinnor säger. Som att det inte vore viktigt att ha balanserad media. DN är förvisso liberal, men kotym är att detta syns i ledaren, resten av tidningen borde ha ambition att ge läsarna en representativ bild av Sverige.
Mats Bergstrand, avgående redaktör från DN debatt sa igårmorse på P1 att det är ju så här för styrande regering (aka alliansen) är de som har nyheter att komma med och män skriver därför män innehar viktiga poster (aka är viktigare).
Det är som att detta vore en medveten strategi. Nästan som att Bergstrand tycker att det är kul att försvara fakta, om manlig borglig dominans är vad som går hem på DN debatt. Och idag publicerar DN debatt Borg och Reinfeldt.
Granska media kritiskt.
Och låt inte media glömma bort att deras roll är att kritiskt granska makten. Det rimmar illa med Bergstrands uttalande om att det är regeringen som har nyheter att komma med, ty han glömmer att det är dessa nyheter som i första hand borde granskas kritiskt. Denna roll som kritiska granskare delar oppositionen, därför är det av största vikt att vi har en balans i media.
Läs Agenda PR's rapport här.
Läs författarnas kommentarer här.
Igår kom Agenda PR med en undersökning som visar att 7 av 10 som skriver på DN debatt är män och 66 % av utrymmet tas upp av företrädare för alliansen. Som att det män säger är viktigare än det kvinnor säger. Som att det inte vore viktigt att ha balanserad media. DN är förvisso liberal, men kotym är att detta syns i ledaren, resten av tidningen borde ha ambition att ge läsarna en representativ bild av Sverige.
Mats Bergstrand, avgående redaktör från DN debatt sa igårmorse på P1 att det är ju så här för styrande regering (aka alliansen) är de som har nyheter att komma med och män skriver därför män innehar viktiga poster (aka är viktigare).
Det är som att detta vore en medveten strategi. Nästan som att Bergstrand tycker att det är kul att försvara fakta, om manlig borglig dominans är vad som går hem på DN debatt. Och idag publicerar DN debatt Borg och Reinfeldt.
Granska media kritiskt.
Och låt inte media glömma bort att deras roll är att kritiskt granska makten. Det rimmar illa med Bergstrands uttalande om att det är regeringen som har nyheter att komma med, ty han glömmer att det är dessa nyheter som i första hand borde granskas kritiskt. Denna roll som kritiska granskare delar oppositionen, därför är det av största vikt att vi har en balans i media.
Läs Agenda PR's rapport här.
Läs författarnas kommentarer här.
