Att angöra en brygga [alternativt] Nu är det sommar

Vad säger man.

Läser under frukost hur svenska högerpartier tycker att det är en bra idé att klara EU's utsläppsmål genom åtgärder i utvecklingsländer, medan endast miljöpartiet drar till med något progressivt genom att kräva 80 % sänkning av utsläpp. Kom igen. Detta är vår verklighet, detta är vår värld.

Detta är vad som sägs om Socialdemokraterna:
"Utsläppen bör minska med mer än 30 procent för att unionen ska uppfattas som trovärdig på klimatområdet. 2050 bör minskningen ha ökat till 80 - 90 procent. CDM-projekt måste begränsas för att industriländerna ska tvingas minska utsläppen på hemmaplan . Koldioxidlagring får inte bli någon huvudväg men gärna forskning på denna teknik. Kraven på bilutsläppen är rimliga utifrån förutsättningarna men de borde vara hårdare."

Jag vet inte hur mycket jag kan stödja att utsläppsmål ska vara trovärdiga, det finns ingen himla trovärdig framtid om vi har halvmesiga mål. Jag kan inte stödja att vi ska ha trovärdiga mål. Detta är att ge efter för en ond politik som inte vågar satsa. För radikal omdaning av samhälle så är "trovärdiga mål" en dödsdom. Vad skulle "trovärdiga mål" ha inneburit 1891? Inte något som arbetarrörelsen skulle ha ställt sig bakom. Gråter man inte en smula när politiken reducerats till detta?

Förövrigt tycker alltså Sverigedemokraterna att EU är bra för hårdare invandringspolitik, och för att man kan driva dessa CDM-projekt, dvs krasst låta utvecklingsländer stå för våra utsläpp.

Sedan är det en helt annan fråga att sprida bra teknik, hjälpa med miljöarbete och pressa fram lagstiftningar som gör att man inte behöver dö av förgiftning, cancer, whatever via sitt industriarbete i Kina. Men vi, som drivit fram denna värld, drivit teknikutveckling, vräkit ut bensin, vapen etc, måste ta vårt ansvar. Var blev ni av, ljuva drömmar om en bättre värld.

Sjunde juni röstar vi för ett rödare Europa, det handlar mest av allt om det. Det är så, och enbart så. Vi kan tillsammans göra något.
Endera dagen kan vi göra en djupdykning i isländsk poltik, för att se hur mycket förebild vi har där. Island dök först i finanskrisen, och kommer sedan upp rödare än någonsin. Gör upp med korruption, kapitalism och katastrof, god dammit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0