Tillbaka i kamp
Bloggtorka har alltid tusen olika ursäkter, man kan alltid skylla på tusen saker.
Ofta har man också tusen idéer som alltid försvinner.
Jag utlovar en rödare tråd, en bitskare ton och något mer konstruktivt.
Hur ska jag kunna hålla detta?
Med tekniken på min sida. I denna dag har min fyra år gamla laptop blivit utbytt mot en som har fungerande tangentbord, även trådlöst nätverk. Mot en som väger 1 kg, som är sjukt vacker. Och som verkligen är på min sida.
Jag vet att min nemesis i rymden aldrig kan sluta sjunga Push it to the limit. Det är imponerande. How can you live with yourself? Jag vet varför. Det ger ju resultat. Push it to the limit, den uppsatsen i nationalekonomi blir nog strålande. Jag kompletterar med det gamla ordspråker "det ska göra ont att plugga". De där orden från min första termin i Uppsala kan bära mig genom smärtvågor, du ligger där på något bord på Karin Boye - biblioteket, du gråter, det svartnar framför ögonen och alla böcker du behöver har någon annan stulit, rivit sönder eller helt enkelt lånat. Och just så ska det kännas. Vi gör det för att utvecklas. Det gör ont. Just så ska det kännas.
Det är inte min teamsong.
Jag är en person utan tålamod, som snarare surfar på vågen, jag byter låt. Måste passa dagsformen.
Även om det är studier som om en månad ska resultera i en kandidatexamen så handlar det om känsla, fullt ut. Och idag är min känsla Jag ljuger så bra. Imorgon inte, det lovar jag.
Jag har överlevt Valborg. Genom att åka till Norberg för 1 maj. Skriva uppsats. Läsa tusen böcker om Bourdieu. Det är som en livskamrat, själafrände. 7500 ord och jag. Vad ska det bli av oss. Redaktionsmöte med Tvärdrag. Tusen saker att fixa gällande en sommar på Arenagruppen. En sommar i stockholm. En höst i Istanbul.
Imorgon: Struktur och bokrecensioner.
Pusspuss
Ofta har man också tusen idéer som alltid försvinner.
Jag utlovar en rödare tråd, en bitskare ton och något mer konstruktivt.
Hur ska jag kunna hålla detta?
Med tekniken på min sida. I denna dag har min fyra år gamla laptop blivit utbytt mot en som har fungerande tangentbord, även trådlöst nätverk. Mot en som väger 1 kg, som är sjukt vacker. Och som verkligen är på min sida.
Jag vet att min nemesis i rymden aldrig kan sluta sjunga Push it to the limit. Det är imponerande. How can you live with yourself? Jag vet varför. Det ger ju resultat. Push it to the limit, den uppsatsen i nationalekonomi blir nog strålande. Jag kompletterar med det gamla ordspråker "det ska göra ont att plugga". De där orden från min första termin i Uppsala kan bära mig genom smärtvågor, du ligger där på något bord på Karin Boye - biblioteket, du gråter, det svartnar framför ögonen och alla böcker du behöver har någon annan stulit, rivit sönder eller helt enkelt lånat. Och just så ska det kännas. Vi gör det för att utvecklas. Det gör ont. Just så ska det kännas.
Det är inte min teamsong.
Jag är en person utan tålamod, som snarare surfar på vågen, jag byter låt. Måste passa dagsformen.
Även om det är studier som om en månad ska resultera i en kandidatexamen så handlar det om känsla, fullt ut. Och idag är min känsla Jag ljuger så bra. Imorgon inte, det lovar jag.
Jag har överlevt Valborg. Genom att åka till Norberg för 1 maj. Skriva uppsats. Läsa tusen böcker om Bourdieu. Det är som en livskamrat, själafrände. 7500 ord och jag. Vad ska det bli av oss. Redaktionsmöte med Tvärdrag. Tusen saker att fixa gällande en sommar på Arenagruppen. En sommar i stockholm. En höst i Istanbul.
Imorgon: Struktur och bokrecensioner.
Pusspuss
Kommentarer
Trackback
