"Att bygga ett Sverige som fler kan tro på borde stå överst på den politiska agendan. Då måste jämlikheten sättas i centrum."
Februari-Mars-April-Maj-Juni
Vad skulle Kielos säga idag?
Så här skrev hon bland annat i februari.
"När Lehman Brothers gick i konkurs, den 15 september förra året, utbrast den brittiske ekonomen Will Hutton att det här är ett ljuvligt ögonblick för socialdemokratin. Han menade inte att konkursen var bra. Bara att händelsen skapade politiskt utrymme för socialdemokratiska lösningar. De bisarra inkomstskillnaderna i USA och de globala obalanserna visade sig ju vara starkt bidragande till krisen. Socialdemokratin verkade ha haft rätt i det man knappt vågat säga på ett decennium: att jämlikhet var en förutsättning för ekonomisk effektivitet. Det borde med andra ord vara naturligt för socialdemokratin i Sverige att ta det intellektuella initiativet. Men någon större ambition att uppdatera partiets ekonomiska berättelse för att fånga upp de nya frågeställningarna syns ännu inte. [...] Krisen kastar ut en ideologisk livlina till socialdemokratin alldeles oavsett om Mona Sahin väljer att ta den eller inte. Hon borde ta den. Att bygga ett Sverige som fler kan tro på borde stå överst på den politiska agendan. Då måste jämlikheten sättas i centrum."
Och det var när det amerikanska valet började handla om ekonomi som republikanerna helt plötsligt inte hade något att säga och det var när det amerikanska valet började handla om ekonomi som Obama stod upp för ett annat alternativ, där han visade sin regeringsduglighet i form av uttryckandet av visioner och hur investeringar skulle förverkligas. Sahlin är inte Obama, Sverige är inte USA.
Men under gårdagens debatt i Agenda så var Fredrik "Vi tycker lika som socialdemokraterna" Reinfeldt påtagligt blek. Om socialdemokratin lyckas ta det intellektuella initiativet så kommer Reinfeldt inte kunna stå emot. Han kommer stå kvar och mumla med blicken i backen. Sen kommer han säga att allt är lögn och att finansering inte går att påvisa.
Och våga säg det, jämlikhet är avgörande för ekonomisk effektivitet. Ekorrhjulet kring den ekonomiska tillväxten skapar inte fler jobb. Inte heller jämlikare samhälle. Ett land med djupa klassklyftor är inte en effektiv ekonomi. Och vissa vill ha den världen, andra vill det inte. De som inte vill det måste säga det, måste göra något. Vi har det fan i handen.
///"Så säg det och säg det fort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp."
Jag lyssnar på Håkan medan. [För en lång, lång tid]///
Det var när det började handla om ett trovärdigt alternativ i kris och kaos och om hur man skulle bygga det ekonomiska systemet som republikanerna började mumla. Fredrikl Reinfeldt mumlade som fan igårdagens debatt. Jag ser det som ett gott tecken.
"kapitalistiska idéen kraschat"
- jag måste ha missat det, när hände detta..?
Igår när GM begärdes i konkurs igår alternativt när man blev rånad senast. Eller utbränd för att ekorrhjulet inte var så skoj. När man bröt mot normen att bidra till ekonomisk tillväxt.
Annars syftar jag mer generellt på ett paradigmskifte vi står inför. Där ändå något ska komma att ske. Antingen ska den kapitalistiska modellen försvaras eller förgöras. Reinfeldt och kompani försvarar inte.
Jag förstår inte, men sen har jag heller aldrig varit så duktig på svåra ord. Det enda jag förstod var att GM har gått i konkurs, men det har väl snarare att göra med att de inte klarar av att sälja sina bilar än att någon ideologi har kraschat..?
Sen att amerikanska staten gått in som huvudägare är förvisso fruktansvärt...
Jag skrivet att den kapitalistiska idéen har kraschat och det skriver jag för att jag tror inte på att det går att hålla på så här. Ständig tillväxt, skapa makt genom att utnyttja billig arbetskraft. Push it to the limit vad gäller ekologi etc. Hur mycket vi än gör åt klimatpolitik så konsumerar vi ändå för mycket. Jag tror inte på det!
Den kapitalistiska idéen baseras på att vi ska konsumera för det kräver tillväxten. Systemet vi har idag bygger på ekonomisk tillväxt, därför präglas vi av behovet av nya prylar, att positionera oss med materiella saker, typ prylar, som om att människan aldrig skulle bli nöjd. Som att mer alltid är bättre. Samtidigt visas det gång på gång att människan inte blir lyckligare i det här samhället, utan istället att vi stressar, att vi inte hinner med, Sverige är ett av världens mest individulistiska länder med flest singelhushåll, barn utan föräldrar etc. Måste man jobba så mycket, är det för ens egen skull eller är det för att tillväxten kräver det?
Jag tror inte på det. Jag tror att den idéen kraschar.
Då är ju i vilket fall som helst GM ett tecken på att det går åt rätt håll (snarare än tvärtom), de går ju omkull för att folk konsumerar mindre...
