Stormen
Söndagar. Ett sätt att bli hel igen.
Istället för kyrkan.
Men ändå något slags oändligt djup.
Slipp dina egna skrik mellan väggarna för bara en liten stund.
Can you tell me which flower's going to grow?
Fick dessa rader med omdömet "Hanson, så unga, så begåvade", i ett sms av min kompis när vi sms-diskuterade diverse, bla om olika deviser (som emil jensens om den anarkistiska miljögruppens "även om jorden skulle gå under så skulle jag plantera ett träd idag") och även att visualisera sig själv som ett träd. Här kommer denna Hanson-inspiration.
/Plant a seed, plant a flower, plant a rose /
/Yoy can plant anyone of those /
/Keep planting to find out which one grows /
/It's a secret no one knows /
"Nu vet jag vad jag ska välja bort"
- Vi behöver gå mot en cirkulär ekonomi där vi istället för att hela tiden utvinna nya råvaror verkligen får dem att cirkulera. Inte bara genom vanlig återvinning, som pappersmassa som kan återvinnas cirka sex gånger, utan jobba mot att allt kan återvinnas flera hundra gånger, nästan för evigt, och att materialet behåller sin kvalité. Detta är fullt möjligt.
Läs här en intervju med Jeppe D Larsen som gått samma kurs som jag nu går, Världens Eko 7,5 p på Stockholm recilience centre. Jeppe utsågs till v 43's hjälte och pratar i intervjun om cirkulär ekonomi.
Han gör det genom att designa barnkläder som kan återvinnas och genom ekoturism i stockholms skärgård.
Te och en halv snickers
Apropå detta med att få ångest över barn och barnens framtid.
För någon vecka sedan satt jag på kulturhusets teatercafé med Azar Mahloujian. Hon skriver en grej för tidningen jag redaktörar. Vi drick te och delar på en snickers. Pratar mer om annat, om röda ringar kring ögonen, maktfulla mäns maktmissbruk men också om just detta.
Försöker förklara att det finns många i min generation, vi som nu är någonstans 25 år + som inte riktigt vågar tänka på våra barns framtid. Som inte känner att det är moraliskt rätt. Som spyr på vårt överflöd.
"Så kände vi också." säger Azar då. Hon är nog jämngammal med min mamma.
Och jag hade inte förstått hur hårt krisen i Biafra, rapporter om en värld i kris, kalla kriget, atombomber, hur oansvarig den världen kändes. Hur man inte kunde ta ansvar för sina barn i den världen.
Tänker på de samtal som jag och mamma ibland har i bilen när hon ska skjutsa mig till tåget efter att jag varit hemma. Om hur vi representerar så skilda läger i den demografiska konflikter. Som ung idag kan det vara lätt att tänka på sina föräldrars generation som de som "fick allt". Man kan se ganska tydligt hur offentliga investeringar i skola, universitet, sjukvård, barnbidrag, förskola, facklig kamp, progressiv bostadspolitik etc har krattat manegen och skapat välutbildade generationer. Inte för att allt var en dans på rosor. Men det är ändå skillnad mot inställningen till dagens unga och resruserna man satsar på bostäder och utbildning för unga. För att inte tala om ungdomsarbetslösheten. Mycket är det en polariserad debatt där unga arga står mot äldre bekväma. Många konflikter har den dimensionen.
Det jag och mamma brukar säga är att vi borde göra något tillsammans. Över generationsgränserna. De äldre med alla resurser, de yngre med allt uppgivet engagemang.
Välkommen till världen lilla vän
En annan grej.
(förresten, vi fattar väl alla att jag bara skriver det här för att jag inte kunde sova i natt förens jag slog på mindfullnessappen och gjorde meditationen "kärleksfull hälsning". Blev sedan väckt ca 01:45 av långt samtal som var ca så här: "hej vi är på väg hem från sjukhus XXX mår inte bra blev tubad med syre ligger nu avdäckad allt känns ganska hemskt". Fick sen försöka somna om utan kärleksfulla hälsningar.)
Men okej.
Vi låtsas att det här är mina barnbarn. Ett par jättegulliga tvillingar som drömmer om att bli presidenter, älskar hundar och gärna skulle vilja resa jorden runt när de tar studenten. Mitt hypotetiska barn föds om enbart tre år. Vore ju ball?? Födseldatum: 1 maj 2015. Hen växer upp någonstans i världen och vill ha egna barn vid cirkus 25 års ålder. Vi räknar till året 2040. Hens barn, dessa underbara tvillingar, vad ska de växa upp i för värld? Som ni ser på bilden har de precis fyllt 10 år och det är år 2050. Ett ganska episkt årtal. Halvvägs genom ett århundrade så där.
Jag är ju inte den enda unga människan som känner ungefär så här: SKA MAN VERKLIGEN FÖDA BARN TILL DEN HÄR VÄRLDEN? Ponera några graders temperaturökning. Ponera de där välfärdsprojekten som ska gå runt trots sviktande demografi. Ponera att vi är den första generationen som kommer få det värre än våra föräldrar. Ponera flyktingströmmarna, den växande facismen, världens förbannade ojämlikhet. Att man i svenska partiledardebatter verkligen diskuterar "hur mycket invandring sverige tål?". Finanskriserna och peak oil är bara några av varningssignalerna för den annalkande resurskollapsen. Man kan liksom säga vad man vill om. Tacka som fan att det är härligare att strunta i det. Och så länge det där gulliga tvillingparet år 2050 håller sig i Sverige så kommer de säkert klara sig ganska bra. EU fick säkert fredspriset just för att man inte ville ha tillbaka stormaktsstrider i Europa igen. Även här dör ju folk av översvämningar och värmeböljor. Även europeer dör i tsunamis och jordbävningar. Även europeer kan förstå att pakistanier och indier är exakt lika jävla mycket människor som vi. Usch, det är så svårt att skriva något konsict, eller korrekt för den delen, om detta. Men kanske kan man säga det så enkelt som Wilkinson och Picket gjorde i Jämlikhetsanden. Jämlika samhällen är bättre. Då slipper man otrygghet, ohälsa, kriminalitet. I en jämlik värld skulle vi slippa ganska mycket av krig, svält, sjukdomsepedimier. Just saying. Vi skulle liksom kunna dela rättvist på det som finns kvar. Och eftersom dessa underbara tvillingar kommer bry sig om detta är 2050 och några år senare ska de ut på sin jorden runt resa så kommer allt detta påverka dem. Det kommer påverka mig som ca 2050 ska gå i pension. Hehe. Försök att förutså hur det ska gå för de besparingarna. Det påverkar oss redan nu när alla förslag på förändringar, på ransoneringar, nya avtal, progressiva skatter bara slås bort som något omöjligt och orealistiskt. Välkommen till livet liksom.
Kanske är det som jag vill säga så här enkelt: Vi ska också leva i den här framtiden, och sen ska våra barn och barnbarn fortsätta leva i den. Hållbar utveckling är helt enkelt bara en långsiktig planering som håller just över lång tid. Det är inte att skriva och riva kyotoavtal. Det är inte att tävla i exportkraft.
Eftersom jag tidigare idag halvlåg över två hårda plastsäten på Huddinge sjukhus gråtandes över detta så tänkte jag också delge er det som tröstade mig en smula. Emil Jensen berättar här om en planch som han hade hemma när han var liten. Det var en planch från den anarkistiska miljörörelsen 512, med ett träd på. "Även om jorden skulle gå under imorgon så skulle jag ändå plantera ett träd idag."
Vi måste prata om Antropocen
Kanske funkar det bäst genom en pedagogisk bildshow?
Alla gillar gulliga hundar. Det här är en dingo från Australien, hej down under. Ni fattar redan nu att den gulliga hunden är i fara va?
Blir lite nervös. Jag är ingen viktig kille som mannen här ovan med sin ponduskavaj. Därför kommer jag ta hjälp av honom. Han gillar helt klart sig själv. Vi kan kalla honom Bernie. Han kommer dock tycka precis som jag men bara ta mina argument och idéer och använda som sina egna. Typisk vit man med makt som gillar sin egen röst. Bara att gilla läget, Bernie kommer vara med oss länge än.
Bernie har förberedd den här sliden med en överpedagogisk fråga: Lever vi nu i Antropocen? Ja, det var ju det som vi skulle prata om. Men om man som jag inte har någon riktig aning om vad det ens handlar om (obs inte Bernie heller) så kommer det komma lite pedagogiska översikter. Den här planeten har gått igenom rätt många geologiska epoker. Den som möjliggjorde mänsklig utveckling är rätt kort jämfört med de andra och kallas Halocen. Den epoken har varit trygg och bra, alla gillar den helt enkelt. Men det som då har hänt på grund av mänsklig påverkan är att halocen rubbas genom utsläpp och ökade halter av koldioxid och metan till exempel. Då hamnar vi någon helt annanstans. Logiken blir då att vi genom att köra på som sjutton, extraordinärt mycket sedan industriella revolutionen, har skapat ett samhälle som leder oss till ANTROPOCEN. Därför blir skyskrapor = Antropocen.
Här ser vi alla djuren. Här finns dinos, snäckorna, havsanemoner, springande hundar och så lite fler däggdjur. Gör en ju lätt ödmjuk att mänskligheten bara befolkat den här jorden de sista millimetrarna av detta diagram, alltså vid den röda bubblan "you are here". Vad som bland annat möjliggjort att olika arter har utvecklats har varit temperaturen. 'Let's have a look at that!, domderar Bernie.
Frågan är om katten tycker att det är spännande eller bara är djävligt misstänksam????? (Shut up, väser Bernie och slänger ut katten genom fönstret.)
Okej. Tänk på snäckorna och havstulpanerna, fiskarna och sen däggdjuren. Här har vi de senaste 420 000 åren. Den sista lite fetare och mer stabila delen allra längst åt höger är HOLOCENE. Det är tiden när mänsklig-heten utvecklade jordbruk etc, hade det lite mer skoj eftersom jordbruk möjliggjorde tillväxt och ökad köpkraft till slut. Temperaturen varierar upp och ner beroende på jordens bana runt solen. Att vi nu har haft det lite mer stabilt ett tag beror också på det. Allt kan vara ganska logiskt om man har lust.
- Damm, let's have a look on what the germans are up to! sa Bernie.
Okej, jag fattar. Det är nu man börjar bli sur och utvecklar subkulturer. Speciellt Bernie kan man ju bli sur på för mindre. När man kommit så här långt i sina resonemang och börjar dyka ner i kurvor, då brukar man bli deppig och skapa kreativa uttryck för sina känslor. Utsidan speglar insidan, så enkelt är det. Fan om det inte skulle kunna få fortsätta att vara så här nice känner ju andra som vant sig vid solsemestrar, två bilar och en gräsklippare.
Här är det skönt att leva. Nu går vi vidare. Vi skulle ju prata om Antropocen och inte paraplydrinkar.
Durchsnitttemperatur betyder helt enkelt genomsnittstemperatur. Här kommer alltså tyskarna in eftersom det var dem som visade det allra bästa diagrammet när jag googlade loss. (Rätt mycket istid genom historien va?) Ni ser ju att diagrammet som visades innan Naomi Rapace dök och var förbannad påminner om detta. Med ett undantag. Här får vi se framtidsprognosen. Vi har ju pratat om det här lite grann förut. DN skrev hösten 2007 en reportageserie om vad som skulle hända vid varje grad av värmepåslag. Jag nämner detta då det nog var mångas ögonöppnare, ingen som läste det glömmer det. Vi stannar vid sex graders höjning, inte för att det tar stopp där, utan för att de flesta forskare bara jobbar med framförhållning på vad som kan hända fram till år 2100. Här är vad DN skriver om sex grader. Det har hänt förut, upp till 8-9 grader över dagens temperatur har vi haft. Det blir öken, smittospridning, massdöd av arter = inga kul grejer. (obs även svenskar kommer dö.)
Igen, tyskarna kan sina grejer. De pekar ju ut ett härligt stålband i grått: "Kritischer temperaturanstieg". Hit men inte längre alltså. Ovan ser ni det mest som ett suddigt band vid de högsta topparna. Ja förutom den sista då, den som ligger i högerytterkant och visar hur högt upp 6 grader är.
Det hela tar ju ganska lång tid. Det är många år det handlar om.
Och det vi går mot är detta. Därför måste vi prata om Antropocen. Det uttrycks hyffsat bra på wikipedia.
"Antropocen är en föreslagen geologisk epok. Den har ingen vedertagen gräns, men kan räknas från industriella revolutionen på sent 1700-tal till nutid, och definieras som den tid då människans verksamhet globalt har påverkat jordens klimat- och ekosystem, bland annat genom global uppvärmning.
Antropocen föreslogs år 2000 av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzen, som ser mänsklig påverkan av jordens miljö som så signifikant att det motiverar införandet av en ny geologisk epok.
Den italienske geologen Antonio Stoppani föreslog redan år 1873 att människans påverkan på naturen hade påbörjat en ny geologisk epok som han kallade antropozoikum. Stoppanis förslag ignorerades och ansågs ovetenskapligt av hans samtida - han var här alltför långt före sin tid.
Paleoklimatologen William Ruddiman från Virginias universitet anser att antropocen inte började vid industrialiseringens början utan betydligt tidigare, för ungefär 8000 år sedan, då de första bönderna högg ner stora mängder skog för att få åkerfält för sina grödor."
En bild från en vanlig stad som kommer upp när man googlar antropocen. Så här har vi valt att utnyttja jordens resurser. Happy life.
En bild från the Economist. När till och med dem väljer att skriva om detta har något hänt. Mer finns i deras temanummer "Welcome to Anthropocene".
Eller vad säger ni?
Och hur gick det för den gulliga dingo-hunden?
Tjänar Bernie dubbelt så mycket som jag?
Fortsättning följer.
(ps. detta är verkligen första gången som jag själv skriver om just antropocen. Det är ju skitmeckigt.)
Att göra något för zebrans överlevnad
Hej hjärtat,
fint att hitta dig här. Eftersom den här bakgrundsbilden i satinblankt zebramönster kändes så inspirerande och för att jag själv var ganska peppad när jag skrev här senast så kommer jag tillbaka.
Från en praktikplats på Dagens Arena innan det blev megaztort med egna anställda redaktörer via Istanbul, avhoppade studier i statskunskap, ekologiska odlingar, återupptagna studier i turkiska, resor i östra turkiet och studier på Cukurova Universitesi och sen hem igen till hårda gator och betong, tunnelbanor, ignoerade inre röster, politiska seriösa jobb och en känsla att något av detta kan jag ändå och när vi syr ihop säcken blir det mer än ingenting.
Är fortfarande bra på det här planlösa irrandet. På att åka buss och missa hållplatser.
QUEER
Man ägnar för mycket tid åt att läsa allt som är intressant, att uppdatera sig kring alla bloggar som är viktiga i livet och fundera kring hur bra inte den här Anthony and the Johnson låten verkligen är.
Och jag har denna vecka, kanske på gott och ont hela sommar valt att diskutera så många saker i verkligheten, iställer för här, eller någon annanstans. Och det känns som att det ligger tio reportage på hög i mitt huvud som väntar på att få bli skrivna och jag skriker tillbaka att vänta ni bara. Det är fruktansvärt stökigt. I huvudet, på skrivbordet.
Och tänker på allt jag borde gjort.
Och på hela stolheten kring pride, hur fina bussarna är, alla människorna och allt, allt som händer.
På allt som alla gör.
Som man borde gjort.
På sommarinfluensa, vaccin, visum, pass, pengar, lån, bidrag, tågbiljetter, världskartor, värmland, whatever.
Årets tema för pride är heteronormen. Ja. Så då reflekterar vi kring det. Läser upplyftande/lysande krönikor i QX (extremt bögig tidning, måste bara säga det.) och hela reflektionen kring; hur hetero är jag? Hur hetero är du? Samhället.
Så djävla.
Sen finns stereotyperna överallt. Bögar och flator, skillnader och likheter, ja vad ska man ta sig till.
Det polyamorösa måste kopplas ihop med öppna förhållanden, storfamiljen och den vanliga svensson-otroheten. Det måste bli vettigt att prata om det här, mer öppet. Bort från den industrialiserade kärnfamiljen som ligger hårt under patriarkala band. Du vet.
Lyssnar på P1, om teater och dramatenpremiärer och de rätta kameravinklarna. Ska koka te. Bokar en tågbiljett. Äter glass med en vän. Drömmer mig bort.
Puss&kram
Och jag har denna vecka, kanske på gott och ont hela sommar valt att diskutera så många saker i verkligheten, iställer för här, eller någon annanstans. Och det känns som att det ligger tio reportage på hög i mitt huvud som väntar på att få bli skrivna och jag skriker tillbaka att vänta ni bara. Det är fruktansvärt stökigt. I huvudet, på skrivbordet.
Och tänker på allt jag borde gjort.
Och på hela stolheten kring pride, hur fina bussarna är, alla människorna och allt, allt som händer.
På allt som alla gör.
Som man borde gjort.
På sommarinfluensa, vaccin, visum, pass, pengar, lån, bidrag, tågbiljetter, världskartor, värmland, whatever.
Årets tema för pride är heteronormen. Ja. Så då reflekterar vi kring det. Läser upplyftande/lysande krönikor i QX (extremt bögig tidning, måste bara säga det.) och hela reflektionen kring; hur hetero är jag? Hur hetero är du? Samhället.
Så djävla.
Sen finns stereotyperna överallt. Bögar och flator, skillnader och likheter, ja vad ska man ta sig till.
Det polyamorösa måste kopplas ihop med öppna förhållanden, storfamiljen och den vanliga svensson-otroheten. Det måste bli vettigt att prata om det här, mer öppet. Bort från den industrialiserade kärnfamiljen som ligger hårt under patriarkala band. Du vet.
Lyssnar på P1, om teater och dramatenpremiärer och de rätta kameravinklarna. Ska koka te. Bokar en tågbiljett. Äter glass med en vän. Drömmer mig bort.
Puss&kram
Vi är inte sådana som i slutet får varann / skyll dig själv för folk vill gärna lära känna dig / skyll på själen
Fem dagar och två timmar senare.
Delar några reflektioner från de senaste dagarna.
Nina Ramsby på Strand i tisdags var helt enkelt så bra. Glad över smart gitarrist som ägde livet, strand, scenen. Vi tog röda linjen till ljusmanifestation vid Litauens ambassad. Märkligast var nog mannen som kliver ur en bil, tar sina två kabinväskor. Tvekar. Går runt bilen. Han kliver runt och jag ser honom i ögonen, ser hans medlidande blandat med klappen på axeln, ja den minen och det lätt världsfrånvända när han knappar in 4-0-1-0 och går in, uppför trappan och stannar där. Litauens ambassad.
Somnar lätt euforisk på soffan, mumlandes och inte mindre världsfrånvänd jag.
Arkitekturmuseet har en innergård med indiejazz och allt är solsken och vackert, klippor för kaffe och kanelbullar och samma basist som körde med Ramsby.
Och jag tänker bara på alla så djävla vackra kulturella uttryck som dessa människor delar med sig av helt gratis. Och tänker bara att jag spyr ännu lite mer på spy bar och deras 160 kr i inträde, eller deras gästlistor eller whatever.
Sådant kan man sitta och tänka på en natt på landsbygden. Starkt påverkad av Då kan man lika gärna kittla varandra.
Delar några reflektioner från de senaste dagarna.
Nina Ramsby på Strand i tisdags var helt enkelt så bra. Glad över smart gitarrist som ägde livet, strand, scenen. Vi tog röda linjen till ljusmanifestation vid Litauens ambassad. Märkligast var nog mannen som kliver ur en bil, tar sina två kabinväskor. Tvekar. Går runt bilen. Han kliver runt och jag ser honom i ögonen, ser hans medlidande blandat med klappen på axeln, ja den minen och det lätt världsfrånvända när han knappar in 4-0-1-0 och går in, uppför trappan och stannar där. Litauens ambassad.
Somnar lätt euforisk på soffan, mumlandes och inte mindre världsfrånvänd jag.
Arkitekturmuseet har en innergård med indiejazz och allt är solsken och vackert, klippor för kaffe och kanelbullar och samma basist som körde med Ramsby.
Och jag tänker bara på alla så djävla vackra kulturella uttryck som dessa människor delar med sig av helt gratis. Och tänker bara att jag spyr ännu lite mer på spy bar och deras 160 kr i inträde, eller deras gästlistor eller whatever.
Sådant kan man sitta och tänka på en natt på landsbygden. Starkt påverkad av Då kan man lika gärna kittla varandra.
Om ord funnits hade ilska uttryckts och förtryck förkastats och du hade kanske varit min nu.
Det finns kanske inte sjukliga mängder politik mellan raderna i Frida Hyvönens texter. Förutom att det gör det, i hela hennes själ och varande. Och vem vill inte lite mer flytta till ett litet ställe på landet, vid havet, vid nått berg eller så tillsammans med Drottninglandet, Until death comes, Music from the dance performance pudel och Silence is wild. Ägnar några timmar till att sitta på min balkong och se vad man hittar i sin bokhylla/på internet/på sin hårddisk/i sin telefonbok. Kanske mest i sitt huvud. I någonslags alternativ tystnad med fiskmåsar och båtar som låter som ångbåtar men glöm det va. Om Birds fortfarande är den mest peppande låt som finns. Mest för att den passar så sjukt bra med den där mer disträ bakgrunden som kallas historien.
You can watch the birds, you can count the birds,
but don't count on them to represent your longing,
Lazy birds birds move nowhere, sitting in their field flapping their wings.
What fun is it to watch them if they never went.
Been hiding lately, been out of function
Been hydrinating, been looking at birds.
Och nått himla dacapo, cresendo, himla fantastiskt tonhöjning i mitten av låten gör den magisk. Faktiskt.
Eller så är det bara jag som måste sitta timme in och ut med alla dylika artister och insupa inspiration etc etc.
None laughing at god when they se the one they love hand in hand with someone else and they hold their mistake.
Kan inte återge genialitet.
Ingen skrattar åt gud på sjukhus, i krig, i flygkraschar etc. Spektor i analys av livet antar jag.
Blir mer och mer nöjd med de där fiskmåsarna faktiskt. Nöjd med att sitta på en balkong och höra deras djävla skrik åter och åter igen och byta från hyvönen till spektor till persson och sucka så djävla förnöjt.
Love can do you like a shotgun.
It's a riddle how lovers can stay alive.
Går och bakar bröd.
Dricker the.
Fortsätter på samma spår.
Att tillbe solen, tanken, jorden, inte tänka Medea.
Fundera kring det ovettiga i urban utsikt och förtrycket av flygplanen som cirkulerar över taken och bilarna som letar efter parkeringsplatser i helvetet.
Och tanten och farbrorn igår som berättade för mig att de hade som principsak att inte skriva på protestlistor när vi står mitt på medborgarplatsen tillsammans med många, många iranska demonstranter. Och det enda jag kan klämma ur mig är att vi aldrig borde acceptera det förtryck som tortyr och brott mot mänskliga rättigheter är, och att omständigheterna efter valet i Iran är oacceptabla. Läste de inte tidningar, frågade jag. Så då sa de att de varit bortresta och tanten sa att ju då att det är så mycket hemska saker som händer i världen, och hur ska man kunna protestera mot allting. Hennes gubbe nickar och äter vidare på sin glass. Det var min lördag. Hjärtskärande.
Och man bara, ffs, vet du inte att kärlek är större än jesus, än allt.
Går och bakar bröd. Nu.
Dricker the. Nu.
Puss&kram
/Din kvinna på balkongen
You can watch the birds, you can count the birds,
but don't count on them to represent your longing,
Lazy birds birds move nowhere, sitting in their field flapping their wings.
What fun is it to watch them if they never went.
Been hiding lately, been out of function
Been hydrinating, been looking at birds.
Och nått himla dacapo, cresendo, himla fantastiskt tonhöjning i mitten av låten gör den magisk. Faktiskt.
Eller så är det bara jag som måste sitta timme in och ut med alla dylika artister och insupa inspiration etc etc.
Kan inte återge genialitet.
Ingen skrattar åt gud på sjukhus, i krig, i flygkraschar etc. Spektor i analys av livet antar jag.
Blir mer och mer nöjd med de där fiskmåsarna faktiskt. Nöjd med att sitta på en balkong och höra deras djävla skrik åter och åter igen och byta från hyvönen till spektor till persson och sucka så djävla förnöjt.
Love can do you like a shotgun.
It's a riddle how lovers can stay alive.
Går och bakar bröd.
Dricker the.
Fortsätter på samma spår.
Att tillbe solen, tanken, jorden, inte tänka Medea.
Fundera kring det ovettiga i urban utsikt och förtrycket av flygplanen som cirkulerar över taken och bilarna som letar efter parkeringsplatser i helvetet.
Och tanten och farbrorn igår som berättade för mig att de hade som principsak att inte skriva på protestlistor när vi står mitt på medborgarplatsen tillsammans med många, många iranska demonstranter. Och det enda jag kan klämma ur mig är att vi aldrig borde acceptera det förtryck som tortyr och brott mot mänskliga rättigheter är, och att omständigheterna efter valet i Iran är oacceptabla. Läste de inte tidningar, frågade jag. Så då sa de att de varit bortresta och tanten sa att ju då att det är så mycket hemska saker som händer i världen, och hur ska man kunna protestera mot allting. Hennes gubbe nickar och äter vidare på sin glass. Det var min lördag. Hjärtskärande.
Och man bara, ffs, vet du inte att kärlek är större än jesus, än allt.
Går och bakar bröd. Nu.
Dricker the. Nu.
Puss&kram
/Din kvinna på balkongen
"Framför din stereo, när allt harmoniseras, där kan man aldrig bli förstenad"
Sitter på mitt jobb och lyssnar på Håkan, som vanligt. Låttitlar som är poesi;
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Och boktitlar som är som poesi;
Individualister eller kollektiva tusenkonstnärer - 12 elombudsmän berättar.
Gillar mitt jobb så mycket. Man får sitta vid skrivbordet och tänka på saker. Ringa lite. Svara i telefon. Ägnade hela gårdagseftermiddagen åt att sortera pressklipp och reflektera över hur väl man når ut, och vilka frågor det är som slår. Med sorg i hjärtat ser jag nonchalansen mot feminism, HBTQ och kultur. Vad är det för journalister som finns där ute? Vad intresserar de sig för egentligen? Den är pressklippstatistiken blir återkommande för mig, ty här gömmer sig intressanta perspektiv på media.
och sen får man göra andra saker. Spendera timme på timme på timme på seminarier i Almedalen. Ha en värld av möten och etc etc.
Och imorse var jag så nervös att jag blev sur och tvär på hela världen. Vem bokar in en telefonintervju åt sig själv kl. 09.00 när man absolut inte är en morgonmänniska? Tydligen jag, så där går jag och surar på väg till bussen, i bytet till tunnelbanan, slänger mig övert två säten och ignorer "gamla stan", "centralstation", "hötorget", surar vidare och tänker apatiskt att visst, "rådhusgatan", jag måste gå av. Lyssnar alltid på Bon Iver - Skinny love och Bon Iver - For Emma vid sådana här tillfällen. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Uppgång ur tunnelbana, man kan väl titta på lite konst, Strindbergkonst, läsa citat "älska mig alltid, annars biter jag dig i halsen", etc etc och titta på människor. Glädjer mig åt människor med välsittande jeans för det går upp för mig att de måste vara så sjukt nöjda själva, över att ha hittat de perfekta jeansen. Och delad glädje är dubbel glädje.
Själv går jag runt och surar i slappa jeans som är mer bekväma än välsittande.
När man vaknar på fel sida och är sur kan man inte äta frukost. Äter därför en tallrik blåbärsyougurt vid skrivbordet, det tar ca 50 sekunder. Gillar mitt jobb. Är inte sur. Gjorde exellent intervju 09.00 med världens trevligaste nyblivna EU-parlamentariker. Blir glad av enveten person med erfarenhet av 19 år som fackordförande och som tror på att påverka med politik. Dessutom säger han att för vissa (tydligen inte undertecknad) journalister måste man börja att förklara EUs struktur. Tack livet för det. Kanske lite tack till Stats A, kanske lite tack till alla fantastiska samhällskunskapslärare jag haft, och tack till fantastiska kursare som springer runt och flaxar för att likna kommissionen med änglar som svävar lite ovanför alla andra och ger uppenbarelser i form av initiativ till lagar. Till EU-sagor, till nörderi.
Man är en smula vilsen va.
Men tack och hej för mig. Snart ska jag äta lunch med min Sambo på RFSL.
PussPuss
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.
Och boktitlar som är som poesi;
Individualister eller kollektiva tusenkonstnärer - 12 elombudsmän berättar.
Gillar mitt jobb så mycket. Man får sitta vid skrivbordet och tänka på saker. Ringa lite. Svara i telefon. Ägnade hela gårdagseftermiddagen åt att sortera pressklipp och reflektera över hur väl man når ut, och vilka frågor det är som slår. Med sorg i hjärtat ser jag nonchalansen mot feminism, HBTQ och kultur. Vad är det för journalister som finns där ute? Vad intresserar de sig för egentligen? Den är pressklippstatistiken blir återkommande för mig, ty här gömmer sig intressanta perspektiv på media.
och sen får man göra andra saker. Spendera timme på timme på timme på seminarier i Almedalen. Ha en värld av möten och etc etc.
Och imorse var jag så nervös att jag blev sur och tvär på hela världen. Vem bokar in en telefonintervju åt sig själv kl. 09.00 när man absolut inte är en morgonmänniska? Tydligen jag, så där går jag och surar på väg till bussen, i bytet till tunnelbanan, slänger mig övert två säten och ignorer "gamla stan", "centralstation", "hötorget", surar vidare och tänker apatiskt att visst, "rådhusgatan", jag måste gå av. Lyssnar alltid på Bon Iver - Skinny love och Bon Iver - For Emma vid sådana här tillfällen. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Uppgång ur tunnelbana, man kan väl titta på lite konst, Strindbergkonst, läsa citat "älska mig alltid, annars biter jag dig i halsen", etc etc och titta på människor. Glädjer mig åt människor med välsittande jeans för det går upp för mig att de måste vara så sjukt nöjda själva, över att ha hittat de perfekta jeansen. Och delad glädje är dubbel glädje.
Själv går jag runt och surar i slappa jeans som är mer bekväma än välsittande.
När man vaknar på fel sida och är sur kan man inte äta frukost. Äter därför en tallrik blåbärsyougurt vid skrivbordet, det tar ca 50 sekunder. Gillar mitt jobb. Är inte sur. Gjorde exellent intervju 09.00 med världens trevligaste nyblivna EU-parlamentariker. Blir glad av enveten person med erfarenhet av 19 år som fackordförande och som tror på att påverka med politik. Dessutom säger han att för vissa (tydligen inte undertecknad) journalister måste man börja att förklara EUs struktur. Tack livet för det. Kanske lite tack till Stats A, kanske lite tack till alla fantastiska samhällskunskapslärare jag haft, och tack till fantastiska kursare som springer runt och flaxar för att likna kommissionen med änglar som svävar lite ovanför alla andra och ger uppenbarelser i form av initiativ till lagar. Till EU-sagor, till nörderi.
Man är en smula vilsen va.
Men tack och hej för mig. Snart ska jag äta lunch med min Sambo på RFSL.
PussPuss
Almedalen live
Ikväll spelar Marit Bergman. Ikväll talar Mona Sahlin. Ikväll gäller det.
Almedalen har aldrig varit hetsigare än i år.
Aldrig roligare.
Tvärdrag presenterar mediastrategi för fullsatt metodistkyrka.
Almedalen har aldrig varit hetsigare än i år.
Aldrig roligare.
Tvärdrag presenterar mediastrategi för fullsatt metodistkyrka.
en torsdag eftermiddag
Dagens slutsats; Att hoppa över lunchen och gå på droger ger samma förvirrade intryck, samma effekt. Något billigare att hoppa över lunch, något lättare att återställa.
Funderar annars på makt i Europaparlamentet, alkoholism. Och på att gå hem för dagen. Tid för lunch, helt enkelt.
Ikväll; Bad, balkong, lugnet utbreder sig.
Funderar annars på makt i Europaparlamentet, alkoholism. Och på att gå hem för dagen. Tid för lunch, helt enkelt.
Ikväll; Bad, balkong, lugnet utbreder sig.
Söndag söder om vita bergen
Hjärtat,
tog åsegatan hem, såg solen gå ner bakom fjällgatans krön. Så djävla idylliskt då. Kommer hem och sätter på en kanna te, hur ser almedalsprogrammet ut, hur har du haft det idag, och jag vill gå på alla sh-affärer som ligger i de här kvarteren. Det finns nog tid och ser samtidigt på how to get into Harvard. Hon som skulle komma in kom in. Jag sitter fortfarande här.
Önskar man kunde vara på en annan plats och göra mer för demonstranterna i Iran.
Läs allt du kan och läs Azar Mahloujians böcker, om du känner mig kan du gå till min bokhylla och ta dem som hemlån.
Det är årets ljusaste natt i natt. Funderar på ett sätt att utnyttja det. Känns hoppfullt iaf.
tog åsegatan hem, såg solen gå ner bakom fjällgatans krön. Så djävla idylliskt då. Kommer hem och sätter på en kanna te, hur ser almedalsprogrammet ut, hur har du haft det idag, och jag vill gå på alla sh-affärer som ligger i de här kvarteren. Det finns nog tid och ser samtidigt på how to get into Harvard. Hon som skulle komma in kom in. Jag sitter fortfarande här.
Önskar man kunde vara på en annan plats och göra mer för demonstranterna i Iran.
Läs allt du kan och läs Azar Mahloujians böcker, om du känner mig kan du gå till min bokhylla och ta dem som hemlån.
Det är årets ljusaste natt i natt. Funderar på ett sätt att utnyttja det. Känns hoppfullt iaf.
Torsdag eftermiddag
Fjärde arbetsdagen och jag funderar på att gå hem innan kl. 18.
Dagens roligaste arbetsuppgift: Att korrläsa otryckta artiklar. Sjukt spännande om radikal vänsterpolitk etc.
Dagens roligaste nyhet: Lars Leijonborg avgår. Eller kanske att Jonas Sjöstedt kommer hem och Vänsterpartiet kan börja leva igen. Eller att det viskas om Birgitta Ohlsson på ministerpost när Lars Leijonborg som sagt avgår. Himla kul. Och på tiden.
Ikväll är det release på bangs nya nummer med tema humor.
På lördag är det opponering för uppsatser i Kulturantropologi C.
Himla kul alltså.
Dagens roligaste arbetsuppgift: Att korrläsa otryckta artiklar. Sjukt spännande om radikal vänsterpolitk etc.
Dagens roligaste nyhet: Lars Leijonborg avgår. Eller kanske att Jonas Sjöstedt kommer hem och Vänsterpartiet kan börja leva igen. Eller att det viskas om Birgitta Ohlsson på ministerpost när Lars Leijonborg som sagt avgår. Himla kul. Och på tiden.
Ikväll är det release på bangs nya nummer med tema humor.
På lördag är det opponering för uppsatser i Kulturantropologi C.
Himla kul alltså.
