HJÄRTAT

Inser när jag tar tunnelbanan till mitt tillfälliga hem, det tredje av fyra under en veckas tid, att det här skulle kunna vara urtypen för den blåsta generationen som Gustav Fridolina skriver om i sin senaste bok, om nedskärningsåren som formade en hel generation.

Rätt trött på att inte veta var mina saker är. Rätt trött på att bära matkassar och inte ha en egen säng. Rätt trött att om och om igen inreda 15 kvadrat på kreativa sätt.

Mobile kids, åttiotalisterna. De senaste sex åren har jag flyttat 15 gånger. Ikväll i bor jag i tredje hand i en tom två på Kungsholmen. Om en vecka i en trea i andra hand på Söder. Om tre månader i ett studentrum i Istanbul. I Istanbul kommer jag också flytta. Sen kommer jag flytta hem. Sommaren och hösten 2010 är ett stort frågetecken. Förvisso inga dåliga platser, inga dåliga hem, inga dåliga situationer. Studier och hänga utomlands istället för jobb, frihet och spontanitet istället för trygg bas. Visst.

Mobile kid av 80 - talet, hur många gånger har du flyttat hittills i ditt liv? Vad vore alternativet? Hur skulle våra liv se ut om vi inte flyttade?
Det finns ju inte jobb. Det finns ju inte bostäder.
Det hela slog mig när jag insåg att Arenagruppen finns ju kvar nästa sommar. Även om jag själv inte vet var jag lever och ska bo. Det slog mig att vissa vet var de bor och vad de ska göra nästa sommar. Jag praktiserar på Dagens Arena i sommar. Sen är livet ett blankt kort. Men Arenagruppen finns kvar. Många människor lever liv med en större trygghet än jag känner till. För jag kan inte föreställa mig situationen att veta vad man ska göra om ett år. På gott och ont, är ett tillägg som kan göras.



Övrigt, vad jag kan konstatera att denna tredjehandstvåa på Kungsholmen ligger i land där moderaterna fick 28,11 % i helgens EP-val medan socialdemokraterna fick 10,55 %. Miljöpartiet (16,09 %) rekordstora tillsammans med Folkpartiet (18,03 %). Och vad jag vill konstatera utifrån det är att man lätt känner sig lite vilsen i dessa kvarter. Jag frågar mig lite vad för liv som levs här, vilka människor bor här, vad tror de på? Och jag blir nyfiken på de tomma gatorna, människorna som strosar omkring och vad de tänker på.

Egentligen en plats som speglar stockholmsvalet relativt väl. Stockholm totalt ligger (S) högre, Centern hade åkt ut och FI hade kommit in. Men på Kungsholmen lever medelklassen och just nu demonstrerar de tydligt att de inte är s-väljare.

En trött fråga: Hur mycket analys kan man göra på ett val med så lågt valdeltagande? En sak är om det ska vara giltigt eller inte, alla hade rätt att rösta. Men en annan fråga är vad det kan tänkas säga om väljarbasens sympatier. Inte mycket skulle jag vilja hävda med den statistik jag läst i ryggen. Representativitet, urvalsmetod, felfaktorer etc. Det slår så fel. Speciellt i mindre orter. Vad som krävs för att komplettera diskussion är rejäl analys av felkällor. Frågor till alla de här siffororna; på vilket sätt ska vi räkna in det stora bortfall vi har?

Jag ber att få citera en rapport från SCB för att stärka min tes och nyansera pågående diskussion:

"Varför är bortfallet ett problem?
Om valda personer eller företag som inte deltar i en undersökning avviker på olika sätt från de som deltar, finns risken att skattningarna blir skeva. Om man till exempel vill skatta medelinkomsten i en population, och de som inte deltar i undersökningen tenderar att ha lägre inkomst än de som deltar, får man ett snedvridet resultat. I detta exempel får man en överskattning av medelinkomsten i populationen. Ett annat problem är att variansen ökar, eftersom det urval som skattningarna baseras på blir mindre än planerat. Ett tredje problem är att bortfallsuppföljning är dyrbar. Därför måste man se till att använda metoder som gör att man inte hamnar i krislägen."

Ser ni?
Vi riskerar skeva skattningar? >> Felaktiva tolkningar av resultat blir följden.
Vi riskerar snedvridet reslutat? >> Vi kan inte ta siffrorna på allvar, än mindre utgå från dem när vi gör analyser.
Variansen ökar? >> Skillnader ser större ut än vad de borde vara. Övertolkningar av resultat blir följden.

Och en trött liten kommentar: Det är främst vänsterväljare som avviker. Äldre väljare är en grupp som inte röstar men som brukar rösta rött. EU-skeptiker generellt utblir. Och detta är sant. Och de skulle rösta rött. Men det syns inte i sifforna på www.val.se i dessa dagar.

Och ber att få trycka extra hårt på sista meningen va, vi måste se till att använda metoder som gör att vi inte hamnar i KRISLÄGEN. Kolla här då, SCB skulle lätt kalla detta urval för källa och anledning till krisläge. Vart är någon liten hipp SCB-statistiker när vi behöver dem? Ge er in i debatten, knäpp journalister och politiker på näsan när de blåögt lyder siffrors minsta lag. Det är konst att hantera statistik, säg dem det.

Okej. Tråkigt inlägg om statistik. Eller intressant?
Men jag blir så trött. För journalistiken saknar det här perspektivet. Kom igen då. Måla inte fan på väggen från de här siffrorna. Valanalysen borde inte grunda sig på det här. Valanalysen borde fråga sig vad de 57 % som stannade hemma tyckte, man kan inte ignorera det. Det är inte apati.


//Hälsningar från ett litet mobile kid som nu ska laga middag.


ps. extremt vuxen handling med ost, knäckebröd, mariekex, fryst spenat och frysta ärtor, tortellini och te.
ps2. Corazza-Bildt blir inkryssad. Jag förstår verkligen inte.