Om Anna Odell
Odells konst får fram klasshatet.
"Nu är det ju inte bara den ansvarige läkaren som blivit förbannad. Jag läser drivor av hätska blogginlägg och kommentarer till artiklar på nätet, och till en början är det lätt att avfärda spottloskorna som ryggmärgsreaktioner från genomsnittliga näthatare. Men efter ett tag träder något annat fram. Kommentarerna bekräftar i princip varje socioekonomisk analys om samhällets växande klyftor. Här står högutbildad mot lågutbildad, fattig mot rik, proppmätt innerstadselit mot foppatoffelsvensk. Mellan de som ledigt och elegant talar om att konsten ska provocera och de som ser en arrogant snärta som borde spärras in som straff för slöseri med skattemedel, det är känslor från ett utanförskap mot agendasättarnas ringdans. Låt oss för enkelhetens skull kalla det klasshat. Om Odells verk visar människor som närmar sig varandra så visar diskussionen snarare på det motsatta."
Så här tänker jag också när jag läst om Anna Odell. Varför kan nån bli arg när det handlar om samhällskritik? Konsten ska vara samhällskritisk, i alla fall är den sjukligt mer intressant när den säger något om samhället.
Hur kan man då vilja spärra in, trycka ner men mest av allt - Hur kan man då vilja ignorera hennes budskap. Hur kan man säga att hon inte har rätt. Civilkurage och civil olydnad. Tecken på att vi har ett levande samhälle.
Upp till kamp.
Och jag vet vilken sida jag står på.
"Nu är det ju inte bara den ansvarige läkaren som blivit förbannad. Jag läser drivor av hätska blogginlägg och kommentarer till artiklar på nätet, och till en början är det lätt att avfärda spottloskorna som ryggmärgsreaktioner från genomsnittliga näthatare. Men efter ett tag träder något annat fram. Kommentarerna bekräftar i princip varje socioekonomisk analys om samhällets växande klyftor. Här står högutbildad mot lågutbildad, fattig mot rik, proppmätt innerstadselit mot foppatoffelsvensk. Mellan de som ledigt och elegant talar om att konsten ska provocera och de som ser en arrogant snärta som borde spärras in som straff för slöseri med skattemedel, det är känslor från ett utanförskap mot agendasättarnas ringdans. Låt oss för enkelhetens skull kalla det klasshat. Om Odells verk visar människor som närmar sig varandra så visar diskussionen snarare på det motsatta."
Så här tänker jag också när jag läst om Anna Odell. Varför kan nån bli arg när det handlar om samhällskritik? Konsten ska vara samhällskritisk, i alla fall är den sjukligt mer intressant när den säger något om samhället.
Hur kan man då vilja spärra in, trycka ner men mest av allt - Hur kan man då vilja ignorera hennes budskap. Hur kan man säga att hon inte har rätt. Civilkurage och civil olydnad. Tecken på att vi har ett levande samhälle.
Upp till kamp.
Och jag vet vilken sida jag står på.
Kommentarer
Trackback
