HJÄRTAT

Vad gör man med dundrande huvudvärk, sittandes på bibliotek Karin Boye, med 8880 ord skrivna. Nytt rekord, det fina med en första uppsats är att varje dag är nytt rekord. Gällande hur långt man skrivit  som längst etc. (Om man inte räknar in sjukt arga uppsatser från litterär gestaltning i svunnen gymnasietid.)

Idag har jag utöver detta;

• Fått jobb som rösträknare/arbetare EU-val sjunde juni 2009. Detta samma dag som Åsa Westlund, toppkandidat S, mailar mig med rubriken "Jag lovar fem. Hur många lovar du?" Hur många ska rösta? 40 % eller alla som bryr sig. Jag är less på att steget mellan att bry sig och agera blir så långt. Det finns påverkningsvägar, och om de suger är det din demokratiska skyldighet, rättighet, plikt att utforma nya. Grekiska förvisso, men ändock. Folkstyre. Åsa videobloggar och kampanjar. Och skriver om annat. Ska man personrösta? Ytterligare aspekt; en röst på svensk höger/vänster parti är en röst på europeiska höger/vänster blocket. Och där finns mycket att begrunda. Är alla värda att leva och varför kan inte EU göra något åt Berlusconi?
• Skrivit två långa mail, ett om personröstning och det faktum att EU styrs av extrem blockpolitik, det andra om eskapism och behovet att fly vardagen för perspektiv. Vart ska man åka då då? Både handlade väl om livet.
• Mailat Nina Björk. Jag måste få åka till Lund och prata om ett framtida samhälle. Feminism, visioner om ett hållbart samhälle, kritik av kapitalism, skitdrömmar i form av materiella ting, vad feminism bör vara.
• Insett att jag borde lämna biblioteket och gå till pressbyrån, köpa bang, gå hem, läsa bang. Och Arena. Och tänka på sommaren, bli lite arg. (Detta skulle kunna resultera i att vi återkommer.)
• Insett att Nina Hemmingsson har släppt en ny bok. Och att hon är så djävla arg. Läs intervju här.
• Mailat min sommarchef om dator och vad som ska hända egentligen.

Så vi sammanfattar dagen med att det numera finns ett fett stycke på fem och en halv sida om Bourdieu i min uppsats. Och att man, om man är som jag, skulle vilja läsa mycket mer. Och tänka. Mest på hur ett ojämlikt samhälle kan och måste bli annorlunda. En annan värld är möjlig. Det kan man gå hem och tänka på medan man fortfarande lyssnar på Bengtzing, skiter i det faktum, dricker te och drömmer dröm om ljuva livet. (Kommer aldrig va med om det, så be aldrig mer om ursäkt, för sakerna ni aldrig gjorde. [Håkan])