Välkommen till världen lilla vän
En annan grej.
(förresten, vi fattar väl alla att jag bara skriver det här för att jag inte kunde sova i natt förens jag slog på mindfullnessappen och gjorde meditationen "kärleksfull hälsning". Blev sedan väckt ca 01:45 av långt samtal som var ca så här: "hej vi är på väg hem från sjukhus XXX mår inte bra blev tubad med syre ligger nu avdäckad allt känns ganska hemskt". Fick sen försöka somna om utan kärleksfulla hälsningar.)
Men okej.
Vi låtsas att det här är mina barnbarn. Ett par jättegulliga tvillingar som drömmer om att bli presidenter, älskar hundar och gärna skulle vilja resa jorden runt när de tar studenten. Mitt hypotetiska barn föds om enbart tre år. Vore ju ball?? Födseldatum: 1 maj 2015. Hen växer upp någonstans i världen och vill ha egna barn vid cirkus 25 års ålder. Vi räknar till året 2040. Hens barn, dessa underbara tvillingar, vad ska de växa upp i för värld? Som ni ser på bilden har de precis fyllt 10 år och det är år 2050. Ett ganska episkt årtal. Halvvägs genom ett århundrade så där.
Jag är ju inte den enda unga människan som känner ungefär så här: SKA MAN VERKLIGEN FÖDA BARN TILL DEN HÄR VÄRLDEN? Ponera några graders temperaturökning. Ponera de där välfärdsprojekten som ska gå runt trots sviktande demografi. Ponera att vi är den första generationen som kommer få det värre än våra föräldrar. Ponera flyktingströmmarna, den växande facismen, världens förbannade ojämlikhet. Att man i svenska partiledardebatter verkligen diskuterar "hur mycket invandring sverige tål?". Finanskriserna och peak oil är bara några av varningssignalerna för den annalkande resurskollapsen. Man kan liksom säga vad man vill om. Tacka som fan att det är härligare att strunta i det. Och så länge det där gulliga tvillingparet år 2050 håller sig i Sverige så kommer de säkert klara sig ganska bra. EU fick säkert fredspriset just för att man inte ville ha tillbaka stormaktsstrider i Europa igen. Även här dör ju folk av översvämningar och värmeböljor. Även europeer dör i tsunamis och jordbävningar. Även europeer kan förstå att pakistanier och indier är exakt lika jävla mycket människor som vi. Usch, det är så svårt att skriva något konsict, eller korrekt för den delen, om detta. Men kanske kan man säga det så enkelt som Wilkinson och Picket gjorde i Jämlikhetsanden. Jämlika samhällen är bättre. Då slipper man otrygghet, ohälsa, kriminalitet. I en jämlik värld skulle vi slippa ganska mycket av krig, svält, sjukdomsepedimier. Just saying. Vi skulle liksom kunna dela rättvist på det som finns kvar. Och eftersom dessa underbara tvillingar kommer bry sig om detta är 2050 och några år senare ska de ut på sin jorden runt resa så kommer allt detta påverka dem. Det kommer påverka mig som ca 2050 ska gå i pension. Hehe. Försök att förutså hur det ska gå för de besparingarna. Det påverkar oss redan nu när alla förslag på förändringar, på ransoneringar, nya avtal, progressiva skatter bara slås bort som något omöjligt och orealistiskt. Välkommen till livet liksom.
Kanske är det som jag vill säga så här enkelt: Vi ska också leva i den här framtiden, och sen ska våra barn och barnbarn fortsätta leva i den. Hållbar utveckling är helt enkelt bara en långsiktig planering som håller just över lång tid. Det är inte att skriva och riva kyotoavtal. Det är inte att tävla i exportkraft.
Eftersom jag tidigare idag halvlåg över två hårda plastsäten på Huddinge sjukhus gråtandes över detta så tänkte jag också delge er det som tröstade mig en smula. Emil Jensen berättar här om en planch som han hade hemma när han var liten. Det var en planch från den anarkistiska miljörörelsen 512, med ett träd på. "Även om jorden skulle gå under imorgon så skulle jag ändå plantera ett träd idag."
Kommentarer
Trackback
