Om tvärdrag i DN
Så här skriver Linder bland annat:
"Allt färre äger alltmer av jordens tillgångar. En global härdsmälta har nyss drabbat den kapitalistiska ekonomin och gjort hundratusentals arbetslösa. Medelhavet kokar av flyktingar och miljöproblemen hotar att kväva världen.
De är som om själva tiden ropar på nya, övergripande lösningar, ett större utrymme för politiken och en bred kamp mot orättvisor. I alla händelser kan man tycka att en revanschsugen socialdemokrati lätt borde kunna formulera medryckande framtidsstrategier.
Men icke. Behärskat och medietränat diskuterar Mona och Fredrik friskolor, vårdval och betyg medan en armé av unga i Sverige står utan arbete, långtidsarbetslösa tvingas till socialen, gettoiseringen tilltar och en populistisk höger vinner mark.
Det är därför med viss förväntan jag slår upp det nya numret av SSU:s tidskrift Tvärdrag med temat ”Europa och socialismen som försvann” (5/09). Där, om någonstans, borde man kunna möta vitala idéer om en politik som vill vara något mer än en tebjudning för medelklassen.
Men inte ens den unga vänstern tycks ha kommit längre än till baksmällan. Artikel efter artikel konstaterar att en diffus katastrof inträffade med den tredje vägens politik någonstans i slutet av 1990-talet. [...]
Men de som en gång formulerade dem hade inga opinionsmätningar att luta sig mot. De hade en tro och förändrade hela kontinenten genom att envist agitera för sin sak. När försökte någon senast på allvar övertyga Europa om det omistliga värdet av jämlikhet och broderskap?
Utan intressanta alternativ blir politiken en trist dragkamp om väderkvarnar och dagistaxor. Världen väntar."
Om man ska ta till sig av Linders kritik så det lite av en helhetsbild som saknas. Linder får representera rösten och saknaden av vänsterideologi, av idéen om ett annat samhälle. Man fråga sig varför vi inte har några statsvetare som tänker i det här samhället - tänker stort och fritt. Det Linder saknar är ju just det - politisk ideologi på nytänkande. Och hans enda hopp är Tvärdrag - en tidning skriven av unga människor som tänker fritt. Det känns himla fint att få vara en del av det. Och jag förstår att vi ska lyfta fanan ännu högre, vi kanske rent utan måste anta utmaningen fullt ut.
Politiken idag, och har varit så länge, bara sakfrågor. Vi pratar hela tiden om berättelsen som att den inte fanns. Den hamnar i skuggan av anpassning till 90-talets reformer som trampar på allt vad ideologisk frihet heter. Och hur ligger det överhuvudtaget till med den akademiska debatten?
I numret som Linder inte tycker räcker till, som heter Europa och socialismen som försvann har jag skrivit om Turkiet. Och det går ju knappast. Det är ett komplest samhälle, en gigantiskt historia, jag avgudar ju att jag får vara här, lära mig mer. Men svårt att skriva om. Bland de sista meningarna: "En turkisk arbetarrörelse står inför utmaningen att samla människor, oavsett nationalitet, etnicitet eller religion. Baserat på allas lika rätt, och utifrån detta behöver Turkiet en självständig klasspolitik, en klassanalys för att kämpa mot den politiska elit som idag har makten."
Inte speciellt olik den politik som behövs i Sverige. Vi måste enas, grupper som idag för skilda kamper måste enas kring ett mål. Ramqvist säger att det är omöjligt. Och åter till kärnan vad jag har svårt för - vilket samhälle vill Ramqvist ha egentligen? Hur ska det se ut? Världen väntar.
ps. Ibland tänker jag att de som är våra nuvarande ideologiska företrädare har blivit för trötta, de tjänar för mycket pengar, är för insnärjda i systemet, vad bryr de sig om att kämpa mot en kapitalistisk ekonomi, skulle de hjälpa flyktingar med sina bara händer, vad gör de för miljön - när det kommer till privatliv? Det är lätt att kalla allt naivt etc, men ockå lätt att bli bekväm. Men vad är man beredd att ge upp själv? Vad brinner man för, vad snackar man om på lunchrasten alternativt sen när det blev det en negativ drivkraft, att brinna för något? På något vis känns det ultimata beviset på att ens kamp är död att säga "det kommer aldrig att gå" - men om det inte går på det här viset, kanske vi kan göra på något annat vis då? Vet ej!
