är det mos eller magi?

Det är bayramlov. Vi åkte världens längsta resa till Izmir. Som var en fantastiskt stad. Tre miljoner och så olik Istanbul. Kändes liten. Bodde i Basmane. Social segragation, Basmane var heart of danger, enligt några turkiska vänner från uni som var hemma i Izmir. Vi sov gott. Hänge på ställen utan internet, dator eller telefonladdare. Såg mer historiska grejer på en dag (allt från förra inlägget faktiskt, förutom Krösus och Alexander den store. Iställer Kleopatragrejer och Ceasars bibliotek.) Fasebm det var så himla härligt. Tror vi alla behövde en paus från Istanbul. Per och Rense åkte ner till Bodrum och festade loss med massa amerikanska soldater, jag, Sam och Lovisa åkte till Selcuk. Familjeägt hotel där vi fick vara med när familjen firade Bayram på sitt hotel. Fatta hur mysigt och fatta vad snälla de var.

Gick igenom Istanbul måndags kväll efter att ha firat Pärs födelsedag med meze, helstekta fiskar och raki i Kadigköy. Färjan över till Karaköy, promenera genom natten bron över till Eminönü och sen upp genom Sulthanahmet, förbi Serkeci tågstation och in bredvid Hagia Sofia till vårt Hostel. Båten till Bandirma från Yedikapi och buss vidare från Izmir.

 

Vårt hotell i heart of danger. Enligt min guidebok ett område med karaktär, men oklanderligt skött. Detta område är det enda som finns kvar av gamla Smyrna (inte Sparta...!), innan det skävlades ner i krigstiderna kring 1922.

 

Natten spenderades nere vid havet med massa mat, efes och planering av vidare resor. Pär och Renze åkte till sidan uppslagen i boken.

 

Vi blev hämtade upp av Görkem och Görkem som visade oss runt, här i Göztepe bron. Det de egentligen ville att vi skulle göra var att hänga på Pastane och äta alla deras favoritefterrätter. Säger man inte nej till.

Här berättade också Görkem 1 att om man håller på fel fotbollslag här är det inte otippat att man blir dödad. Här håller man på Göztepe i fjärde divisionen. Inget annat.

 

Sam, Lovisa och jag tog bussen till Selcuk från busstationen. Mest spejsade pelare jag sett. De är pastellfärgade, så klart.

 

Sam blev utmanad att spela fotboll. Det var läkare mot de kommunanställda i Selcuk. De brukade spela varje onsdagkväll vid 20 de senaste sju åren. Kommunanställda vann, Sam gjorde två mål för läkarna.

 

Två som är rätt besvikna på att Artemis Tempel är i så dåligt skick. Hela byn ligger i fantastiskt vackert läge så man kan ju tänka sig att de gillade att hänga här förr i tiden. Idag är det skrot och korn var at detta ett av världens sju underverk. I bakgrunden ses borgen och apostel Johannes basilika. Han kom hit med Maria efter att Jesus spikades upp på korset, sägs det.

 

Vi träffar en liten hundkompis som kunde svenska vid sjusovargrottan.

 

Tände två ljus vid Marias kapell, på platsen där hon sägs ha levt sina sista år. Ett för de som inte är med oss längre, ett för alla oss som lever.

 

 

 

Sen blev allt lite upp och ner, mitt batteri på mobilen dog och vi var trötta när vi hängde i Efes som är den här jättestaden med teater för 26 000 sittande, biblioteket är på bilden, breda, breda esplanader och ett parlament där man höll stenhårt på demokratin i gamla grekers anda. 200 000 personer bodde här när det var där och då. Kejsar Augustinus, Ceasar, Kleopatra var här. Märkligt att de ska ha funnits på riktigt då.

 

Resten av tiden kunde man hänga på takterasser i solen, eller på torg, på marknader, i bersbyar och bara ha det allmänt fint.