Röda äpplen hänger tungt på grenar med gröna blad som börjar bli bruna och skrynkliga.
Plötsligt när jag stod framför äppelträdet och tittade på de små gröna karten som ska bli röda äpplen den här förmiddagen kunde jag känna hur det brukade dofta om träden i september när morgonarna redan kan vara frostnupna och gräset daggigt ruggit. Luften är höstklar och att andas in den gör att man känner sig helt hög av någon slags livsglädje. Och ha en hel höst framför sig. I detta låg inte bara luftens känsla mot mitt ansikte utan också det självklara att man kan kura ihop sig i köket och dricka te, läsa, pyssla när det är för mörkt utanför.
Det är bara det att det är juli nu. Det är bara det att jag verkligen kunde känna något igen.
Det är bara det att det är juli nu. Det är bara det att jag verkligen kunde känna något igen.
Kommentarer
Trackback
