är det mos eller magi?

Alla var tvungna att gå upp vid 08-tiden en söndag. Vi åkte till Üsküdar och åt frukost jättelänge. Solig dag.

Jemma, Desi och jag tog färjan till Kabatas. Mycket naturlig bild med turkiska flaggan och allt.

Vi skulle gå på the Bienale - en jättestor utställning i samarbete med EU. Har liksom aldrig kommit mig för att gå dit, idag var sista dagen. Den låg precis bredvid Istanbul Modern, dit tänker jag gå en annan dag. Modern konst gör något med hjärnan, på ett bra sätt.

Detta är två av de första och enda publika ursäkterna från det libanesiska inbördeskriget. Antar att det inte alls går att läsa och det är synd. Videon visar något i den här stilen; Jag ber om ursäkt för att jag alltid trodde jag var rätt, för att jag tyckte att min nationalitet var bättre än din, för att jag och mina vänner dödade dig och dina vänner, jag ber om ursäkt för att jag använde vapen som jag inte visste hur man skulle använda, jag ber om ursäkt för att jag tackade ja till att vara livvakt åt sovjetiska spioner, för att jag bodde på deras hotell. Jag ber om ursäkt för att jag åkte på militära träningsläger till Cuba. jag ber om ursäkt för att jag inte vill att det här ska vara en ursäkt, inte heller ett erkännande om vad som gjort. Jag ber om ursäkt för att jag använder ett medium som jag inte gillar, som jag inte bryr mig om. Jag ber om ursäkt för att jag inte gjort det här tidigare, men jag hade ärligt talat inte haft modet att göra det.

Ursäkten var ett svar på en kort text publicerad i en libanesisk tidning, av en tidigare motståndare.

Världens tre rikaste människor. En enda liten trea.

Hur känns det att världens tre rikaste människor äger mer än vad världens 600 miljoner fattigaste människor äger tillsammans. En djävla massa treor på hundratals, tusentals stora ark.

En del av uställningen var en utställning om hur amerikansk konst spreds över världen, lånades ut, museum startades. Den nya världen skulle visa den gamla världen sin konst.

Det är Jemma som frågar om vi läst de röda arken som ligger slängda på marken. Nej. Det är lagparagraf på lagparagraf som visar på kvinnors brist på rättigheter i Turkiet. Alla papper är skrynkliga, dammiga och alldeles söndertrasade. Jag älskar att konst kan få vara så här rättfram, så här enkel. Symboliken i detta är slående och träffar så hårt. Kvinnors rättigheter att leva fritt och jämlikt blir brutalt trampade på varje dag, varje sekund.

Det fanns väldigt mycket mer konst. Som jag inte fotade. Mycket videokonst.

Filmade demonstrationer världen över. Det var fantastiskt. Om att investera blodet i sina vener för människorna i Gaza. Om att människorna som slogs för Polen i första och andra världskriget inte gjorde det för dagens polacker inte skulle ha värdiga liv, värdiga arbeten. Så otroligt mycket ilska och någon slags passionerad styrka strömmandes från 10 skärmar i ett litet rum.

Animerade berättelser om att giftas bort, om att kroppen är för vacker för att visas, om midjemått, hårkvalitet, om vad som gör dig värdig att giftas bort. Att du är så vacker att din mamma inte ser dig i ögonen, inte vill röra dig. Hon gifter bort dig med en gammal snubbe istället. Politiska slagord från libanesiskt inbördeskrig, grafer över finanskriser, uppbyggda förorter och ord som "to consume, consume and consume. That's the only reason they like us".

Vi gick därifrån och uppför små bakgator på väg mot Taksim.

Vi spenderade en stund i en liten skivbutik. Jag tänker att det vore rätt fint att ha en äkta skivspelare, för att bara sitta i en fotölj och lyssna på en skiva rakt igenom. Blir stressad av mp3-filer idag.

Till min syster.

Burden by something I had to get rid of, making myself a better world.

F. Hyvönen får ge avslutande ord. Hon är dagens profet.

Idag har jag bara åkt båt. Ganska turistig grej. Dessutom väldigt varmt. Också turistig grej.

Båt istället för bibliotek. Läste om turkisk utrikespolitik under 1990-talet.

Satt i solen och lyssnade på Band of Horses på båten

Bro över Bosporen

En annan båt.

Sol på väg att gå ner bakom Sulthanamet

Båtreling.

Vattnet rinner jättesnabbt.

Ey, bästa familjen, tror man ser Galata Tower på den här bilden. Hur som helst så börjar båten närma sig europeiska sidan igen.

Bron mellan Karaköy och Eminönö.

Här är de som fixar allt med båtarna. Åkte båt sju timmar, ibland är det precis vad man behöver.

Handlar två kilo klementiner. Hade mössa, vantar, halsduk. Nu är det inte sommar längre.

Funderar på vem jag ska bjuda på min choklad. Köpte den på x2000 innan jag gick av i Köpenhamn.

Medicin. Tack Simone för tabletter som kommer ge sömn utan öronvärk, huvudvärk, feber etc.

DAGENS LISTA

• Satt på min rumpa hela dagen.
• Fixade puk-koden till min svenska mobil hur lätt som helst. Fanns på hemsidan. Nu ska jag fortsätta fota.
• Kollade på Gossip Girl och när surfthechannel slutade supporta mig började jag kolla på En ö i havet. Kommer du ihåg den serien, de böckerna? Sven är föremål för kärlek. En överklasskille som tror han är kommunist. Intressant. Fin i Göteborg. Anmärkningsvärt om Wien, tyska och judiska flyktingar.
• Bad om ursäkt till M Modin för påhoppet om strumporna. Hon och Elina var verkligen världens bästa stöd när jag packade. Tog bort mycket onödigt på deras order. En del stoppades tillbaka när de åkt hem.
• Försökte övertala Josefin om att åka tåg med mig hem från Istanbul. Gick ganska bra.
• Åt tortellini med pesto i röd sammetsfotölj, det ni! Här på campus. Var tvungen att vila mellan varje tugga.
• Fick hjärtklappning av att gå och handla klementiner. Idag var kampus för stort för mig.
• Funderar på vilken typ av influensa jag har.
• Fick träffa Jemma igen efter hennes Englands-resa. Vi drack varm choklad och hon var så glad. Men också sjuk så vi konstaterade att det inte kunde bli värre för någon av oss.
• Försökte leta efter Jag hugger i sten på youtube i en timme. Turkarna censurerar allt idag.
• Tänkte på hur fantastiskt mycket mer jag förstår av Istanbul och av livet efter att ha läst ut İstanbul av Orhan Pamuk. Läs den om du längtar efter vilsna unga själar, om du sörjer något du vet är sedan länge förlorat. Läs om Hüzün och förstå mer efteråt. Om melankoli, om en av urbanisering förlorad stad, om kärlek.
• Marketa hjälpte mig få smärtstillande när jag själv inte orkade gå. Hon är himla bra.
• Mamma och Pappa hade varit i Vänersborg med Karin på spelläger. Gilda och hela kittet. Mailade min bror. Mamma sa okej till trasmattor till vår lägenhet i Triangeln. Jag och Josefin googlade recept på baklava.
• Efter duschen torkade jag mina håriga ben med hårfön. En lyx jag unnar mig bara idag, när jag är sjuk. Inget fan av hårfönar annars. Men testa nån gång, det är världens härligaste, det känns som sommar. Du är på stranden och omges av ljumma vindar.
• En fin söndag. Tack alla ni som gjorde den till det fastän jag knappt kan röra mig.

Nu kör vi tänker jag så smått.

Och ett bevis på min utprydnad av dator.

Ska läsa och skriva media&politics, turkish foregin politics.

Skriva responsepaper och summary.

Självklar dagdrömma om tåg österut etc.

Hänga på biblioteket är trivsamt.

Sen solnedgång.

Det är söndag.

Folktomt campus.

Utbytesstudenter som äter lunch för länge.

Solen skiner ju.

Så nu kör vi.

Bjuder på en förvirrad bild av mig själv.

Det är en bra dag idag.

Köpte så djävla dyra nudlar idag.

- Ne kadar?

- Yirmi lira, lütfen.

Och man bara hahahahahaha. Köper jag just i detta nu verkligen nudelsoppa för 100 spänn? Verkar liksom inte bättre. Fotade mina nudelsoppor där de nu står på mitt skrivbord bredvid lite fina bilder från Wien.

Passade på att fota min pixliga bild på Mona och Margot också. Ser ut som att de gör eskimåhälsning.

Fotade dessutom det som jag dekorerat väggen bredvid min kudde, sängens huvudända, vad du vill. Bodil Malmsten och Könskrig, då sover man gott sen. Dessutom kylskåpspoesi. Valde att ta med bara de orden jag tyckte var finast.

Syns kasst, jag vet, men här ser ni:

GRACIÖS

UPPRYMD

POLARE

GLAD

FANTASTISK

UPPVAKTA

BEGÄR

BRA

VÄNNER

Taksim metro. Micha har tagit fantastiska bilder. Här gör det ont att gå.

Storm vid Svarta havet.

Jag hittade det här stället, in på en innergård och nerför en trappa. Jemma och jag gick dit efter att ha hängt alldeles för länge på Istanbuls största polisstation i Fatih (lika spännande varje gång. Träffade tyskar och att höra tyska får mig att känna mig hemma på ett underligt vis. Tjej till äldre dam och det låter så mysigt sofistikerat).

Suddig man närmast är ägaren, en turkisk designer med vänner som Robert Cavalli, vilket bland annat märks på hans sortiment av klänningar. Paret som provade brudklänningen köpte den sedan. Helt galet. Annars är denna butik stående leverantör av kläder till turkisk filmindustri.

Jag kan inte hjälpa det. Den här klänningen kändes äkta och använd i dekadent 1920-tal.

Jemma fick sitt hår klippt samt köpte klänningen hon har på sig.

Killen klipper Jemmas hår. Helt galet.

En riktig installation i butiken. Jag frågade vad hennes jobb var, hon sa "earn money". Och jag frågade på turkiska. Sen åt vi turkish delight, kollade in dior-klänningar och lutade oss tillbaka i fotöljerna.

Jag är nog den mest missmatchade med butiken. Stannade i två timmar. Köpte en prickig blus.

Bild från Istanbulstreets

Det här var mitt liv idag. Gick upp 06:30 för att äta frukost i Kadigköy, te och fetaost tillsammans med skäggiga gubbar och andra gubbar som putsade äpplen de ville sälja, och köpa svarta kängor i second hand butiken jag äntligen hittade. - You like cay? Frågade han som skulle sälja converse till mig och vi drack te medan vi funderade på vilka färger som var vackra och vilken färg man skulle ha.  Blev mörkgrå, kass färg, jag vet. Sen kom jag hem med Katarina 12 timmar senare och satt nersjunken i röd sammet och såg REDD uppträda inför alla förutom bergklättraren, typ. Jag satt i röd sammet och sjönk längre ner. Han var inte där. Vi drack cay och försökte reda ut viktiga saker som hur många språk andra kan säga "I love u" på och "how many times did u say it and ment it?", om ottomanska krigsbåtar, kickboxning, vatten, ekologisk bomull. Typiskt hjärndött.

Åkte färja mellan alla saker idag. Man ska alltid åka färja här, åka färja och dricka te. Det var storm och när vi kom i land var alla färjorna inställda tillsvidare. Det var bergochdalbana över Bosporen och jag funderade seriöst på att falla överbord. Sen slog vi vad om huruvida tågförsäljarna på Kadigköy tågstation pratade engelska. Det gjorde de inte. Jag förlorade. Men lyckades få reda på att "the way is broken. Maybe two-thre-four more months". Inga tåg till Damaskus helt enkelt. Hur ska vi nu ta oss dit? Plan B är en roadtrip. Vi drack lite mer te och köpte bläck och bläckpennor.

Det var min dag. Och inget resident permit. De hade eftermiddagsstängt där man skulle lämna in papprena efter att man fått de stämplade av killen i andra rummet. Drack te i skuggan av träd bredvid ytterligare poliskillar medan vi väntade på att andra poliskvinnor skulle komma tillbaka från lunch för att öppna kön till att få en kölapp. Är trött på poliskillar idag. Igår var jag trött på military revolutions.

puss puss

Slepft Lecker

Jag har sett Katarina fett mycket gladare. Kolla de åtta filerna med bilar. Från Kuwait, på bröllopsresa. Vi skulle till Taksim men vi kom fan aldrig fram.

Jag och Marketa hann prata om allt och inget. Bland annat spika att vi tar tåget hem, förbi hennes hemstad i Tjeckien och den lilla mamman som får ett sms om dagen med rapport. Tre timmar senare var vi framme och hade likväl kunnat flyga till Madrid. På tre timmar hinner så mycket hända. Det är sjukt lång tid. Bra att spendera den med smarta, roliga människor. Media&politik-doktoranden, jazzpianisten från Berlin och mellanösternexperten förgyllde den kvällen.

(Men tror inte att jag pallar ett sådant slöseri med resurser, tid, energi. Vilket lidande. Man vänjer sig säger vissa. Men om man vänjer sig vid att pendla i rusningstrafik, har man då respekt för sitt eget liv? Det är ju fruktansvärt. Bland annat detta gjorde att jag idag har surat i några timmar. Vår skola och vårt campus är fantastisk men samtidigt är det som att bo på ett hotell. Det var inte det här jag ville ha när jag åkte hit. Samtidigt har det blivit som ett hem. Det är ju fint men jag måste, måste få kunna gå ut genom dörren och promenera genom gränder., se vatten, gör vettiga saker. Ska ägna kvällen åt att maila viktiga mail för att lösa denna krissituation.

Det måste vara nått fel när man skapat detta system. Finns det någon pendlare som vill försvara sitt liv? Jag tyckte Stockholm i somras med 40-60 minuter enkel väg var fel. Och detta?)

Skitsamma för vi kom fram. Efter fantastisk mat hemma hos tre spanska unga män i fantasitsk lägenhet med balkong, sangria och vackra människor gick vi till en klubb på skum bakgata. Springer uppför smala trappor och kommer ut på något som liknar ett loft. Kass musik, igen, men spanar in på dansgolvet på väg ut på terassen.

IVAR VAR DÄR.

Hur sjukt är inte det? Hur liten är den här staden? Hur kunde vi bara träffas så där? Så djävla fint och sen satt vi ute på terassen med utsikt över gator (se bild) och över hela Istanbul och drack öl och pratade.

- Du berättar för mig när ni bestämt när ni åker till Damaskus, säger han till mig.
Ja, det gör jag. För vi ska åka dit. Jag skiter i alla turistställen, hur fantastiska de än är. Okej, inte i ställena, men i själva grejen att man måste åka dit. Det gör mig bara så fruktansvärt anti. Låt mig få springa mitt maraton och låt mig få ta tåget till Damaskus. Lätt att vi ska. Även om turkisk mentor tyckte det var kass och farlig idé.

Vi gick senare till förra helgens reaggeklubb och konstaterade att de inte var mer konstnärliga än så att de spelade exakt samma låtar, i samma ordning. Grattis, ni har gjort ett blandband med världens mest kända låtar. Var så himla fint ändå. Åkte vilse i en taxi hem och somnade en vacker kväll senare.

Pusspuss.

UPPDATERING: Turkiet firade denna dag. Kan ha orsakat trafikkaos. Det var idag 86 år sedan Storbrittanien lämnade Turkiet och det är en stor parad i en annan del av staden. Själv märkte jag då att hela staden var fylld med turkiska flaggor och vimplar och försökte träget fråga varenda människa varför. Berk frågade förskrämt efter vad det var för datum och blev lugn av att höra att det var den 9:e oktober. Han hade kass koll på detta 86-årsjubileum. Kolla in bilder och mer utförlig förklaring på den här bloggen.