Ta mig tillbaka
En blogg som har funnits i åtta år och som ingen läser förtjänar ändå att leva. De senaste veckorna har jag tänkt mycket på 2005 och hur annorlunda internet kändes då. När det fanns några få bloggar som alla läste. Sen gick jag in på en av dem som då hette Silverfisken men som idag är Jonas Petersens blogg med bröllopsbilder under namnet Melbourne Wedding Photographer och bara stirrade på dessa bilder som förmedlar hela liv för varje bröllop. Skulle ha kunnat börja gråta egentligen för att enskilda bilder var så vackra. Idag är han en av världens bästa bröllopsfotografer och internet är något som finns exakt överallt. Ändå fanns hans uttryck kvar. Hans förmåga att berätta. När en vän ringer för korrläsning av ett dokument skickar jag istället denna länk och trots att hon inte alls var med 2005 tror jag hon förstår precis. Vi sitter i nästan en timme och tittar på bilderna och bara pratar om hur skogen och gråtande ansikten ser ut.
2005 var internet ett sätt att kommunicera. Skype, mail, och sakta bloggarna som växte fram. Utvecklingen efter det och vad internet är idag, ett ställe att visa att en finns, känns helt plötsligt absurd. Statusuppdateringar, presitige, uppdaterade profiler, nätverk och jobbsökande. Kanske är det bara jag som blivit äldre, kanske är det bara jag som mår illa av alla uppdateringar som inte har något att säga och som jag aldrig någonsin bett om.
En bok, en blogg, en gata kan du välja att ta dig in på. Min facebookfeed träffar mig som ett knytslag i magen.
Självklart är jag bara en av alla dem som längtar efter något mer äkta, något som betyder något, som berättar något, som vill vila lite i stunden. Vill hitta fast mark att stå på.
2005 kan aldrig ta mig tillbaka.
Jag började längta efter den tiden i våras efter ett mail, en påminnelse från ett förhållande där och då, och hur han skrev om att vår tid tillsammans hade format honom. Vad hände då? Den tiden måste ju ha format mig också. Det var som en panik, något måste jag ha glömt. Frågan fastnade verkligen. Det handlade nog inte alls om internet men det handlade om en mindre värld. Den tid som har gått sedan dess är på något sätt en dimridå som både gör det möjligt och omöjligt att se tillbaka. Att vara 17, 18, 19 och tro vi skulle kunna göra vad som helst. Kanske är det just i detta att vi försökte göra vad som helst som det svåra ligger. Idag resulterar allt vi gör när vi ska göra vad som helst för att förverkliga oss själva i en flashig uppdatering, en ny presentation, fina visningsbilder och de här ständiga bekräftelsedomarna från människor du inte ens känner.
Det är 2013 som måste göra oss lyckliga idag. Fan att det ska vara så svårt.
ELEGI
Något har gått runt.
För det är höst igen.
Och jag sitter i samma soffa och lyssnar på samma låtar.
Har bara handlat min mat i en annan mataffär. Slutat köpa hem mazariner för att äta nätterna igenom. Jag har slutat ha sovmorgon också. Kanske hänger det ihop. Men det är på natten som det händer. På natten finns magin, då sover alla andra. Då kollar jag inte längre på klockan. Tiden är stilla. Och man kan gå och lägga sig kl 03 men ändå stiga upp kl 08. Men ibland, nu, klämtar klockan bara så hårt och tröttheten sitter i alla ben.
// Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldirg säga nej, vad jag anförtror åt dig ska du anförtro åt mig. det är en storm på väg i natt. rannsaka och bekänn. //
Lite känns det också som att min lägenhet i Mörbylund lika gärna skulle kunna ligga i östra kurdistan. lite så känns det att börja jobba. Att gå från en studentbubbla till en jobbubbla är som att gå från inskränkt till tunnelseende.
//en elegi för alla sorger den här hösten handlar om. för skuggan över gården där solen aldrig lyser in. för en ork som aldrig fanns. jag saknar din, du saknar min. //
Han sa idag att han inte tror på att jag är en nattmänniska. Fastän jag berättat så många gånger om att jag är det så tror han inte mig. Det sorgliga i det ligger i att jag förlorat så mycket tid.
För det är höst igen.
Och jag sitter i samma soffa och lyssnar på samma låtar.
Har bara handlat min mat i en annan mataffär. Slutat köpa hem mazariner för att äta nätterna igenom. Jag har slutat ha sovmorgon också. Kanske hänger det ihop. Men det är på natten som det händer. På natten finns magin, då sover alla andra. Då kollar jag inte längre på klockan. Tiden är stilla. Och man kan gå och lägga sig kl 03 men ändå stiga upp kl 08. Men ibland, nu, klämtar klockan bara så hårt och tröttheten sitter i alla ben.
// Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldirg säga nej, vad jag anförtror åt dig ska du anförtro åt mig. det är en storm på väg i natt. rannsaka och bekänn. //
Lite känns det också som att min lägenhet i Mörbylund lika gärna skulle kunna ligga i östra kurdistan. lite så känns det att börja jobba. Att gå från en studentbubbla till en jobbubbla är som att gå från inskränkt till tunnelseende.
//en elegi för alla sorger den här hösten handlar om. för skuggan över gården där solen aldrig lyser in. för en ork som aldrig fanns. jag saknar din, du saknar min. //
Han sa idag att han inte tror på att jag är en nattmänniska. Fastän jag berättat så många gånger om att jag är det så tror han inte mig. Det sorgliga i det ligger i att jag förlorat så mycket tid.
fredag 15.4.2011
ser att blogspot.com fortfarande är censurerat
väntar på dig
har gått runt i för rött hår med för röd jacka med för mönstrad klänning
tyckte killen i butiken bredvid huset där jag bor
men det var snyggt sa han och tog betalt för en flaska vatten
har väntat på dig
drack ändå en cappucino med is
det var så varmt idag
gick ändå förbi Mustafa på hans jobb
han var så trött att han bara skämtade
har väntat på dig
skrev en dikt om vad erik saade och marciej zaremba har gemensamt
ett land med temperatur under 30 grader
väntar fortfarande på dig
gick på lektionen och fick veta att Arianna åker om sex dagar
Nouria och jag insåg att det var 1,5 månad kvar här
Sen började hon gråta för att turkiska var så svårt
Mina älskade kvinnor som bakar bröd på Turkuaz var kvar
hade haft en fördjävligt varm dag
vi drack iskall pepsi och åt muffins och önskade att gud skulle välsigna oss och andra
har väntat på dig
nu börjar det bli skymning ute
i bakgrunden står en turkisk såpa på
en kvinna ligger i en säng och gråter
jag väntar på dig.
läste nyss klart sju dikter som var abstrakta och konkreta
sådant är också livet nu
abstrakt och konkret
mest av allt har jag nog läst allt om Freidrich Willhelm och Freidrich II av Preussen
och väntat på dig
vem var Bach och i vilken kontext skrev han Matteuspassionen?
och varför behövde Freidrich II ta hemliga flöjtlektioner 1728?
väntar på dig
har gått runt i för rött hår med för röd jacka med för mönstrad klänning
tyckte killen i butiken bredvid huset där jag bor
men det var snyggt sa han och tog betalt för en flaska vatten
har väntat på dig
drack ändå en cappucino med is
det var så varmt idag
gick ändå förbi Mustafa på hans jobb
han var så trött att han bara skämtade
har väntat på dig
skrev en dikt om vad erik saade och marciej zaremba har gemensamt
ett land med temperatur under 30 grader
väntar fortfarande på dig
gick på lektionen och fick veta att Arianna åker om sex dagar
Nouria och jag insåg att det var 1,5 månad kvar här
Sen började hon gråta för att turkiska var så svårt
Mina älskade kvinnor som bakar bröd på Turkuaz var kvar
hade haft en fördjävligt varm dag
vi drack iskall pepsi och åt muffins och önskade att gud skulle välsigna oss och andra
har väntat på dig
nu börjar det bli skymning ute
i bakgrunden står en turkisk såpa på
en kvinna ligger i en säng och gråter
jag väntar på dig.
läste nyss klart sju dikter som var abstrakta och konkreta
sådant är också livet nu
abstrakt och konkret
mest av allt har jag nog läst allt om Freidrich Willhelm och Freidrich II av Preussen
och väntat på dig
vem var Bach och i vilken kontext skrev han Matteuspassionen?
och varför behövde Freidrich II ta hemliga flöjtlektioner 1728?
alltıng, ja allt, ar nastan perfekt
Trodde ınte att jag skulle vılja lyssna pğ lars wınnerback har. men jag vılle lyssna pa den har laten.
har last 70 sıdor Putnam om medborgarandan ı Italıen men mest om hur man decentralıserade makten tıll regıonerna under 1970-talets vanstervag. och har nu starka regıoner som fordelar 10 % av BNP, samma typ av resurser som USA,s delstater har. Eftersom Berlusconı var gardagens tema pa Bıber cafe med Arıanna och Yvonne sa tankte jag pa Berlusconı ıdag ocksa, och att det maste blı svarare att ha tydlıg relatıon tıll centralmakten nar man har sa stark decentralıserad makt som dessa regıoner verkar vara. de sköter eller mıssköter allt som mannıskor tycker ar vıktıgt, som sjukvard, barnhem, mıljöarbete, jordbruk. Det blır den huvudsaklıga polıtıska makten. Det blır ocksa den polıtıska makten man kan paverka. Och med en Berlusconı som har monopol pa all medıa och dessutom ar langt bort som centralmakt kanske det blır svarare att fa perspektıv. Arıanna, fran norra Italıen, kunde blı jatteupprörd. Som alla fına ıtalıenare man traffar - om hur galen Berlusconı var och hur man fattade det först nar man kom utomlands. Och om hur han sıtter sakert sa lange de rıka blır rıkare och sa lange maffıan far hallas. Men nylıgen demonstrerade 1 mıljon kvınnor mot Berlusconı. Och den 15 aprıl halls rattegangen med stort R mot honom. Om han ınte lyckas muta rattssystemet ıgen. Och snart drabbar euro-krısen aven Italıen och da kommer ınte Berlusconı kunna göra de rıka rıkare pa ett lıka smıckert satt och kanske ar det da som det hander. Vıva Italıa - och det ska vı tacka EMU för.
Men Putnam alltsa. Extremt torrt och torftıgt efter Amerıca Vera Zavala - deltagande demokratı. Ett maste for alla som laser statskunskap eller demokratıteorı. For vad ar demokratı utan deltagande?
men rubrıken var ınte för ıtalıen, putnam eller Zavala. Det var bara for lıvet ı allmanhet. For att sova lagom lange, ata perfekt frukost, lasa bok, fa hanga med fına mannıskor nar de gor sıg redo för bröllop som jag ınte vılle / kunde ga pa. Ga ut och ga lıte langre den har gangen. Alltıd lıte lıte langre. Sıtta pa solıga stallen ı Atatürk park eller pa uteserverıngen och drıcka Muzlu süt och lasa annu mer Putnam. Och ga hemat genom dammıga grander som torkar upp efter dagens regn och det ar skymnıng och hımlen ar rosa och drakarna fladdrar ı vınden.
Pa Şırıns fragar Hasan vad jag gor och vad svarar man pa sant. Maste som vanlıgt ladda ner skype for att kunna anvanda det och runt omkrıng mıg skrıker 15 turkıska smapojkar massa saker sa man far lust att strypa dem. Men drıcker ıstallet myntalask och far skypa med fınaste personerna.
Och natten ar sa varm och stıll.
har last 70 sıdor Putnam om medborgarandan ı Italıen men mest om hur man decentralıserade makten tıll regıonerna under 1970-talets vanstervag. och har nu starka regıoner som fordelar 10 % av BNP, samma typ av resurser som USA,s delstater har. Eftersom Berlusconı var gardagens tema pa Bıber cafe med Arıanna och Yvonne sa tankte jag pa Berlusconı ıdag ocksa, och att det maste blı svarare att ha tydlıg relatıon tıll centralmakten nar man har sa stark decentralıserad makt som dessa regıoner verkar vara. de sköter eller mıssköter allt som mannıskor tycker ar vıktıgt, som sjukvard, barnhem, mıljöarbete, jordbruk. Det blır den huvudsaklıga polıtıska makten. Det blır ocksa den polıtıska makten man kan paverka. Och med en Berlusconı som har monopol pa all medıa och dessutom ar langt bort som centralmakt kanske det blır svarare att fa perspektıv. Arıanna, fran norra Italıen, kunde blı jatteupprörd. Som alla fına ıtalıenare man traffar - om hur galen Berlusconı var och hur man fattade det först nar man kom utomlands. Och om hur han sıtter sakert sa lange de rıka blır rıkare och sa lange maffıan far hallas. Men nylıgen demonstrerade 1 mıljon kvınnor mot Berlusconı. Och den 15 aprıl halls rattegangen med stort R mot honom. Om han ınte lyckas muta rattssystemet ıgen. Och snart drabbar euro-krısen aven Italıen och da kommer ınte Berlusconı kunna göra de rıka rıkare pa ett lıka smıckert satt och kanske ar det da som det hander. Vıva Italıa - och det ska vı tacka EMU för.
Men Putnam alltsa. Extremt torrt och torftıgt efter Amerıca Vera Zavala - deltagande demokratı. Ett maste for alla som laser statskunskap eller demokratıteorı. For vad ar demokratı utan deltagande?
men rubrıken var ınte för ıtalıen, putnam eller Zavala. Det var bara for lıvet ı allmanhet. For att sova lagom lange, ata perfekt frukost, lasa bok, fa hanga med fına mannıskor nar de gor sıg redo för bröllop som jag ınte vılle / kunde ga pa. Ga ut och ga lıte langre den har gangen. Alltıd lıte lıte langre. Sıtta pa solıga stallen ı Atatürk park eller pa uteserverıngen och drıcka Muzlu süt och lasa annu mer Putnam. Och ga hemat genom dammıga grander som torkar upp efter dagens regn och det ar skymnıng och hımlen ar rosa och drakarna fladdrar ı vınden.
Pa Şırıns fragar Hasan vad jag gor och vad svarar man pa sant. Maste som vanlıgt ladda ner skype for att kunna anvanda det och runt omkrıng mıg skrıker 15 turkıska smapojkar massa saker sa man far lust att strypa dem. Men drıcker ıstallet myntalask och far skypa med fınaste personerna.
Och natten ar sa varm och stıll.
Ergören Café
För första gången sedan jag lämnade sverige för snart fyra veckor sedan loggade jag automatiskt in på DN. Som om det vore vilken dag som helst. Det tog alltså fyra veckor tills det kändes som dags för lite svenska nyheter.
hej sverige. fick se snön via skypekamera igår. vet att ni har det underbart.
själv äter jag äcklig kycklingkebab (ska ge bort den till gulliga katter och hundar. alla måste leva.)
väntar på att veckans fjärde lektion ska börja.
redigerar min och mikaels artikel till tvärdrag.
lyssnar på låtar.
hänger i solen.
hej sverige. fick se snön via skypekamera igår. vet att ni har det underbart.
själv äter jag äcklig kycklingkebab (ska ge bort den till gulliga katter och hundar. alla måste leva.)
väntar på att veckans fjärde lektion ska börja.
redigerar min och mikaels artikel till tvärdrag.
lyssnar på låtar.
hänger i solen.
en vanlig dag
Det är eftermiddag. Trådlös uppkoppling på Ergoren café. Och te. För motsvarande två kronor. Genomfrusna händer. Har hängt med Erkan i deras laboratorium. De labbar och gör examensarbete. Kolsyrade mjölkdrinkar som smakar äpple. Mat, jordbruk, fisk verkar vara huvudfokus på detta universitet. Erkan ska visa mig butiken där man kan köpa glass, yogurt, alles producerat av skolans studenter.
...
Dagens lektion i modern turkish eller türkiede türcesi som det heter här. Helt enkelt om hur modern turkiska är utformat. 73 elever som ständigt sitter och viskar. En trött och förkyld professor längst fram. Hon borde säga åt alla att vara tysta men orkar väl inte.
...
Jag själv i något pms-liknande tillstånd går runt och pratar för mig själv. I huvudet. På göteborgska. Känner mig galen.
...
Går nerför trappan och försöker ta mig fram. Folk överallt. 14.45 slutar alla lektioner på hela campus verkar det som. Inser helt plötsligt att jag fattade dagens lektion. Antecknade som en galning. Slog upp i ordboken jag fått låna av Magnus. Men idag pratade vi om plural-, genitiv- och ackusativändelser. Och detta kan jag. För dylikt måstre man traggla järnet som nybörjare med turkiska. Och runt omkring mig satt 72 turkiska studenter som får förklarat för sig hur deras krångliga aggiluterande språk är uppbyggt.
...
Merta pratade assnabbt, insisterade på att jag skulle sitta längst fram. Och allt hon säger verkar bara så himla snällt. Jag fattade bara att hon skulle prata turkiska med mig och att vi skulle hänga på stan. Och om jag har några frågor om lektionen så är det bara att fråga. Jag ska få kopiera hennes anteckningar. Vi byter nummer och hon är borta som en vind. Allt på turkiska går bara så fort.
...
På biblioteket för att hämta ut mitt student-ID kort som jag glömde igår. Två äldre män och en ung tjej i informationen på våning 2. Hon lyser upp och säger "HI MAJA". Praktiskt tänker jag, de vet att jag glömde mitt kort. Men nej, det har de ingen aning om. Istället förklarar hon att hon pluggar engelska och frågar om vi inte kan ta en kaffe. Fantastiska människor. Imorgon kl 11, görüsürüs.
...
Dagens lektion i modern turkish eller türkiede türcesi som det heter här. Helt enkelt om hur modern turkiska är utformat. 73 elever som ständigt sitter och viskar. En trött och förkyld professor längst fram. Hon borde säga åt alla att vara tysta men orkar väl inte.
...
Jag själv i något pms-liknande tillstånd går runt och pratar för mig själv. I huvudet. På göteborgska. Känner mig galen.
...
Går nerför trappan och försöker ta mig fram. Folk överallt. 14.45 slutar alla lektioner på hela campus verkar det som. Inser helt plötsligt att jag fattade dagens lektion. Antecknade som en galning. Slog upp i ordboken jag fått låna av Magnus. Men idag pratade vi om plural-, genitiv- och ackusativändelser. Och detta kan jag. För dylikt måstre man traggla järnet som nybörjare med turkiska. Och runt omkring mig satt 72 turkiska studenter som får förklarat för sig hur deras krångliga aggiluterande språk är uppbyggt.
...
Merta pratade assnabbt, insisterade på att jag skulle sitta längst fram. Och allt hon säger verkar bara så himla snällt. Jag fattade bara att hon skulle prata turkiska med mig och att vi skulle hänga på stan. Och om jag har några frågor om lektionen så är det bara att fråga. Jag ska få kopiera hennes anteckningar. Vi byter nummer och hon är borta som en vind. Allt på turkiska går bara så fort.
...
På biblioteket för att hämta ut mitt student-ID kort som jag glömde igår. Två äldre män och en ung tjej i informationen på våning 2. Hon lyser upp och säger "HI MAJA". Praktiskt tänker jag, de vet att jag glömde mitt kort. Men nej, det har de ingen aning om. Istället förklarar hon att hon pluggar engelska och frågar om vi inte kan ta en kaffe. Fantastiska människor. Imorgon kl 11, görüsürüs.
första skoldagen
Ibland dricker jag mitt kaffe (som idag, kaffe, för första gången på mycket, mycket lång tid) på ett av Adanas två Starbucks. Jag har bott här i 2,5 veckor nu.
...
Idag när jag beställer låter han extra trött, han som alltid varit så pigg och glad. Och det hugger till i hjärtat och jag tänker på Jenny Wrangborgs diktrader om maten de lagade på restaurangen där hon jobbade som var så dyr att de som jobbade där aldrig skulle ha råd att äta den. Och på det tvingade cyniska leendet. Och undrar vad fan jag gör som måste gå hit och inser att det är dyrt till och med med svenska mått mätt.
...
Detta är överpriser som betalas. För min del för att få någon timme av att inte vara annorlunda, att vara hemma. Inte bli utstirrad och överröst med den totala vänlighet som finns här, blandat med nyfikenheten. Inte bli utskrattad som igår i klassrummet. Försökte sitta längst bak för att smälta in. Läraren frågade om det fanns några utländska studenter i klassen. Jag försöker stirra ner i boken och se upptagen ut och fattar ingenting och alla vänder sig om och kan inte sluta skratta. Esra som sitter bredvid mig säger "det är ju du", och jag säger förvirrad och uppryckt, nerpressad under alla skratt "Evet, evet." och vill inte säga något mer och läraren fortsätter prata jättesnabbt och Esra rycker in i mitt ställle och svarar på alla frågor och jag får in några ord och säger att jag kan lite turkiska.
Sen börjar lektionen. Skratten har tystnat. För mig är det lite som en chock - de skrattade verkligen så där mycket åt mig? Vet inte ens vad den här kursen heter på turkiska, men på engelska är det "principles of oral av written narration". Vi ska skriva brev. Jag kan skriva brev. Sen går vi igenom litteraturlistan. Esra skriver upp allt åt mig. Det är nio romaner. På turkiska. Köper den första och läser en sida på 20 minuter.
...
Starbucks ser likadant ut världen över. Det är samma sammetsfotöljer här som i Tyskland. Samma kaffe och samma äckliga muffins. Och ingen stirrar på mig.
...
Välkommen till första skoldagen på Cukurova University, tänker jag.
...
Idag när jag beställer låter han extra trött, han som alltid varit så pigg och glad. Och det hugger till i hjärtat och jag tänker på Jenny Wrangborgs diktrader om maten de lagade på restaurangen där hon jobbade som var så dyr att de som jobbade där aldrig skulle ha råd att äta den. Och på det tvingade cyniska leendet. Och undrar vad fan jag gör som måste gå hit och inser att det är dyrt till och med med svenska mått mätt.
...
Detta är överpriser som betalas. För min del för att få någon timme av att inte vara annorlunda, att vara hemma. Inte bli utstirrad och överröst med den totala vänlighet som finns här, blandat med nyfikenheten. Inte bli utskrattad som igår i klassrummet. Försökte sitta längst bak för att smälta in. Läraren frågade om det fanns några utländska studenter i klassen. Jag försöker stirra ner i boken och se upptagen ut och fattar ingenting och alla vänder sig om och kan inte sluta skratta. Esra som sitter bredvid mig säger "det är ju du", och jag säger förvirrad och uppryckt, nerpressad under alla skratt "Evet, evet." och vill inte säga något mer och läraren fortsätter prata jättesnabbt och Esra rycker in i mitt ställle och svarar på alla frågor och jag får in några ord och säger att jag kan lite turkiska.
Sen börjar lektionen. Skratten har tystnat. För mig är det lite som en chock - de skrattade verkligen så där mycket åt mig? Vet inte ens vad den här kursen heter på turkiska, men på engelska är det "principles of oral av written narration". Vi ska skriva brev. Jag kan skriva brev. Sen går vi igenom litteraturlistan. Esra skriver upp allt åt mig. Det är nio romaner. På turkiska. Köper den första och läser en sida på 20 minuter.
...
Starbucks ser likadant ut världen över. Det är samma sammetsfotöljer här som i Tyskland. Samma kaffe och samma äckliga muffins. Och ingen stirrar på mig.
...
Välkommen till första skoldagen på Cukurova University, tänker jag.
Anledningen till varför man måste dansa
Det här är İsmet İnönü den 24 september 1966. Han fyller 82 år. Han har dansat för första gången i hela sitt liv. Och han är ju så glad, ser så lycklig ut. Man måste ju faktiskt få vara glad, även om man är turk. Man måste få dansa!
.
.
Pluggar till en tenta med instuderingsfrågor som sträcker sig mellan "When and where did the first Türks appear in history?" och "Which factors influence Turkey's membership in the European Union?"
.
.
Det regnar i Uppsala
Det regnar ute. Det kommer inte in något dagsljus i lägenheten. Har suttit i en fotölj och läst Kvinnorna: den längsta revolutionen. Läste den en gång för den är ju så upplyftande. Eller för att jag omöjligen kunde skriva en sammanfattning utifrån förra läsningen som var på ett pyttelitet café på en bakgatan i Oslo.
Sa till J som skrev PM om konceptionella begrepp att vi var som två änkor på en hed, med havet piskande mot fönsterrutorna.
.
.
Eller så skulle gå ut och ta en lång promenad i regnet kanske. Vara lite uppsalaromantisk. Äta bullar och dricka varm choklad. Köpa kikärtor och laga hoummus. Maila Annika Berg, maila inbjudan till RAF, läsa på inför morgondagens seminarie i Centralasiens historia. Bada badkar och läsa Jong om hur man räddar sitt eget liv. Äta trevliga middagar varje dag som ikväll.
.
.
Tanke: Svedal och Wennström har både skiljt sig. Blev lite chockad men läste det i Vi Läser, långt samtal från Svedals kök en kväll när de åt laxmackor och drack rödvin. De berättade lite om allt möjligt men just den där grejen att nähä, de var också fast i olyckliga äktenskap. Deras eget skrivande och bemötandet av det har bidragit till deras egen upplysning. Frågade J vad detta skulle innebära för mig som enbart läser alla dessa medvetandegörande skildringar om kvinnors positioner. Just nu Jong, och en ständig Lessing. Kanske måste man vara inhöljt i ett romantiskt skimmer och en tilltro till någon slags ren kärlek för att fixa det? Men att vara medveten om sig själv, strukturer, sin position då, gör det något gott eller bara att man blir ett olidligt pretto både för sig själv och gentemot andra?
Så helt plötsligt kände jag mig mycket närmare den här situationen att vara änka på en hed, med vind och havsstänk piskande mot fönstret. Alternativt flytta in i typ ett katolskt kvinnokollektiv - tänk, allt det bästa med kloster förutom isolering och man slipper bli nunna.
en helt vanlig torsdag
ska gå och lägga mig nu fastän jag inte alls riktigt tycker det är kul. men behöver vila hjärnan.
.
.
gör klart alla turkiskauppgifter till frukost.
går i motljus till skolan.
hektisk turkiska.
möte med laboremus tjejnätverk.
promenerar i solsken till skattekontoret.
skriver ut personbevis.
lämnar in ansökan till examensenheten.
äter lunch och kolla på I Annelie.
förbereder en dagordning till kvällens möte.
bokar en sal på bmc hos deras intendentur.
pratar pratar pratar.
examensenheten ringer och säger att mitt examensbevis är klart fast det brukar ta en månad.
examensenheten är bäst.
tänker på stipendieansökan.
mailar om kursen "bortom den könlösa vetenskapen".
mailar Hanna, Gustavo och forskare Annika Berg.
äter fyra mackor.
Betalar kåravgift.
har möte inför RAF 2011.
går hem och läser rädda livet av Jong i varmt bad.
.
.
Nu behöver hjärnan vila.
Men idag tog jag ut min examen och det var en helt vanlig torsdag i motljus, bland höstlöv.
Nu kämpar vi hårdare
Jag hör folk tala om politik överallt. Bokstavligt talat.
Jag hör folk som är så arga. Folk som aldrig varit politiskt engagerade blir det nu. På valnatten fick vänsterpartiet 700 nya medlemmar.
.
.
Slet bort alla pins om nya regering från min jacka. Det är kört. Men Mona är kvar. På något vis känns det kaxigt, på något vis hjälper det att hålla ryggen rak. Till slut gick jag ut ur lägenheten igår. Ner till Norrlands. Vi skulle äta lunch. Maja var där. Jag och Josefin. Så kommer Milli och Josefin med två vänner. Av en slump till samma ställe. Vi pratar om allt vi vill göra. Och vi vill inte vara ledsna längre. Vi har så mycket att vinna. Så kommer Gustav dit med några vänner. Helt plötsligt smids det planer som aldrig förr. Och mycket mer än vad man någonsin kunde begära dagen efter ett sådant resultat. Men också; det är det enda rätta. Vi åt deras blåbärspaj, drack deras kaffe. Hoppet återvände. På kvällen hade vi ett möte på Upplands med Laboremus som sträckte sig över flera, flera timmar. Punkt på punkt spikade vi vår verksamhet. Vår ansvarsfördelning. Våra visioner.
.
.
.
Jag vet extremt mycket som gjorts fel i denna valrörelse.
Men också mycket som görs rätt. Unga vill ha förändring, det är 51 procent som stödjer vårt rödgröna alternativ mot 41 procent för alliansen. Väldigt stora skillnader.
Och antirasismen. Det känns som en stor underbar våg vi är del i. Vi ska krossa dem. Med ilska, stolthet över vårt land men främst med logiska argument och genom att stå upp för vår politik. Vi har lösningarna i våra händer. Vi har så mycket att vara stolta över, så mycket vi kan göra och som vi ska göra.
.
.
På Uppsala universitet kommer vi driva vårt feministiska nätverk. Vårt röda ekonomiska nätverk. Vårt nya nätverk om systemskiften. Vårt nätverk kunskap och politik, för att akademi och politiker ska lära av varandra, för att bryggan däremellan ska vara självklar. Vi ska utbilda demokratiambassadörer för att krossa rasismen. Vi ska ha fester, kultur, studiecirklar. Prata om socialism på franska. Vara aktivister, ha bokbord, jobba med pressmeddelanden, skriva debattartiklar. Och vi ska driva på den interna ideologiska debatten om vart socialdemokratin ska ta vägen. Vi ska driva idédebatt och skriva böcker. Dessutom är vi fler än någonsin. Laboremus´s rockin.
Får jag se dig på tåget i kväll, eller är alla nätter bara likadana?
Martini i M Modins kök och sorgliga tåglåtar. Så bra borde man ha det varje dag.
Livet är fult, du är fager, vaken på natten, drömmer om dagen
Nej nu, eftersom vi har pressack till queertopiafestivalen och utlovat massa sovplatser till funktionärer och ringt arbetsgivare och mailat till litteraturvetenskap, turkiska och arbetarlitteraturen så drar vi från byn.
För nu ska vi till Karbenning och fika, det borde alla testa. Man tar till höger efter stationen och kommer till Wernergården där det finns kor, chokladkaka och nyystad ost.
För nu ska vi till Karbenning och fika, det borde alla testa. Man tar till höger efter stationen och kommer till Wernergården där det finns kor, chokladkaka och nyystad ost.
Tisdagspassionerat tal till vardagen
Kan man inte tycka att det är nedrigt att världens längsta att-göra-lista dyker upp den här veckan? Saker som hopat sig, nageltrång, RAF kommer äntligen hända, Tvärdrag bara kickar as med böcker och huspoeter, möten hit och dit, affischering tills man stupar i säng.
Så, men solen skiner ju samtidigt. Och man kan äta glass.
Lunch på balkongen i solen. Tänka fina tankar och bara vara överdrivet svart inombords så att det inte går att ta sig själv seriöst.
Läsa böcker i balkonger i solen.
Hålla alla tummarna man kan för kära personer på operationsbord, tacka livet lite och bära fanan högt. Det är så det måste vara. Hur skulle det annars vara?
Men bäst är att ta paus från detta och bege sig hemifrån. Så nu ska jag hem till Elina och träffa henne och alla kreativa stickare, dessutom Fanny som kommit hem från Thailand - hur coolt är inte det - och Hanna och mycket mer.
Idag är Uppsala alive and kicking.
Så, men solen skiner ju samtidigt. Och man kan äta glass.
Lunch på balkongen i solen. Tänka fina tankar och bara vara överdrivet svart inombords så att det inte går att ta sig själv seriöst.
Läsa böcker i balkonger i solen.
Hålla alla tummarna man kan för kära personer på operationsbord, tacka livet lite och bära fanan högt. Det är så det måste vara. Hur skulle det annars vara?
Men bäst är att ta paus från detta och bege sig hemifrån. Så nu ska jag hem till Elina och träffa henne och alla kreativa stickare, dessutom Fanny som kommit hem från Thailand - hur coolt är inte det - och Hanna och mycket mer.
Idag är Uppsala alive and kicking.
Ta hand om er idag
Är hundvakt. Puss puss lilla Zac, det var lite som att ha en bäbis fast kanske lite omvänt. Under natten, så fort jag rörde på mig så kom han framstudsandes och kollade läget, inga pussar dock. Bra jobbat Zac!
Så vi tog ledigt idag på förmiddagen för vad ska man annars göra. Vi firar vår egen kvinna en dag som denna. Äter kakor som blev över från i lördags. Obs inga bra bilder finns men det var sju sorters kakor fram till kl 03 då jag gjorde en klassisk somna med kläderna på efter att de som aldrig ville gå hem faktiskt gick hem. Annars åt vi små svarta oliver och drack raki, några grannar kom och många vänner. Nu har vi flyttat in.
Ska således samla mig och gå ner, äta lunch, läsa artiklar kanske rentutav eller jobba lite. Jag skulle helst vilja skriva recension av "Your mind is bigger then all the supermarkets in the world", vara lagom superpretantiös och bara chilla.
Så vi tog ledigt idag på förmiddagen för vad ska man annars göra. Vi firar vår egen kvinna en dag som denna. Äter kakor som blev över från i lördags. Obs inga bra bilder finns men det var sju sorters kakor fram till kl 03 då jag gjorde en klassisk somna med kläderna på efter att de som aldrig ville gå hem faktiskt gick hem. Annars åt vi små svarta oliver och drack raki, några grannar kom och många vänner. Nu har vi flyttat in.
Ska således samla mig och gå ner, äta lunch, läsa artiklar kanske rentutav eller jobba lite. Jag skulle helst vilja skriva recension av "Your mind is bigger then all the supermarkets in the world", vara lagom superpretantiös och bara chilla.
fredag i mars
Nu så, nu kanske det äntligen börjar bli lite schlager av det här hemkommandet.
Andra kan vara ute och svira i natt, jag mötte många på vägen hem.
Vi såg "den banala kärleken" om Hanna Arendt och hennes liv. Mig fick den att tänka på diskussionen om man kan döma en person för dennes åsikter. Denna diskussion har jag haft många gånger. Säger oftast ja då jag är hetsigt lagd och tvekar i andra mer resonabla fall. Men i detta fall handlar det mer om hur hårt man kan döma en person för dennes ställningstagande och i förlängning handlingar. Kärleken är inte rationell.
Så istället för ut så gick jag hem och tog ett bad och ärligt talat så snurrar det mer tankar nu än innan teatern. Så därför konstaterar jag att teater är bra.
Känslan av schlager kanske aldrig blir ett dansgolv igen. Kanske kommer jag inte heller att älska att dricka ett glas vatten i en fotölj för all evighet men just nu är det bra.
Annars är senaste nytt att vi söker bidrag för att kunna göra vårt röd-gröna forum bättre. Att vi på seminarium idag konstaterade att islam är förenligt med demokrati i konstitutionform. Solen skiner, asfalten torkar, man blir hög av luften som lovar vår. På S:t Johannesgatan har vi bakat kakor till inflyttningsfest imorgon med tema 7 sorters kakor och bubbel.
Annars då? Jag kommer inte på något. Lyssnar på den här låten.
Andra kan vara ute och svira i natt, jag mötte många på vägen hem.
Vi såg "den banala kärleken" om Hanna Arendt och hennes liv. Mig fick den att tänka på diskussionen om man kan döma en person för dennes åsikter. Denna diskussion har jag haft många gånger. Säger oftast ja då jag är hetsigt lagd och tvekar i andra mer resonabla fall. Men i detta fall handlar det mer om hur hårt man kan döma en person för dennes ställningstagande och i förlängning handlingar. Kärleken är inte rationell.
Så istället för ut så gick jag hem och tog ett bad och ärligt talat så snurrar det mer tankar nu än innan teatern. Så därför konstaterar jag att teater är bra.
Känslan av schlager kanske aldrig blir ett dansgolv igen. Kanske kommer jag inte heller att älska att dricka ett glas vatten i en fotölj för all evighet men just nu är det bra.
Annars är senaste nytt att vi söker bidrag för att kunna göra vårt röd-gröna forum bättre. Att vi på seminarium idag konstaterade att islam är förenligt med demokrati i konstitutionform. Solen skiner, asfalten torkar, man blir hög av luften som lovar vår. På S:t Johannesgatan har vi bakat kakor till inflyttningsfest imorgon med tema 7 sorters kakor och bubbel.
Annars då? Jag kommer inte på något. Lyssnar på den här låten.
söndag - blues från sverige
Har ägnat en söndag åt att sova och titta på Greys. Idag var det ett hemskt fint avsnitt med ny chef på sjukhuset och tal om att alla får börja med blanka blad, om att stryka ett streck över det gamla. Och om att be om ursäkt. På S:t Johannesgatan äter man körsbärsmarmelad till frukost, dricker te och spenderar tid i fotöljer med böcker, kampanjer mot Jan Björklund och annat.
Träffade tre damer, M Modin och hennes mamma på besök. Äta hallonsylt och fika. Smet förbi hemma hos mig för att ge dem varmare kläder i denna råa kyla. De skulle till Bror Hjorts hus men hängde här ett tag.
M Modins mamma frågade mig om jag var socialdemokrat efter att ha tittat i min bokhylla. I all sin enkelhet så där men själva frågan kändes stor. Ja, ja det är jag. Och sättet som hon frågade det på gjorde det hela till något så hedervärt. Mycket upplyftande i en sådan här hård tid. Dessutom sa hon att Erika Jong inte var något för pryda, undrade om Jong gjort samma resa som Susanne Brögger och menade att Bitterfittan hade varit en blek och ointressant läsupplevelse. Tuff mamma!
*
Gårdagskvällens sena timmar fick jag och Johanna ägna åt att förklara hur klasskillnader idag ser ut för döva öron. Det går självklart att idiotförklara alla våra argument om man inte har samma världsbild, än mer om man inte ens tror att en jämlikt samhälle skulle vara bättre. Det handlar inte om att alla ska leva på samma höga nivå. Det handlar om att det ska finnas sjukvård, skola omsorg som räcker till alla. Du ska inte behöva skaffa sjukförsäkringar eller leta efter privata skolor åt dina barn. Det ger ett samhälle fyllt av rädsla och missunsamhet. Man ska fan inte behöva vara rädd i Sverige. Vi har råd med bättre, det finns en annan väg.
*
Det var då fint att bli sedd som något bra för en sekund.
kaos och kalabalik [i]
Någon kanske kan berätta för mig hur normalt det är att ha packat allt, skrivit fyra uppsatser, två prov, tagit ett fruktansvärt långsamt farväl för att sedan inte kunna anvgöra vilka kläder det är smartast att ta på sig för dagen.
Okej, packat allt var en överdrift. Men tillräckligt.
Skrivit reserapporten som man måste göra annars. Ha resekittet på g. Inklusive leopardfärgad sovmask och nackstöd. Och vätskeersättning, kakor.
Och uppsatsen ska fortfarande få en sida text till och printas, sedan antagligen skjutas under dörren till Ayse Öncüs kontor. Sofistikerad inlämningsmetod.
Nycklar och passerkort lämnas in. Papper.
Äta lunch.
Gå på pre-departure party.
Det börjar bli dags nu. Dvs resfeber entrar mitt liv. Då kommer allt bli lite hur som helst.
puss&hej
Okej, packat allt var en överdrift. Men tillräckligt.
Skrivit reserapporten som man måste göra annars. Ha resekittet på g. Inklusive leopardfärgad sovmask och nackstöd. Och vätskeersättning, kakor.
Och uppsatsen ska fortfarande få en sida text till och printas, sedan antagligen skjutas under dörren till Ayse Öncüs kontor. Sofistikerad inlämningsmetod.
Nycklar och passerkort lämnas in. Papper.
Äta lunch.
Gå på pre-departure party.
Det börjar bli dags nu. Dvs resfeber entrar mitt liv. Då kommer allt bli lite hur som helst.
puss&hej
Dagens inspiration: Stieg Larsson
Ibland behöver man inspiration för att sätta igång sitt eget arbete.
Jag läste nyss om Kurdo Baksi och Stieg Larsson. Det hjälpte.
Kurdo Baksi: Stieg släpptes aldrig in i de fina salongerna
Baksi: Händelsen löper som en röd tråd genom Millenieböckerna
Jag läste nyss om Kurdo Baksi och Stieg Larsson. Det hjälpte.
Kurdo Baksi: Stieg släpptes aldrig in i de fina salongerna
Baksi: Händelsen löper som en röd tråd genom Millenieböckerna
Den andra artikeln tar upp Stiegs kamp mot kvinnovåldet. Här uppges siffran 36 mördade kvinnor per år, aftonbladets Edblom och Weigl anger 17. Kanske räknar man olika, kanske har det sjunkit. Stiegs siffra kommer antagligen från 1990-tal.
Mäns patriarkala våldskultur måste stoppas, sluta försvaras, kan inte komma undan som psykisk sjukdom. Denna kultur har kontrollerande våldsamma inslag, precis som många andra, och måste pratas om, forskas på, dras upp till ytan.
Som det är idag ursäktas mäns våld mot kvinnor av närastående grannar, vänner, arbetskamrater ("det är ju privat det där"), av åklagare (hans motiv var förståeligt, något hände med honom när hon inte hade vigselringen på sig), av kvinnorna själva (han ville ju egentligen inte slå mig, han kommer aldrig göra det igen) och av männen, när de gråter, förklarar mig sig, berättar om sin kris, om hur dåligt de mår. Så då mördas några kvinnor.
Mäns patriarkala våldskultur måste stoppas, sluta försvaras, kan inte komma undan som psykisk sjukdom. Denna kultur har kontrollerande våldsamma inslag, precis som många andra, och måste pratas om, forskas på, dras upp till ytan.
Som det är idag ursäktas mäns våld mot kvinnor av närastående grannar, vänner, arbetskamrater ("det är ju privat det där"), av åklagare (hans motiv var förståeligt, något hände med honom när hon inte hade vigselringen på sig), av kvinnorna själva (han ville ju egentligen inte slå mig, han kommer aldrig göra det igen) och av männen, när de gråter, förklarar mig sig, berättar om sin kris, om hur dåligt de mår. Så då mördas några kvinnor.
onsdag
. Är djupt tacksam för lediga tvättmaskiner och ren tvätt. Det var sista gången jag tvättade här.
. För skrivna tentor - fick till ett vykort på ett tiotal meningar på turkiska. Idag träffade jag härligaste läraren Güniz för sista gången. Men jag ska fortsätta med turkiska för det är ett grymt språk.
. För att mina tågbiljetter är på väg hit ändå, efter många om och men. Hej Rumänien, Serbien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige - snart händer det. Jag ska åka hem.
. För sportiga oss som ska spela squash. Vi upptäcker hur roligt det är två veckor innan jag åker hem. Ska hälsa på Marketa och spela mer.
. För tankar som ska tänkas, ord som ska sättas på pränt. Nu är det en och två tredjedels uppsatser kvar att skrivas!
. Och för att man nog borde ta en paus från informationssamhället. Köra lite mer tunnelseende vad gäller det. Tillbaks till naturen och verkligheten.
Ha en trevlig kväll.
. För skrivna tentor - fick till ett vykort på ett tiotal meningar på turkiska. Idag träffade jag härligaste läraren Güniz för sista gången. Men jag ska fortsätta med turkiska för det är ett grymt språk.
. För att mina tågbiljetter är på väg hit ändå, efter många om och men. Hej Rumänien, Serbien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige - snart händer det. Jag ska åka hem.
. För sportiga oss som ska spela squash. Vi upptäcker hur roligt det är två veckor innan jag åker hem. Ska hälsa på Marketa och spela mer.
. För tankar som ska tänkas, ord som ska sättas på pränt. Nu är det en och två tredjedels uppsatser kvar att skrivas!
. Och för att man nog borde ta en paus från informationssamhället. Köra lite mer tunnelseende vad gäller det. Tillbaks till naturen och verkligheten.
Ha en trevlig kväll.
