Att vara eller inte vara intresserad av jämställdhet, genus, solidaritet

"Are you intrested in gender?" som en helt öppen och ärlig fråga medan han fimpar sin cigarett. Det är vårt tredje samtal och tidigare har vi konstaterat att han inte visste vem Simone de Beauvoir är. Den här gången på temat av min kurs "Issues in the Gender History of the Ottoman Empire and Modern Europe" och mitt svar:
"Yes, off course"

Vi sitter utanför utanför FASS på campus billigaste café, här kostar ett glas te 75 kurus (ungefär 4 kronor), och man kan andas efter en förmiddag av föreläsningar, han på väg mot turkish politics, jag mot min första lektion i turkiska.

Det var inte en irriterande fråga, men hans fråga förvånade mig lika mycket som ämnet genus gjorde för honom. Slutsats; För vissa är genus ett blankt kort som de inte vet vad de tycker om. Verkar det som. Alternativt så förstår han inte mitt intresse. Eller så kan han inte få ihop min person med mitt intresse.

Vissa tycker ämnet är för litet för att inrymma ordet solidaritet. Det krävs något större. Andra är inte intresserade av solidaritet. Dylika personer kan komma fram till dig och ösa ur sig en liten kommentar som är menat som ett fett, provocerande, pik i magen. Ibland lyckas de, ibland inte. Ibland är de underhållande, ibland kränker de hela min existens. Ibland kan jag känna om en människa är en sådan som inte bryr sig om just ämnet i sig, teorier etc, men ändå om människor. Sådant känner man så klart. Killen tillbakalutad i korgstolen framför mig, med sin andra kaffe, är en sådan. Andra är på andra sidan, där den egna individen helt enkelt är viktigast. Och då kan jag glädja denna person med att säga att jag också tycker att dennes individ är viktig, på samma sätt som alla andra är det.

Feminism för mig är inte vad jag kommer tjäna i lön, inte mina kläder, inte dina heller, inte vad jag skrattar åt eller vad jag läser. Det är det simpla i din och min rätt att vara människa. Och det faktum att världen är skev och att det krävs att man ser de strukturer, maktordningar och orättvisor som gör den skev. Om man ska prata om målvision är det då att skapa en värld som ger alla rätt att vara människor fullt ut, vad gäller levnadsstandard, vad gäller att slippa placeras i ett fack där man ska leva upp till fackets förväntningar, det ska inte vara en värld som kränker dig i form av kommentarer, behandling, inte på grund av din arbetsposition, inte på grund av ditt kön. Dylika ordningar och strukturer är ett sätt att utöva makt mot olika grupper i samhället, för att kontrollera och därav förtrycka. Det spelar ingen roll om det handlar om klass, kön eller etnicitet. Det finns alltid vissa som har intresse av att trampa på andra för att stiga själva, för att utöva makt!


Och visst är det större än ordet i sig.
Och självklart är jag intresserad av det.

Kan inte förstå att man inte är.

US säger nej till bosättningar på Västbanken

Foto: Hanna Henniker Heaton

USA säger nej till vidare utbyggnad av bosättningar på västbanken, enligt bland annat Jerusalem Post. Har skrivit mer om detta här tidigare. Läs dagens arena om samma ämne, då krävde man att USA skulle öka trycket Israel. Så synes man göra nu. Nu återstår Israels reaktion. Hur ska man hantera denna nya politiska situation. Under kvällen och helgen kommer vi se reaktioner från världen.

Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet)

Skriver om Annelie Jordahls bok här.

Fascineras av:
- Redogörelsen över hennes bekantskapskrets och hur levande samtiden då blir.
- Böckerna hon läser och påverkas av. Jag har själva läst CJ Almqvist, Brontë, Goethe, Benedictsson men inte Leffler, Gorkij, Collett, Bremer, Ibsen, B Bjǿrnson, Barrett Browning, G Eliot. Här sätts denna litteratur i ett sammanhang och så himla mycket mer förstår jag den tiden . Älska historia.
- Hennes olyckliga kärlek. Så klart. Och hur kvinnan ger så mycket till mannen, så som Jordahl beskriver det. Om det intellektuella utbytet, men inte det fysiska.
- Stressen, hennes psykiska ohälsa, prestationsångesten.
- De små glimtar av hennes geni som ges.



Tänker på Victoria Benedictsson och hur hon tog livet av sig, och Nina Björk som skriver om hennes litterära bidrag i Fria själar.
Tänker på särartsfeminism, moderligheten och manninor och på var vi står idag?

Puss&kram

ps. Detta är en bok för sträckläsning. Bland annat i uppförbacken Tegnergatan mot Drottninggatan, runt hörnet och två trappor upp. Gick även utmärkt till Patrik 1,5.

Mitt hem är min borg

Pratade precis med Josefin på Way out west. Hon stod bland kranar i Göteborgs hamn. Rätt många som är där. Men inte jag. Hänger istället i en lägenhet som måste städas tillsammans med andra som inte heller vill städa och vad vi då gör är att sätta på Patrik 1,5 för tredje kvällen på raken.
Igår kväll som bakgrund till politiskt korrekta samtal och scones med körsbärsmarmeland.
Ikväll som bakgrund till läsningar av Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet). Jordahls bok har fått så djävla strålande recensioner och jag kan bara hålla med. I DN recenserar Martina Lowden, i SvD Gun-Britt Sundström. Det är två tunga aktörer det, smått geniala. De 23 sidor jag läst är magiska, den första sidan har jag läst om tre gånger. På något vis lyckas hon beskriva känslan i relationen. Alltså den relationen när man är så fascinerad av motparten att man inte kan andas, än mindre se den personen i ögonen. Där är jag experten, när spänning infinner sig är man ju död. Eventuellt brukar reaktion vara att stirra ner i backen, rygga tillbaka och flytta mina händer till andra sidan månen. Eller så. Eller bara gå. Eller skicka idiotiska sms. Ja, du förstår.
Och jag tycker att hon fångar det där. Det nervösa i en relationen du så gärna vill ha, värnar så djävla högt, som är så smart och där man tappar andan av det intellektuella utbytet, ja du vet. Om du gillar sånt kanske du också borde läsa Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet).

Nåja. I framtiden, typ imorgon ska vi flytta härifrån. Aldrig mer Södermalm, Sofia kyrka eller Bondegatan. Nu ska vi någonannanstans. Andrea till Uppsala, jag till Istanbul. Tid att tänka på annat, etc.

Om man säger så här. Fasta hyreskontrakt i Botkyrka får vänta. Jobb och sånt. Nu ska vi ju kolla på Patrik 1,5 för tredje gången på tre dagar.

Puss&kram

På västbanken sjukt mycket nytt

Hanna och Sidsel kom hem från Israel i förrgår natt. Vi fick hänga och äta krusbärskakor några få timmar medan de packade upp sjalar och vattenpipor tillsammans med kartor över västbanken. Det är måndag natt och brytpunkt. Världen måste se Gaza och Västbanken, hur fundamentalistiska bosättarna är i konrast med vanliga israeler. Hur en bosättare kan vara galningar från USA som bestämt sig för att gud har gett dem marken, och hur de kan åka till Palestina för att återerövra den.

Idag har jag publicerat ett gäng av Hannas bilder från Hebron, på bosättningar och på checkpoints för att kunna illustrera den bosättningspolitik som förs idag, och vilka konsekvenser den får. Kolla in redaktionsbloggen här. Dagens Arena skriver om bosättningspolitiken idag, och om hur det eskalerar med situationen i Jerusalem. Jag visar ytterligare några bilder.

Foto: Hanna Henniker Heaton

Det här är Hebron med sin extrema situation. Hebron är den enda staden med bosättningar mitt i centrum. Här måste människor sätta upp skyddsnät mot de stenar, urinfyllda flaskor och det skräp som kastas på dem av bosättare.


Foto: Hanna Henniker Heaton

Här försöker man reparera den väg som förstörts av israeliska soldater. Soldaterna bygger upp en meterhöga vägspärrar av grus och stora stenar, för att förhindra trafiken. För att laga vägen har man några käppar och sin egen kropp.


Foto: Hanna Henniker Heaton

Ett palestinskt hem där bosättarnas elledningar går rakt över, i högra överkanten på bilden ser vi staketet och vi vet att hus, checkpoints och husvagnsbyar omringar. Människor som lever här beskriver bosättningspolitiken som cancer som sprider sig och tränger in överallt. Här har man den på sin egen bakgård.

Locket på - arbetslösheten en ickefråga valet 2010 enligt Alliansen

Man kan prata om arbetslösheten, man kan prata om huruvida den kommer vara viktig i valet 2010 eller inte, men i slutändan blir det hela rätt löjligt. Det här är den viktigaste frågan för människor, att ha ett jobb som stomme till sitt liv. Idag är det så. Det händer inte dig, inte fören du är där. Så länge du är frisk, så länge du har ett jobb att gå till kan du inte föreställa dig Så länge du har det funkar du, utan det funkar du inte.

En tredjedel av dem som går ut gymnasiet idag får inget jobb. De kan ju flytta utomlands, skaffa sig erfarenheter eller så, menar Reinfeldt. Som vuxen kan du ju flytta om får sparken. Som sjukskriven kan du ju förtidspensionera dig eller jobba ändå.


Jag läser en rapport som Alliansfritt Sverige publicerade igår.


Varför är arbetslösheten hög i Sverige?

Man kan skylla på LAS.
Man kan säga att det inte hade varit bättre med en socialdemokratisk regering.
Man kan till och med säga att man inte kan göra något alls, att marknaden ska regelera det hela.
Säga att man inte ska något något alls, ja, om man säger det och menar det, är man åtminstone ärlig.
Men man kan inte säga något alls.


Bloggar knutna till moderaterna, folkpartiet, centerpartiet och kristdemokraterna tar upp arbetslösheten i 1 av 100 inlägg enligt rapporten som Alliansfritt Sverige gett ut. Som att det vore en ickefråga. Som att det inte spelade någon roll att var tredje ungdom mellan 18-24 år var arbetslös. Som att varsel var en naturlig följd av marknadens självreglering.

I de inlägg de ändå skriver skyller man på LAS, och man säger att det inte hade varit bättre med en socialdemokratisk regering. Och man säger att arbetslösheten är överdriven, i ett fall att den egentligen ungdomsarbetslösheten skulle vara det halva av dagens siffror.


Man borde prata om finanskrisen och vad den gör med minskade statliga intäkter för offentlig verksamhet. Och för företagen, hela det kapitalistiska systemet. Om hur det är uppbyggt, vad det gör för människors trygghet. Att prata om arbetslösheten kopplat till den otrygghet ett kapitalistiskt system skapar. Ideologisk diskussion som man inte pallar att ta. Politiker är företrädare för folket, och man borde gemensamt ställa frågan om vilket samhälle man vill ha. Trygghet i form av sysselsättning, kanske man skulle säga. Man kanske måste ta politiska beslut som kan matcha människors önskan då. Reinfeldt har sagt det själv - Jobb kommer att vara den helt avgörande frågan. Vinner vi i höst kommer vi i valet 2010 att mätas utifrån om vi fått fram fler jobb.


Det här var tre år sedan. Vad säger man idag? Ingenting.



Här är siffror från rapporten Locket på. Ladda hem den här.
(Det hela får i dagarna stöd från höger.) 

Parti

Bloggar

Inlägg

Inlägg om arbetslöshet

%

Moderaterna

150

2639

28

1,06

Folkpartiet

68

1331

32

2,40

Centerpartiet

78

1474

18

1,22

Kristdemokraterna

96

1628

5

0,30

Totalt

392

7072

83

1,17



Detta inlägg är ursprungligen publicerat på Tvärdrag.

Vanliga människor är inte psykiskt sjuka och ser heller aldrig vandalism.

Vad är vanliga människor, Hägglund? Vilka är verklighetens folk?


Den frågan ställde jag mig många gånger i juli månad. Här i Norrtälje tidning och här i Allans Edwalls fotspår och här när Markus Birro kallar Hägglund rebell och här om hur kulturen egentligen ska finanseras.


Nu har han svarat, och DNs Henrik Berggren har kommenterat.

"Sådana som just nu gräver i trädgården, går på loppmarknad eller tar barnbarnen ut i båten"


Vanliga människor gör trevliga, angenäma saker. Till skillnad från andra människor som gestaltar psykisk sjukdom, vandalism ochg andra obehagliga fenomen som inte förekommer i "verkligheten", är Berggrens kommentar. Vanliga förutsätter alltid ovanlig. Verklig går inte utan overklig. Det är en extremt segregerande politik Hägglund för.


DN Söndag hängde med Maria Svedal som redan förra sommaren fick känna på Hägglund agg.
Hennes radiodokumentärer om Heliga familjen  fick nämligen Hägglund att ifrågasättalicensmedlens användning. I sommar sänds nya avsnitt av Heliga familjen. Tur.


 

Detta inlägg är ursprungligen publicerat DA redaktionsblogg.

Om den yttersta meningen - allas likhet och rätt

Pride är så stort att jag inte vet vad jag ska skriva, inte alls.

Om du var här. Gick på seminarier. Deltog. Jag spelar Casey, Hold On som är den officiella Pridesången i år. Ladda ner den här. I ditt nästa liv kanske du är en 17-årig flata i en småstad.

Jag älskar Pride så himla mycket. För det sjukt stora, för stoltheten och glädjen som skulle kunna spränga vem som helst inifrån, för alla människor som är här tillsammans, för de två flatorna från Norrland som var vilsna på Drottninggatan. För alla som är trans, queer, poly och som kämpar för sin rätt att få vara och finnas till, i sjukvården, i skolan, på jobbet, i samhället.

En vän bakom otaligt engagemang just denna vecka skiner upp när SL-bussarna kör förbi, alla med regnbågsflaggan, och hon säger att Sverige är ändå bra, samma person gick i lördags i paraden under parollen "march for those who can't" tillsammans med "kriminella" aktivister från Uganda, och hur ont gör det inte att höra hennes tidigare berättelser om bomberna och mordhoten mot Riga pride. Sverige är ändå bra, för på andra ställen är det dödsstraff, stigmatisering som gäller. Vi såg Litauens parlament driva igenom lagen mot allt som är demoraliserande. I så många länder klumpas homosexualitet ihop med pedofili, du är bannlyst i samhället, en kriminell och du kan inte vara öppen med din kärlek för då dör du.
I Sverige tvångssteriliseras transpersoner. Du nekas utredning om könsbyte, för överläkaren på psykiatrin menar att dina problem är utredda,  under en glasspaus berättar en vän till mig ur sitt eget liv.

Ändå, man önskar ju att Sverige kunde rycka upp sig, man önskade ju att heteronormen kunde dö. På samma vis som feminism är bra för männen, för ett jämlikare samhälle, så vore det bra för alla oss otaliga heteros att släppa de förtryckande normer som ligger över även oss, bara lite då. Kärnfamiljen stigmatiserar lyckan, tvåsamheten är ett isolerat gissel, barn behöver fler viktiga vuxna i sitt liv än två, det finns inget heligt att försvara. Vi vet att det inte finns något naturligt eller heligt i kärnfamiljen, det är ett påhitt i en industrialiserad värld. Vi skiljer oss, vi är otrogna, vi blir förälskade, och det kanske måste få vara så. Vi kanske ska glömma drömprinsen, hetsen efter och avunden på det där lyckliga förhållandet mot solnedgången.

Två av olika kön är inte viktigt för kärleken.
Inte för jämlikheten.
Den här kärnfamiljen baserad på två är inte heller hållbar för klimatet i längden, om vi ska få världen på fötter kan vi inte sträva efter en egen bil, egen tvättmaskin, vi måste dela och vi måste samarbeta. Även här sätter den idylliserade kärnfamiljen upp hinder.

Ovanstående text är ursprungligen publicerad DA redaktionsblogg.


Kom igen nu, för fan.

Konfunderande tankar om vag framtid.
Och om alltför många obesvarade meddelanden.
Och om alltför bräckliga ekonomiska situationer.

I give you:
///////Och du svindlar med våren för det är så vackert att det gör ont samtidigt som det tvingar dig att se.
(någonstanns är javisst gör det ont när knoppar brister en så genial ansats till något större. Om att hoppa. Bryta opp.)
Bryt opp blicken.
Du kommer fortsätta, det finns inte mycket mer att säga nu.
Om jag var tio år yngre skulle jag inte behöva dig längre.

Fast tvärtom, tvärtom. Typ. Jag behöver ju dig.

Och jag behöver de naiva drömmarna om att hela livet ligger framför mig. Jag gör det verkligen. Och jag behöver fan svar på alla sjukt trevliga frågor jag ställer.

Något säger mig att du blir borta för en lång, lång tid.
Någon dag är jag din jakttrofé som du rår över.
Någon dag kanske jag kör över dig här utanför.
Varför måste vi såra varandra?
Något säget mig att du blir borta för en lång, lång tid.


Och jag tänker, att om du också går med tusen frågor, så kan du väl prata mig. Det skulle vara så simpelt. //////

Baby Berlin.
Baby, c-uppsats.
Baby, jobb och lägenhet och en hund. Vill fortfarande ha den där röda lägenheten, en detalj är bara att den nog inte kommer ligga i Örebro, men varför inte, egentligen. Men just det. Jag vill inte ha en lägenhet. Ett ställe bara.
Mer konkreta är vi inte. Vi gör nått annat istället.

Hur gör man då då?

Lyssnade på hallåp3 idag, radio är min vän. Cissi & Nor var dagens gäster. Jag visste inget om dem, men ett spår väcktes - tänk att va rolig, tänk att vara som de och kunna kombinera humor med feminism och engagemang. Tror jag är sjukt viktigt. Och hur skulle man göra det på blogg? Idag, hur som helst, var jag först arg på SSU, sedan stolt. När fick Sverige allmän rösträtt? Rätt svar vinner! Mötte förövrigt rysk läkare i hemtjänsten idag. Abdula är  egentligen lungkirurg, men inte hos oss. Äntligen mer action i vardagen för mig!

Tanke

1394 inlägg senare, kan inte räkna ord. Tänker - man kanske bara ska göra, inte tänka så mycket. Minns hur god vän M sa att jag tänker för mycket, men vem gör inte det? Vad han aldrig så klart tydliggjorde var hur mycket som därpå skulle falla. Fan. Hur som helst så går små ting som att kanske stiga upp tidigt enkelt om jag inte tänker på just det utan vad jag har framför mig. Torde man då låta stora ting följa. Genomförandet, ett nödvändigt ont, tänk på det fina det medför. Och oj, ska saker då bli gjorda!

Jag vill inte äga. Man tappar bara bort sina saker, sig själv och meningen då.

Eller så hittar man ett mellanting och låter allting snurra vidare.

Powerbäbisar

Dagens DN - käka mer frukost och det är troligare att du föder en son. Senare i artikeln visas det att det inte handlar om hokus pokus utan istället att killar helt enkelt kräver mer näring och energi, i goda tider blir de fler. Tjejer däremot klarar sig alltid, de är mer livskraftiga, envisa och ihärdiga. Det verkar vara urgamla mekanismer som spelar oss spratt.
Samma urgamla smutskastning och fördomar är det som spelar ut kvinnor resten av livet. Myter om matriarkatet som något livsfarligt hånar kvinnlig självständighet. Myten om den kvinnliga modern och uppfostraren spelar ut mannen. Vore det så konstigt med ett jämställt föräldraskap? I dagens samhälle är ingen bättre lämpad än någon annan för saker. Fysisk styrka förutsätts inte. Psyke däremot. Och då är vi tillbaka på steg ett. Fördomar, ställningstagande och förväntingar på personer.

Mona + Maria = sant?

Förlovning?
Jag är positiv.


Och jag fick tag på Montecore som sägs vara bättre än Ett öga rött. Den sistnämnda är ju genialisk. Hur ska det då sluta nu när jag har en ny Khemiriljudbok. Underbart, känns det som!

Nej.

Gah.

ps. det går så djävla kass när man tänker för mycket.

Söndag eftermiddag

Trendig lista
1. Åka tåg, speciellt till och från uppsala.
2. Mobilblogga, som jag gör nu.
3. Födelsedagar, ser dessutom ut att vara en stark trend som håller i sig hela våren.
4. SSU, hållbar utveckling och internationell solidaritet - som alltid!

Briggen bluebird

Mot evert toubes vilja sjunger sofia karlsson hans visor och mot samuel beckets vilja vill svensk skådespelerska spela "i väntan på godo". Gamla konservativa manliga viljor körs över, vem skulle vara ledsen om det skedde mer skoningslöst?

I och med att kvinnor skippar äldre killar blir samhället mer jämlikt. Löneskillnader i äktenskap blir ett minne blott. Vem behöver någon som redan har utbildning och jobb när man själv inte vill vara hemmafru?

3 snabba - call me up before you´re dead, we could make som plans

Vilken konstig känsla att bara komma hem, strippa kläderna och kasta sig under täcket. Det var som att vara berusad, nöjd och väldigt hemkär. Andra sidan av myntet är att jag känner mig som en beroendemässig person, som döljer det genom att umgås med olika människor, men samtidigt göra samma sak. Tolv-timmar i skolan känns ofta så, där både lunch och middag ingår, jag ranglade hemåt framåt kvart över tio. Nåja, snart är ytterligare en tenta avklarad.

Kultur, finns det? Men vad skulle sverigedemokraterna säga? Tydligen finns det vissa som är så pass rädda för sverigedemokraterna att de inte ens vill erkänna kulturella skillnader. Om vi förklarar hedersvåld med kultur, då öppnar vi dörrar för dem?! Denna argumentation är inte alls ovanlig.
Vad sägs om att en gång för alla spika att det är våld, diskrimering och förtryck som är olagligt enliga Svea rike lag, och inte kulturella skillnader. Om vi vidhåller att brott alltid är fel, och inte faller dit på att dömma ut hela kulturer för att det finns utövare av våld inom den kulturen har vi kommit till en helt annan nivå. På den nivån spelar vi inte längre på SD's planhalva utan då försvarar vi kulturell mångfald, förutom de undantagsfall med brott som finns. Men vi kan inte låta bli att prata om kulturella skillnader och likheter, om historia, språk eller historia. Allas erfarenheter är inte lika, historia är inte okomplicerat och integration inte smärtfritt. Vi vill ha kulturell mångfald, vi älskar nya saker. Men vi blir rädda av våld och av att se utanförskap. Vi ser ner på förtryckande beteende men vet inte hur vi ska hantera det.
Men att låta bli att säga att något (ex barnaga) är fel(olagligt) på grund av respekt mot dennes kultur är inte en lösning.
När du känner dig hotad drar du kappan täter omkring dig, du ser dig omkring och du söker dig till likasinnande. Du bygger upp en mur, där alla innanför är lika och tycker som du, och alla utanför är onda. Du bygger upp din identitet genom att ha en yttre fiende. Om du däremot inte lät dig hotas av det okända, och inte dom av dig, då skulle ni gå bredvid varandra och lära av varandra.

De kommande dagarna
kommer bli grymma. Fonetiktenta på torsdag, sen mot Linköping och John Doe på kvällen. Pol.mag.konvent börjar och gask på fredag kväll. Förhoppningsvis Marcos på lördag kväll och glida förbi på Lykke Li, en söndag i stockholm, måndag är det bio och massa plugg, på tisdag åker vi mot Helsinki och tillbringar natten på färja, onsdag kväll är det pubrunda i Helsinki, torsdag är det artic night med bastu och isvak, fredag kväll är det utgång i Helsinki City, lördag - en dag till i helsinki, söndag är vi återigen på färjan. Måndag är vi hemma! Tisdag är den där symboliska dagen, 22 år fyller jag. Sen är det tenta igen, grammatik.


ps. om du vill bli på bra humör, ladda då ner soundtracket till Juno. Förhoppningsvis blir du odödlig och fånigt leende. Bra grej.

Ditt hjärta är rött

Jag är lite sur för en sak. Jag skulle gå på SSU:s studiecirkel om hållbar utveckling. Och vad gör jag? Jag missar Andreas Malms föredrag, fastän jag vet att jag tycker att han är intressant. Och jag missar Al Gores film "En obekväm sanning" av någon annan anledning. Jag tror att det finns alldeles för många anledningar i mitt liv, det suger ju.
Hur som helst är nästa träff den 14 mars och det kommer funka, 16:30 på kansliet, jag är där. 14 mars är iofs också dagen för tyska grammatiktentan, men då är det nog bra att bryta av med lite hållbar utveckling.

Ikväll får det bli slutet på DDR-boken och lite Istanbul från Pamuks synvinkel. En bra grej idag var förövrigt att internationella kansliet informerade om utbytesstudier på KB. (Killen för mig hette Petter, han hade ansvaret för konstantinopel. Bosporen, here I come.)

Suche: moderne eurepäische Frauen

hej, då.

gröt till middag en söndagskväll?
Kanske bara the shins?

Att gå från från biblioteket vid femtiden för att städa, hyperstrikt och bara "caring is creepy" i mina öron. Bara jag och shins. Inget "den här låten kommer att förändra ditt liv", bara jag och ett tomt huvud. Jag läste en bra dagsupplaga av DN, jag fick svar på frågor, jag läste en tysk bok skriven av en mansgrisig ryss. Så, hur ska det gå på det seminariet? Handlade boken om kvinnor var det om små barn, hemmafruar eller prostituerade. Äckligt. Ikväll går jag nog till och med så långt och säger att jag inte tycker att boken var rolig. Ja, fastän det stod så på baksidan. BLÄÄ för manscentrerad storstadshumor. Det är precis som de omogna konservativa människorna som förstör all politik i vår värld. Så fort man är stagnerad och inte vill ta in nya intryck borde man bort från banan, kartan, förhandlingarna, dylikt. De skulle kunna förpassas till trädgårdsarbete, bli mer harmoniska och så helst inte läsa den där djävla skitboken. Jag trodde den skulle vara rolig, det stod ju det. Tyskar verkar gilla den. Ryssen skriver om att dricka vodka och att han inte förstår det tyska samhället. Då kan tyskarna sitta där och säga "Dumma alkisryss, att de aldrig integrerar sig i vårt samhälle, alla ska de vara likadana." Djävla opragmatiska, konservativa samhälle.

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0