är det mos eller magi?

Satt och åt frukost på chillout hostel en onsdag morgon, det var te, vitt bröd och körsbärsmarmelad. Två tjejer frågar om de får sitta vid mitt bord och det visar sig att de är svenska.

De var i Istanbul för sitt projektarbete som avslutar gymnasiet, ni vet.

Projektarbetet gick ut på att undersöka hur kvinnor såg på mina könsrollet i Turkiet. De hade gjort djupintervjuer och de hade turistat.

- Vi har nog kommit fram till att det är väldigt mycket en klassfråga, hur man ser på sin framtid och så.

I Sverige också, sa vi. Egentligen är det inte alltid så stora skillnader på vilken syn man har på sig själv, sin framtid, vad man kan och vad man inte kan göra. Här kan återigen Mona Lisas leende får utgöra kontrasten om hur det var i USA 1950-talet. Plugga för att vara sällskapsdam, inget universitet utan man skulle gifta sig. Sen kunde man ha en otrogen man eller vad som helst, men man hade ju ALLT man kunde drömma om. Damsugare, småkakor och ett kedjehus. Finns ju många filmer va, om drömmarna, om hur man trodde det skulle bli. Kate Winslet och Leonardo Dicaprio i Revolutionary Road (såsom jag inbillar mig att det hade blivit om Leo inte hade behövt drunkna i Titanic, med lite tidshopp.) Mrs Dalloway. Läsa Karin Boye, Virginia Wolf, Simone de Beauvoir som samtida. Bara för att se hur lika alla system är.

Det var himla trevligt att träffa dem. De skulle återvända till Stockholm och Kungsholmens Gymnasium. Jag skulle till Usküdar och vidare till Agva.

Och;

Lätt att moralisera kring vi och dem etc.

Förtryckande kvinnornormer men i olika skepnader världen över.

Slöjan är en kvinnornorm bland andra.

Hederkultur är en patriarkal hierarki bland ansra patriarkala hierarkier.

Grupptryck som grupptryck.

Förväntningar som förväntningar.

Och alltid det där gnagande att det gör ont att gå mot normen.

Du uppskattas och belönas av att följa normen.

Du upplever lyckokänslor av att shoppa vackra kläder.

Blir uppmuntrad av att se vackra bilder.

Människan tycker om skönhet.

Så du blir glad av att vara snygg.

Men mer glad om nån annan tycker du är snygg.

Snygg enligt normen således.

Så normen kan bestå av mode och trender.

De är olika.

Varför är det en klassfråga? Varför är världen friare för kvinnan som hade en läkare till pappa och en arkitekt till mamma än för kvinnan som kom från en bondefamilj på landet. De gick på samma universitet men hade olika framtidsutsikter. Den ena kunde gifta sig med vem hon ville. Den andra sa att hon hoppades att hon fick gifta sig med någon hon skulle kunna tycka om, bli kär i. - Annars skulle hon ge all sin kärlek till sina barn, sa hon med sorg i ögonen.

Varför är det så?

Starkare hederskultur, högre förväntningar, viktigare normer om du är fattig? Eller om du är rik? Inget direkt uppenbart.

Handlar det om upplysning i fallet om den fattige?

Handlar det om rädsla när du inte får gifta dig nedaför din klass? Rädsla för det du har, din aktning etc?

Samhället sätter upp vissa normer som det till synes verkar som att du tjänar på.

Enligt Bourdieu har vi ju då ingen fri vilja som människor utan allt är produkt av omgivningen.

Hur blir det då?

Ah. Blir galen och slutar skriva. Återkommer när analysförmågan är mer frekvent med mig.

How are “digital technologies” in the process of transforming traditional newspapers-print journalism?

Huffington post är professorns lilla exempel. Ekonomiska intressen och vad som egentligen blir stora nyheter är det som ska problematiseras. Säkerligen mer. Och allt är bara USA USA USA.

Hoppas ni ser spegelbilden i fönstret tydligt. Jag hänger i djupblå fotöljer, Julia till höger studerar som en galning och samma med Marta till vänster.

Idag pratar vi om livet för kvinnor vid Ottomanska rikets hov.  Betydelse etc. Makt och tillträde till offentliga rum. Obefintligt. Inga kvinnor en i historieböcker. Att koranen ska förbjuda omskrivelser om kvinnor och hur då det hela mynnar ut i en diskussion huruvida det åtföljdes eller inte. Killen som alltid sitter längst fram, till vänster opponerar sig speciellt. Om att ingen muslimsk man någonsin skulle omnämna sin fru, aldrig berätta om hennes privatliv eller vika ut hennes kropp.

Man bara; Jaha? Läraren är tvungen att fråga; Menar du sexuella omskrivningar, och killen nickar entusiastiskt.

Så hur ska man förstå honom? Att om kvinnor omskrivs så görs det sexuellt, med manliga ögon? Han menar att kvinnan enbart ses som ett sexuellt objekt - och för att ära sin kvinna kan hon inte omskrivas. Hon kan således inte ha några tankar, inte vara av politisk vikt, behöver inga rättigheter. Hon har nog ingen hjärna.

- I hope this made you put a greater interest in the life of women in the royl court, sa professorn som avslut.

Visst. Det var en viktigt föreläsning, mycket vackra porträtt och tavlor kollade vi på. Och pratade om inflytande, på vilket sätt de blev avmålade, vad deras klädsel stod för. Offentligt skulle kroppen, huvud täckas, modest och ära måste visas genom att vara en ärad, alltså täckt, kvinna. Många tavlor visade på privatliv i exempelvis Harem. Harem som betyder hemlighet och var ett tillhåll för kvinnor vid hovet och för deras hemliga liv. Var betydelsefulla för sina män, men ändå, allt är mycket vagt. Det finns inte så många brev bevarade, de som finns är inte daterade. Det är svårt att se vad som fanns mellan raderna.

Vårt bibliotek har sedan alla filmer och tv-serier du kan tänka dig. Bara att låna. Six feet under, sex and the city, mycket tyska dramor, också greys anathomy, filmatiserad Jane Austen, star wars. Typ allt.

Vi lånade Queen Christina, men också Queen Margot. Sen finns ju Elisabeth i antal utgåvor. Även filmer med Gwyneth Paltrow, Meryl Streep och Julia Roberts. Så himla fint. Och mitt när jag står där och rotar inser jag att mitt intresse för kvinnor vid hovet ökades. Är sjukt intressant att jämföra livet i Ottomanska Riket med det jag redan vet om Sverige, Norden, Europa. Om vetenskap, rättigheter, krig.

Varför är det viktigt att studera dylika kvinnor? Svaret ges inte bara av det uppenbara, närheten till makten, men också i djupare analyser av Woolf och de Beauvoir när de reflekterar över kvinnors möjlighet till att vara skrivande, tänkande, läsande. Att det alltid handlade om överklasskvinnorna, men fler krävdes för att göra revolt mot samhället.

Också ges svaret av en sådan som Kristina.

Hennes liv, och på det vis som filmen gestaltar hennes liv är underhållande. Middagen idag gav en jakt på definition av queer. Rätten att vara bara människa utan att behöva eller förväntas anpassa sig till normer? En drottning Kristina i manskläder antogs alltid vara man. Inget intresse av att gifta sig med en man - hon måste vara helt sjuk i huvudet. Det gick så långt att man 1965 grävde upp hennes grav - man misstänkte att hon var hermafrodit, utan livmoder? Med manliga hormoner? Över halloumisallad försökte jag berätta hur jag såg det - och varför det är viktigt. Om att låta barn vara barn, inte putta in den i könssterotypa lådor med bilar eller leksaksspisar. Att inte ta förgivet att män är män, kvinnor är kvinnor och så skall förbli i äkta traditionell stil.

Greta Garbo spelar fruktansvärt bra. Driver med allt - filmen är inspelad 1933.  Kristina föddes 1626. Smarta, roliga. Att vara smart och cool provokatör är tidslöst. Att vara smart nog att gå emot strida strömmar av konservativa traditionalister handlar inte om att leva i någon speciellt tid. Mod kanske krävs, och insikt om ens eget, om andras värde.

Se Queen Christina.

Förra fredagen i Kadigköy hamn. Det regnar och man behöver prickiga paraplyer.

Det regnar fortfarande, vi tar färjan mellan Kadigköy och Kabatas. Dricker te och är lediga.

Åker tunnelbana mellan Kabatas och Taksim. Ska möta upp andra men köpa Istanbuls enda par jeans med hög midja först. Och det är verkligen det enda paret som finns.

Det här är Istanbuls största gågata och vi stiger först förskräckt, sedan mer upplyft åt sidan. En sjuk stor demonstration passerar.

Fattar till slut vad det handlar om, frågar killen som filmar det hela.

- Oh, yeah, they're protesting against that this women are left to die in prison.
Who she is? That's a socialist arrested 14 years ago because she was in opposition to the government.

Först en liten förskräckelse över demonstrationen men jag blev riktigt rädd när jag såg det här. Hundratals svartklädda militärer med stora vapen, tårgas och batonger. De kom med skyddssköldar gående på led efter demonstrationen. För 14 år sedan röstades CHP ner, Atatürks parti som beskyddas av militären etc.

Klarade inte av att se poliserna. Vi flydde in i Novizade, fortfarande med Bella Ciao ekandes i öronen. Det är ett politiskt mycket ostabilt läge och ett brott mot mänskliga rättigheter att inte ge cancersjuka fångar vård. Enligt ansvariga på fängelse fanns det inte utrymme i fängelset för att vårda Güler Zere. Hon har 40 procents chans att överleva om hon får vård. Google translator hjälper mig få information översatt från turkiska, läs här.

Jag är lite som i dimma, det är så lätt att hamna i en väldigt skyddad bubbla som upprätthålls av mentorer, snälla professorer, skyddsvakter, privata bussar. Som att vi ska skyddas från allt det tunga, svåra och hemska som finns i det här samhället. Jag är så tacksam för att ha förlorat mina skygglappar.

Låt oss kicka as precis som vi är, utan att behöva överkompensera sig vare sig som kvinnlig chef eller manlig föräldrar eller what ever. Har mycket svårt att tro att effektivitet, humor, produktivitet är omöjligt att prestera över könsgränser. Men visst, diskussionen kanske gynnas av att dras till sin spets. Generalisera, basera på fördomar, mera.

Annars; berätta vad man inte kan prata med kvinnor om. Vad kvinnor inte är intresserade av? Berätta om den manliga jargongen.

- Jag tror att jag ville komma åt att vi pratar om moderniteter på ett sätt som inte inbegriper hur den ser ut, alltså att vi har en bild av moderniteter och det vi lever i, som handlar om att vi har genomfört det förnuftiga samhället. Att vi agerar mera som rationella varelser som tänker logiskt och fattar kloka beslut i en kontext av hjärnans verksamhet. Den delen av moderniteten, jag tycker att sen kapitalismen har den blivit svagare, alltså det är ju inte så att reklamen eller livsstilsmagasin vänder sig till en förnuftig och rationell människa som sitter och tänker att nu ska vi se vad vi ska välja för produkt eller vad jag ska drömma. Det är ju massa estetisk förförelseyta, sen ja, det är ju den diskursen som jag anstår på, att vi ska bli förförda utan att hjärnan ska va med, och den delen av moderniteten som vi glömt bort.

Alltså - Du ska köpa och känna att du behöver köpa med kropp och själ. Du ska må dåligt om du inte gör på vissa sätt. Och kanske är det för att vi stammar från apor, är ett flockdjur, som det funkar. Man vill vara som grannen. Och det går det att tjäna pengar på.

Fria själar är Björks avhandling i litteraturvetenskap. Så här förklarar hon den boken, och tro mig, att läsa den här texten som nu följer är rätt mycket lättare än att läsa avhandlingen.

Vad ville du komma åt med kritiken i fria själar?

- Jag tänker att vi berättar om oss som om vi vore våra egna herrar som skapar oss själva, vi skapar vår längtan, våra drömmar, våra begär. Och att vi därför kan säga att det är upp till individen, att gillar du inte det inslaget i vår kultur så behöver du inte bry dig om det, eller det bestämmer du själv.  Då menar jag att det inte stämmer, och att jag vill visa på vilka sätt människan är relationell och vi är i relationer och inte kan sägas skapa våra inre begärstrukturer eller vara fri att göra vad vi vill om dagarna. För att vi inte ska kunna säga så om allting: Ja, ja gillar du inte reklam så behöver du inte titta på reklam! Och tro att vi liksom kan bestämma så själva, fastän vi lever i en kultur och att vi påverkas av att leva där och av varandra. Om vi inte har en diskussion om vilka sidor den här kulturen tar i anspråk, vilka sidor tycker den är bra, utan bara säger: Det kan vi inte prata om, utan det får var och en bestämma, var och en får sätta sin egen moral! Men var och en kan inte sätta sin moral om vi formas av varandra och av kulturen.

- Man gör så här för att inte ta diskussionen på en kollektiv nivå, på en övergripande stor nivå. Hur ska vi få en fler människor att arbete, vad tycker vi är viktigt i vår kultur. Ah, vi verkar tycka att det är viktigt att konkurrera, vill vi ha ett samhälle där det är viktigt att konkurrera? Ah, men nej vi tycker inte att det är viktigt, utan det får var och en bestämma! Det kan man välja att göra, att konkurrera, och det kan man välja att inte göra. Men då menar jag att man är inte så fristående att man kan välja bort en så stark sak som kulturen. Speciellt inte i en tid där kulturen kommer till en hela, hela tiden genom reklam, tv media, det är sällan man sitter med sig själv och bara är.

Har du gjort det här med en önskan om att förändra vårt sätt att vara i kulturen?

- Nej. Jag tror inte man kan förändra så mycket med böcker. Tyvärr. Nu är det ju böcker jag skriver.

Hur tror du att man kan förändra?

- Alltså jag tror ju att ekonomin i sista hand bestämmer väldigt mycket, både vad vi ska göra om dagarna rent konkret. Att vi ska gå till ett jobb och göra saker, producera tjänster, och att som i en kapitalistisk ekonomi, att  det är viktigt att konkurrera, att det även bestämmer själen. Viktigt att drömma och begära, men drömma och begära saker som går att köpa för pengar, det måste ju en kapitalistisk ekonomi ha, tillväxt då. Det är svårt, att om man har en ekonomi som vill att människor dels ska utföra vissa handlingar, typ konsumera, gå till jobbet, och dels vill att vi ska ha en själslig struktur, typ tycka att jag är värdefull av att gå till jobbet, att jag blir lycklig av att konsumera. Då tror jag att om ekonomin behöver det, då kan inte människorna vara nån helt annanstans, liksom, Ekonomin bestämmer väldigt mycket.

Alltså - Kulturen förändras. Man har rätt ifrågasätta dem, man har rätt att drömma. Man har rätt att tro att de kan förändras.

Nina Björk kallar det skitdrömmar. Hon tror på ett samhälle bortom skitdrömmar. Där man blir lycklig av annat än ytlig bekräftelse, lycklig av annat än konsumtion. Ett samhälle som inte är uppskruvat och fullt med psykisk ohälsa och mer tid för sådant som människor tycker är viktigt. Ett samhälle, en kultur, där mer inte är bättre.

En sista fråga, - Om människor vill ha det här livet då?

- Ah. Hur vet man det liksom? Hur vet man när det är riktigt, och när det inte är riktigt? Speciellt när man lever i en kultur som är så stark och högljudd, så genomträngande på att styra våra begär bortom vårt förnuft. Att få oss att, inte med hjärnan förstå och vilja ha saker, utan att få hjärtat att bulta för snygg bil, den perfekta kvinnokroppen, den perfekta dukningen till nyårsfesten.

----

Och hur går man vidare härifrån? Om man upprörs härav, vad gör man? Från mitt håll vill jag hävda att det är viktigt att diskutera ekonomi såsom ideologi, och inte som en enhetlig vetenskap. Ekonomi är inte eviga sanningar, nationalekonomi är inte som 1+1 = 2. Ekonomi är teorier om hur samhället fungerar, och hur man vill att det ska fungera. Med dessa teorier och dess tyngd kan man förverkliga och skapa strukturer där makt fördelas, där pengar tjänas.

Det måste få finnas andra röster inom ekonomi som ämne. Det finns inte en slutgiltig lösning.

Jag var i Wien för några veckor sedan. Vandrar omkring i en fantastisk stad, oändliga gator, små och stora cafér. Konst och musik överallt. Parker. Museumkvarteret är magnifika byggnader och en innergård full med restauranger, sittplatser och stora, stora ytor. Leoplodmuseumet visar Gustaf Klimt och Egon Schiele. Accepterade konstnärer, Klimt speciellt. Omtyckta. Deras konst är upptryckt på vykort, säljs över hela staden. Följande bilder går alldeles utmärkt att köpa som vykort.

Flicka med gröna strumpor 1

gulligt barn

Flicka med gröna strumpor 2

"[...]Schiele fick till slut tillbringa 24 dagar i fängelse sedan han anklagats för att ha förfört minderåriga. Brottsrubiceringen ändrades dock till 'spridning av pornografiskt material till barn'.", och läs mer här. Idag är det här konst som fyller hela museum.

(Schiele föddes 1890 och dog i spanska sjukan 1918. Gick på Wiens konsthögskola, kickades ut. Var mycket god vän med Gustav Klimt, en stor inspirationskälla och vän. Befrielsen från den konservatica konsthögskolan gjorde att Schiele kunde utforska människan och dennes sexualitet mer fritt.)

Dagens inlägg går till tjejen som inte får dricka för sin kille för att hon blir för svartsjuk. Han måste ju göra något. - Det här är mitt liv, säger han och rycker på axlarna när hon skriker ut sin frustration över hans påträngande ex.

Eller varför inte till henne som vägrar gå upp på en scen om benen är orakade. Publiken kan ju se de håriga benen.

Kanske till hon som säger sin dejt att hon föredrar om han frågar henne när och vad de ska göra.

Hon som sa att det är klart man kan göra karriär i Turkiet som kvinna, om din mamma eller syster kan ta hand om dina barn och hushålle är det ju lugnt.

Den begåvade som inte kunde ta ett annat jobb, i en annan stad för hon kunde inte tänka sig sin man någon annanstans än i hans uppväxtstad, ville inte göra det mot honom.

- Det är så svårt för oss att prata om framtiden. Jag vill ha ett jobb där jag reser, kanske vara borta flera år. Men min kille vill inte. Han måste vara här, säger han, om han är borta för länge har han inget jobb, någon annan kommer ta hans plats. Han förväntar sig att jag hittar ett jobb på ett kontor, och kanske kan resa en-två månader om året. Eller om jag vill resa, att jag kan bli hans manager och resa med honom, säger hon som säger att hon kanske alltid har haft fel typ av killar.

Idag tänker jag på henne som bryr sig om hon har mer eller mindre fett på sin kropp än kvinnor i sin ålder.

På hon som var elva år och sa att man måste lära sig att kissa tyst.

På idol-deltagaren som på kommentaren om att hon var för mycket tant, att hon borde vara sexigare: - Klart jag vill vara sexig, jag ska verkligen försöka ta åt mig av kritiken.

Dagens fråga? Vad betyder hår på benen? Kan man vara kvinna ändå? Vem bestämmer vad som är sexigt? Eller kort och gott; vad är det för värld vi lever i?