Turkiet och EU
Hjältar och gudinnor på himlavalvet, eller något i den stilen, hette sagorna vi hade på kasettband. Jag och Lasse pratade om dem igår, jag skulle försöka förklara vad det är man åker och kollar på här i Turkiet, när man ska turista. Du vet alla städerna, alla templen de besökte. När de seglar över haven är det havet mellan Grekland och och Turkiet. Jag har skrivit om det förut, men ni vet om Artemistemplet och att pelare därifrån är en del av Hagia Sofia. När man skulle till Oraklet. Sparta är Izmir. Alla greker i Turkiet, alla turkar i Grekland. Middlesex är också en följd av grek-turkiska relationer. Gamla och nya gränsdragningar.
De har haft sina ups and downs, tillsammans. Militärkupper och annat.
Så här skriver Kubicek:
"One should also note how Western states viewed Greece and Turkey through the same prism. They were the impetus for the Truman Doctrine, joined NATO and the Council of Europe together, and concluded association agreements with the EEC at roughly the same time. [...] Conflicts over Cyprus in the 1960s and 1970s obviously decoupled these states from each other. As Greece made faster progress toward democracy and could make more of a cultural/historical argument to be European, it moved ahead of Turkey with respect to the European Community, gaining membership in 1981, at the time when Turkey was being ruled by a military government"
Turkiet och Grekland, mer lika än olika skulle jag säga. Grannländer kan ha lite speciella relationer, det är storebror och lillebror, någon slags hatkärlek där kärleken är störst?
1960 var det militärkupp. Premiärminister Adnan Menderes med två medarbetare avrättas. Det var den första militärkuppen, vidare 1971, och sedan 1980, också en postmodern statskupp 1997, och hot om militärkupp, en e-kupp, på militärens hemsidan 2007.
Fram till 1945 var det politiska systemet baserat på ett parti, som Atatürk startade. Perioden efteråt kännetecknas av instabilitet och spänningar. Pressat läge under Kalla Kriget. Och militärkupper. Något man inte snackar om, speciellt mycket. Det är ju aktuellt även idag.
Hur som helst - när Greklands EU-ansökningar började bli på allvar - då hade Turkiet en militärkupp, när Grekland blev medlemmar 1981, då har Turkiet en militärregering. Inte demokratiskt nog för EU, inte en tillräckligt stabil ekonomisk situation. 1983 tillträdde Özel som premiärminister, senare president. En ny era. 1987 - ny EU-ansökan. 1999 - Turkiet inte med på listan över tilltänka medlemmar. Stor, stor bitterhet. 2007 blev ju en massa forna öststater medlemmar. Nu har Turkiet året ut på sig. Sen är det kört, sägs det. Erdogan försöker. Det har varit himla många rundor här. De flesta är faktiskt rätt less. Dessutom har de feta egon och menar att det kommer bli EU:s förlust. Turkiet är numera en maffig ekonomi, med stort inflytande i världspolitiken, de är medlemmar i typ alla klubbar för maktländer som går - trots det vill de fortfarande erkännas som västerländska, som att slutföra vad Atatürk började.
Att läsa artiklar om det här att gång på gång lära sig rabbla olika förutsättningar, och olika problemområden. Handlar det om de inrikes problemen med kurder (25 procent av befolkningen, fram till nyss utan rättighet att prata sitt eget språk. USA har länge supportat krig mot dem i norra Irak), Cypern och Armenierna. Handlar det om militärkupperna, om bristfällig demokrati? Handlar det om den ekonomiska situationen? Storleken på deras militär? Det världspolitiska läget? EU var mycket hetare på gröten under Kalla Kriget, då var Turkiets geografiska position mycket viktigare. Och många artiklar handlar om vad Europa är, vad det står för, vad som är europeisk kultur och då om Turkiet kan sägas höra till? Jag fattar inte vad det sista kommer ifrån, för någon sådan kultur finns inte. Jag förstår inte hur man menar. Ottomanska riket sträckte sig in över halva Europa. Hundratals år. Mycket starkt influerad av det som kallas turkisk kultur - musik, bad, kaffe, kakor, vad du nu vill. Just ja, det kanske är religionen det är fel på. Glömde.
Att skapa utanförskap baserat på kultur och på religion är alltid diffust, alltid djävligt vagt. Andlighet och kulturell glädje är något människan alltid värderat och alltid har gemensamt. Sluta slåss.
Vinnaren skriver historien.
Vad vill vinnaren den här gången då?
Om CNN-mannens traditionella mediavärld
En nyhetskanal som sänder dygnet runt.
Har vi väl inte?
På dagens lektion av media and politics hade vi en gästföreläsare som undervisar på Bilgi Üniversitesi, men som jobbar som någonslags nyhetschef för CNN türk.
Han började med att berättade om att han tillhörde kärnan av traditionell media, dessutom var han en vit, medelålders man.
haha, tänker jag. En snubbe med självdistans.
Han snackar på om de utmaningar som traditionell media möter och vilka lösningar man måste hitta. Man måste komma åt problemen, man måste hitta en väg för överlevnad.
Kolla på siffror om hur man litar mindre och mindre på traditionell media. I USA tillit för sanningenligheten i nyhetssändningar gått ner från typ 40 % till 19 % samtidigt som tillit för killar som Jay Leno etc går upp, går förbi.
Tillit till de som vågar ta opinion, bekänna färg. Man ger inte mycket för traditionells media så kallade objektivitet.
Det är dock traditionells media sista halmstrån - att man har erfarna fotografer, reportrar, att man bevakar objektivt. Visst, politiska band har man inte längre (bortsett från Italien, Nordkorea, China, Iran, etc etc etc) men idag är det finansiella band som gäller. Media är beroende av sina annonsörer, av sina finansörer. Mediabolag är börsbolag, det handlar om stora pengar.
CNN-mannen pratade mycket, mycket om de mycket, mycket svåra branch han arbetar i, vilka tider de går igenom, han gör det med pondus, berättar att ingen branch går igenom samma svåra, svåra förändringar som hans branch. Framställer sig själv lite som en hjälte, som rider ut stormen.
Det är ungdomar idag som är problemen. De läser ju inte tidningar, de ser inte på TV på samma vis som förut. De stora annonspengarna går till ställen som är stora på sociala medier, som facebook, twitter. Men också till bloggar. Men det vill CNN-mannen helst ignorera. När klassen försöker påpeka att det finns nyhetskällor som överlever, vi har ju vårt exempel med Huffington Post där hela klassen kan alla detaljer, statistik etc från förra veckans artikel.
Men Huffington Post är ju en tidning säger CNN-mannen, konstigt när han tidigare hyllat den styrka som nyhetsbolag har i form av alla resurser, anställda etc. Något som aldrig funnits i den kreativa branch som skapar bloggar, facebook, twitter, the pirate bay etc. Där fanns aldrig några stora ägare från början.
Så hur ska man göra med generation X, som inte vill betala för något alls, inte för musik, film, sina data-spel, inte för kommunikation, inte för nyheter?
Han har inget svar.
Och egentligen ville jag fråga hur han ser på det, hur man kan tänka kringa media och demokrati - kan det bli en fara för demokratin om media blir än mer splittrat, om människor bara läser det som de vill - om man skapar sig den nyhetsbild man själv vill ha. Själv gör jag det redan - prenumererar på rss-flöden direkt från olika delar i tidningar, kolumnister, krönikörer, ledarsidor - till min googlereader. Så vad missar jag?
Viktigt för demokratin i form av information om samhället och omvärlden. Men är det mer demokratiskt om jag väljer själv, eller är mest korrekta, bästa för samhället om man tar del av samma grundinformation, om man låter någon annan sätta agendan.
Jag skäms nu. För CNN-mannen är en snubbe med mycket makt, i ett land som censurerar, i ett land med många, många känsliga ämnen. I ett land där mediabevakning och hur den framställs är mycket, mycket viktigt.
För mig var han ytterligare en av alla feta, vita medelålders män med för mycket makt. Jag var mycket etnocentrisk i mitt tänkande. Självklart är han fortfarande en av dem. Men själva poängen med feta, vita medelålders män är ju att de har makt. I det här fallet borde jag inte ha ignorerat den makten, jag borde ha utforskat den. Borde ha förstått.
Han såg ny media som ett problem, han såg ungdomars mediavanor som ett problem.
- Isn't the problem that you're saying it's a problem? That will make traditional media stagnate and die.
I Turkiet är nya sociala medier inte speciellt stort. Men traditionell media är, det är vad som ger deras bild av sitt eget land. De behöver, ett som är säkert, en medial revolution, men dagens situation behöver ju också tas på allvar.
Så hur snubben som vägrar dö väljer att framställa dagens nyheter är viktigt.
Klassens sista fråga var:
- How does it feel to be in such a powerful situation as You are?
Turkiska kvinnor och jämställdheten
Satt och åt frukost på chillout hostel en onsdag morgon, det var te, vitt bröd och körsbärsmarmelad. Två tjejer frågar om de får sitta vid mitt bord och det visar sig att de är svenska.
De var i Istanbul för sitt projektarbete som avslutar gymnasiet, ni vet.
Projektarbetet gick ut på att undersöka hur kvinnor såg på mina könsrollet i Turkiet. De hade gjort djupintervjuer och de hade turistat.
- Vi har nog kommit fram till att det är väldigt mycket en klassfråga, hur man ser på sin framtid och så.
I Sverige också, sa vi. Egentligen är det inte alltid så stora skillnader på vilken syn man har på sig själv, sin framtid, vad man kan och vad man inte kan göra. Här kan återigen Mona Lisas leende får utgöra kontrasten om hur det var i USA 1950-talet. Plugga för att vara sällskapsdam, inget universitet utan man skulle gifta sig. Sen kunde man ha en otrogen man eller vad som helst, men man hade ju ALLT man kunde drömma om. Damsugare, småkakor och ett kedjehus. Finns ju många filmer va, om drömmarna, om hur man trodde det skulle bli. Kate Winslet och Leonardo Dicaprio i Revolutionary Road (såsom jag inbillar mig att det hade blivit om Leo inte hade behövt drunkna i Titanic, med lite tidshopp.) Mrs Dalloway. Läsa Karin Boye, Virginia Wolf, Simone de Beauvoir som samtida. Bara för att se hur lika alla system är.
Det var himla trevligt att träffa dem. De skulle återvända till Stockholm och Kungsholmens Gymnasium. Jag skulle till Usküdar och vidare till Agva.
Och;
Lätt att moralisera kring vi och dem etc.
Förtryckande kvinnornormer men i olika skepnader världen över.
Slöjan är en kvinnornorm bland andra.
Hederkultur är en patriarkal hierarki bland ansra patriarkala hierarkier.
Grupptryck som grupptryck.
Förväntningar som förväntningar.
Och alltid det där gnagande att det gör ont att gå mot normen.
Du uppskattas och belönas av att följa normen.
Du upplever lyckokänslor av att shoppa vackra kläder.
Blir uppmuntrad av att se vackra bilder.
Människan tycker om skönhet.
Så du blir glad av att vara snygg.
Men mer glad om nån annan tycker du är snygg.
Snygg enligt normen således.
Så normen kan bestå av mode och trender.
De är olika.
Varför är det en klassfråga? Varför är världen friare för kvinnan som hade en läkare till pappa och en arkitekt till mamma än för kvinnan som kom från en bondefamilj på landet. De gick på samma universitet men hade olika framtidsutsikter. Den ena kunde gifta sig med vem hon ville. Den andra sa att hon hoppades att hon fick gifta sig med någon hon skulle kunna tycka om, bli kär i. - Annars skulle hon ge all sin kärlek till sina barn, sa hon med sorg i ögonen.
Varför är det så?
Starkare hederskultur, högre förväntningar, viktigare normer om du är fattig? Eller om du är rik? Inget direkt uppenbart.
Handlar det om upplysning i fallet om den fattige?
Handlar det om rädsla när du inte får gifta dig nedaför din klass? Rädsla för det du har, din aktning etc?
Samhället sätter upp vissa normer som det till synes verkar som att du tjänar på.
Enligt Bourdieu har vi ju då ingen fri vilja som människor utan allt är produkt av omgivningen.
Hur blir det då?
Ah. Blir galen och slutar skriva. Återkommer när analysförmågan är mer frekvent med mig.
En söndagafton i slutet av oktober
Och om det svåra om att leva i nuet samtidigt som framtiden kallar på, vissa beslut måste helt enkelt tas.
Det betyder att du idag, mitt upp i nuet, måste veta vad du ska göra den och den dagen om så och så många månader.
Det är skillnad vilket liv man lever.
Som vuxen kanske man kan veta vad man gör om ett år.
Vi gör det inte.
På gott och ont.
Och om hemlängtan.
Nej, inte svår.
Men lite bitter.
Alltså, jag har inget emot resandet, jag älskar saktmakiga episka resor. Äventyr, nya människor, nya platser, svåra kulturkrockar. Det är inte det.
Men kände imorse när vardagen började smyga sig på att jag inte ville.
Kände att jag hade en vardag hemma som jag tycker om fastän den är så långt borta.
Fastän det är kort och flyktig tid så smyger sig vardag på.
Kanske är det bara jag som inte vågar släppa in?
Så vad gör man?
Ska man släppa in, fixa kittet med ruitner etc, eller ska man leva på eggen?
Medan orden dundrar in i tinningen etcetera så fortsätter jag skriva responderande inlämningsuppgifter, äta nektariner och tjuvlyssna på svindlande skypesamtal på spanska.
How are “digital technologies” in the process of transforming traditional newspapers-print journalism?
Huffington post är professorns lilla exempel. Ekonomiska intressen och vad som egentligen blir stora nyheter är det som ska problematiseras. Säkerligen mer. Och allt är bara USA USA USA.
En vanlig fråga
Vad skulle Nina Björk säga om Verklighetens Folk?
Vad säger hon?
Kan man säga att Hägglunds utspel är det ultimata försvaret av skitdrömmar?
Diskussion i förlängning - är således Hägglunds utspel raka spåret till klimatkris, kommersiell hets och kapitalistiskt maktspel?
Detta undrar jag över just nu.
Helst vill jag ha svar.
frågestund
Stadsbiblioteket har de där längre in till höger förvisso.
Visst, det finns fotöljer på Karin Boye, men de är liksom inte sköna.
Sen finns det de här grejerna på Dag Hammarsköld men kan de räknas? Det är typ en.
Om man ska studera en hel söndag tycker jag det är rätt viktigt att det finns fotöljer att sitta i när man behöver ta en paus, när man behöver lyssna på dålig på vardag - Krunegård alternativt bara tänka lite bättre.
Hmm. På engelska parken finns det de där låga skinndynorna, porrsofforna kallade vår lärare dem i våras. Sköna att sova på.
Ibland behöver man ju bara slappa, hallå?
Eller ta en tankepaus. Har precis läst klar artikel om the death and life of the american newspaper. Behövde verkligen ta en tankepaus. Slutsatsen i den arton sidor långa artikeln var ett snyftande uttalande av en krigsfotograf. Han berättar om hur mycket ondska som finns i världen. Värst är det på de platser som saknar kunskapens ljus, den tredje statsmakten. Självklart. Media är viktiga, men de bör uppfylla sin funktion som granskare, informatör etc. Vidare i artikelns slutsats; I USA har man haft detta kunskapens ljus ända sedan Franklin började rapportera från New England för 300 år sedan, och inte får det slockna nu. För hur ska en internetbaserad nyhetskultur, som bloggar kunna hålla denna kunskapens låga lysande, när de saknar den armé av fotografer och reportrar som traditionell media förfogar över - och vad som händer om man misslyckas, det är en fråga som inte ens den mest inbitna liberal skulle vilja svara på.
Slut.
Inte ett ord om vinklad media, media beroende av sina annonsörer, sina finansiärer. Ingen analys om vilka som vinner/förlorar på det nya systemet, och vilka som fann/förlorade på det gamla.
Men det finns stycken om den ekonomiska katastrof det kommer bli för mediakoncerner, finansiärer etc. Så självklart - ekonomiska intressen styr.
Att publicera blogginlägg kostar inget. Folk gör det världen över. Vi såg dess betydelse bland annat i Iran (juni 2009) när studenter etc får möjlighet att via twitter, bloggar, internetforum kommer i kontakt med omvärlden. Reportrar, studenter twittrar och utrikeskorren blir för dyr. Katastrof eller fantastiskt?
Hur kan det inte vara fantastiskt att vanliga människor kan ta del av makten? Hur kan inte det vara den ulitmata kunskapens ljus, att få människor engagerade till detta? Så, det är ett hot mot etablerade makthierarkier. Det brukar sällan de som sitter på makten gilla.
Så du väljer, du tar ställning - förlita dig på elitisterna, guldmänniskorna som behövs för att informera och utbilda dig så att du förstår samhället rätt.
Eller - njut och åk med, nyhetsjournalistik har aldrig varit mer spännande än nu. Läs Huffington Post, bloggar som Alliansfritt Sverige, kommentera etablerad media, deltag.
Vi vet att TT, pressmedelanden och rapporter från tankesmedjor ofta publiceras rätt av i etablerad, tradioionell media som DN och SvD, utan granskning etc. Förstår det när exakt samma formuleringar återkommer i tidning efter tidning. Vem styr den agendan?
Demokrati - folkets röst.
Hoppas ni ser spegelbilden i fönstret tydligt. Jag hänger i djupblå fotöljer, Julia till höger studerar som en galning och samma med Marta till vänster.
Kvinnor vid hovet
Idag pratar vi om livet för kvinnor vid Ottomanska rikets hov. Betydelse etc. Makt och tillträde till offentliga rum. Obefintligt. Inga kvinnor en i historieböcker. Att koranen ska förbjuda omskrivelser om kvinnor och hur då det hela mynnar ut i en diskussion huruvida det åtföljdes eller inte. Killen som alltid sitter längst fram, till vänster opponerar sig speciellt. Om att ingen muslimsk man någonsin skulle omnämna sin fru, aldrig berätta om hennes privatliv eller vika ut hennes kropp.
Man bara; Jaha? Läraren är tvungen att fråga; Menar du sexuella omskrivningar, och killen nickar entusiastiskt.
Så hur ska man förstå honom? Att om kvinnor omskrivs så görs det sexuellt, med manliga ögon? Han menar att kvinnan enbart ses som ett sexuellt objekt - och för att ära sin kvinna kan hon inte omskrivas. Hon kan således inte ha några tankar, inte vara av politisk vikt, behöver inga rättigheter. Hon har nog ingen hjärna.
- I hope this made you put a greater interest in the life of women in the royl court, sa professorn som avslut.
Visst. Det var en viktigt föreläsning, mycket vackra porträtt och tavlor kollade vi på. Och pratade om inflytande, på vilket sätt de blev avmålade, vad deras klädsel stod för. Offentligt skulle kroppen, huvud täckas, modest och ära måste visas genom att vara en ärad, alltså täckt, kvinna. Många tavlor visade på privatliv i exempelvis Harem. Harem som betyder hemlighet och var ett tillhåll för kvinnor vid hovet och för deras hemliga liv. Var betydelsefulla för sina män, men ändå, allt är mycket vagt. Det finns inte så många brev bevarade, de som finns är inte daterade. Det är svårt att se vad som fanns mellan raderna.
Vårt bibliotek har sedan alla filmer och tv-serier du kan tänka dig. Bara att låna. Six feet under, sex and the city, mycket tyska dramor, också greys anathomy, filmatiserad Jane Austen, star wars. Typ allt.
Vi lånade Queen Christina, men också Queen Margot. Sen finns ju Elisabeth i antal utgåvor. Även filmer med Gwyneth Paltrow, Meryl Streep och Julia Roberts. Så himla fint. Och mitt när jag står där och rotar inser jag att mitt intresse för kvinnor vid hovet ökades. Är sjukt intressant att jämföra livet i Ottomanska Riket med det jag redan vet om Sverige, Norden, Europa. Om vetenskap, rättigheter, krig.
Varför är det viktigt att studera dylika kvinnor? Svaret ges inte bara av det uppenbara, närheten till makten, men också i djupare analyser av Woolf och de Beauvoir när de reflekterar över kvinnors möjlighet till att vara skrivande, tänkande, läsande. Att det alltid handlade om överklasskvinnorna, men fler krävdes för att göra revolt mot samhället.
Också ges svaret av en sådan som Kristina.
Hennes liv, och på det vis som filmen gestaltar hennes liv är underhållande. Middagen idag gav en jakt på definition av queer. Rätten att vara bara människa utan att behöva eller förväntas anpassa sig till normer? En drottning Kristina i manskläder antogs alltid vara man. Inget intresse av att gifta sig med en man - hon måste vara helt sjuk i huvudet. Det gick så långt att man 1965 grävde upp hennes grav - man misstänkte att hon var hermafrodit, utan livmoder? Med manliga hormoner? Över halloumisallad försökte jag berätta hur jag såg det - och varför det är viktigt. Om att låta barn vara barn, inte putta in den i könssterotypa lådor med bilar eller leksaksspisar. Att inte ta förgivet att män är män, kvinnor är kvinnor och så skall förbli i äkta traditionell stil.
Greta Garbo spelar fruktansvärt bra. Driver med allt - filmen är inspelad 1933. Kristina föddes 1626. Smarta, roliga. Att vara smart och cool provokatör är tidslöst. Att vara smart nog att gå emot strida strömmar av konservativa traditionalister handlar inte om att leva i någon speciellt tid. Mod kanske krävs, och insikt om ens eget, om andras värde.
Se Queen Christina.
fredagskvällspolitikertips
Nog om det.
Tänkte på det här igår. Vill ge:
Tre tips - om politik - men långt ifrån massproducerade budskap utan snarare hur det ser ut i verkligheten och vad det handlar om, med hjärta, smärta, ilska, glädje - hur det känns. Detta är mina tre favoritbloggar om politiskt engagemang, fast förankrade i myllan.
Maryam och Sara Yazdanfar - Maryam som riksdagsledamot, Sara i SSU lenet. Underhållande och smart.
Åsa Eriksson - Röda tankar från Norberg kallar hon det själv. Men mycket mer än så. Socialdemokratisk jobbkongress stundar runt hörnet, potential riksdagsledamot, liv i Karbenning och frustration när rikspolitik borde vara annorlunda, smartare.
Anna Nikula - En av mina första möten i SSU, då som ombudsman i Västmanland. Nu fortfarande i Västerås och en blogg som består av distansstudier, bibliotek, dörrknackning, protokollskrivande och en familj.
Dessa här är alltid inspirerande.
På ett fantastiskt 2010
Tror på 10-talet
Tror på de här bloggarna jag tipsat om
På seger, glädje och solidaritet
Puss Puss
Istanbul i regn, socialism i bojor
Förra fredagen i Kadigköy hamn. Det regnar och man behöver prickiga paraplyer.
Det regnar fortfarande, vi tar färjan mellan Kadigköy och Kabatas. Dricker te och är lediga.
Åker tunnelbana mellan Kabatas och Taksim. Ska möta upp andra men köpa Istanbuls enda par jeans med hög midja först. Och det är verkligen det enda paret som finns.
Det här är Istanbuls största gågata och vi stiger först förskräckt, sedan mer upplyft åt sidan. En sjuk stor demonstration passerar.
Fattar till slut vad det handlar om, frågar killen som filmar det hela.
- Oh, yeah, they're protesting against that this women are left to die in prison.
Who she is? That's a socialist arrested 14 years ago because she was in opposition to the government.
Först en liten förskräckelse över demonstrationen men jag blev riktigt rädd när jag såg det här. Hundratals svartklädda militärer med stora vapen, tårgas och batonger. De kom med skyddssköldar gående på led efter demonstrationen. För 14 år sedan röstades CHP ner, Atatürks parti som beskyddas av militären etc.
Klarade inte av att se poliserna. Vi flydde in i Novizade, fortfarande med Bella Ciao ekandes i öronen. Det är ett politiskt mycket ostabilt läge och ett brott mot mänskliga rättigheter att inte ge cancersjuka fångar vård. Enligt ansvariga på fängelse fanns det inte utrymme i fängelset för att vårda Güler Zere. Hon har 40 procents chans att överleva om hon får vård. Google translator hjälper mig få information översatt från turkiska, läs här.
Jag är lite som i dimma, det är så lätt att hamna i en väldigt skyddad bubbla som upprätthålls av mentorer, snälla professorer, skyddsvakter, privata bussar. Som att vi ska skyddas från allt det tunga, svåra och hemska som finns i det här samhället. Jag är så tacksam för att ha förlorat mina skygglappar.
- O partigiano portami via
- o bella ciao bella ciao bella ciao ciao ciao
- O partigiano portami via
- chè mi sento di morir
Vi är här nu
Jenny Wrangborg med bandet storm.
Jenny som skulle kunna kallas Tvärdrags huspoet, som gav titeln till vår bok från en av sina dikter.
Hon är så himla bra!
Önskar att jag var i Uppsala för att få se det här.
på tema: Vad är det för värld vi lever i?
Om kvotering.
Mounir föreslår istället en slags överkompenseringsutbildning för kvinnor, i linje med Maud Olofssons styrelseutbildning. Detta ska göra kvinnan till "an offer you can't refuse" även om hon kanske kommer ha problem med manlig jargong och ja just därför det kanske det ändå inte är nån idé för det har ju funkat bra hittills? Samma toner i dagens samhälle som genom historien. Klarar kvinnor egentligen att ha makt, sociala nätverk, pengar, ansvar? Finns ju många gamla mossiga teorier man kan luta sig tillbaka på om man vill hävda att kvinnor helt enkelt inte kan leva upp till den manliga jargongen. Som att den var nått att försvara? Det handlar om att kunna samarbeta och kunna visa på resultat. Det är inte könsbestämt men kan ju råka bli eller förbli om man redan på förhand bestämmer sig för att "nej, det går nog inte, det blir nog svårt för kvinnor att hantera den manliga jargongen".
Kvinnor och män som ska forska fram material till ny teknik, nya produkter, pratar de inte samma språk? Vad jag vet så håller Sandviks forskningsavdelning på med en hel del kemi och vad jag vet så är det en hel del brudar som läser ju det. Och på universitet och högskola verkar det funka utan problem, jag tror de förstår vad föreläsarna säger.
AH. Att kvinnor diskrimineras från arbetsmarknaden är kvinnors fel. Öppet och rakt ut sägs nu alltså att de måste överkompensera sig. Hej borderlinesamhället.
Det är kvinnan som ska kompetenskontrolleras, inte man, på man, på man som glider in på bananskal i pappas rockficka. Hur sjukt är inte det? Hur ofta hör du förvåningens utrop över en kvinna på oväntad plats och hur kan det komma sig? Haha, hur hamnade hon där? HAHAHA hur hamnade alla män i styrelser? I politikens maktkorridorer? De uppmuntras, sugs med, plockas upp, av någon som skiter. Jag undrar hur alla bananskalsmän skulle klara sig utan denna snedrekrytering i form av positiv särbehandling.
De med pengar, på toppen av hierarkin, de sätter reglerna. Vinnarna skriver historien, etc. Jag är inte förvånad över att reglerna passar vissa, inte andra. Bonus till vinnarna, fetdiss till alla andra.
Låt oss kicka as precis som vi är, utan att behöva överkompensera sig vare sig som kvinnlig chef eller manlig föräldrar eller what ever. Har mycket svårt att tro att effektivitet, humor, produktivitet är omöjligt att prestera över könsgränser. Men visst, diskussionen kanske gynnas av att dras till sin spets. Generalisera, basera på fördomar, mera.
Annars; berätta vad man inte kan prata med kvinnor om. Vad kvinnor inte är intresserade av? Berätta om den manliga jargongen.
SD är och förblir desamma
Högintressant.
Bra journalistik.
Och tankekraft, civilkurage, etc.
Läs Faraj som skriver på tvardrag.se i samma anda - människor måste få chansen att lyckas.
Medias makt.
Om att beskriva objektivt.
Vi påverkas av vad som skrivs i media, helt enkelt.
Inte för inte är medias uppgift att vara granskare, informatörer etc.
Lätt att missbruka.
I Turkiet identifierar sig 98 procent som muslimer.
hej på ett tag.
På tema: Att vara eller icke vara - fria själar?
Det är omöjligt.
Du är ut på djupt vatten. Träskiga marker.
Jag förlitar mig inte alls på mig själv, men man måste ju tänka, läsa diskutera. Ha rätt att göra det.
Jag gillar ju Nina Björk. Och det hon har att säga om dessa saker är viktiga. Nu är det sent och jag tänkte så här, jag lägger upp vad Björk själv har att säga om två av böckerna hon skrivit, dels Sireners sång, dels Fria själar. Det är på temat - hur mycket makt har man över sitt liv? Björk skriver om detta i förhållande till den ekonomiska kulturen vi lever i, och om hur oförmögna vi är att fatta självständiga beslut. Det här är viktigt.
Jag åkte till Lund i maj för att göra en intervju och det hela slutade med timmar i familjen Björks kök, äppelkaka och 20 sidor renskriven text.
Okej då. Vad vill Nina Björk när hon skriver Sireners sång?
- Jag tror att jag ville komma åt att vi pratar om moderniteter på ett sätt som inte inbegriper hur den ser ut, alltså att vi har en bild av moderniteter och det vi lever i, som handlar om att vi har genomfört det förnuftiga samhället. Att vi agerar mera som rationella varelser som tänker logiskt och fattar kloka beslut i en kontext av hjärnans verksamhet. Den delen av moderniteten, jag tycker att sen kapitalismen har den blivit svagare, alltså det är ju inte så att reklamen eller livsstilsmagasin vänder sig till en förnuftig och rationell människa som sitter och tänker att nu ska vi se vad vi ska välja för produkt eller vad jag ska drömma. Det är ju massa estetisk förförelseyta, sen ja, det är ju den diskursen som jag anstår på, att vi ska bli förförda utan att hjärnan ska va med, och den delen av moderniteten som vi glömt bort.
Alltså - Du ska köpa och känna att du behöver köpa med kropp och själ. Du ska må dåligt om du inte gör på vissa sätt. Och kanske är det för att vi stammar från apor, är ett flockdjur, som det funkar. Man vill vara som grannen. Och det går det att tjäna pengar på.
Fria själar är Björks avhandling i litteraturvetenskap. Så här förklarar hon den boken, och tro mig, att läsa den här texten som nu följer är rätt mycket lättare än att läsa avhandlingen.
Vad ville du komma åt med kritiken i fria själar?
- Jag tänker att vi berättar om oss som om vi vore våra egna herrar som skapar oss själva, vi skapar vår längtan, våra drömmar, våra begär. Och att vi därför kan säga att det är upp till individen, att gillar du inte det inslaget i vår kultur så behöver du inte bry dig om det, eller det bestämmer du själv. Då menar jag att det inte stämmer, och att jag vill visa på vilka sätt människan är relationell och vi är i relationer och inte kan sägas skapa våra inre begärstrukturer eller vara fri att göra vad vi vill om dagarna. För att vi inte ska kunna säga så om allting: Ja, ja gillar du inte reklam så behöver du inte titta på reklam! Och tro att vi liksom kan bestämma så själva, fastän vi lever i en kultur och att vi påverkas av att leva där och av varandra. Om vi inte har en diskussion om vilka sidor den här kulturen tar i anspråk, vilka sidor tycker den är bra, utan bara säger: Det kan vi inte prata om, utan det får var och en bestämma, var och en får sätta sin egen moral! Men var och en kan inte sätta sin moral om vi formas av varandra och av kulturen.
- Man gör så här för att inte ta diskussionen på en kollektiv nivå, på en övergripande stor nivå. Hur ska vi få en fler människor att arbete, vad tycker vi är viktigt i vår kultur. Ah, vi verkar tycka att det är viktigt att konkurrera, vill vi ha ett samhälle där det är viktigt att konkurrera? Ah, men nej vi tycker inte att det är viktigt, utan det får var och en bestämma! Det kan man välja att göra, att konkurrera, och det kan man välja att inte göra. Men då menar jag att man är inte så fristående att man kan välja bort en så stark sak som kulturen. Speciellt inte i en tid där kulturen kommer till en hela, hela tiden genom reklam, tv media, det är sällan man sitter med sig själv och bara är.
Har du gjort det här med en önskan om att förändra vårt sätt att vara i kulturen?
- Nej. Jag tror inte man kan förändra så mycket med böcker. Tyvärr. Nu är det ju böcker jag skriver.
Hur tror du att man kan förändra?
- Alltså jag tror ju att ekonomin i sista hand bestämmer väldigt mycket, både vad vi ska göra om dagarna rent konkret. Att vi ska gå till ett jobb och göra saker, producera tjänster, och att som i en kapitalistisk ekonomi, att det är viktigt att konkurrera, att det även bestämmer själen. Viktigt att drömma och begära, men drömma och begära saker som går att köpa för pengar, det måste ju en kapitalistisk ekonomi ha, tillväxt då. Det är svårt, att om man har en ekonomi som vill att människor dels ska utföra vissa handlingar, typ konsumera, gå till jobbet, och dels vill att vi ska ha en själslig struktur, typ tycka att jag är värdefull av att gå till jobbet, att jag blir lycklig av att konsumera. Då tror jag att om ekonomin behöver det, då kan inte människorna vara nån helt annanstans, liksom, Ekonomin bestämmer väldigt mycket.
Alltså - Kulturen förändras. Man har rätt ifrågasätta dem, man har rätt att drömma. Man har rätt att tro att de kan förändras.
Nina Björk kallar det skitdrömmar. Hon tror på ett samhälle bortom skitdrömmar. Där man blir lycklig av annat än ytlig bekräftelse, lycklig av annat än konsumtion. Ett samhälle som inte är uppskruvat och fullt med psykisk ohälsa och mer tid för sådant som människor tycker är viktigt. Ett samhälle, en kultur, där mer inte är bättre.
En sista fråga, - Om människor vill ha det här livet då?
- Ah. Hur vet man det liksom? Hur vet man när det är riktigt, och när det inte är riktigt? Speciellt när man lever i en kultur som är så stark och högljudd, så genomträngande på att styra våra begär bortom vårt förnuft. Att få oss att, inte med hjärnan förstå och vilja ha saker, utan att få hjärtat att bulta för snygg bil, den perfekta kvinnokroppen, den perfekta dukningen till nyårsfesten.
----
Och hur går man vidare härifrån? Om man upprörs härav, vad gör man? Från mitt håll vill jag hävda att det är viktigt att diskutera ekonomi såsom ideologi, och inte som en enhetlig vetenskap. Ekonomi är inte eviga sanningar, nationalekonomi är inte som 1+1 = 2. Ekonomi är teorier om hur samhället fungerar, och hur man vill att det ska fungera. Med dessa teorier och dess tyngd kan man förverkliga och skapa strukturer där makt fördelas, där pengar tjänas.
Det måste få finnas andra röster inom ekonomi som ämne. Det finns inte en slutgiltig lösning.
På tema: Att vara eller icke vara - Egon Schiele special
Jag var i Wien för några veckor sedan. Vandrar omkring i en fantastisk stad, oändliga gator, små och stora cafér. Konst och musik överallt. Parker. Museumkvarteret är magnifika byggnader och en innergård full med restauranger, sittplatser och stora, stora ytor. Leoplodmuseumet visar Gustaf Klimt och Egon Schiele. Accepterade konstnärer, Klimt speciellt. Omtyckta. Deras konst är upptryckt på vykort, säljs över hela staden. Följande bilder går alldeles utmärkt att köpa som vykort.
Flicka med gröna strumpor 1
gulligt barn
Flicka med gröna strumpor 2
"[...]Schiele fick till slut tillbringa 24 dagar i fängelse sedan han anklagats för att ha förfört minderåriga. Brottsrubiceringen ändrades dock till 'spridning av pornografiskt material till barn'.", och läs mer här. Idag är det här konst som fyller hela museum.
(Schiele föddes 1890 och dog i spanska sjukan 1918. Gick på Wiens konsthögskola, kickades ut. Var mycket god vän med Gustav Klimt, en stor inspirationskälla och vän. Befrielsen från den konservatica konsthögskolan gjorde att Schiele kunde utforska människan och dennes sexualitet mer fritt.)
På tema: Att vara eller icke vara
Dagens inlägg går till tjejen som inte får dricka för sin kille för att hon blir för svartsjuk. Han måste ju göra något. - Det här är mitt liv, säger han och rycker på axlarna när hon skriker ut sin frustration över hans påträngande ex.
Eller varför inte till henne som vägrar gå upp på en scen om benen är orakade. Publiken kan ju se de håriga benen.
Kanske till hon som säger sin dejt att hon föredrar om han frågar henne när och vad de ska göra.
Hon som sa att det är klart man kan göra karriär i Turkiet som kvinna, om din mamma eller syster kan ta hand om dina barn och hushålle är det ju lugnt.
Den begåvade som inte kunde ta ett annat jobb, i en annan stad för hon kunde inte tänka sig sin man någon annanstans än i hans uppväxtstad, ville inte göra det mot honom.
- Det är så svårt för oss att prata om framtiden. Jag vill ha ett jobb där jag reser, kanske vara borta flera år. Men min kille vill inte. Han måste vara här, säger han, om han är borta för länge har han inget jobb, någon annan kommer ta hans plats. Han förväntar sig att jag hittar ett jobb på ett kontor, och kanske kan resa en-två månader om året. Eller om jag vill resa, att jag kan bli hans manager och resa med honom, säger hon som säger att hon kanske alltid har haft fel typ av killar.
Idag tänker jag på henne som bryr sig om hon har mer eller mindre fett på sin kropp än kvinnor i sin ålder.
På hon som var elva år och sa att man måste lära sig att kissa tyst.
På idol-deltagaren som på kommentaren om att hon var för mycket tant, att hon borde vara sexigare: - Klart jag vill vara sexig, jag ska verkligen försöka ta åt mig av kritiken.
Dagens fråga? Vad betyder hår på benen? Kan man vara kvinna ändå? Vem bestämmer vad som är sexigt? Eller kort och gott; vad är det för värld vi lever i?
Iran - 70 miljoner själar
Idag intervjuas Shirin Ebadi i DN och de som kämpar för mänskliga rättigheter, demokrati och yttrandefrihet ger upp om vårt stöd.
Man sätter rubriken - Väst tänker bara på sin egen säkerhet - och sorgligt blir det att läsa det och se hur rädslan, här, bygger upp muren mot människor, där. Sanktionerna man hotar med drabbar människorna, inte regimen. Det finns otaliga dokument som visar på korruptionen, svarta marknader etc som regimen skor sig på. De kommer klara sig.
Arvin Pardalan fick Palme-priset i år.
Azars böcker säljs i Sverige, här.
Shirin fick Nobels fredspris för sin kamp som advokat i Iran.
Jag inbillar mig att Sverige är på rätt spår.
Vi måste bli tyngre.
tjugo år efter Ceausescus död
Nobelpriset i litteratur 2009
Har jag så klart inte läst.
- Jag tycker nog inte att hon är svår, det beror på vilket verk man tar, hon kräver uppmärksamhet, men hon komponerar med enkla ord, säger Peter Englund live i detta nu.
Ännu en kvinna och ännu en ickeamerikan?
- Hahaha, det har jag inget alls att säga om, säger Peter Englund.
- Det finns något väldigt, väldigt hudlöst i det hon gör, samtidigt som det finns en fruktansvärd intensitet och det är en oslagbar kombination, menar Englund. Vidare:
- Å ena sidan har hon ett oerhört kraftigt språk, på ett sätt som ingen annan gör. En precis relation till orden, som kanske har att göra med hennes egen uppväxt med ett minoritetsspråk, och i en diktatur som hela tiden urholkar språket. Hon vet vad man kan och inte kan göra med ord. Det är om vardagslivet i en diktatur, i förtryck, men också med främlingsskapet, stå främmande för regimen, för landet, för sin familj, men också för en del saker som man upptäcker inom sig själv. Det är skakande.
Peter Englund gör det här för första gången och är fruktansvärt nervös, säger han. Men han är ganska rolig och skämtar.
DN fick rätt. Steve Sem-Sandberg recenserar här hennes senaste bok Atemschaukel samtidigt som han motiverar varför hon är värd priset.
Min egen slutsats; ett tyskt författarskap med rötterna i rumänsk diktatur och hela alltet som Englund beskriver. Jag tycker att det låter högintressant.
Dagens tidningsläsning
På DN är det enda som intresserar mig nobelpriset i litteratur. Om typ 15 minuter vet man men ännu svävar vi i den här fantastiska ovissheten då. Oates? Oz? Tranströmer? Nu känner jag att jag varit med tillräckligt länge för att veta att det alltid är samma namn som cirkulerar. Och som Jannerling skrev så kommer det ändå bli någon vi inte alls känner igen. Hon håller på Assia Djebar. DN kultur på Herta Müller. Eller så blir det Murakami, eller den där italienaren. Jag tippar på att Japan/Asien är rätt underrepresenterat så Murakami vore kanske nice. Men ändå. 11 kvinnor på alla dessa år, ibland med 25 år emellan. Jag läser ju en av dem just nu, Sigrid Undset. Här recenserar Nina Björk en biografi över kvinnan. Nu bestämmer jag; det blir en kvinna, och för min del får det gärna bli Oates.
Annars läser jag Zweigbergk om sig själv med diagnos ADHD och Aspergers. En mycket, mycket viktig text. LÄS DEN. Också bokrecension om hennes nya bok - Sånt som man bara säger. Också på tema relationer, på ett hemskt sätt.
Även intressant recension av de Beauvoirs första bok - Den Inbjudna, ett triangeldrama i kölvattnet till hennes och Sartes öppna förhållande. Här känner jag att vi kommer inte på ett intressant ämne som eventuellt kan komma att utvecklas. Du där som tänker på feminism kontra öppna förhållanden borde nog läsa den här boken, helt enkelt.
Nu ska jag gå till biblioteket och plugga med omväg förbi FASS café och läsa böcker och kanske turkiska tidningar också.
PussPuss
"Politik ist angewandte Liebe zum Leben" - Hanna Arendt
Bubblare: Det tyska valet. Mina nya tyska vänner här var så ledsna. De hade samlats i cafét för att följa valet via sina datorer. Tillsammans utgjorde de en ansenlig samling av SPD:are och Die Grüne. Och det här valet sög verkligen, för oss, men för dom mest. De gröna fick framåt, SPD behöver ladda om sägs det. Piratpartiet fick 2 %, hade behövt minst fem.
Nu ska jag sova.
Puss&Kram
/Yours truly