Fick dessa rader med omdömet "Hanson, så unga, så begåvade", i ett sms av min kompis när vi sms-diskuterade diverse, bla om olika deviser (som emil jensens om den anarkistiska miljögruppens "även om jorden skulle gå under så skulle jag plantera ett träd idag") och även att visualisera sig själv som ett träd. Här kommer denna Hanson-inspiration.
- Vi behöver gå mot en cirkulär ekonomi där vi istället för att hela tiden utvinna nya råvaror verkligen får dem att cirkulera. Inte bara genom vanlig återvinning, som pappersmassa som kan återvinnas cirka sex gånger, utan jobba mot att allt kan återvinnas flera hundra gånger, nästan för evigt, och att materialet behåller sin kvalité. Detta är fullt möjligt.
Läs här en intervju med Jeppe D Larsen som gått samma kurs som jag nu går, Världens Eko 7,5 p på Stockholm recilience centre. Jeppe utsågs till v 43's hjälte och pratar i intervjun om cirkulär ekonomi.
Han gör det genom att designa barnkläder som kan återvinnas och genom ekoturism i stockholms skärgård.
Apropå detta med att få ångest över barn och barnens framtid.
För någon vecka sedan satt jag på kulturhusets teatercafé med Azar Mahloujian. Hon skriver en grej för tidningen jag redaktörar. Vi drick te och delar på en snickers. Pratar mer om annat, om röda ringar kring ögonen, maktfulla mäns maktmissbruk men också om just detta.
Försöker förklara att det finns många i min generation, vi som nu är någonstans 25 år + som inte riktigt vågar tänka på våra barns framtid. Som inte känner att det är moraliskt rätt. Som spyr på vårt överflöd.
"Så kände vi också." säger Azar då. Hon är nog jämngammal med min mamma.
Och jag hade inte förstått hur hårt krisen i Biafra, rapporter om en värld i kris, kalla kriget, atombomber, hur oansvarig den världen kändes. Hur man inte kunde ta ansvar för sina barn i den världen.
Tänker på de samtal som jag och mamma ibland har i bilen när hon ska skjutsa mig till tåget efter att jag varit hemma. Om hur vi representerar så skilda läger i den demografiska konflikter. Som ung idag kan det vara lätt att tänka på sina föräldrars generation som de som "fick allt". Man kan se ganska tydligt hur offentliga investeringar i skola, universitet, sjukvård, barnbidrag, förskola, facklig kamp, progressiv bostadspolitik etc har krattat manegen och skapat välutbildade generationer. Inte för att allt var en dans på rosor. Men det är ändå skillnad mot inställningen till dagens unga och resruserna man satsar på bostäder och utbildning för unga. För att inte tala om ungdomsarbetslösheten. Mycket är det en polariserad debatt där unga arga står mot äldre bekväma. Många konflikter har den dimensionen.
Det jag och mamma brukar säga är att vi borde göra något tillsammans. Över generationsgränserna. De äldre med alla resurser, de yngre med allt uppgivet engagemang.
(förresten, vi fattar väl alla att jag bara skriver det här för att jag inte kunde sova i natt förens jag slog på mindfullnessappen och gjorde meditationen "kärleksfull hälsning". Blev sedan väckt ca 01:45 av långt samtal som var ca så här: "hej vi är på väg hem från sjukhus XXX mår inte bra blev tubad med syre ligger nu avdäckad allt känns ganska hemskt". Fick sen försöka somna om utan kärleksfulla hälsningar.)
Men okej.
Vi låtsas att det här är mina barnbarn. Ett par jättegulliga tvillingar som drömmer om att bli presidenter, älskar hundar och gärna skulle vilja resa jorden runt när de tar studenten. Mitt hypotetiska barn föds om enbart tre år. Vore ju ball?? Födseldatum: 1 maj 2015. Hen växer upp någonstans i världen och vill ha egna barn vid cirkus 25 års ålder. Vi räknar till året 2040. Hens barn, dessa underbara tvillingar, vad ska de växa upp i för värld? Som ni ser på bilden har de precis fyllt 10 år och det är år 2050. Ett ganska episkt årtal. Halvvägs genom ett århundrade så där.
Jag är ju inte den enda unga människan som känner ungefär så här: SKA MAN VERKLIGEN FÖDA BARN TILL DEN HÄR VÄRLDEN? Ponera några graders temperaturökning. Ponera de där välfärdsprojekten som ska gå runt trots sviktande demografi. Ponera att vi är den första generationen som kommer få det värre än våra föräldrar. Ponera flyktingströmmarna, den växande facismen, världens förbannade ojämlikhet. Att man i svenska partiledardebatter verkligen diskuterar "hur mycket invandring sverige tål?". Finanskriserna och peak oil är bara några av varningssignalerna för den annalkande resurskollapsen. Man kan liksom säga vad man vill om. Tacka som fan att det är härligare att strunta i det. Och så länge det där gulliga tvillingparet år 2050 håller sig i Sverige så kommer de säkert klara sig ganska bra. EU fick säkert fredspriset just för att man inte ville ha tillbaka stormaktsstrider i Europa igen. Även här dör ju folk av översvämningar och värmeböljor. Även europeer dör i tsunamis och jordbävningar. Även europeer kan förstå att pakistanier och indier är exakt lika jävla mycket människor som vi. Usch, det är så svårt att skriva något konsict, eller korrekt för den delen, om detta. Men kanske kan man säga det så enkelt som Wilkinson och Picket gjorde i Jämlikhetsanden. Jämlika samhällen är bättre. Då slipper man otrygghet, ohälsa, kriminalitet. I en jämlik värld skulle vi slippa ganska mycket av krig, svält, sjukdomsepedimier. Just saying. Vi skulle liksom kunna dela rättvist på det som finns kvar. Och eftersom dessa underbara tvillingar kommer bry sig om detta är 2050 och några år senare ska de ut på sin jorden runt resa så kommer allt detta påverka dem. Det kommer påverka mig som ca 2050 ska gå i pension. Hehe. Försök att förutså hur det ska gå för de besparingarna. Det påverkar oss redan nu när alla förslag på förändringar, på ransoneringar, nya avtal, progressiva skatter bara slås bort som något omöjligt och orealistiskt. Välkommen till livet liksom.
Kanske är det som jag vill säga så här enkelt: Vi ska också leva i den här framtiden, och sen ska våra barn och barnbarn fortsätta leva i den. Hållbar utveckling är helt enkelt bara en långsiktig planering som håller just över lång tid. Det är inte att skriva och riva kyotoavtal. Det är inte att tävla i exportkraft.
Eftersom jag tidigare idag halvlåg över två hårda plastsäten på Huddinge sjukhus gråtandes över detta så tänkte jag också delge er det som tröstade mig en smula. Emil Jensen berättar här om en planch som han hade hemma när han var liten. Det var en planch från den anarkistiska miljörörelsen 512, med ett träd på. "Även om jorden skulle gå under imorgon så skulle jag ändå plantera ett träd idag."
Kanske funkar det bäst genom en pedagogisk bildshow?
Alla gillar gulliga hundar. Det här är en dingo från Australien, hej down under. Ni fattar redan nu att den gulliga hunden är i fara va?
Blir lite nervös. Jag är ingen viktig kille som mannen här ovan med sin ponduskavaj. Därför kommer jag ta hjälp av honom. Han gillar helt klart sig själv. Vi kan kalla honom Bernie. Han kommer dock tycka precis som jag men bara ta mina argument och idéer och använda som sina egna. Typisk vit man med makt som gillar sin egen röst. Bara att gilla läget, Bernie kommer vara med oss länge än.
Bernie har förberedd den här sliden med en överpedagogisk fråga: Lever vi nu i Antropocen? Ja, det var ju det som vi skulle prata om. Men om man som jag inte har någon riktig aning om vad det ens handlar om (obs inte Bernie heller) så kommer det komma lite pedagogiska översikter. Den här planeten har gått igenom rätt många geologiska epoker. Den som möjliggjorde mänsklig utveckling är rätt kort jämfört med de andra och kallas Halocen. Den epoken har varit trygg och bra, alla gillar den helt enkelt. Men det som då har hänt på grund av mänsklig påverkan är att halocen rubbas genom utsläpp och ökade halter av koldioxid och metan till exempel. Då hamnar vi någon helt annanstans. Logiken blir då att vi genom att köra på som sjutton, extraordinärt mycket sedan industriella revolutionen, har skapat ett samhälle som leder oss till ANTROPOCEN. Därför blir skyskrapor = Antropocen.
Här ser vi alla djuren. Här finns dinos, snäckorna, havsanemoner, springande hundar och så lite fler däggdjur. Gör en ju lätt ödmjuk att mänskligheten bara befolkat den här jorden de sista millimetrarna av detta diagram, alltså vid den röda bubblan "you are here". Vad som bland annat möjliggjort att olika arter har utvecklats har varit temperaturen. 'Let's have a look at that!,domderar Bernie.
Frågan är om katten tycker att det är spännande eller bara är djävligt misstänksam????? (Shut up, väser Bernie och slänger ut katten genom fönstret.)
Okej. Tänk på snäckorna och havstulpanerna, fiskarna och sen däggdjuren. Här har vi de senaste 420 000 åren. Den sista lite fetare och mer stabila delen allra längst åt höger är HOLOCENE. Det är tiden när mänsklig-heten utvecklade jordbruk etc, hade det lite mer skoj eftersom jordbruk möjliggjorde tillväxt och ökad köpkraft till slut. Temperaturen varierar upp och ner beroende på jordens bana runt solen. Att vi nu har haft det lite mer stabilt ett tag beror också på det. Allt kan vara ganska logiskt om man har lust.
- Damm, let's have a look on what the germans are up to!sa Bernie.
Okej, jag fattar. Det är nu man börjar bli sur och utvecklar subkulturer. Speciellt Bernie kan man ju bli sur på för mindre. När man kommit så här långt i sina resonemang och börjar dyka ner i kurvor, då brukar man bli deppig och skapa kreativa uttryck för sina känslor. Utsidan speglar insidan, så enkelt är det. Fan om det inte skulle kunna få fortsätta att vara så här nice känner ju andra som vant sig vid solsemestrar, två bilar och en gräsklippare.
Här är det skönt att leva. Nu går vi vidare. Vi skulle ju prata om Antropocen och inte paraplydrinkar.
Durchsnitttemperatur betyder helt enkelt genomsnittstemperatur. Här kommer alltså tyskarna in eftersom det var dem som visade det allra bästa diagrammet när jag googlade loss. (Rätt mycket istid genom historien va?) Ni ser ju att diagrammet som visades innan Naomi Rapace dök och var förbannad påminner om detta. Med ett undantag. Här får vi se framtidsprognosen. Vi har ju pratat om det här lite grann förut. DN skrev hösten 2007 en reportageserie om vad som skulle hända vid varje grad av värmepåslag. Jag nämner detta då det nog var mångas ögonöppnare, ingen som läste det glömmer det. Vi stannar vid sex graders höjning, inte för att det tar stopp där, utan för att de flesta forskare bara jobbar med framförhållning på vad som kan hända fram till år 2100. Här är vad DN skriver om sex grader. Det har hänt förut, upp till 8-9 grader över dagens temperatur har vi haft. Det blir öken, smittospridning, massdöd av arter = inga kul grejer. (obs även svenskar kommer dö.)
Igen, tyskarna kan sina grejer. De pekar ju ut ett härligt stålband i grått: "Kritischer temperaturanstieg". Hit men inte längre alltså. Ovan ser ni det mest som ett suddigt band vid de högsta topparna. Ja förutom den sista då, den som ligger i högerytterkant och visar hur högt upp 6 grader är.
Det hela tar ju ganska lång tid. Det är många år det handlar om.
Antropocen föreslogs år 2000 av nobelpristagaren och atmosfärskemisten Paul Crutzen, som ser mänsklig påverkan av jordens miljö som så signifikant att det motiverar införandet av en ny geologisk epok.
Den italienske geologen Antonio Stoppani föreslog redan år 1873 att människans påverkan på naturen hade påbörjat en ny geologisk epok som han kallade antropozoikum. Stoppanis förslag ignorerades och ansågs ovetenskapligt av hans samtida - han var här alltför långt före sin tid.
Paleoklimatologen William Ruddiman från Virginias universitet anser att antropocen inte började vid industrialiseringens början utan betydligt tidigare, för ungefär 8000 år sedan, då de första bönderna högg ner stora mängder skog för att få åkerfält för sina grödor."
En bild från en vanlig stad som kommer upp när man googlar antropocen. Så här har vi valt att utnyttja jordens resurser. Happy life.
En bild från the Economist. När till och med dem väljer att skriva om detta har något hänt. Mer finns i deras temanummer "Welcome to Anthropocene".
Eller vad säger ni?
Och hur gick det för den gulliga dingo-hunden?
Tjänar Bernie dubbelt så mycket som jag?
Fortsättning följer.
(ps. detta är verkligen första gången som jag själv skriver om just antropocen. Det är ju skitmeckigt.)
fint att hitta dig här. Eftersom den här bakgrundsbilden i satinblankt zebramönster kändes så inspirerande och för att jag själv var ganska peppad när jag skrev här senast så kommer jag tillbaka.
Från en praktikplats på Dagens Arena innan det blev megaztort med egna anställda redaktörer via Istanbul, avhoppade studier i statskunskap, ekologiska odlingar, återupptagna studier i turkiska, resor i östra turkiet och studier på Cukurova Universitesi och sen hem igen till hårda gator och betong, tunnelbanor, ignoerade inre röster, politiska seriösa jobb och en känsla att något av detta kan jag ändå och när vi syr ihop säcken blir det mer än ingenting.
Är fortfarande bra på det här planlösa irrandet. På att åka buss och missa hållplatser.