är det mos eller magi?

Martini i M Modins kök och sorgliga tåglåtar. Så bra borde man ha det varje dag.

Nej nu, eftersom vi har pressack till queertopiafestivalen och utlovat massa sovplatser till funktionärer och ringt arbetsgivare och mailat till litteraturvetenskap, turkiska och arbetarlitteraturen så drar vi från byn.

För nu ska vi till Karbenning och fika, det borde alla testa. Man tar till höger efter stationen och kommer till Wernergården där det finns kor, chokladkaka och nyystad ost.

Plötsligt när jag stod framför äppelträdet och tittade på de små gröna karten som ska bli röda äpplen den här förmiddagen kunde jag känna hur det brukade dofta om träden i september när morgonarna redan kan vara frostnupna och gräset daggigt ruggit. Luften är höstklar och att andas in den gör att man känner sig helt hög av någon slags livsglädje. Och ha en hel höst framför sig. I detta låg inte bara luftens känsla mot mitt ansikte utan också det självklara att man kan kura ihop sig i köket och dricka te, läsa, pyssla när det är för mörkt utanför.

Det är bara det att det är juli nu. Det är bara det att jag verkligen kunde känna något igen.