och klockorna de ringer, de lagar allt till slut, vi kommer nog till himmelen bara vi står ut.

lalalalalallalalalallalalalalallallala.

Måste måste måste fixa det här.
Vi klarar nog det här, sen kan vi dra.

Alla litterära referenser härledes till Kajsa Grytts duett med Thåström - Bara vi står ut.

Och jag går sönder om jag måste vänta på dig // vi kommer nog till himlen bara vi står ut.

Och om nu allt går vägen så händer detta live den 15 mars. Vi kommer nog till himlen, vi kommer nog till himlen, vi kommer nog till himlen, bara vi står ut.

tulpaner bortskänkes för ögonfröjd

Och det är bonding och bridgeing och rebound och breakup och catchup och forget. I panic, det kan du inte översätta.  Hon panikar, jag får panik.
Nu lägger jag mig på spikmattan och läser ut Maken - en relationsroman, och sen tänker jag på hur modig Gun-Britt Sundström var.

Här är en blogg
om arbetarklassens kultur.


Spooky.
Ey, mannen, spice up your life.
Jag orkar inte mer
- kärlek, känslor, sorg och saknad.

Fem gånger GUD av Jonas Hassan Khemiri. Litteratur och framförande i världsklass och tänker samtidigt på Ett öga rött.

Under askan av sönderbrända drömmar ska vi bygga någonting större, här ibland ruinerna

Och så djävla sorgligt det kan vara då. Melankoliska djävla gitarr. Melankoliska djävla jag.

Drar något nödrim.

För du såg mer än min fåfångsgitarr, du slet av en dräkt av en narr, du lät min bjällror få falla. som nu, när teater känns som något befängt, i gryningen när krogen har stängt, faller bjällror från alla.
och han ringer och säger att det mörker du ser gör att stjärnorna syns lite mer.

Och det, det min vän, om hur mörkret framhäver ljuset, därom har det skrivits så sjukt mycket dikter. Men som vanligt så är det inte killen i filmen som skrivit brevet.

Och tänker dumt, kanske enfaldigt, att efter imorgon, när teoridiskussionsseminarie är över, då, då, då finns det tid.

Detta är ju enbart hål i rymden.
Sluta säg mig: "Då får vi väl kanske göra det?", och sluta säg mig: "Det skulle ju kunna bli jättetrevligt."
Vadå jättetrevligt? Vad ska vi med jättetrevligt till när jättetrevligt blir så djävla tråkigt i längden. Därom drömde aldrig de lärda.

Jag drömde aldrig om medel jätte väldigt himla trevligt, Nej.
Bara en egen vrå.
Frihet.
En katt.
Lätt packning.
Och sen ringer telefonen, det är dags för mig att gå, det är nån som vill att jag ska komma hem, det är min gamle vän demonen i sin tysta mörka vrå.

Vad är din dröm?
Krossad.
Vad är din hobby?
Undertryckt.
Vart ska du någonstanns?
Vilse.
Hur ska jag gå hem när allt är så här, jag vet att du kommer se på mig så där. Vad har du gjort ikväll, vad har du bestämt? Du sa att du behövde tid, du hade tid.


don't you know love is stronger than jesus

Du vet, jag sitter i en sådan där fantistiskt mysig lägenhet i centrala paris tillsammans med en trendig slags dator och lyssnar på A camp samtidigt som kreativa texter blir till. Min värdinna har däckat efter långa promenader på soliga trottoarer. Jobbar på att måla upp en romantisk bild. Crepes med nutella. Falafel med syltlök. Museum med Picasso och Olga.

Living the dream, skulle man kunna säga. Äta choklad och dricka the.
Ta semester från sverige. Borde vara var mans rättighet.
Nu och då.
När du vill.

det finns en värld här som är vår, ingenting här kan störa den, men snart ska tåget gå som tar dig långt, långt härifrån, men än finns det tid kvar här till gryningen.

Att vara sin egen hemmafru. En hobby jag har. Packa upp, ha ren tvätt, baka, läsa tidningen. Sy. Men antar att biblioteket kommer drabba mig även idag. För tillfället: söker Slovaj Zizek. Söker skriva kreativa ord. Söker finna drabbningen mellan hjärnbalk och imagionärt papper. Sådant behöver andrum. Kommer aldrig bli bra ordinär hemmafru.

Ger mig själv andrum genom att lyssna på nittiotalspop och vattnar blommor. Plockar sladdar. Meningslösa sysslor som skapar helhet. Men skall överge detta för att söka upp min äldre namne på bibliotek.
En helt vanlig måndag på så många sätt och på andra sätt inte. Bara korta stunder mellan förgången skidhelg och kommande parissemester. Det kommer bli vår i år också.

så packa din väska och kom hem till din man om du vill bli älskad igen

Att sova djupt under duntäcken må vara underskattat.

Och all denna medelåldershets. Det är en fas jag går igenom. Ickeexisterande äktenskapstycke i Maken och Jack med Ulf Lundell tillsammans med all musik Ulf Lundell någonsin gjort. Jag är tacksam till spotify i brist på överförande kraft mellan dator och ipod. Medelåldern - det är en fas jag går igenom. Hemma i soffan. Somna tidigt. Te, och så vidare. Men ingen nojja. Väldigt nöjd!

Vid sidan processas livet, så att säga. Handledning, teoretiska ramar, emperi, måste ha en monografi, fokus positiv, alla böcker jag vill läsa, online checkin och Paris!

Och skriva. Producera inspiration genom hårt arbete och hämta sina bokstävers själ från den där bänken i schaktet.


Ett land vars ungdom inte gör uppror, är ett land som det är synd om.
Dagar utan slut.

Skyll på stjärnorna, skyll inte på mig. Skyll på stjärnorna så stannar jag kvar.

Och det kan kännas så fruktansvärt enkelt, glasklart, allt kan du se.

Bara att bestämma sig och sedan gå på det. Alltid kunna förlita sig på ett beslut. Och veta att det är värt det, att det kommer funka. Att du gör vad du vill och just därför kommer det bli så fucking strålande.

Det kan kännas så långsamt när så mycket kan vinnas i ett enda språng

Vad händer?
Exellent afton.
En hälsning från stenade stränder.
Man kan även leva enkelt, oj så enkelt.


Detta, ett tips, fantastisk läsning, om Barbro Alving. Bang Bang Bang. Jag visste inte hur mycket jag beundrade henne.


Och jag packar en väska full med tvätt och reser hem. Väskan full för jag slår mig fri, är inte beroende. Och för att jag inte lyckats foga mig samman och boka en tvättid. Men hem. Tåget arla, när jag återvänder till Uppsala kommer min ruta vara lagad, jag kommer att ha uppfyllt mitt nyårslöfte. Kan också utläsas som: Laga allt du hade sönder under 2008. Imorgon kommer turen till mitt fönster. Resten, betydligt mer kryptiskt och ja, var fick jag det ens ifrån. Imorgon är en annan dag, livet går vidare, ta en dag i sänder. Ljug inte. Lämna inga dörrar på glänt.

Bo Kasper sjunger om november och det blir bättre sen och brev och så enkelt och skapar paranteser i tiden som jag fyller helt och hållet med något slags oöverträffbart lugn.

Hurricane, nu är det lika långt till stjärnorna som från stjärnorna till dig

Nu.

where does the good go

Look me in my heart and unbreak broken, it won't happen.

Trots allt och vad som helst, jag älskar lonley torsdagskväll. Om två veckor är jag i Paris. Sjukt.

"Vi har mycket roligt att se fram emot"
Citat av min lunchdejt.

En helt vanlig torsdag

Dagen började i kaos, jag glömde fucking facewater efter ansiktstvätt. Min hy blir aldrig densamma.

Greatlash mascara och jag går till Ekonomikum och äter godis. Vi skapar kontakter men tänker mest på precious sommarpraktik.

Puss&kram.
Ha en fantastisk dag!

ps. utöver tänker på ljuv framtid så fixas mycket saker idag.

ps2. kan vara förra årets sämsta att radera tv-serier från min externa hårddisk. Hur tänkte jag då?

En sjuttiotalssommar fylld med näktergalssång

Onsdag har det varit i hela en minut. Kommer ju fortsätta, bli fler och fler.

We need change.
In change we believe.
Hope.
Speak your mind.
For safety, for rings of gold.


Så mycket känsla, så lite tid.

Vi är tid vi är pengar våra dagar, våra nätter Vår födelse, vår död, vår kamp för att överleva Våra förälskelser våra droger, vår längtan är vad vi aldrig blir vi är vår väntan Den lena huden och värmen i den Vi är helgonen utan Gud Vem har jag kysst? Vem har jag älskat?

Tack.

Under mitt tak eller ditt, kan det spela nån roll?

Ångra ingenting och nyårslöften får man alltid bryta.

Imorse skrev Lewin på DN debatt om Obamas naivitet och hur han kan ses som en religiös fanatiker som är barn av sin tid. Min kväll har jag spenderat med att se Obama vigas in. "Och här kommer ytterligare en religiös ritual" säger den svenska kommentatorn och en miljon amerikaner vrålar amen. Obama säger t muslimerna att skärpa sig och sammarbeta och vilja framåt. I Teheran brändes han bild för veckor sedan, innan han vigdes in, just de muslimerna verkar inte tro på Obama och Obama kanske måste fundera på vem han egentligen ska rikta sig till.
Jag gillar Lady President.
Och de fantastiskt rörliga bilderna när Bush lyfter i helikopter direkt efter cermonin.
Hem till sitt hus i Texas.
Och att folk har galna pälsmössor och röda sjalar.
Sara Pahlin var inte där.
Att Obama ska tämja solen, vinden och vattnet.
Att när världen och livet förändras, då ska också vi förändras.
Vi får kriser när folk inte vågar fatta obekväma beslut.
Och av girighet.


Och det är verkligen tisdag, världen slutar här och nu. Imorgon är en annan dag. Nästa termin kommer jag se Gone with the wind. Bland annat. Städa ibland. Sparkar och slag. Sparkar och slag. Och ikväll. Nu är det slut. Fyra dagars ledighet, nomore housewife of my own, no more coffeybreak all day long.
Imorgon kickar vi igång.

Du tänker som en general, jag tänkte inte alls.

save the cheerleader, save the world

Nej rädda mig.

varje dag, lite till.
Och sen, imorgon.
Du kan verkligen skrika ut det. Vid midnatt. Give it to me honey. Ta det inte ifrån mig.

Smärta försvinner vid midnatt, den transplanteras till andra dimensioner, faller ihop, askungen, hon den goda feen trollar allting baklänges. Pumpan blir en gyllene vagn och alla världens vita hästar bara störtar emot mig, och ja, kom och ta mig.

det är så mycket mer än b-uppsats samtidigt som det är ju just bara det. ibland är just det nog.

jag lyssnar på Ulf Lundell och tänker att vad fint det vore att vara hjärtekrossad.

"han sjunger att heartbroke hotel har stängt för säsongen, och att du är aldrig så ensam för stjärnorna och månen de finns där och du vet, du måste igenom vintern om du vill se sommarn igen. Svarta hål och du är bitter och du vill vara i fred. Det här är ingen lek, det här är knappast nån lek. Du är aldrig så ensam som du tror, månen är din syster, månen din bror."

- Write an essay about sadness Pablo. I wrote an essay about you

Åh men min skapare, låt mig aldrig stagnera ner och hamna i det läget där man aldrig vågar bryta upp.
Känner på mig att jag är alldeles för rastlös för det livet och väljer jag det då så kommer jag dö en smula varje dag.

Det finns självklart gränser. Att stanna upp, det finns skönhet i det.
Andas du vet. Njuta av stunden, inte alltid se det så mycket grönare gräset men när du slutar se, så slutar du våga och det skulle göra så ont.



Annars då.
Min soffa och jag är tillbaks tillsammans. Långa nätter och vi bara finns här. Te och Lars som sjunger "I miss you, miss you so much", och om svenskalärarare, sin farfar och om att skria uppsats och vad vet jag.

Men jag vet ju en del. Annars inte så mycket. Jag ska till biblioteket. Terminen är snart slut. Jag har bokat min fantastiskt fina resa till Paris. Den ska bli bäst. No more sad sad valentines day for me. Om det hjälper dricker jag vin och försöker se eiffeltornet upp och ned eller vad som helst.


På tema: Ibland gör man rätt, ibland gör man fel.

"Henry Kissinger sa visserligen att ingen någonsin skulle vinna kriget mellan könen eftersom bägge sidor fraterniserade alltför mycket med fienden. Men det är klart att det inte är något krig! Även om det förstås dör en massa folk. Dels en massa män som känner att de måste göra farliga saker för att bevisa sin manlighet ­(eller ta ut den ångest på världen som kvinnor oftast får lära sig att vända mot sig själva). Men mest så dör det kvinnor"
Katrine Kielos i Frihet.


Jag vet inte riktigt men jag tycker nog hon sätter huvudet på en spik när hon säger att kvinnor får lära sig att ta ut ångest på sig själva.
Vem lär dem det?
Gör om, gör rätt.
Gör inte fel.

Fastän jag blundar kan jag inte sluta se

Det känns tillfredställande. Våren alltså.

Bättre ställen, finare, lugnare. Mer fokus. Det ska gå bra nu. Men för mig, på mitt sätt.

overdosing with you - I can't fall asleep, that's why I'm here whit you tonight, can you lend me a dvd-box

Jag vill överdosera med dig. Att det finns en duett med Annika Norlin och Billie the vision and the dancers gör mig lika glad varje gång jag lyssnar på den. Och den 27 februari spelar Billie the vision på nalen och jag, lyckliga jag, har redan biljetter.


Men först, städa och grejer du vet. Komma i ordning och slänga papper. U-town kallar. Kunskapens stad. Imorgon öppnar biblioteken efter julhelgen. De har haft stängt sedan den 17 december, nära nog skandal skulle jag säga. Skönt att allt är i sin ordning igen.

Och på pappret som hör till medicinen står: Stessa inte.
Så jag ägnade min gårdagskväll och min dag åt att tänka på böcker, skriva på datorn och radera lagom många sms, så där när det tränger på.

Befriande.

"Sen en vecka senare var det inget mer med det. Hon stod o rökte o skrek under fläkten 'Jävla karlar varför ska det vara så förbannat svårt o ni två hör på se upp så att ni inte också blir såna jävla svin' "

Det är nytt år.
Jag har isolerat mig på bästa landet. Jag skriver min uppsats, och jag har verkligen skrivit uppsatsen också.

Jag tänker nu dra mig ut ur min kula och göra ett uttalande. God fortsättning.
Året slutade i en smula kras. Kanske precis som det kan vara ibland. Och då fixar man det.


Jag har ägnat en timme åt att lyssna på "Ibland rätt, ibland fel." Tack Josefin. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det. Mitt liv funkade så länge jag levde efter ordspråket, mitt egetpåkomna, "I don't need complicated". Men så tänkte jag verkligen exakt så här: Jag ska inte vara rädd för komplicerat. hahaha. Men jag behöver fortfarande inte komplucerat i mitt liv. Okej. En parantes. Detta inlägg skulle handla om en god fortsättning.


Det är 2009 nu. Vi är inne på den femte dagen. Och något kommer hända det här året. Jag kör fortfarande på min teori om att man kan använda låtar som horoskop. Jag kör fortfarande med 2008 - Hello saferide. Something new is gonna happen this year. Och sen Krunegård - ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det. Så, tack, nu behöver vi inte analysera mitt liv mer.

Nu, raskt över till offentliga nyårslöften:

Lyssna på allt av ulf lundell
Skriva igen, vad som helst. Varje dag.
Läsa alla böcker på nattduksbordet. Och alla andra böcker.
Surfa på ett vettigt sätt, läsa saker ordentligt.
Sluta grubbla, ganska väsentlig grej.
Inte glömma att skratta på fel ställen, inte glömma det alls.
Tänka smarta, avancerade tankar, helst skriva ner dem och slåss med dem.
Sluta låta bli att göra saker av rädsla. (Jag ska läsa maken)
Bli frisk från min magkatarr, och aldrig bli sjuk igen.
Lyssna på mer bra musik, på bara bra musik.
Gå på konserter, hela dagarna.
Laga mitt fönster.
Sätta upp nya gardiner.
Sätta lagom höga krav.

God jul

Det är ju jullov. Jag firar det med att ligga kvar i sängen och lyssna på ABBA. Det är kvalitetstid med en kär del av lata liv. Idag ska jag packa smart, ha hemvändarkväll och ha mycket att prata om. Och brevet jag skrev bränner i fickan, nej väskan. Det ligger kvar där. Det är som att jag slängde mitt hjärta och det bultar så hårt och vad ska jag göra med det? Och jag bara skriker - men vad ska jag göra då? Aktivera mig? Kom igen, lena, vad skulle du annars göra? Nu: frukost! Puss. Ps. I love winter

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0