HJÄRTAT

Man ägnar för mycket tid åt att läsa allt som är intressant, att uppdatera sig kring alla bloggar som är viktiga i livet och fundera kring hur bra inte den här Anthony and the Johnson låten verkligen är.

Och jag har denna vecka, kanske på gott och ont hela sommar valt att diskutera så många saker i verkligheten, iställer för här, eller någon annanstans. Och det känns som att det ligger tio reportage på hög i mitt huvud som väntar på att få bli skrivna och jag skriker tillbaka att vänta ni bara. Det är fruktansvärt stökigt. I huvudet, på skrivbordet.
Och tänker på allt jag borde gjort.
Och på hela stolheten kring pride, hur fina bussarna är, alla människorna och allt, allt som händer.
På allt som alla gör.
Som man borde gjort.
På sommarinfluensa, vaccin, visum, pass, pengar, lån, bidrag, tågbiljetter, världskartor, värmland, whatever.

Årets tema för pride är heteronormen. Ja. Så då reflekterar vi kring det. Läser upplyftande/lysande krönikor i QX (extremt bögig tidning, måste bara säga det.) och hela reflektionen kring; hur hetero är jag? Hur hetero är du? Samhället.
Så djävla.

Sen finns stereotyperna överallt. Bögar och flator, skillnader och likheter, ja vad ska man ta sig till.
Det polyamorösa måste kopplas ihop med öppna förhållanden, storfamiljen och den vanliga svensson-otroheten. Det måste bli vettigt att prata om det här, mer öppet. Bort från den industrialiserade kärnfamiljen som ligger hårt under patriarkala band. Du vet.

Lyssnar på P1, om teater och dramatenpremiärer och de rätta kameravinklarna. Ska koka te. Bokar en tågbiljett. Äter glass med en vän. Drömmer mig bort.
Puss&kram

Fem dagar och två timmar senare.

Delar några reflektioner från de senaste dagarna.
Nina Ramsby på Strand i tisdags var helt enkelt så bra. Glad över smart gitarrist som ägde livet, strand, scenen. Vi tog röda linjen till ljusmanifestation vid Litauens ambassad. Märkligast var nog mannen som kliver ur en bil, tar sina två kabinväskor. Tvekar. Går runt bilen. Han kliver runt och jag ser honom i ögonen, ser hans medlidande blandat med klappen på axeln, ja den minen och det lätt världsfrånvända när han knappar in 4-0-1-0 och går in, uppför trappan och stannar där. Litauens ambassad.
Somnar lätt euforisk på soffan, mumlandes och inte mindre världsfrånvänd jag.

Arkitekturmuseet har en innergård med indiejazz och allt är solsken och vackert, klippor för kaffe och kanelbullar och samma basist som körde med Ramsby.
Och jag tänker bara på alla så djävla vackra kulturella uttryck som dessa människor delar med sig av helt gratis. Och tänker bara att jag spyr ännu lite mer på spy bar och deras 160 kr i inträde, eller deras gästlistor eller whatever.

Sådant kan man sitta och tänka på en natt på landsbygden. Starkt påverkad av Då kan man lika gärna kittla varandra.

Det finns kanske inte sjukliga mängder politik mellan raderna i Frida Hyvönens texter. Förutom att det gör det, i hela hennes själ och varande. Och vem vill inte lite mer flytta till ett litet ställe på landet, vid havet, vid nått berg eller så tillsammans med Drottninglandet, Until death comes, Music from the dance performance pudel och Silence is wild. Ägnar några timmar till att sitta på min balkong och se vad man hittar i sin bokhylla/på internet/på sin hårddisk/i sin telefonbok. Kanske mest i sitt huvud. I någonslags alternativ tystnad med fiskmåsar och båtar som låter som ångbåtar men glöm det va. Om Birds fortfarande är den mest peppande låt som finns. Mest för att den passar så sjukt bra med den där mer disträ bakgrunden som kallas historien.

You can watch the birds, you can count the birds,
but don't count on them to represent your longing,   
Lazy birds birds move nowhere, sitting in their field flapping their wings.
What fun is it to watch them if they never went.

Been hiding lately, been out of function
Been hydrinating, been looking at birds.

Och nått himla dacapo, cresendo, himla fantastiskt tonhöjning i mitten av låten gör den magisk. Faktiskt.
Eller så är det bara jag som måste sitta timme in och ut med alla dylika artister och insupa inspiration etc etc.

None laughing at god when they se the one they love hand in hand with someone else and they hold their mistake.
Kan inte återge genialitet.
Ingen skrattar åt gud på sjukhus, i krig, i flygkraschar etc. Spektor i analys av livet antar jag.
Blir mer och mer nöjd med de där fiskmåsarna faktiskt. Nöjd med att sitta på en balkong och höra deras djävla skrik åter och åter igen och byta från hyvönen till spektor till persson och sucka så djävla förnöjt.
Love can do you like a shotgun.
It's a riddle how lovers can stay alive.

Går och bakar bröd.
Dricker the.
Fortsätter på samma spår.
Att tillbe solen, tanken, jorden, inte tänka Medea.
Fundera kring det ovettiga i urban utsikt och förtrycket av flygplanen som cirkulerar över taken och bilarna som letar efter parkeringsplatser i helvetet.
Och tanten och farbrorn igår som berättade för mig att de hade som principsak att inte skriva på protestlistor när vi står mitt på medborgarplatsen tillsammans med många, många iranska demonstranter. Och det enda jag kan klämma ur mig är att vi aldrig borde acceptera det förtryck som tortyr och brott mot mänskliga rättigheter är, och att omständigheterna efter valet i Iran är oacceptabla. Läste de inte tidningar, frågade jag. Så då sa de att de varit bortresta och tanten sa att ju då att det är så mycket hemska saker som händer i världen, och hur ska man kunna protestera mot allting. Hennes gubbe nickar och äter vidare på sin glass. Det var min lördag. Hjärtskärande.
Och man bara, ffs, vet du inte att kärlek är större än jesus, än allt.

Går och bakar bröd. Nu.
Dricker the. Nu.

Puss&kram
/Din kvinna på balkongen

Sitter på mitt jobb och lyssnar på Håkan, som vanligt. Låttitlar som är poesi;
Kärlek är ett brev skickat tusen gånger.
Jag vet inte vem jag är men jag vet att jag är din.

Och boktitlar som är som poesi;
Individualister eller kollektiva tusenkonstnärer - 12 elombudsmän berättar.

Gillar mitt jobb så mycket. Man får sitta vid skrivbordet och tänka på saker. Ringa lite. Svara i telefon. Ägnade hela gårdagseftermiddagen åt att sortera pressklipp och reflektera över hur väl man når ut, och vilka frågor det är som slår. Med sorg i hjärtat ser jag nonchalansen mot feminism, HBTQ och kultur. Vad är det för journalister som finns där ute? Vad intresserar de sig för egentligen? Den är pressklippstatistiken blir återkommande för mig, ty här gömmer sig intressanta perspektiv på media.
och sen får man göra andra saker. Spendera timme på timme på timme på seminarier i Almedalen. Ha en värld av möten och etc etc.

Och imorse var jag så nervös att jag blev sur och tvär på hela världen. Vem bokar in en telefonintervju åt sig själv kl. 09.00 när man absolut inte är en morgonmänniska? Tydligen jag, så där går jag och surar på väg till bussen, i bytet till tunnelbanan, slänger mig övert två säten och ignorer "gamla stan", "centralstation", "hötorget", surar vidare och tänker apatiskt att visst, "rådhusgatan", jag måste gå av. Lyssnar alltid på Bon Iver - Skinny love och Bon Iver - For Emma vid sådana här tillfällen. Det gör livet lite mer uthärdligt.
Uppgång ur tunnelbana, man kan väl titta på lite konst, Strindbergkonst, läsa citat "älska mig alltid, annars biter jag dig i halsen", etc etc och titta på människor. Glädjer mig åt människor med välsittande jeans för det går upp för mig att de måste vara så sjukt nöjda själva, över att ha hittat de perfekta jeansen. Och delad glädje är dubbel glädje.
Själv går jag runt och surar i slappa jeans som är mer bekväma än välsittande.

När man vaknar på fel sida och är sur kan man inte äta frukost. Äter därför en tallrik blåbärsyougurt vid skrivbordet, det tar ca 50 sekunder. Gillar mitt jobb. Är inte sur. Gjorde exellent intervju 09.00 med världens trevligaste nyblivna EU-parlamentariker. Blir glad av enveten person med erfarenhet av 19 år som fackordförande och som tror på att påverka med politik. Dessutom säger han att för vissa (tydligen inte undertecknad) journalister måste man börja att förklara EUs struktur. Tack livet för det. Kanske lite tack till Stats A, kanske lite tack till alla fantastiska samhällskunskapslärare jag haft, och tack till fantastiska kursare som springer runt och flaxar för att likna kommissionen med änglar som svävar lite ovanför alla andra och ger uppenbarelser i form av initiativ till lagar. Till EU-sagor, till nörderi.

Man är en smula vilsen va.
Men tack och hej för mig. Snart ska jag äta lunch med min Sambo på RFSL.
PussPuss

Ikväll spelar Marit Bergman. Ikväll talar Mona Sahlin. Ikväll gäller det.
Almedalen har aldrig varit hetsigare än i år.
Aldrig roligare.
Tvärdrag presenterar mediastrategi för fullsatt metodistkyrka.