HJÄRTAT

Dagens slutsats; Att hoppa över lunchen och gå på droger ger samma förvirrade intryck, samma effekt. Något billigare att hoppa över lunch, något lättare att återställa.

Funderar annars på makt i Europaparlamentet, alkoholism. Och på att gå hem för dagen. Tid för lunch, helt enkelt.

Ikväll; Bad, balkong, lugnet utbreder sig.

Hjärtat,
tog åsegatan hem, såg solen gå ner bakom fjällgatans krön. Så djävla idylliskt då. Kommer hem och sätter på en kanna te, hur ser almedalsprogrammet ut, hur har du haft det idag, och jag vill gå på alla sh-affärer som ligger i de här kvarteren. Det finns nog tid och ser samtidigt på how to get into Harvard. Hon som skulle komma in kom in. Jag sitter fortfarande här.
Önskar man kunde vara på en annan plats och göra mer för demonstranterna i Iran.
Läs allt du kan och läs Azar Mahloujians böcker, om du känner mig kan du gå till min bokhylla och ta dem som hemlån.

Det är årets ljusaste natt i natt. Funderar på ett sätt att utnyttja det. Känns hoppfullt iaf.

Fjärde arbetsdagen och jag funderar på att gå hem innan kl. 18.

Dagens roligaste arbetsuppgift: Att korrläsa otryckta artiklar. Sjukt spännande om radikal vänsterpolitk etc.
Dagens roligaste nyhet: Lars Leijonborg avgår. Eller kanske att Jonas Sjöstedt kommer hem och Vänsterpartiet kan börja leva igen. Eller att det viskas om Birgitta Ohlsson på ministerpost när Lars Leijonborg som sagt avgår. Himla kul. Och på tiden.

Ikväll är det release på bangs nya nummer med tema humor.
På lördag är det opponering för uppsatser i Kulturantropologi C.

Himla kul alltså.

Just det, vi ser att det går vägen för Schlyter, Paulsen, Alf Svensson, Corazza-Bildt. Starka personligheter som lever ut i sina galna kampanjer. Eller de som personer är mer galna än sina kampanjer

Och de är inte ett dugg mediatränade, man förstår ibland inte alls vad de säger, helt uppe i det blå mer eller mindre ofta.
Men ikväll under val-analys så sades något vettigt. Att man hör att de tror på vad de säger. Attt det kommer från hjärtat. Genuint på något sätt. Sen handlar det om golf, gud, ved och matfusk istället för politik. Och då kanske väljarna tycker att vad gör det om hundra år, man kan relatera till det, vad vet jag. Det där folkliga du vet. Även om man tycker att det folkliga borde handla om vad folket behöver.

Och just sådan vill vi att poltiken ska vara.
PPP saknas i (S) valrörelse. Mer eller mindre. Behöver inte passa in i mallen. Behöver inte följa partilinjen. Behöver vara sosse med själ och hjärta.

Puss&kram

Inser när jag tar tunnelbanan till mitt tillfälliga hem, det tredje av fyra under en veckas tid, att det här skulle kunna vara urtypen för den blåsta generationen som Gustav Fridolina skriver om i sin senaste bok, om nedskärningsåren som formade en hel generation.

Rätt trött på att inte veta var mina saker är. Rätt trött på att bära matkassar och inte ha en egen säng. Rätt trött att om och om igen inreda 15 kvadrat på kreativa sätt.

Mobile kids, åttiotalisterna. De senaste sex åren har jag flyttat 15 gånger. Ikväll i bor jag i tredje hand i en tom två på Kungsholmen. Om en vecka i en trea i andra hand på Söder. Om tre månader i ett studentrum i Istanbul. I Istanbul kommer jag också flytta. Sen kommer jag flytta hem. Sommaren och hösten 2010 är ett stort frågetecken. Förvisso inga dåliga platser, inga dåliga hem, inga dåliga situationer. Studier och hänga utomlands istället för jobb, frihet och spontanitet istället för trygg bas. Visst.

Mobile kid av 80 - talet, hur många gånger har du flyttat hittills i ditt liv? Vad vore alternativet? Hur skulle våra liv se ut om vi inte flyttade?
Det finns ju inte jobb. Det finns ju inte bostäder.
Det hela slog mig när jag insåg att Arenagruppen finns ju kvar nästa sommar. Även om jag själv inte vet var jag lever och ska bo. Det slog mig att vissa vet var de bor och vad de ska göra nästa sommar. Jag praktiserar på Dagens Arena i sommar. Sen är livet ett blankt kort. Men Arenagruppen finns kvar. Många människor lever liv med en större trygghet än jag känner till. För jag kan inte föreställa mig situationen att veta vad man ska göra om ett år. På gott och ont, är ett tillägg som kan göras.



Övrigt, vad jag kan konstatera att denna tredjehandstvåa på Kungsholmen ligger i land där moderaterna fick 28,11 % i helgens EP-val medan socialdemokraterna fick 10,55 %. Miljöpartiet (16,09 %) rekordstora tillsammans med Folkpartiet (18,03 %). Och vad jag vill konstatera utifrån det är att man lätt känner sig lite vilsen i dessa kvarter. Jag frågar mig lite vad för liv som levs här, vilka människor bor här, vad tror de på? Och jag blir nyfiken på de tomma gatorna, människorna som strosar omkring och vad de tänker på.

Egentligen en plats som speglar stockholmsvalet relativt väl. Stockholm totalt ligger (S) högre, Centern hade åkt ut och FI hade kommit in. Men på Kungsholmen lever medelklassen och just nu demonstrerar de tydligt att de inte är s-väljare.

En trött fråga: Hur mycket analys kan man göra på ett val med så lågt valdeltagande? En sak är om det ska vara giltigt eller inte, alla hade rätt att rösta. Men en annan fråga är vad det kan tänkas säga om väljarbasens sympatier. Inte mycket skulle jag vilja hävda med den statistik jag läst i ryggen. Representativitet, urvalsmetod, felfaktorer etc. Det slår så fel. Speciellt i mindre orter. Vad som krävs för att komplettera diskussion är rejäl analys av felkällor. Frågor till alla de här siffororna; på vilket sätt ska vi räkna in det stora bortfall vi har?

Jag ber att få citera en rapport från SCB för att stärka min tes och nyansera pågående diskussion:

"Varför är bortfallet ett problem?
Om valda personer eller företag som inte deltar i en undersökning avviker på olika sätt från de som deltar, finns risken att skattningarna blir skeva. Om man till exempel vill skatta medelinkomsten i en population, och de som inte deltar i undersökningen tenderar att ha lägre inkomst än de som deltar, får man ett snedvridet resultat. I detta exempel får man en överskattning av medelinkomsten i populationen. Ett annat problem är att variansen ökar, eftersom det urval som skattningarna baseras på blir mindre än planerat. Ett tredje problem är att bortfallsuppföljning är dyrbar. Därför måste man se till att använda metoder som gör att man inte hamnar i krislägen."

Ser ni?
Vi riskerar skeva skattningar? >> Felaktiva tolkningar av resultat blir följden.
Vi riskerar snedvridet reslutat? >> Vi kan inte ta siffrorna på allvar, än mindre utgå från dem när vi gör analyser.
Variansen ökar? >> Skillnader ser större ut än vad de borde vara. Övertolkningar av resultat blir följden.

Och en trött liten kommentar: Det är främst vänsterväljare som avviker. Äldre väljare är en grupp som inte röstar men som brukar rösta rött. EU-skeptiker generellt utblir. Och detta är sant. Och de skulle rösta rött. Men det syns inte i sifforna på www.val.se i dessa dagar.

Och ber att få trycka extra hårt på sista meningen va, vi måste se till att använda metoder som gör att vi inte hamnar i KRISLÄGEN. Kolla här då, SCB skulle lätt kalla detta urval för källa och anledning till krisläge. Vart är någon liten hipp SCB-statistiker när vi behöver dem? Ge er in i debatten, knäpp journalister och politiker på näsan när de blåögt lyder siffrors minsta lag. Det är konst att hantera statistik, säg dem det.

Okej. Tråkigt inlägg om statistik. Eller intressant?
Men jag blir så trött. För journalistiken saknar det här perspektivet. Kom igen då. Måla inte fan på väggen från de här siffrorna. Valanalysen borde inte grunda sig på det här. Valanalysen borde fråga sig vad de 57 % som stannade hemma tyckte, man kan inte ignorera det. Det är inte apati.


//Hälsningar från ett litet mobile kid som nu ska laga middag.


ps. extremt vuxen handling med ost, knäckebröd, mariekex, fryst spenat och frysta ärtor, tortellini och te.
ps2. Corazza-Bildt blir inkryssad. Jag förstår verkligen inte.

"Jag tror att mitt parti kommer svänga" Marita om fildelning.


Vi har hört fildelning, lavaldomen, parlamentarikernas löner.

Och jag bara njuter faktiskt. Renfeldt och Sahlin är ingenting mot detta.
Här står ändå människor som mer eller mindre tänker flytta ner till Bryssel och kämpa för vad de tror på. Det kan jag respektera.
Och fan vad de skriker och avbryter varandra och värst av alla är nog Marita Ulvskog. Hetast på gröten helt enkelt. Och vi snackar politik, skillnader blir så tydliga.


Marit Paulssen sa nyss åt Schlyter att det är väl att ta i när MP vill sänka utsläpp med 80 %. Däremot tycker hon att vi ska hjälpa andra fattigare länder att förbättra sin teknologi. Och sen producera biogas va, och sen kirrat så det vore lugnt.

Marita Ulvskog berättar att vi inte kommer behöva flytta in i grottor och gnida pinnar. Vad hon vill säga är att det går att göra, om vi använder EU's budget och medlemsländernas pengar till att investera i gröna jobb samtidigt som vi tar oss ut ur krisen. Och där har hon ju så rätt. Allt hänger ihop. Vi måste se det som en helhet.

Ella Bohlin  säger Vi har inte tid för klimatförnekare, jorden har feber.
Men Bohlin. Vi har inte tid med kreationister. Och oavsett vad du säger så hänger många kreationister med KD. Och det är politik oavsett vad du säger.
Men sure, hon vill bygga järnvägskorridorer och säger att hon brinner för klimatfrågan. Men om Bohlin vill bygga järnväg genom Europa så supportar jag henne i det. Göre bara, göre bara.

Eva Svensson då. Vänsterpartiet har av oberoende granskare fått högst poäng vad gäller klimatpolitik, miljöpartiet som har miljö i sitt namn har också bra poäng men inte lika bra som vänsterpartiet. Hon hoppas att alla  väljare kollar detta. Ganska rolig tant.

Lena Ek nöjer sig med att säga "det ska vara enklast, billigast och roligast att vara miljömedveten." Hon hennes exempel är hur roligt det är att köpa kaffefilter som inte är klorblekta. Hennes enda exempel.
Schlyter skriker rakt till henne att "Det är ju ROLIGT att Lena Ek röstade mot ökade biltullar redan 2002.

Schlyter skriker vidare: "Perfekt tillfälle att satsa på miljö och klimat nu när vi har finanskris, det är nu man ska satsa och investera sig ut ur krisen, men Sverige ligger på 14:e plats va gäller investeringar. Det är som att man var dum i huvudet.

Och Hökmark - han klankar ner på vänstern och miljöpartiet att de ju var emot EU och att de ska veta att vi hade inte kommit någon vart utan EU i miljöfrågan. (Allmän rösträtt - du var emot, glöm inte det va.) Det enda han kan säga är att miljöpartiets politik är otrovärdig.

Jag blir galen. Men det är fantastiskt stirrigt, de sitter bara och skriker. Och borta är Reinfeldts mummel om den svenska modellen, här blir det mer tydligt, vi ser en höger och vänster sida, och Aktuellt utnämner Marita som vinnare ty med hennes hjälp kommer kollektivavtalsdebatten just dit hon vill.

WHAT WE GONNA DO ON THE SEVENTH OF JUNE, VOTE, VOTE VOTE.
Rösta för ett rödare Europa. Det gör skillnad.

Läs DN, SvD, Expressen, Aftonbladet,
Och Mona for president kommenterar.


ps. Obama är i Kairo och säger - I come here to seek a new beginning.
ps2. Wijkman står i Akutellt och gråter och berättare om hur jobbigt det är att sitta i den konservativa gruppen i EP. Men att han förstår att KD inte vill gå från de konservativa värderingarna. Själv vill han jobba med miljöfrågor. Det gör man nämligen inte i den konservativa gruppen.

Igårkväll hade jag ett långt samtal till Paris. Bara ett av många. Men igår konstaterade Paris att hon varit och röstat och att hon röstat på miljöpartiet. Och andra har gått samma väg. Kort och koncist: Bytt sida. Jag ska inte spekulera i varför, men min gallup i närmaste kretsen av säger att vi byter sida. Om vi inte redan är här. Och jag är typ rörd till tårar, för jag delar det här med så många. Tron på något annat. Och stolt. För det finns en kamp och en tro för nått annat. Kryssa, rösta, som fan, att vi ska.

Jag ska inte lägga ord i någons mun. Men vi vill ju ha ny grön teknik. Vi vill stimulera ekonomin. Vi vill att ungdomsarbetslösheten ska ses. Vi vill ha jämlikhet i parlamentet. Kryssa en kvinna. Parlamentet har alltid varit blått. Det påverkar EU, som fan påverkar det EU. Som svensk kan du inte känna igen i den blå gruppen i EU. Vet du vad du röstar på, vet du vilka de sitter tillsammans med, alliansens kandidater? Står du bakom?

Jag vill tipsa om några som har skrivit om varför de röstar S. För du kanske vill veta. Alexandra, under namnet HBT-sossen har skrivit om vikten av fler kvinnor i parlamentet och också om varför hon kryssar Evin Cetin.

Läs fler bloggar om varför vi röstar rött på söndag; Mona for president, Alexandra Völker, Jesper Lindholm, Alliansfritt Sverige

Jag läste Eva Franchells bok Väninnan – rapport från Rosenbad på en dag. Det var som chiclit. Och mest av allt ville jag ju komma åt Anna Lindh. Ville. Veta. Mer.  Franchell skriver sin bok utifrån perspektiv som pressekreterare åt Anna Lindh.
Kan samtidigt inte förstå att det är på riktigt. Allt vin de dricker, alla långa resor, att aldrig vara hemma. Alla människorna i den där världen, att det är deras vardag. Är det på riktigt liksom? Aldrig ensam, alltid ensam, Göran Persson uttalar sig på Harpsund, det är politikens baksida.

Det var som att hon fanns igen, hela känslan, allt hon gjorde, Franchell fångar känslan och får mig att se Anna Lindh framför mig. Hon är som en liten solstråle i allt det smutsiga. Jag ser hennes färger, hör hennes röst och ser den där minen framför mig när hon aldrig ger sig. Att politiker kan vara så också.

För om Anna Lindh och hennes vänskap med författaren är framsidan så är det politiska livet baksidan. Buffliga Göran Persson. Maktspel. Hierarki. Alla idiotiska kortsiktiga beslut. Broilerpolitiker och broilertjänstemän. Rävspel och karriärhets. Mer ett spel än en passion för politiken. Kanske är det mest av allt detta som Franchell visar. Och hur utanför man kan vara om man inte hör till. Om man inte kan kulturen, om man inte legat med varandra i Bommers bastu. Sex, sprit, skvaller och att mitt i allt det ska politik skötas. Om Per Nuder och vad håller han på med egentligen och så mycket om GP, och bara allt.

Jag kanske ljög. Mest av allt kanske jag inte alls ville komma åt Anna Lindh. Jag ville komma åt den där känslan av att få stå någon så nära, att vara pressekreterare men samtidigt bästa vän. Det är som en högre mening. Att jobba för vänskap, passion och en kamp för vad man tror på. Och jag tänker att ska man vara pressekreterare så ska det vara för att sprida ett budskap man vill ska spridas. Som man vill tro på.

Men det blir så smutsigt! Och att boken är skriven så, kanske är det därför man läser den på en dag, som en verklighetsflykt och en insikt i ett annat liv. Och sådana böcker ges det ut nu va, du kan få ta del av kända politikers liv och vad de uträttat. Och här en bild av en känd politikers liv, med alla personliga detaljer, skvaller, ja och sen kunde det vara ännu mer skvaller! Klart det är underhållande, klart man kan älska det och klart man kan leva sin in. Men det tar ner politiken till en simpel marknadsföringsnivå. Det handlar ju inte visioner, Väninnan handlar ju inte en politisk agenda. Det är en personlig betraktelse där man får djävligt mycket politik på köpet. Men genomgående i denna typ av bok är avsaknad av samhälleliga visioner. Och det är ju synd.

Människor älskar skvaller.
Men människor älskar också att ha något att tro på.
Att kämpa för.

Så kom igen då.
Ge oss personliga betraktelser, men ge oss det tillsammans med agenda att tro på.

Något slags sorg.



Och läs en kontringsrecension här, Aggeborn vill ha mer skvaller.

PUSH IT TO THE LIMIT. KILL YOUR DARLINGS.

Nu tar jag paus från livet. Och komma igen med nya tag.

Tänker bemöta alla Aggeborns påhopp. Tänker på Eva Franchell. Jag och Aggeborn vill skriva recension på Rosenbad - vänninan. Om politisk kultur och interna strider. Från varsin sida om mitten, med två perspektiv. Blir skoj.

Puss&kram

Idag skriver Borg och Reinfeldt på DN debatt.

Igår kom Agenda PR med en undersökning som visar att 7 av 10 som skriver på DN debatt är män och 66 % av utrymmet tas upp av företrädare för alliansen. Som att det män säger är viktigare än det kvinnor säger. Som att det inte vore viktigt att ha balanserad media. DN är förvisso liberal, men kotym är att detta syns i ledaren, resten av tidningen borde ha ambition att ge läsarna en representativ bild av Sverige.

Mats Bergstrand, avgående redaktör från DN debatt sa igårmorse på P1 att det är ju så här för styrande regering (aka alliansen) är de som har nyheter att komma med och män skriver därför män innehar viktiga poster (aka är viktigare).

Det är som att detta vore en medveten strategi. Nästan som att Bergstrand tycker att det är kul att försvara fakta, om manlig borglig dominans är vad som går hem på DN debatt. Och idag publicerar DN debatt Borg och Reinfeldt.

Granska media kritiskt.
Och låt inte media glömma bort att deras roll är att kritiskt granska makten. Det rimmar illa med Bergstrands uttalande om att det är regeringen som har nyheter att komma med, ty han glömmer att det är dessa nyheter som i första hand borde granskas kritiskt. Denna roll som kritiska granskare delar oppositionen, därför är det av största vikt att vi har en balans i media.

Läs Agenda PR's rapport här.
Läs författarnas kommentarer här.

Paus i uppsatsprocessen och jag läser en ledare som Katrine Kielos skrev i februari. Om att ta initiativet i formandet av ekonomin, nu när den kapitalistiska idéen kraschat. Om vikten av att ta chansen, att fånga livlinan. Frågan är om det är gjort? Hitta glöden, slippa drunkna.

Februari-Mars-April-Maj-Juni
Vad skulle Kielos säga idag?

Så här skrev hon bland annat i februari.

"När Lehman Brothers gick i konkurs, den 15 september förra året, utbrast den brittiske ekonomen Will Hutton att det här är ett ljuvligt ögonblick för socialdemokratin. Han menade inte att konkursen var bra. Bara att händelsen skapade politiskt utrymme för socialdemokratiska lösningar. De bisarra inkomstskillnaderna i USA och de globala obalanserna visade sig ju vara starkt bidragande till krisen. Socialdemokratin verkade ha haft rätt i det man knappt vågat säga på ett decennium: att jämlikhet var en förutsättning för ekonomisk effektivitet. Det borde med andra ord vara naturligt för socialdemokratin i Sverige att ta det intellektuella initiativet. Men någon större ambition att uppdatera partiets ekonomiska berättelse för att fånga upp de nya frågeställningarna syns ännu inte. [...] Krisen kastar ut en ideologisk livlina till socialdemokratin alldeles oavsett om Mona Sahin väljer att ta den eller inte. Hon borde ta den. Att bygga ett Sverige som fler kan tro på borde stå överst på den politiska agendan. Då måste jämlikheten sättas i centrum."


Och det var när det amerikanska valet började handla om ekonomi som republikanerna helt plötsligt inte hade något att säga och det var när det amerikanska valet började handla om ekonomi som Obama stod upp för ett annat alternativ, där han visade sin regeringsduglighet i form av uttryckandet av visioner och hur investeringar skulle förverkligas. Sahlin är inte Obama, Sverige är inte USA.
Men under gårdagens debatt i Agenda så var Fredrik "Vi tycker lika som socialdemokraterna" Reinfeldt påtagligt blek. Om socialdemokratin lyckas ta det intellektuella initiativet så kommer Reinfeldt inte kunna stå emot. Han kommer stå kvar och mumla med blicken i backen. Sen kommer han säga att allt är lögn och att finansering inte går att påvisa.

Och våga säg det, jämlikhet är avgörande för ekonomisk effektivitet. Ekorrhjulet kring den ekonomiska tillväxten skapar inte fler jobb. Inte heller jämlikare samhälle. Ett land med djupa klassklyftor är inte en effektiv ekonomi. Och vissa vill ha den världen, andra vill det inte. De som inte vill det måste säga det, måste göra något. Vi har det fan i handen.


///"Så säg det och säg det fort, det finns bara ett enda sätt att brinna upp."
Jag lyssnar på Håkan medan. [För en lång, lång tid]///

Det var när det började handla om ett trovärdigt alternativ i kris och kaos och om hur man skulle bygga det ekonomiska systemet som republikanerna började mumla. Fredrikl Reinfeldt mumlade som fan igårdagens debatt. Jag ser det som ett gott tecken.

Lotta Gröning byter aftonbladet mot expressen.

Jag undrar vad hennes syfte och ambition är?
Aftonbladets debattsidor byts mot avgångsvederlag (90 ska gå från AB) och istället blir hon krönikör i Expressen. Lotta brukar skriva tio arga rader från vänsterperspektiv och hålla koll på den där debatten.
Vad ska hon göra på Expressen?

Min goda vän sitter mitt emot, vi är inträngda mellan bokhyllor och det är inte varmt i biblioteket. Hon mumlar för sig själv, försöker få ordning på diskussion om statlig inpräglan av israeliska armén. Det ska bli en c-uppsats.
Och vad blir det. Makten utgår från milkshake.

Vill ha sommarlov nu.
Det är inte varmt i biblioteket, men det är varmt ute.
Ikväll är vi lediga. Ikväller dricker i milkshake.
Hoppas Mona också dricker milkshake. Makten ska utgå från henne.



Noterar också att expressen följer upp gårdagens debatt med att säga att Mona Sahlin vann gårdagens debatt. Även om Fredrik Reinfeldt själv säger att han vann debatten, utifrån sina utgångspunkter. Och även om "experterna" ger Mona Sahlin denna vinst behandlas hon fortfarande som en underdog, som att man blir förvånad och glad när hon gör något bra.  Om det nu är så att Fredrik Reinfeldt alltid vinner debatten, gärna två timmar innan, så kan det väl vara en anledning till att han blir så himla surig när han blir totalägd. Och visst, jag blir surig när man behandlar Sahlin som om det hon sade inte skulle tas på allvar och att detta nu pekas ut som den första debattvinsten, men okej, kör på det. För nu gäller det. SEX DAGAR KVAR. Rösta efter hjärtat, vänner.

Jag säger att det här är bara början, för skall det vara som igår, att Sahlin kommer med konkreta förslag och visioner medan Reinfeldt säger "Vi tycker lika", då är det ju uppenbart vem som äger. Dessutom är det himla knasig retorik gentemot väljarna, varför vill Reinfeldt inte stå upp för sin politik?

Läs Alliansfritt Sverige i ett inlägg publicerat tidigare idag med 1600 skäl till att inte rösta på alliansen.
Jag tänker att det är precis så här:
"Men vi kan försäkra dig om att alliansen inte erbjuder dig något du vill ha – påståenden om att vara det nya arbetarpartiet, miljöpartiet, kvinnopartiet, framtidspartiet, frihetspartiet, godhetspartiet, paradispartiet... är tyvärr bara placebo. I själv verket är deras ideologier tomma skal, där det gamla högerpartiets moraliska försvar av att det skola givas mer till de som redan hava mycket endast består på en punkt: Slutmålet."

När Reinfeldt säger "Vi tycker lika" är det slutgiltigt bevis på hans placebofetisch. Han vill måla upp sig som den bästa socialdemokraten, eller hur han nu brukar uttrycka sig. Jag säger knas, tro inte på det. Och sen säger jag, för en vettig debatt - våga stå för vad du tror på Fredrik. Politik är inte marknadsföring där man ska sälja in vad som säljer. Politik är ideologier.  Och sen, tyck synd om honom då, när det uppenbart är så att socialdemokratins ideal är vad som säljer, är vad väljarna vill ha. För det kan han aldrig ge dem, Fredrik kan aldrig ge väljarna vad de vill ha.



Och därför är detta bara den "första" av väldigt många vinster.

"Experterna: Monas första debattvinst
Anders Sigrell, professor i retorik vid Lunds universitet: - Det här var Sahlins bästa debatt mot Reinfeldt. Egentligen första gången hon lyckades vinna över honom. Hon ingav förtroende och visade på ett riktigt engagemang utan att vara gnällig.

Petra Blixman, retorikkonsult: - Jag tycker att debatten var ganska jämn men med en viss lutning över till Sahlin. Hon var lite långsam alldeles i början men fick upp farten när de pratade om jobben. Reinfeldt kom inte riktigt till sin rätt. Han skulle behöva mer tid på sig för sina förklaringar.

Stig-Björn Ljunggren, s-märkt statsvetare: - Reinfeldt var ovanligt dålig. Sahlin kallade honom för lögnare och han bara duckade utan att ge sig in i debatten ordentligt. Jag tycker att Mona Sahlin vann debatten. Men hon tog den på poäng, inte på knock. "



Nu återgår jag till den eviga frågan om lärares föreställningar, ibland fördomsfulla föreställningar, om elevers kompetens i form av deras kulturella kapital kan bidra till att skapa utanförskap och segregation i skolan. Och om det nu kan förfördela redan gynnade just för att de har den rätta bakgrunden. Det ska också bli en c-uppsats, djävligt snart ska det bli en c-uppsats.

ps. Och nu står en bibliotekarie och skriker "Jag är så djävla förbannad på allt" här på Karin Boye-biblioteket. Go get them säger jag. Push it to the limit. Hon är i mitt lag.