Dags att ta pulsen inför EP-val
Idag är det tema melodifestival. Festvial alltså. Festivalstämning. (För att liva upp en dag på biblioteket. Fantastiskt. Idag skriver vi analys. Men observera. Perioden med Bengtzing är över. Nu lyssnar vi på Ulf Lundell - Skyll på stjärnorna, och funderar på hur det här ska gå till.) Men festival alltså. Den stora frågan är - vilket val tycker svenskarna är viktigast.
I gårdagens DN tillfrågades diverse personer om de skulle rösta i EP-val 7 juni. Vem vinner av Alexander och Bert?
I gårdagens DN tillfrågades diverse personer om de skulle rösta i EP-val 7 juni. Vem vinner av Alexander och Bert?
Puss från biblioteket
Man sitter på dygnetruntöppet bibliotek va. Denna dag road av att lyssna på gammal progg. Byter nu till Jenny Wilson för mer aktion.
Man planerar att aldrig gå hem för Uppsats ska skrivas, och Intervjufrågor klargöras. Tankar klarna, Och sådant görs ypperligt på nattöppna bibliotek.
Ibland ska det göra ont, va.
Men sittandes tillsammans med tre fina i samma situationer. Tre smarta, ypperligt bra, oklanderliga.
Det kan gå, vi kan göra det, dessa uppsatser kan bli klara. Det gör inte lika ont, va.
Och man vet att det är fredagkväll och att det finns glittriga festinbjudningar, sommarklubbar som har premiär eller helt enkelt ljumma vårkvällar att gå ut i. Men icke.
Lite, lite, lite ont.
Man planerar att aldrig gå hem för Uppsats ska skrivas, och Intervjufrågor klargöras. Tankar klarna, Och sådant görs ypperligt på nattöppna bibliotek.
Ibland ska det göra ont, va.
Men sittandes tillsammans med tre fina i samma situationer. Tre smarta, ypperligt bra, oklanderliga.
Det kan gå, vi kan göra det, dessa uppsatser kan bli klara. Det gör inte lika ont, va.
Och man vet att det är fredagkväll och att det finns glittriga festinbjudningar, sommarklubbar som har premiär eller helt enkelt ljumma vårkvällar att gå ut i. Men icke.
Lite, lite, lite ont.
EU är och ska vara politik
EU är politik. Ett exempel på detta är ett massmail signerat Mona Sahlin. Det är tre veckor kvar till valet. Läs mer valupptakt här.
"Så här ser EU ut år 2015 om S får bestämma:
"Så här ser EU ut år 2015 om S får bestämma:
- I ett första steg halverad ungdomsarbetslöshet med hjälp av avvecklade jordbruksbidrag
- Kraftigt minskade koldioxidutsläpp och förbud mot farliga livsmedel
- Stoppad människohandel och ett jämställt EU
- Svenska kollektivavtal gäller fullt ut "
Anders Borg har talat
Kan inte hitta länk på DN men imorse gällande a-kassa och vår "käre" finansminister i ekonomidelen va.
Krav på statlig a-kassa för alla, kontrasterat mot den a-kassa alliansen införde med lägre ersättningsnivåer och höjda avgifter. (som idag resulterat rekordmånga socialbidragstagare och gigantiska kostander för kommuner, minskad trygghet och raserad vardag för många. Ett hån och ett slag för att underminera Sverige som välfärdsland.)
Vad säger då Anders Borg?
- Jag vill inte bråka med facket, och dessutom har vi inte råd.
Komik.
Hellre otryggt system och socialbidrag.
Men vi har ju inte råd.
Ett sådant mantra, en sådan landsfader.
Vi har inte råd.
Nu vill man gråta igen.
Men Anders vill ju inte bråka.
ps. Startar istället tomt word-dokument för att skriva plot till intervju med högt beundrad litteraturpersonlighet. Funderar samtidigt på om dokument "Analys till C-UPPSATS" borde öppnas upp. Rungande ja!
Krav på statlig a-kassa för alla, kontrasterat mot den a-kassa alliansen införde med lägre ersättningsnivåer och höjda avgifter. (som idag resulterat rekordmånga socialbidragstagare och gigantiska kostander för kommuner, minskad trygghet och raserad vardag för många. Ett hån och ett slag för att underminera Sverige som välfärdsland.)
Vad säger då Anders Borg?
- Jag vill inte bråka med facket, och dessutom har vi inte råd.
Komik.
Hellre otryggt system och socialbidrag.
Men vi har ju inte råd.
Ett sådant mantra, en sådan landsfader.
Vi har inte råd.
Nu vill man gråta igen.
Men Anders vill ju inte bråka.
ps. Startar istället tomt word-dokument för att skriva plot till intervju med högt beundrad litteraturpersonlighet. Funderar samtidigt på om dokument "Analys till C-UPPSATS" borde öppnas upp. Rungande ja!
Att angöra en brygga [alternativt] Nu är det sommar
Vad säger man.
Läser under frukost hur svenska högerpartier tycker att det är en bra idé att klara EU's utsläppsmål genom åtgärder i utvecklingsländer, medan endast miljöpartiet drar till med något progressivt genom att kräva 80 % sänkning av utsläpp. Kom igen. Detta är vår verklighet, detta är vår värld.
Detta är vad som sägs om Socialdemokraterna:
"Utsläppen bör minska med mer än 30 procent för att unionen ska uppfattas som trovärdig på klimatområdet. 2050 bör minskningen ha ökat till 80 - 90 procent. CDM-projekt måste begränsas för att industriländerna ska tvingas minska utsläppen på hemmaplan . Koldioxidlagring får inte bli någon huvudväg men gärna forskning på denna teknik. Kraven på bilutsläppen är rimliga utifrån förutsättningarna men de borde vara hårdare."
Jag vet inte hur mycket jag kan stödja att utsläppsmål ska vara trovärdiga, det finns ingen himla trovärdig framtid om vi har halvmesiga mål. Jag kan inte stödja att vi ska ha trovärdiga mål. Detta är att ge efter för en ond politik som inte vågar satsa. För radikal omdaning av samhälle så är "trovärdiga mål" en dödsdom. Vad skulle "trovärdiga mål" ha inneburit 1891? Inte något som arbetarrörelsen skulle ha ställt sig bakom. Gråter man inte en smula när politiken reducerats till detta?
Förövrigt tycker alltså Sverigedemokraterna att EU är bra för hårdare invandringspolitik, och för att man kan driva dessa CDM-projekt, dvs krasst låta utvecklingsländer stå för våra utsläpp.
Sedan är det en helt annan fråga att sprida bra teknik, hjälpa med miljöarbete och pressa fram lagstiftningar som gör att man inte behöver dö av förgiftning, cancer, whatever via sitt industriarbete i Kina. Men vi, som drivit fram denna värld, drivit teknikutveckling, vräkit ut bensin, vapen etc, måste ta vårt ansvar. Var blev ni av, ljuva drömmar om en bättre värld.
Sjunde juni röstar vi för ett rödare Europa, det handlar mest av allt om det. Det är så, och enbart så. Vi kan tillsammans göra något.
Endera dagen kan vi göra en djupdykning i isländsk poltik, för att se hur mycket förebild vi har där. Island dök först i finanskrisen, och kommer sedan upp rödare än någonsin. Gör upp med korruption, kapitalism och katastrof, god dammit.
Läser under frukost hur svenska högerpartier tycker att det är en bra idé att klara EU's utsläppsmål genom åtgärder i utvecklingsländer, medan endast miljöpartiet drar till med något progressivt genom att kräva 80 % sänkning av utsläpp. Kom igen. Detta är vår verklighet, detta är vår värld.
Detta är vad som sägs om Socialdemokraterna:
"Utsläppen bör minska med mer än 30 procent för att unionen ska uppfattas som trovärdig på klimatområdet. 2050 bör minskningen ha ökat till 80 - 90 procent. CDM-projekt måste begränsas för att industriländerna ska tvingas minska utsläppen på hemmaplan . Koldioxidlagring får inte bli någon huvudväg men gärna forskning på denna teknik. Kraven på bilutsläppen är rimliga utifrån förutsättningarna men de borde vara hårdare."
Jag vet inte hur mycket jag kan stödja att utsläppsmål ska vara trovärdiga, det finns ingen himla trovärdig framtid om vi har halvmesiga mål. Jag kan inte stödja att vi ska ha trovärdiga mål. Detta är att ge efter för en ond politik som inte vågar satsa. För radikal omdaning av samhälle så är "trovärdiga mål" en dödsdom. Vad skulle "trovärdiga mål" ha inneburit 1891? Inte något som arbetarrörelsen skulle ha ställt sig bakom. Gråter man inte en smula när politiken reducerats till detta?
Förövrigt tycker alltså Sverigedemokraterna att EU är bra för hårdare invandringspolitik, och för att man kan driva dessa CDM-projekt, dvs krasst låta utvecklingsländer stå för våra utsläpp.
Sedan är det en helt annan fråga att sprida bra teknik, hjälpa med miljöarbete och pressa fram lagstiftningar som gör att man inte behöver dö av förgiftning, cancer, whatever via sitt industriarbete i Kina. Men vi, som drivit fram denna värld, drivit teknikutveckling, vräkit ut bensin, vapen etc, måste ta vårt ansvar. Var blev ni av, ljuva drömmar om en bättre värld.
Sjunde juni röstar vi för ett rödare Europa, det handlar mest av allt om det. Det är så, och enbart så. Vi kan tillsammans göra något.
Endera dagen kan vi göra en djupdykning i isländsk poltik, för att se hur mycket förebild vi har där. Island dök först i finanskrisen, och kommer sedan upp rödare än någonsin. Gör upp med korruption, kapitalism och katastrof, god dammit.
Natten är ung, kämpande kroppar önskas
Ni vet sitta uppe på nätterna och inte vilja gå och lägga sig.
Det brukar oftast hända när jag är arg. Men jag är inte arg, jag är mest nöjd. Inte känslomässigt upprörd liksom.
Man kan sitta i sin säng med en perfekt liten dator och lyssna på Jenny Wilson och tänka på framtiden. Om du sover dåligt är nog dagens tips detsamma som gårdagens; Bygg drömslott. Ack, den ljuva framtid är ju vår. Med ansvar, ångest och allt vad det nu inkluderar. Alla val är samtidigt en fantastisk frihet.
Men en sista grej. Innan natten mörknar, ljuset försvinner.
En blogg. En dikt. Jenny Wrangberg - Kallskänka och poet.
jag är också människa
jag behöver mat på bordet,
ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig
jag är också människa
jag går sönder om ni skickar mig i krig
jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav
jag är känsligt gods
jag är människa mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och kallskänken
huvudvärken skriker efter tolv timmar i ett bastuvarmt kök
människan i mig säger att det är orimligt att tjäna pengar åt någon annan
jag är ingen maskin
jag är inte osynlig
jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken, hon som bygger bilen som du kör, människan som ni skickar i krig, hon som förmultnar i en skyttegrav
jag är inte osynlig
jag lagar maten till era fina middagar, delar ut er post, tar hand om era föräldrar
jag är så nära
jag är känsligt gods
det gör ont när jag trillar från byggställningar, halkar på oljiga golv, lyfter de gamla
min kropp saknar reservdelar
för jag är ingen maskin
ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig
människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde för inget är mer värt än människan
ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en snabbare modell
för jag är ingen maskin
jag är människa och jag är inte osynlig
J Wrangborg - Jag är människa
Det brukar oftast hända när jag är arg. Men jag är inte arg, jag är mest nöjd. Inte känslomässigt upprörd liksom.
Man kan sitta i sin säng med en perfekt liten dator och lyssna på Jenny Wilson och tänka på framtiden. Om du sover dåligt är nog dagens tips detsamma som gårdagens; Bygg drömslott. Ack, den ljuva framtid är ju vår. Med ansvar, ångest och allt vad det nu inkluderar. Alla val är samtidigt en fantastisk frihet.
Men en sista grej. Innan natten mörknar, ljuset försvinner.
En blogg. En dikt. Jenny Wrangberg - Kallskänka och poet.
jag är också människa
jag behöver mat på bordet,
ett jobb att gå till
värdighet
jag är inte osynlig
jag är också människa
jag går sönder om ni skickar mig i krig
jag förmultnar om ni lämnar mig i en skyttegrav
jag är känsligt gods
jag är människa mina ben värker efter elva timmar mellan kassan och kallskänken
huvudvärken skriker efter tolv timmar i ett bastuvarmt kök
människan i mig säger att det är orimligt att tjäna pengar åt någon annan
jag är ingen maskin
jag är inte osynlig
jag är han som tar emot dina pengar på bensinmacken, hon som bygger bilen som du kör, människan som ni skickar i krig, hon som förmultnar i en skyttegrav
jag är inte osynlig
jag lagar maten till era fina middagar, delar ut er post, tar hand om era föräldrar
jag är så nära
jag är känsligt gods
det gör ont när jag trillar från byggställningar, halkar på oljiga golv, lyfter de gamla
min kropp saknar reservdelar
för jag är ingen maskin
ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig
människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde för inget är mer värt än människan
ni kan inte kalla in mig på kontoret och byta ut mig till en snabbare modell
för jag är ingen maskin
jag är människa och jag är inte osynlig
J Wrangborg - Jag är människa
Du vet väl om att du är värdefull // fight for your right
Nu ska jag lämna skollivet och gå hem och äta fil.
Tusentals ifyllda rader i formulär till Sabanci University. Are you married? Do you smoke? If you smoke, consider smoking is forbidden in Campus Arean. Briefly compose reasons why you want to study at SU. Jag ser fram mot turkisk byråkrati.
Om man vill läsa politisk analys kan jag rekommendera Dagens Arena. Devrim Mavi är föräldraledig, hennes vikarie är inte dum, jag tycker mycket om de två ledare jag läst av henne.
Möglig mediabild
It's alliansen, stupid
Alltså. Jag rekommenderar dagens Dagens Arena. Om alliansen och socialvårdstagare, stupid. Hur är det tänkt att det ska funka? Urholkat välfärdsystem och vart ska pengarna komma ifrån. Ska var och en reda sig själv? Får du skylla dig själv om du blir varslad? Bli varslad när livet precis har börjat, men sälj villan du köpte på lån. Du kan ju flytta.
I helgen under uppsatsskrivande var söndagens uppvaknade livsviktigt. Frukost, och jag läser DN's reportage om socialbidragstagare. Detta är vad som sker med människor som halkar utanför systemet. En kvinna med katt inte lämnat sitt hem sedan december. Detta är inte vårat land. Vi vill ha ett system där alla behövs.
Alla behövs.
(Även jag, därför går jag hem nu, så att jag inte går sönder, va.)
Tusentals ifyllda rader i formulär till Sabanci University. Are you married? Do you smoke? If you smoke, consider smoking is forbidden in Campus Arean. Briefly compose reasons why you want to study at SU. Jag ser fram mot turkisk byråkrati.
Om man vill läsa politisk analys kan jag rekommendera Dagens Arena. Devrim Mavi är föräldraledig, hennes vikarie är inte dum, jag tycker mycket om de två ledare jag läst av henne.
Möglig mediabild
It's alliansen, stupid
Alltså. Jag rekommenderar dagens Dagens Arena. Om alliansen och socialvårdstagare, stupid. Hur är det tänkt att det ska funka? Urholkat välfärdsystem och vart ska pengarna komma ifrån. Ska var och en reda sig själv? Får du skylla dig själv om du blir varslad? Bli varslad när livet precis har börjat, men sälj villan du köpte på lån. Du kan ju flytta.
I helgen under uppsatsskrivande var söndagens uppvaknade livsviktigt. Frukost, och jag läser DN's reportage om socialbidragstagare. Detta är vad som sker med människor som halkar utanför systemet. En kvinna med katt inte lämnat sitt hem sedan december. Detta är inte vårat land. Vi vill ha ett system där alla behövs.
Alla behövs.
(Även jag, därför går jag hem nu, så att jag inte går sönder, va.)
Dagens förebild: Nina Björk
Nedanstående är fräckt klippt från Lunds Universitets hemsida. (Vi längtar till Skåne ibland, vi som tänker på att söka våra rötter ibland.)
Vad hände sen?
Nina Björk
Vad jobbar du med?
Jag arbetar halvtid på Dagens Nyheters kulturredaktion, där jag är skribent och kritiker. Mina arbetsuppgifter är helt enkelt att skriva artiklar om i princip vad jag vill som faller inom kulturens bevakningsområde. Jag skriver främst recensioner av skön- och facklitteratur, men även debatt- och idéartiklar. Jag bor i Lund och arbetar härifrån. Jag arbetar även halvtid som doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, där jag har en tidsbegränsad doktorandtjänst. Mina arbetsuppgifter är, hittills, helt enkelt att ta poäng och skriva avhandling. Jag pendlar till Göteborg från Lund någon gång var 14:e dag.
Varför valde du Lunds universitet?
Jag valde Lunds universitet för att min dåvarande pojkvän läste här (och han valde i sin tur Lund före Göteborg, som annars är det universitet som ligger närmast Falkenberg där vi båda bodde under gymnasietiden, eftersom han ville gå juristlinjen och den fanns i fullständig form bara här i Lund) och för att de flesta av mina vänner från gymnasietiden valde att läsa här.
Vad har du läst?
Jag började vid Lunds universitet 1987 och har läst enstaka kurser idé- och lärdomshistoria, sociologi, litteraturvetenskap, drama-teater-film, genuskunskap. Jag tog min fil.kand i litteraturvetenskap 1994 (tror jag), och började på forskarutbildningen samma år. Sedan gjorde jag uppehåll från forskningen eftersom jag blev ombedd av förlaget Wahlström och Widstrand att skriva en bok, "Under det rosa täcket", som kom 1996. När jag återvände till forskningen år 2003 var det till Göteborgs universitet och inte Lunds - helt enkelt för att jag fick tjänst där (i Lund var jag bara antagen, men hade ingen finansiering). Jag har även läst Journalistlinjen vid Göteborgs universitet, under åren 1988-1990. Alltså som ett "uppehåll" från studierna vid Lunds universitet. Jag trodde att jag ville bli journalist, men upptäckte sedan att jag tyckte mer om universitet och återgick därför till litteraturvetenskapen i Lund, med syfte att så småningom börja doktorera.
Hur såg ditt studentliv ut?
Jag bodde på och var aktiv i Lunds enda vänsterradikala studentnation, Smålands. Jag var med i kulturutskottet och i olika feministiska grupperingar. Besökte regelbundet Smålands pub och diverse andra arrangemang. Det var utmärkt att kunna kombinera politik, alkohol, vänskap och kärlek.
Vad är det – förutom studierna – som lett dig till det arbete du har idag?
Arbetet som doktorand i Göteborg är det väl till stor del studierna som lett fram till. Arbetet på Dagens Nyheter fick jag efter att jag skrivit min första bok och blivit "kändis" (i begränsade kretsar). Det finns inte någon direkt linje mellan mina studier och mina arbeten, men å andra sidan hade jag aldrig haft något av dem om jag inte hade studerat. För då hade jag ju inte vetat lika mycket, och inte tränat mig lika mycket i att tänka och argumentera.
Nina Björk skrev nyligen i DN Kultur om feminism förvisso förenligt med kapitalism, på så vis att kvinnor alltid kan ha och ska ha rätt till samma lön och klarriär och positionering men är detta vad feminsim bör vara, är detta feminismens mål?
Nedanstående citat belyser:
"Om systemet vi talar om är vårt övergripande ekonomiska system, det vill säga det kapitalistiska, tror jag att vi måste erkänna: detta system är fullt kompatibelt med en feminism som söker göra kön och sexualitet till ointressanta storheter i fråga om maktpositioner i samhället. Kapitalism kräver inte just kvinnors underordning. Kapitalism kräver någons underordning. Den kräver privat ägande, lönearbete, tillväxt, konkurrens, att fler och fler områden av livet görs till områden möjliga att idka handel inom, områden där människor, tid, saker och tjänster görs till köp- och säljbara varor.
Men det finns ingenting som säger att vi inte kan ha lika många kapitalister av båda könen, lika många egendomslösa; lika många mätta västerlänningar av båda könen, lika många hungriga i andra delar av världen. Detta ekonomiska system är därför inte feminismens logiska, i betydelsen nödvändiga, fiende.
Sedan är det en annan sak att feminismen historiskt ofta fungerat systemkritiskt, antikapitalistiskt och antiimperialistiskt. Men vill vi att den ska göra det igen, vilket jag tror att Rydell vill, är det ett litet ord som saknas i hennes artikel: ordet bör. I stället för att säga att feminism inte kan vara ett högerprojekt, måste vi – vissa av oss – säga att den inte bör vara det."
Vad hände sen?
Nina Björk
Vad jobbar du med?
Jag arbetar halvtid på Dagens Nyheters kulturredaktion, där jag är skribent och kritiker. Mina arbetsuppgifter är helt enkelt att skriva artiklar om i princip vad jag vill som faller inom kulturens bevakningsområde. Jag skriver främst recensioner av skön- och facklitteratur, men även debatt- och idéartiklar. Jag bor i Lund och arbetar härifrån. Jag arbetar även halvtid som doktorand i litteraturvetenskap vid Göteborgs universitet, där jag har en tidsbegränsad doktorandtjänst. Mina arbetsuppgifter är, hittills, helt enkelt att ta poäng och skriva avhandling. Jag pendlar till Göteborg från Lund någon gång var 14:e dag.
Varför valde du Lunds universitet?
Jag valde Lunds universitet för att min dåvarande pojkvän läste här (och han valde i sin tur Lund före Göteborg, som annars är det universitet som ligger närmast Falkenberg där vi båda bodde under gymnasietiden, eftersom han ville gå juristlinjen och den fanns i fullständig form bara här i Lund) och för att de flesta av mina vänner från gymnasietiden valde att läsa här.
Vad har du läst?
Jag började vid Lunds universitet 1987 och har läst enstaka kurser idé- och lärdomshistoria, sociologi, litteraturvetenskap, drama-teater-film, genuskunskap. Jag tog min fil.kand i litteraturvetenskap 1994 (tror jag), och började på forskarutbildningen samma år. Sedan gjorde jag uppehåll från forskningen eftersom jag blev ombedd av förlaget Wahlström och Widstrand att skriva en bok, "Under det rosa täcket", som kom 1996. När jag återvände till forskningen år 2003 var det till Göteborgs universitet och inte Lunds - helt enkelt för att jag fick tjänst där (i Lund var jag bara antagen, men hade ingen finansiering). Jag har även läst Journalistlinjen vid Göteborgs universitet, under åren 1988-1990. Alltså som ett "uppehåll" från studierna vid Lunds universitet. Jag trodde att jag ville bli journalist, men upptäckte sedan att jag tyckte mer om universitet och återgick därför till litteraturvetenskapen i Lund, med syfte att så småningom börja doktorera.
Hur såg ditt studentliv ut?
Jag bodde på och var aktiv i Lunds enda vänsterradikala studentnation, Smålands. Jag var med i kulturutskottet och i olika feministiska grupperingar. Besökte regelbundet Smålands pub och diverse andra arrangemang. Det var utmärkt att kunna kombinera politik, alkohol, vänskap och kärlek.
Vad är det – förutom studierna – som lett dig till det arbete du har idag?
Arbetet som doktorand i Göteborg är det väl till stor del studierna som lett fram till. Arbetet på Dagens Nyheter fick jag efter att jag skrivit min första bok och blivit "kändis" (i begränsade kretsar). Det finns inte någon direkt linje mellan mina studier och mina arbeten, men å andra sidan hade jag aldrig haft något av dem om jag inte hade studerat. För då hade jag ju inte vetat lika mycket, och inte tränat mig lika mycket i att tänka och argumentera.
Nina Björk skrev nyligen i DN Kultur om feminism förvisso förenligt med kapitalism, på så vis att kvinnor alltid kan ha och ska ha rätt till samma lön och klarriär och positionering men är detta vad feminsim bör vara, är detta feminismens mål?
Nedanstående citat belyser:
"Om systemet vi talar om är vårt övergripande ekonomiska system, det vill säga det kapitalistiska, tror jag att vi måste erkänna: detta system är fullt kompatibelt med en feminism som söker göra kön och sexualitet till ointressanta storheter i fråga om maktpositioner i samhället. Kapitalism kräver inte just kvinnors underordning. Kapitalism kräver någons underordning. Den kräver privat ägande, lönearbete, tillväxt, konkurrens, att fler och fler områden av livet görs till områden möjliga att idka handel inom, områden där människor, tid, saker och tjänster görs till köp- och säljbara varor.
Men det finns ingenting som säger att vi inte kan ha lika många kapitalister av båda könen, lika många egendomslösa; lika många mätta västerlänningar av båda könen, lika många hungriga i andra delar av världen. Detta ekonomiska system är därför inte feminismens logiska, i betydelsen nödvändiga, fiende.
Sedan är det en annan sak att feminismen historiskt ofta fungerat systemkritiskt, antikapitalistiskt och antiimperialistiskt. Men vill vi att den ska göra det igen, vilket jag tror att Rydell vill, är det ett litet ord som saknas i hennes artikel: ordet bör. I stället för att säga att feminism inte kan vara ett högerprojekt, måste vi – vissa av oss – säga att den inte bör vara det."
Nina Björk i DN Kultur
"Är jag för banal?" - M Zetterlund
Vad kan man göra en torsdag?
Ha handledaremöte med en bekymrad handledare. Plocka ihop sju sidor analys. Tänka att nu är det bara åtta kvar så är balansen återställd. Placera sig inne på biblioteket döpt efter Karin Boye. Eftermiddagen startas med att läsa två dikter av Boye. [Jag känner dina steg...; Du ska tacka dina gudar] Och man kan sitta här och stirra på träd samtidigt som någon slags extremt förbättrad verision av uppsats växer fram. Just nu: En analys baserad på fyra underrubriker. Tillsammans med Monica Zetterlund som sjunger Hasse&Tage. Och bara läsa tusen bloggar av fantastiska framgångsrika kvinnor. Det är det enda jag vill läsa. Och Karin Johannissons nya bok. Och Nina Björk. Om jag fick bestämma skulle jag enbart syssla med att läsa mer av alla mina idoler.
Läsa att Marita Ulvskog inte vill att EU ska vara ett elitprojekt. Det vill inte jag heller. Gunnar Hökmark tycker att det är helt oväsentligt att diskutera löneläge för eu-parlamentariker. Du blir rik som få, det är lönsammare att dra till Bryssel än att styra Sverige. Tänker på den lilla mannen från landsbygden som på Centerns stämma sa att ingen borde tjäna mer än statsministerna, alltså runt 150 000, och som blev totalt sågad när Maud kör på med sitt raljerande. Något naivt i det hela, jordnära, ingen borde tjäna mer än statministern, som att bekräfta en makthierarki i en värld styrd av finansmän ch lobbyism. Den lille mannen säger att det är en rättvisefråga. Att det inte är vettigt att öka skillnader mellan chefer och vanligt folk.
Från Åsa-nisse marxister till stureplatscentern. Från landsbygd till ofattbar snobbism. Centern, där finns något ändå.
"Spännvidden bland motionerna från medlemmarna till Centerpartiets stämma är stor. Avdelningen Stureplanscentern från Stockholm vill under rubriken "rättvisefråga" helt ta bort den statliga skatten. Lennart Wassenius från Lerum i Norra Älvsborg vill däremot att Centerpartiet ska besluta att ingen chef ska tjäna mer än statsministerns 150 000 kronor i månaden. "Vi har på senare år kunnat se en accelererad och ökad skillnad mellan lönerna till chefer och 'vanligt' folk i företagen/förvaltningarna. Detta är varken bra eller nödvändigt", skriver han."
Nu kom min kursare med sin c-uppsats, muffins och te. I termos. Hur bra är inte det? Så hjärnan går inte på politiskt högvarv då den enbart fokuserar på textdokument döpt analys till C-UPPSATS. Efter den 19 maj.
Ha handledaremöte med en bekymrad handledare. Plocka ihop sju sidor analys. Tänka att nu är det bara åtta kvar så är balansen återställd. Placera sig inne på biblioteket döpt efter Karin Boye. Eftermiddagen startas med att läsa två dikter av Boye. [Jag känner dina steg...; Du ska tacka dina gudar] Och man kan sitta här och stirra på träd samtidigt som någon slags extremt förbättrad verision av uppsats växer fram. Just nu: En analys baserad på fyra underrubriker. Tillsammans med Monica Zetterlund som sjunger Hasse&Tage. Och bara läsa tusen bloggar av fantastiska framgångsrika kvinnor. Det är det enda jag vill läsa. Och Karin Johannissons nya bok. Och Nina Björk. Om jag fick bestämma skulle jag enbart syssla med att läsa mer av alla mina idoler.
Läsa att Marita Ulvskog inte vill att EU ska vara ett elitprojekt. Det vill inte jag heller. Gunnar Hökmark tycker att det är helt oväsentligt att diskutera löneläge för eu-parlamentariker. Du blir rik som få, det är lönsammare att dra till Bryssel än att styra Sverige. Tänker på den lilla mannen från landsbygden som på Centerns stämma sa att ingen borde tjäna mer än statsministerna, alltså runt 150 000, och som blev totalt sågad när Maud kör på med sitt raljerande. Något naivt i det hela, jordnära, ingen borde tjäna mer än statministern, som att bekräfta en makthierarki i en värld styrd av finansmän ch lobbyism. Den lille mannen säger att det är en rättvisefråga. Att det inte är vettigt att öka skillnader mellan chefer och vanligt folk.
Från Åsa-nisse marxister till stureplatscentern. Från landsbygd till ofattbar snobbism. Centern, där finns något ändå.
"Spännvidden bland motionerna från medlemmarna till Centerpartiets stämma är stor. Avdelningen Stureplanscentern från Stockholm vill under rubriken "rättvisefråga" helt ta bort den statliga skatten. Lennart Wassenius från Lerum i Norra Älvsborg vill däremot att Centerpartiet ska besluta att ingen chef ska tjäna mer än statsministerns 150 000 kronor i månaden. "Vi har på senare år kunnat se en accelererad och ökad skillnad mellan lönerna till chefer och 'vanligt' folk i företagen/förvaltningarna. Detta är varken bra eller nödvändigt", skriver han."
Nu kom min kursare med sin c-uppsats, muffins och te. I termos. Hur bra är inte det? Så hjärnan går inte på politiskt högvarv då den enbart fokuserar på textdokument döpt analys till C-UPPSATS. Efter den 19 maj.
En tisdag i maj
Vad gör man med dundrande huvudvärk, sittandes på bibliotek Karin Boye, med 8880 ord skrivna. Nytt rekord, det fina med en första uppsats är att varje dag är nytt rekord. Gällande hur långt man skrivit som längst etc. (Om man inte räknar in sjukt arga uppsatser från litterär gestaltning i svunnen gymnasietid.)
Idag har jag utöver detta;
- Fått jobb som rösträknare/arbetare EU-val sjunde juni 2009. Detta samma dag som Åsa Westlund, toppkandidat S, mailar mig med rubriken "Jag lovar fem. Hur många lovar du?" Hur många ska rösta? 40 % eller alla som bryr sig. Jag är less på att steget mellan att bry sig och agera blir så långt. Det finns påverkningsvägar, och om de suger är det din demokratiska skyldighet, rättighet, plikt att utforma nya. Grekiska förvisso, men ändock. Folkstyre. Åsa videobloggar och kampanjar. Och skriver om annat. Ska man personrösta? Ytterligare aspekt; en röst på svensk höger/vänster parti är en röst på europeiska höger/vänster blocket. Och där finns mycket att begrunda. Är alla värda att leva och varför kan inte EU göra något åt Berlusconi?
- Skrivit två långa mail, ett om personröstning och det faktum att EU styrs av extrem blockpolitik, det andra om eskapism och behovet att fly vardagen för perspektiv. Vart ska man åka då då? Både handlade väl om livet.
- Mailat Nina Björk. Jag måste få åka till Lund och prata om ett framtida samhälle. Feminism, visioner om ett hållbart samhälle, kritik av kapitalism, skitdrömmar i form av materiella ting, vad feminism bör vara.
- Insett att jag borde lämna biblioteket och gå till pressbyrån, köpa bang, gå hem, läsa bang. Och Arena. Och tänka på sommaren, bli lite arg. (Detta skulle kunna resultera i att vi återkommer.)
- Insett att Nina Hemmingsson har släppt en ny bok. Och att hon är så djävla arg. Läs intervju här.
- Mailat min sommarchef om dator och vad som ska hända egentligen.
Så vi sammanfattar dagen med att det numera finns ett fett stycke på fem och en halv sida om Bourdieu i min uppsats. Och att man, om man är som jag, skulle vilja läsa mycket mer. Och tänka. Mest på hur ett ojämlikt samhälle kan och måste bli annorlunda. En annan värld är möjlig. Det kan man gå hem och tänka på medan man fortfarande lyssnar på Bengtzing, skiter i det faktum, dricker te och drömmer dröm om ljuva livet. (Kommer aldrig va med om det, så be aldrig mer om ursäkt, för sakerna ni aldrig gjorde. [Håkan])
Tillbaka i kamp
Bloggtorka har alltid tusen olika ursäkter, man kan alltid skylla på tusen saker.
Ofta har man också tusen idéer som alltid försvinner.
Jag utlovar en rödare tråd, en bitskare ton och något mer konstruktivt.
Hur ska jag kunna hålla detta?
Med tekniken på min sida. I denna dag har min fyra år gamla laptop blivit utbytt mot en som har fungerande tangentbord, även trådlöst nätverk. Mot en som väger 1 kg, som är sjukt vacker. Och som verkligen är på min sida.
Jag vet att min nemesis i rymden aldrig kan sluta sjunga Push it to the limit. Det är imponerande. How can you live with yourself? Jag vet varför. Det ger ju resultat. Push it to the limit, den uppsatsen i nationalekonomi blir nog strålande. Jag kompletterar med det gamla ordspråker "det ska göra ont att plugga". De där orden från min första termin i Uppsala kan bära mig genom smärtvågor, du ligger där på något bord på Karin Boye - biblioteket, du gråter, det svartnar framför ögonen och alla böcker du behöver har någon annan stulit, rivit sönder eller helt enkelt lånat. Och just så ska det kännas. Vi gör det för att utvecklas. Det gör ont. Just så ska det kännas.
Det är inte min teamsong.
Jag är en person utan tålamod, som snarare surfar på vågen, jag byter låt. Måste passa dagsformen.
Även om det är studier som om en månad ska resultera i en kandidatexamen så handlar det om känsla, fullt ut. Och idag är min känsla Jag ljuger så bra. Imorgon inte, det lovar jag.
Jag har överlevt Valborg. Genom att åka till Norberg för 1 maj. Skriva uppsats. Läsa tusen böcker om Bourdieu. Det är som en livskamrat, själafrände. 7500 ord och jag. Vad ska det bli av oss. Redaktionsmöte med Tvärdrag. Tusen saker att fixa gällande en sommar på Arenagruppen. En sommar i stockholm. En höst i Istanbul.
Imorgon: Struktur och bokrecensioner.
Pusspuss
Ofta har man också tusen idéer som alltid försvinner.
Jag utlovar en rödare tråd, en bitskare ton och något mer konstruktivt.
Hur ska jag kunna hålla detta?
Med tekniken på min sida. I denna dag har min fyra år gamla laptop blivit utbytt mot en som har fungerande tangentbord, även trådlöst nätverk. Mot en som väger 1 kg, som är sjukt vacker. Och som verkligen är på min sida.
Jag vet att min nemesis i rymden aldrig kan sluta sjunga Push it to the limit. Det är imponerande. How can you live with yourself? Jag vet varför. Det ger ju resultat. Push it to the limit, den uppsatsen i nationalekonomi blir nog strålande. Jag kompletterar med det gamla ordspråker "det ska göra ont att plugga". De där orden från min första termin i Uppsala kan bära mig genom smärtvågor, du ligger där på något bord på Karin Boye - biblioteket, du gråter, det svartnar framför ögonen och alla böcker du behöver har någon annan stulit, rivit sönder eller helt enkelt lånat. Och just så ska det kännas. Vi gör det för att utvecklas. Det gör ont. Just så ska det kännas.
Det är inte min teamsong.
Jag är en person utan tålamod, som snarare surfar på vågen, jag byter låt. Måste passa dagsformen.
Även om det är studier som om en månad ska resultera i en kandidatexamen så handlar det om känsla, fullt ut. Och idag är min känsla Jag ljuger så bra. Imorgon inte, det lovar jag.
Jag har överlevt Valborg. Genom att åka till Norberg för 1 maj. Skriva uppsats. Läsa tusen böcker om Bourdieu. Det är som en livskamrat, själafrände. 7500 ord och jag. Vad ska det bli av oss. Redaktionsmöte med Tvärdrag. Tusen saker att fixa gällande en sommar på Arenagruppen. En sommar i stockholm. En höst i Istanbul.
Imorgon: Struktur och bokrecensioner.
Pusspuss
En bok som borde skrivas om imperialism
Man borde skriva en bok om USA-imperialism genom tiderna. Om det engagemang det skapar och driver upp, den kraft som människor samlar sig i. Med bilder på demonstrationer, om alla modiga människor, men med vettigt perspektiv, nyanserat du vet. Så mycket av 1900-tals historian skulle få plats i den boken. Så mycket metafysisk diskussion kring vem som har rätten / mage att hävda att deras alternativ är det bästa.
Den skulle handla om behovet av en fiende för att stärka och identifiera sig själv, skapa mening med sin kamp och rättfärdiga sitt leverne. Fienden skulle likväl kunna vara kommunisterna eller terroristerna. Det skulle bli sjukt mycket snack om generaliserande kammar som drar med sig alla, mycket vi mot dom tänk, låta oss dela upp världen i två, en ond och god, det skulle gå i stil med Järnridå / clash of civilization. Vi skulle få med grundläggande frågeställningar i huruvida meningsfullt leverne utgår fr¨ån materialism / kapitalism, men också klassiska kulturkrockar och frågan om vi det verkligen är sant att man aldrig kan förstå varandra? Hur skulle skillnader mellan människor vara så stora?
Den skulle handla om kampen mot, men också det vettiga i att ha någon form av djävla civilkurage och säga ifrån. Nej, bygg inte murar genom städer, nej, mörda inte undersåtar, nej, tvinga inte människor till slaveri, mörda dem inte i koncentrationsläger. Men också den självgoda överläget man sätter sig i med sina kärnvapen etc där man tvingar på sitt västerländska etnocentriska tänkande i ekonomi, levnadsstil och system på vem som helst som sätter sig upp. Och om olja. Och om kristendom. Och om feta vita medelålders män.
Och den skulle handla om en alternativ plan, med människovärde, solidaritet och sjukt mycket kärlek. Om ett hållbart samhälle utan olja och överkonsumtion, om ett jämställt samhälle utan dominans av krigsgalna medelåldersmän, Berlosconi och kvinnomisshandel, och om en värld i fred där man dumpat kärnvapen. Och med humor, musik i en vackrare värld.
Sen får man kalla den som skrev ploten till boken naiv, för vad gör man om man inte vågar tro på skönhet/en bättre värld?
(Går och dör i bitterhet, antar jag.)
Berlin är inte Paris
Man är väl ingen kunnare, sakletare, tyckare, men vidhålles är att när man tyskalärare i Heidelberg sa att "Ni måste åka till Berlin, där sker historia idag", så är det sant. [Fyll ut med den där fantastiska historien om falafel, graffiti, gaykultur, turkar, techno, öl och försök till försoning med historia] Att här har skett historia är så fruktansvärt påtagligt, du går inte en meter utan kalla kårer längs ryggraden. På gott och ont, säkerligen. Men allt hände här, bränna parlamentet, förbjuda partier, 12 års diktatur, Wannseekonferans, die Untergang, sovjetinvasion, die Luftbrücke, die Mauer, Återföreningen. Kansleramt byggdes 1997. 800 meter från Hauptbahnhof regerar folket. Och skotthålen finns kvar. Något fascinerande är det ändå med ett land som måste deala med sin historia och sin mentalitet så hårt som tyskarna. Att vädra sina problem och prata om sina rädslor. Kan. Skapa. Öppenhet, och ett demokratiskt samhälle.
Vad händer i Paris? Fantastiskt vacker, små propra människor springer omkring, beiga hus, smidesjärn, långa, långa gator. Finkulturen är antagligen finare i Paris. Tunnelbanan har mer storslagna namn. Landskapet är vackrare. Kusten längre. Universiteten mer faschionabla. Inte att förglömma, människor är mer välklädda.
Just nu, sittandes i hjärtat av östberlin, är jag mest fascinerad över att två städer kan vara så olika.
Vad händer i Paris? Fantastiskt vacker, små propra människor springer omkring, beiga hus, smidesjärn, långa, långa gator. Finkulturen är antagligen finare i Paris. Tunnelbanan har mer storslagna namn. Landskapet är vackrare. Kusten längre. Universiteten mer faschionabla. Inte att förglömma, människor är mer välklädda.
Just nu, sittandes i hjärtat av östberlin, är jag mest fascinerad över att två städer kan vara så olika.
Välkommen
En blogg för kampen, i kriget, om makten. För visioner, tankar, aggresioner, påhopp och idéer. För ett perspektiv i opposition, från vänster.
