HJÄRTAT

Jag låter Caroline Ringskog Ferrada-Noli få sista ordet gällande Odell, hon skriver på sin Paris-blogg för SvD, va. Det är mycket som är intressant, det är yttrandefrihet, konstutveckling, politik, det är allt.



"Man kan riktigt känna saliven vattnas från alla haters i Anna Odell-frågan. Bura in en konstnär! Och en ung kvinna. Mmmmm som medeltiden Älskar också att vem som helst utan vare sig utbildning i konst, eller konstvetenskap uttalar sig i frågan.

Först var det överläkaren David Eberhard som tycte att det var dålig konst och nu SVD: ledare. Jag skäms för Sverige, att inte ge mer för begreppet konst, som akademi, disciplin och uttryck. Det är rätt historielöst att underskatta en progressiv och fri konstvärld för utvecklingen av en civilisation. Att tvärtom inte fatta att just detta definierar utveckling. Talibanerna anyone?

Rivningen av kulturskatter och återgång till Sharialagar? Anyone? No wonder att det enda man kommer dragandes med här så fort Reinfeldt ska visa upp nåt svenskt är Ernst Billgren och hans rävar, alternativt Jockums rävar. Alternativt Karin Mammas Andersson handarbetade vävar.

Ok. Sverige. Ni kan ju glömma några biennaler eller medverkan på Moma eller Bilbao och om 100 år Louvren om ni fortsätter så här." Caroline Ringskog Ferrada-Noli 2009-05-14 16:30 | Permalänk  (Läs mer där va, på den länken)



God natt. Hej då. Även fredagsnätter tar slut.

Och det är sen fredagsnatt, det är maj månad. Jag har tillbringat en hel dag på Karin Boye biblioteket. Där läste jag en av hennes dikter. Jag korrläste även sjukt mycket text. Och jag tänker att det är ju just så. Ett engagemang i en sak kan döda dig, och all din energi. Och c-uppsatser kan styra humörsvängningar. Men inget går upp mot att satsa fullt ut på en sak och prestera liksom. Om det är nått man tror på, om så är fallet.  Det är natt och att sitta i en soffa med tända ljus och tänka på hur saker och ting ska bli. Lite på hur papper ska faxas, hur namnteckningar inte ska förfalskas, hur allt ska hinnas med och mail som borde skickas. Men också bara luta sig tillbaka och vara vaken mitt i natten och känna sig fade away. Och lyssna på Håkan - För en lång, lång tid och tänka på de där svaren man aldrig får.

Aggeborn kontrar i Odell-debatten. För att marknadsanpassa konsten. Och att man inte kan säga vad bra konst är men att man fan får ta lite ansvar för vad man gör och att det inte är okej att åka hem och bajsa på någon (han tar mig som exempel) och sedan kalla det konst.

Så här skriver han:
"Är inte Anna Odells konstverk tillsammans med en del andra examensarbeten på konstfack det yttersta exemplet på det "klasshat" som Nordström påstår existerar? En kulturintresserad elit som anser sig speciellt utvald att omskaka samhället mot dess vilja på ett olagligt sätt? Hundratusentals människor besöker de kungliga slotten varje år och anser att dessa byggnader är värda att bevara. Hur många anser att Anna Odells projekt förtjänar finansiering via skattesedeln? Ett hundratal insnöade klasskompisar från konstfack och några kulturradikaler? Detta vore marknadsanpassningen om något. Låt efterfrågan i större utsträckning styra var skattepengarna ska gå till istället för att finansiera de mest "nyskapande" projekten."

Detta är helt klart en högintressant aspekt. Det är den gamla klassikerna finkultur mot fulkultur. Men på något slags omvänt sätt. Här representerar slott en traditionell finkultur som enligt Killen Som Älskar Slott har blivit folklig. (tro honom inte allt för mycket, han är köpt av sin arbetsgivare aka ett slott.) Anna Odells konstverk representerar egentligen någon slags fulkultur med moderna inslag i form av våld, videoinstallationer etc, men detta omvänder Aggeborn till att vara finkultur för en elit. Så här skrivs det i DN idag - "Där flera kritiker har uppfattat ett rakt och rått reportage ser jag en sofistikerad videoinstallation", skriver DN:s Ingrid Elam om Anna Odells omdiskuterade konstverk om psykvården. Ja. Elams tes kanske späder på detta här att det skulle handla om ett projekt för en elit. Men läs hela hennes text, för hon fångar känslan av att Odell verkligen berör med sitt verk. Hon har lyckats skapa något. Igenkännande, eftertänksamhet.

"Stämningen är laddad på ett respektfullt vis. Att ”konsten skall pröva gränser” har ofta sagts i den debatt som förts med anledning av Anna Odells examensarbete, men vad betyder det? Att den skall springa som en vakthund och nosa längs taggtrådsstängslet mellan fiktion och verklighet, eller mellan det rumsrena och det olagliga? Odells verk ”Okänd kvinna” prövar inga gränser, det gestaltar ett ensamt lidande. Det kanske inte förändrar psykvården, men det är uppenbart att det förmår beröra. Det är ett stilla under att Odell lyckas med det trots alla förebud om misslyckande som byggts upp i media."


Men kärnan i diskussionen då. Vad vill vi ha för kulturpolitik? Vill vi marknadsanpassa kulturutbudet, eller vill vi nå ut med en bredare form.
Denna diskussion fördes gällande EU's kulturpolitik idag, det hela skedde på gmail-chatten med god vän. När EU skapar projekt som till exempel kulturhuvudstäder etc, så handlar det inte om att skapa eller forma kulturell identitet eller sprida kultur, utan verkar snarare vara för att öka ekonomiska strömningar och stärka turism. En ekonomisk agenda, EU, ett projekt för ekonomin.
Och frågan som ställdes, där och då av henne: Finns det ett alternativ till ett kapitalistiskt tänk kring kulturen?
I Sverige. I EU.

Och det slår mig om hur musikalen We will rock you handlar om en kommersialiserad musikbranch där plastdockor sjunger gagagagaga och all annan musik för förbjuden. (Kanske passar killen vars musiksmak identifieras av Afterski och reklamradio.) Men passar det en fri och demokratisk idédebatt? Och jag tänker att det är läskigt hur hårt skivbolag går ut i debatten om Pirate Bay och fildelning för det verkar vara så att mest av allt förlorar skivbolag, de starka kommersiella krafterna på att folk utnyttjar musik. Små, självständiga musiker kan slå sig fram just för att ett nytt system finns. Det finns vägar för individer, man behöver inte längre vara beroende av skivbolag för lycka och framgång. Men sen lyckas ju inte alla. Men så var det inte förr heller. Då blev man inte heller rik på musik. Då som nu måste man slå bland publiken. Men jag tänker att skivbolag och andra jättar är rädda för den nya ordningen som är friare, där de inte kan sätta agenda och ha kontroll. Och jag tänker att just det är så läskigt. Att vi ska ha stora jättar som bestämmer. Vi ser det ju överallt. Filmbolag, industrier, multinationella företag, musikbolag och allt, allt. De får monopol och vill ha sin makt. Men vill vi att de ska sätta agendan? Vill vi köpa enbart vad de erbjuder för att andra konkurreras ut? Vill vi ha ett kommersiellt enväldessamhälle?

Eller finns det alternativ? Vill ha mångfald, tänker jag. Vill ha frihet att kunna agera efter egen agenda, inte behöva styras efter skapade behov. Nina Björk pratar om vår kapitalistiska kultur som en indoktrinerande kraft som får oss att längta efter att uppfylla behov den skapar.

- Hur vet man när det är riktigt, och när det inte är riktigt? Speciellt när man lever i en kultur som är så stark och högljudd, så genomträngande på att styra våra begär bortom vårt förnuft. Att få oss att, inte med hjärnan förstå och vilja ha saker, utan att få hjärtat att bulta för snygg bil, den perfekta kvinnokroppen, den perfekta dukningen till nyårsfesten, säger Björk om hur den kapitalistiska kulturen styr våra drömmar.

Detta vill jag ska vara ett argument för att det är farligt att låta kapitalistiska krafter styra samhället. För då handlar det om ekonomisk vinning fullt ut, och inte alls om vad ett gott människoliv är. Om vi vill något med kulturen, då måste vi skapa det själva, och inte låta marknaden erbjuda oss saker till lägsta pris.

Så här skrev lille Aggeborn till mig.

     "Vill passa på att tacka fröken Nordström för en trevlig presentation och ett engagerat svar på mitt förra påhopp. Håller fortfarande inte med dig angående Anna Odell. Förvånad? Självklart kan man kritisera psykvården och ibland kan civil olydnad vara motiverat, vilket det givetvis var i DDR. Men, här handlar knappast om varken DDR eller liv och död utan om ett examensprojekt från Konstfack i Stockholm. Konstnärer är också medborgare och måste på så vis följa samhällets lagar. Här verkar du hålla med mig. Samtidigt påpekar du mer än gärna att alliansens kulturutredning är kass. Ja, för det är just detta det handlar om. Utredningen går i mångt och mycket ut på att marknadsanpassa kulturen och det är då verkligen på tiden att diskussionen förs i den riktningen. Detta skulle ju till viss del innebära att den kultur som folk inte tycker om går en död till mötes - det finns helt enkelt ingen efterfrågan. Jag är ingen kulturmotståndare - läs mitt inlägg om de kungliga slotten nedan, men svenska folkets reaktion är helt naturlig vad gäller Anna Odells examensarbete. Eller för den delen trashandet av tunnelbanevagnar, omplacering av afficher i Stockholm eller porrnovelslösning för dagisbarn som konstfack också har ägnat sig åt. Svenska medborgare pröjsar för att Anna Odell och hennes gäng ska få löpa amok på konstfack. Det minsta man då kan begära är att de håller sig inom lagens ramar."


Så här skrev jag tillbaka:
      "haha, men skulle slotten finnas kvar utan abonage? där verkar du ju till och med vilja öka anslagen.
     Och vad ska bestämma vilka det är som ska hålla sig inom lagens rum? Det lutar starkt åt att vara tacksam och hålla käften, köpt tystnat etc. Utan att jag för den skull stödjer vandalisering eller porrnoveller för barn. men det är själva logiken. Har du fått nått av staten ska du vara tacksam och inte kritisera. Vad är det för demokrati? "

     Den lille killen älskar slott. Slott är bra kultur alltså. Men han har fortfarande inte svarat på frågan vad bra konst är. Bara att kulturen ska släppas fri till marknaden. Men då förlorar ju människorna makten till marknadskrafterna och nån annan ska komma att tjäna pengar på dig och vad du önskar fylla din fritid med. Valen kommer begreänsas, du kommer utsättas för hård reklamkampanj. Kultur på en marknad kommer tappa sin funktion som samhällskritik tror jag. Är det frihet? 
     Kommunala musikskolan, ska den finnas kvar? Konstfack? Vilket samhälle vill vi leva i? I brist på kraft att argumentera mot kulturutredningen hänvisar jag till min chefredaktör som skrivit ett debattinlägg på Aftonbladets kultursida. Läs det här under rubriken Gör om, gör rätt.

     Och sen du, Adolfsson. Ta till vara på idédebatten som nu uppstått. Våga du inte tysta den med din makt, och därmed använda samma logik som min lille vän på andra sidan; att man ska hålla käften och vara tacksam om man får ta del av statens pengar.
Vad ni båda då verkar glömma är 1. vi lever i en demokrati. Folket ska styra. 2. Statens skattepengar är dina och mina pengar.

Fortfarande sena nätter som är bäst.
Jag har kommit långt i mognadsgrad i mitt liv. städat av skrivbord så att man numera kan sitta i stearinljusens sken och skriva. Redigering av intervju, renskrivning av frågor. Hittills 12 sidor. Ett lite mer städat liv. Man lagar matlådor, etc. Tänker på Hanna Hellqvist och att jag tycker det var klockrent för mitt relativt vilsna liv. Hannas chef sa till Hanna - "Man måste mamma och pappa sig själv när man är vuxen." Ge sig själv den lilla extra omtanken. Klappa sig på axeln och säga, det är sent nu, Du borde sova.
Och jag tänker.
Skriver rent det sista.
Begrundar telefonsamtal.
Överväger fakta.
Känner mig lugn och harmonisk.
Skickar några väl valda mail.

Sen lägger jag mig på spikmattan och drömmer ljuva drömmar om ljuvt liv och önskar att jag får vara med.
Det är maj 2009 och vi har hela livet framför oss.



ps. så här skriver de på valaffischerna i Norberg. "1994 röstade av för eller mot EU. Nu röstar vi för ett rödare Europa."

En slags resa är snart över. Lund.
Jag mötte upp Nina Björk hemma i hennes så himla fina och ganska perfekta hem. Skulle kunnat varit med i Living room eller annan blaska. Skitdrömmar visst. Hon hade världens vackraste bokhyllor etc. Jag ställde tusen frågor och fick svar.

Nu ska jag avsluta bibliotekssession på Lunds juridiska bibliotek och gå mot stationen. Tåg genom sommarsverige. Så djävla idylliskt.
Och renskriva 72 minuter intervju. Vi får la se hur det går va.

Men först. Dricka te, äta kakor och läsa Bang. Äntligen har jag fått köpa Bang. Lund alltså. Rapsåkrar, bokskogar och små fina hus.

Puss&hej

     Jag deltar i en bloggduell, för den som inte visste det. Jag har en god vän på andra sidan, bortom det blå skulle man kunna säga. Jag tycker att det är praktiskt med honom. Sedan dag ett här i uppsala, vilse i statskunskapens djungel har vi hyst samma intresse för politiska frågor. Det var hösten 2006. Vi var 20 år och visste fan ingenting. Statskunskap innebär, för dig som är oupplyst, att insupa stora mängder kunskap, ställa sig neutral och sedan konstatera vad samhället kan göra på ett så politiskt korrekt sätt som möjligt. Och vi vet ju, vi vet verkligen, att så funkar inte samhället. Samhället är politik. Samhället ska byggas upp på så vis som majoriteten drömmer och som majoriteten bestämmer, i en demokrati ska det vara så. Politik ska styra samhället och politik ska motsvara het djävla passion för livet och vad som gör livet värt. Lägre skatter tycker vissa, högre skatter tycker andra. Privat valfrihet tycker vissa, välfärd till alla tycker andra. Ja, ni märker att jag ger en förenklad bild av det komplexa livet utgör.

     Och samma intresse för de frågorna, men mest av allt för att diskutera dem, har vi. Hur styrs EU då. Kommisionen, hallå. Och så till det som gör att det funkar. Jag vet ju att vi inte tycker lika, jag vet ju att vi inte står på samma sida. Det är redan givet och därför blir det snarare skrattretande, men ändock en diskussion. Så tack, tack för att du finns. Läs min Nemesis på hans blogg. Ta del av hans påhopp på mig. Och ta del av vår gemensamma passion för EP-valet.



ps. med detta menar jag inte att mina andra vänner saknar passion för politik. Det finns inga som kunde vara mer engagerade. I allt. Och jag är så stolt över alla jag fått lära känna här. Men vissa verkar ha tappat tron på partipolitik. Surprise. Ändock är min till fullo fasta övertygelse att vi måste organisera oss. Nu tror jag på de former som redan är givna. Och till detta skall tilläggas att jag tror på möjligheten att förändra, radikala förändringar. Imorgon natt berättar jag mer om detta. Puss Puss

Det är sjukt. Om 56 minuter skickar jag in det här och sen är jag ledig i två hela dygn. Det känns som två års semester.

På Karin Boye, inga schtekare här, utan dikter på väggarna, milda blickar på människorna, och Kent - Mannen i den vita hatten (16 år senare), och de bara sjunger att jag kan se på din ängsliga hållning, din stirriga blick att det är långt hem. Och jorden försvinner lite under mig. Det är som om man kan se det tydligt, livet för och efter c-uppsats. En djävla pina. Och sen grät vi av glädje över att ha överlevt.

Men sen kommer de finnas där rakt upp och ned på papper, svart på vitt. 15 945 ord som fan är nedprintande av mina små fingrar, ord för ord.

Någonstans kan jag ändå rekomendera det.


ps. Utrikespolitiska föreningen kampanjar för att RÖSTA DEN 7:E JUNI. Göre bara. Jag fick kaffe och en pin. Pin ska jag spara för evigt. Kaffe drack jag medan min chefredaktör gav goda råd inför intervju imorgon. Och igår fick vi röstkuverten. Två jubelrop i samma korridor, fan vilka nördar vi är. Men bara för att snacket är så hårt, att röstdeltagande inte är så högt, bara därföroch desto viktigare. Vi ska rösta, som fan ska vi rösta. Så gör det bara. Och när 15 945 ord på riktigt är inlämnade så ska jag också kampanja. Som fan.

Odells konst får fram klasshatet.

"Nu är det ju inte bara den ansvarige läkaren som blivit förbannad. Jag läser drivor av hätska blogginlägg och kommentarer till artiklar på nätet, och till en början är det lätt att avfärda spottloskorna som ryggmärgsreaktioner från genomsnittliga näthatare. Men efter ett tag träder något annat fram. Kommentarerna bekräftar i princip varje socioekonomisk analys om samhällets växande klyftor. Här står högutbildad mot lågutbildad, fattig mot rik, proppmätt innerstadselit mot foppatoffelsvensk. Mellan de som ledigt och elegant talar om att konsten ska provocera och de som ser en arrogant snärta som borde spärras in som straff för slöseri med skattemedel, det är känslor från ett utanförskap mot agendasättarnas ringdans. Låt oss för enkelhetens skull kalla det klasshat. Om Odells verk visar människor som närmar sig varandra så visar diskussionen snarare på det motsatta."

Klockan är strax 19:55, och så gott som alla platser i detta bibliotek är fullsatta. Ingen verkar ska gå hem. Tjejer bredvid mig sitter med sin feta lagbok, hon kom nyss. Det som fascinerar mig mest är att man aldrig ser dessa lagboksfascister sitta med en drömmande blick. Varje gång jag ser mig omkring ser jag bara inbitna ansikten, rakt ner i böcker. De har tusen överstrykningspennor och flest flikar av alla i sina böcker. Och de pluggar som få till sina feta tentor.
Och de här ska styra vårt land sen. Med lagar, regler, domar och juridiska konster. Ja, om man gräver ner sig i verksamheter eller bara försöker leva inser man att juridiskt kunnande är ett totalt djävla måste. Och vilka har fixat det och spär bara på det? De här schtekiga juristerna. EG-domstolen va, den tysta revolutionen. EU är politik men politiken är himla mycket lagfäst och det helqa går mot överstatlighet, sedan 60-talet. Men det visste du redan. Och så blir allting lag och ordning och ingen ifrågasätter för det står ju i lagen. Som om att inte det bara var människor, va. Som om att vi alla inte bara va människor.

Som sagt. Ingen verkar planera gå hem. Man kan hänga här hela natten. Drömplatsen för alla nördar.
Tur att man har glasögon.

ALLA MÅSTE HA EN MUSA. Min musa är en lång, mörk skönhet. Här får ni lära känna honom.


6:22pmMUSA hade en bra idé förut... synd att man har minne som en guldfiskk
6:22pmMaja du måste signa upp dem dammit
6:24pmMUSA Jag kom på en ny idé men den är lite underlig - Dagens mest menlösa blogg .. annars ka du dra en parallel mellan lynchningar i USA och det där stället i norrland där de kasta sten.. och slänga in lite Obama
6:26pmMaja obama - framtida stenkastare?
6:27pmMUSA eller att han inte tänker släppa bilder på amerikansk tortyr eller stoppa avskedandet av en arme översättare som råkade vara bög ...eller situationen för ateister i USA.. mycket förtryck
6:35pmMaja inte släppa bilder för amerikaner i utlandet kan råka illa ut. men vad kan inte utlänningar i amerika råka ut för?
6:37pmMUSA swineflu? han menar typ att hatet bland muslimer skulle öka ännu mer vilket man ju kan förstå det viktiga att göra det klart att sånt är det slut på nu ..om det nu är det
6:40pmMaja jo men att försöka skapa sin egen verklighet?
6:40pmMaja men vi måste ha tvisten. kanske borde gå hem och måla konst istället? eller ställa ut? man har alltid tid att måla.

Idag är en tung dag. Det är alla korrigeringar, massa små, små vassa meningar som skrivs in i analys för spetsig känsla. Sådan är jag. Hellre spetsig känsla än akademisk tyngd.
Jag blir aldrig akademiker, inte fullt ut. Inte med passion för korrekta referenser etc. Även om medvetenhet av referensers praktiska funktion präglar mig. Att kunna stödja sig på sina källor. Inte lika ensam i resonemang. Men inte den här insnöade akademikern som kan sitt ämne fullt ut men inget annat. Det går bara inte. Inte sådan tyngd. Lite småspetsig kanske.
Men idag är en tung dag.

Just nu 13 603 ord och jag som ska sitta på biblioteket en hel massa timmar till.
Man vill ju gråta lite. Och fråga sig; ska det verkligen behöva göra så här ont?

När jag bara vill gråta, då tänker jag på det här:
- Ikväll ska jag bara prata om Nina Björk och hur det här med biologisk feminism och särartsfeminism egentligen funkar, och om en annan ordning och hur ändra vårt resursanvändande.
- Och jag tänker att jag kan gå till någon slags pressbyrå och köpa Bang för vettiga tankar en torftig måndagsnatt.
- Att Centralbadet är bra för verklighetsflykt.
- Man borde städa sitt rum.
- Ska fortfarande läsa melankoliska rum av Johannisson i soffa nätter igenom.
- Och snart ringer min chefredaktör med upplyftande samtal om vettiga artiklar som ska skrivas.
- Kanske borde jag gå på seminarie "Vad ska vi ha EU till?" och få vara med och prata om konreta, viktiga saker.
- Om inget hjälper, ja, då kan man tänka på att efter 17.00 imorgon så finns det inga ord i huvudet längre. Då är en milstople passerad och uppsats snart ventilerad och betygsatt och livet går vidare liksom. Och jag kommer vara som en sönderstressad, hårt arbetande person som inte fattar ledighet fören två veckor senare. Ser fram mot det.

Imorgon lämnas kandidatuppsats in för granskning av handledare. Och min handledare är inte så vidare värst nådig. Jag börjar bli riktigt nervös och stänger därför ner min uppkoppling och gräver ner mig i böcker för ett sista dygn.


Inga kommentaren till Ohly, allians eller Sahlin. De får sköta sig själva.


Puss&kram

Opinionssväningar. Alliansen går ner, till förmån för oppositionen. Typiskt exempel rubrker byggda på statistik som ljuger/säger ingenting.

Dagens DN rapporterar. Det enda denna nya opinionsundersökning säger är att övriga partier gått upp med 1,8 % vilket inte ligger inom statistiska felmarginalen, men vad som ligger inom dessa siffror är fildelningsdebatten. Det är bland unga under 30 som förändrade åsikter ses. Alliansen sägs ha misslyckats i fildelningsfrågan och gällande FRA. Oppositionen vågar inte riktigt ta i den. Men kom igen, ge oss radikala förslag. Ska vi finansera via skatt, ska vi förbjuda, raka puckar tack. Jag säger skatt, jag säger att det är uråldrigt och trångsynt med förbud. Jag säger hitta lösning.

Men piratpartiet i EP efter 7:e juni vore inte en omöjlighet.
Men varför DN väljer att följa upp detta med frågan vem du har störst förtroende för, oppositionen eller alliansen, är en gåta. Siffror visar på marginella skillnader förutom gällande moderaterna och övriga partier. Det är inte oppositionen mot alliansen.

Så här fördelar sig väljarsympatierna i maj enligt Sifo:
V 5,8 procent (+ 0,5)
S 34,8 (+ 0,2)
MP 8,1 (— 0,5)
C 5,8 (+/— 0)
FP 6,4 (— 0,4)
M 28,8 (— 1,8)
KD 4,1 (+ 0,8)
SD 3,0 (+/— 0) 
Övriga partier 3,3 (+ 1,8)


Unga väljare syns, unga väljare bryr sig, unga väljare borde rösta och förverkliga det Sverige de vill ha. Bortom socialbidrag, bortom diktaturiska regler på internet. Det finns progressiva lösningar. Kräv dem.

Are we human, or are we dancers? Fånig fråga kanske. Men dröm lite mer, för fan då. I natt, när ingen annan var här på biblioteket. Då satte vi på denna låt på max och dansade på borden. Just det, de där borden där alla torra juristtjejer annars sitter med sina perfekta hår. Eller killar mer perfekta hår. För det här är ett sådant schtekigt bibliotek där alla i framtiden ska casha in tusenlappar i timmen. Blir de lyckliga? Är de mänskliga? Vet inte på första, nej på andra, säger jag. Dröm lite. Och dansa mer på borden.

Igår sa en person till mig;
- Jag önskar att jag lyssnade på den låten mycket oftare.

Det kan man. Så här ger jag länk till fantastiskt vacker akustisk variant. Jag fick den dessutom av hon som ville lyssna oftare, så ni kan se det som att ett proffs har tipsat, ja om den akustiska varianten.

Jag klättrade nyss upp i ett träd och tänkte på min analys och inledningsdel. Skrev under gårdagen inte ord på den, skrev andra saker, sa andra saker, tänkte på vänner mot Island, dagen före det, vi sprang, vi bakade bullar, det var torsdag och öde i min hjärna efter hårt handledarmöte. Någonstanns måste allt få smältas ner och komma till en acceptansnivå.
Måste få läsa annan litteratur än kurslitteratur. Måste samtidigt se till att kurslitteratur speglar det som är vettigt i mitt liv, annars dör ju mitt liv lite. Måste se saker, måste skriva om annat än etnografisk emperi från himlans ödesdigra svenska skolan.
Måste få klättra upp i ett träd och tänka på analys.
Glömmer det så lätt. Glömmer så lätt vad städning gör för ordningssinne, vad långkok gör för själen. En presation på annat plan, något vettigt. Tanken får ro samtidigt som den får expressfart. Nya miljöer, andra människor, allt gör att det där som sedan måste bli bra, också blir det. Uppsats till exempel. Eller artiklar som måste skrivas. Gör något annat, så kommer det till dig.
Ska inte glömma det.

Och ska alltid städa själv. Om man inte hinner med sitt liv, sina bestyr, då måste ju något vara falskt och galet uppåt väggarna. Om man inte hinner bädda sin säng och äta croissanter till söndagsbilagan. Vad ska man då leva för?

Igår kväll, en natt på biblioteket, läste jag alla krönikor som jag hittade av Nina Björk. Här är en som avhandlar detta. Om att du blir mer av att göra olika, att inte missa för mycket, inte missa livet.

"Okej, nu ska ni få mitt bästa argument mot skattesubventionering av hushållsnära tjänster. Det är att man blir en bättre människa av att städa själv. Ha, ha, ha. Nej, inte skratt. Jag menar det. Och innan jag säger något mer vill jag fråga dem som skrattar: vad tror ni att man blir en bättre människa av? Jag misstänkte det.
Antingen säger ni a) den frågan finns inte på den politiska dagordningen, det är en privatsak. Eller så säger ni b) av att arbeta med det man är (hög)utbildad för - och det har man inte tid till om man ska städa själv.

     På a) svarar jag: om frågan om människosyn inte fanns på den politiska dagordningen skulle vi inte leva i ett samhälle. Det gör vi. Alla politiska beslut handlar därför om den enskilda människans möjligheter och vår tillvaro tillsammans. Det finns ingen annan fråga. Antingen låtsas vi om den eller så låtsas vi inte om den.
     På b) svarar jag: nej, den specialiserade människan är inte den bästa. Hon missar för mycket. Hon förstår för lite. Vi kan tro att detta att vara människa är att gå omkring och kunna saker som ekonomi eller litteratur. Men det är det inte. Det är för smalt. Den som städar själv vet att mänskligt liv sätter spår. Den vet att någon måste ta hand om de spåren.

     Den som städar själv böjer sin kropp på konstiga sätt; i hennes rygg sitter erfarenheten av en kropp som gör motstånd. Det är en mänsklig erfarenhet. Inte mer än så. Men heller inte mindre.

[...]

     Och säg inte att den här diskussionen handlar om vad som är samhällsekonomiskt lönsamt för i så fall har du inte sagt någonting mer än att vi blir rikare om alla slutar städa och bara några gör det. Och då måste vi bara genast fråga: vad ska vi med vår rikedom till? Vad är målet med den? Att vi ska bli lyckligare? Vad blir vi lyckligare av? Snyggare brödrostar? Att vissa av oss slipper städa och att andra av oss städar hela dagarna? Det var ju det jag sa: det finns ingen annan fråga än den om meningen med människan."

Läs hela krönikan här.

Vid sidan av analys tänker vi idag på om kvinnlighetens vara och feministiska strategier eller hur man kan få ihop det med särartsfeminism, biologisk feminism och vad som ska komma ut av det hela egentligen och vad tycker egentligen Nina Björk?

Och kommer hon rösta i EP-valet?
Hur ska EU hjälpa eller stjälpa oss i kampen?