är det mos eller magi?

Det hundrade inlägget. OJ DÅ.


Nostalgi och minnen och framtid och dåtid. Så tacksam. Nöjd. Böjd. Nothing can stop emotions. So fucking cute. Det finns inte så mycket att säga, det kan man alltid intala sig själv. Egentligen är det mycket som jag inte är nöjd med. Som jag verkligen inte fattar och som jag har glömt. Man glömmer så gärna, så lätt och tror att det inte finns. Så kan allting kännas fel och konstigt och fult och vad är det jag har glömt egentligen?


Fin övergång. vad är det jag har glömt egentligen? Vet inte, men ska komma ihåg mina lexikon, kokböcker (jag ska ju laga mat till tre barn kan inte ha tyska kokböcker. vad tycker tyska barn om?), barnböcker om pippi, tvålar och schampo som går att använda och nån liten bok som är viktig. Min skrivbok och penna. Foton och lite fina saker. VAD då för fina saker? Sen är det ju pass och viktiga papper och försäkring och?
Det kommer bli bra. Det kommer gå bra. jag kommer säkert glömma nått men då får jag väl fixa det då. JAG får väl fixa det DÅ. skitsamma i allting, ödet har bestämt att jag skulle dit, jag är tacksam.