Hur är livet i stan, hur är känslorna ni har?
Vaken på natten, drömmer om dagen
Joel Alme - Waiting for the bells
Detta blev den första skivan från det nya decenniumet för mig. Hajjade till när det stod 2010 rakt upp och ner. Är säker på att det betyder något. Tänker mig lite som en spådom.
Förut gillade jag inte. Nu kanske jag kommer gilla Joel Alme hela 10-talet.
Lyssna på på till exempel no class.
Eller no luck to give.
Mycket tradande klyschor om kärlek.
Och nepp, hepp, diskussion och sammanfattning saknas i mitt liv just nu.
Puss&godnatt
"En av alla människor i vårt land, jag är naken, du ser rakt igenom mig"
Imorse sms:ade Daniel om tvärdrag i DN. Mer om det senare. Men så kollade jag upp det och hittade intervjun med Thåström. Den första på sex år. En artist jag är så glad över att jag lärt mig tycka om. Låt för låt gick det, jag kan nästan säga kronologisk ordning. Brev från tionde våningen var först. Över sundet är en av de vackraste låtarna jag vet. Sen alla de andra då.
Och nu finnas det en skiva med b-sidor och nya versioner av gamla låtar. Massor av aldrig utgivet material. Så mycket som känns men inte riktigt Istanbul-känns. Krocken igen. Thåström är något annat. Men det är ju så vackert. Här är Över sundet. Inspelad i Kreuzberg. Vackrare än på Kärlek är för dem, mer circus.
Skivan är en sak.
Hans intervju är en annan. Dels så älskar jag allt skvallret, men dels så är det fascinerande och inspirerande men en person som bryter mot så konventionella normer. Kan inte sitta ner och jobba. Blir rastlös. Men enkla grejer. Men ändå det där som man måste göra för att allt ska funka, som det sägs.
Nej.
Han säger rörelse, att inspirationen kommer av rörelse, att n i samma stad, samma gator så gör det trögare.
Finns något oerhört inspirerande i detta.
Om att vara i rörelse, om ord som ska säga något, som slagord och om att försöka sig på uttryck på svenska:
"Finns det några knep, något sätt att försätta sig i en låtskrivarstämning?
– Det är alltid bra att vara i rörelse. Jag tror att låtar kommer enklare då. Någonstans så kommer intrycken, men inte direkt, utan senare när man kanske allra minst anar det. När jag bara går omkring i min lägenhet och i samma kvarter så märker jag att det kommer mindre.
En sak som utmärker ditt låtskrivande är förmågan att komprimera texter och titlar. Från ”Tyst för fan”, ”Ung & kåt” och ”Flyktsoda” till ”Du ska va president”, ”Miss Huddinge -72” och ”Fanfanfan”.
– Det var väl ingenting som kanske var helt uttalat från början utan bara något jag gillade och hamnade i. Och ganska snabbt förstod jag att man inte har så mycket plats att vräka ut sig på, man måste vara komprimerad – som slagord. Det kommer naturligtvis från någon rockgrej, men också tidningar som Feber och Guru Papers (anti-auktoritär tidskrift som kom ut mellan 1972 och 1975, i redaktionen fanns bland andra Bruno K. Öijer som också skrev i Feber). De hade alltid sådana där sjuka slagord; ”Fantasin till makten” och ”Allting till alla”. Jag var jätteinspirerad av det i början och det har nog hängt med. Bra titlar är viktigt.
I dag är du väldigt skeptisk till svenska sångare som sjunger på engelska.
– Jo, nittio procent är ju vedervärdigt, fullständigt ut-tryckslöst. Jag tror att de flesta människor gör det för att de är fega och det är enklare att gömma sig bakom engelska standardfraser. De låter som sångare utan kontakt med sina egna hjärtan. Det blir ju hundra gånger mer på riktigt på svenska. Det är ju det som är så fantastiskt, varje ord väger blytungt. Men det finns ju lysande undantag: folk som skriver och sjunger bra grejer på engelska här också."
DN, Georg Cederskog
Moda Concert Hall
Puss&god natt
Kajsa Grytt och Thåström
Bara vi står ut
Ta en paus till detta.
Vi kommer nog till himmelen bara vi står ut. Klockorna ringer. Tysta minuter, ska du missa mig igen, jag går sönder när jag väntar på dig. Kunde kört den här dagen så långt det går, men jag tänker inte vänta på dig i 200 år. Jag tar vad jag behöver och inte vad jag får, men jag går sönder när jag tänker på dig.
På listan över vad jag saknar med Sverige: Konserter med Thåström, kanelbullar och min tekanna.
Puss&godnatt
störningsobjekt
Så här ser det ut när jag lyssnar på Birds - Frida Hyvönen i biblioteket. Säkert kan jag inte ens kontrollera mina rörelser. I snart ett år har den varit min enda låt, för pepp. Antar att jag behöver en ny.
Sekin
Ser ni indiekillen? Ser ni hur han längtar efter ett par cheap monday men hur han bor i Istanbul och får nöja sig med att spela indierock. Lyssna här.
Ah, idag tog jag kassa bilder. Påminner lite om skakig velvet spelning (på lördag spelar the mary onettes på rockgasken, som att förpassar några år tillbaka i tiden.) men det var en fin konsert. Feel like dancing. Alex sa så här:
- You could see some potential in them, it was not that bad.
Det är ett bra betyg för att vara han. Själv lutade jag mig tillbaka i röd sammetsstol och gick sen hem mellan rosenspaljer och under stjärnhimmel. Himla bra kväll.
TEGAN AND SARA
Jag lyssnade väldigt mycket hösten 2005. När jag lyssnar är det alltid på samma band, samma låtar. Kommer inte att glömma att jag och min vän då missade dem på Hultsfred, gick åt ett annat håll, gick på Sahara Hotnight eller vad som helst.
Och nu är det fyra år senare. Jag är en annan. De har säkert också förändrats.
Where does the good go
ELLER
Where do you go when I'm sad and broken down
So jealuos
ELLER
I get so jealous I can't even walk
You wouldn't like me
ELLER
There's a war inside of me causing heartbreak
Att komma fram
Hittar rätt spårvagn, åker i en evighet och ska helt plötsligt gå av i Sulthanamet. Solen skiner och helt plötsligt är vi bara där. Som en saga, för Hagia Sofia, Blå moskén och hela det torget är en annan värld.
Det var söndag och sista dagen på Ramahdan. Kommer till ett Hostel med fotöljer och utsikt över Marmarasjön, med Bosporen och Gyllene Hornets utlopp. Killen i receptionen bjuder på jättemycket godis och spelar Kings of Convenience, hela förmiddagen.
Sen somnade jag. Man behövde inte vara rädd längre.
PS.
Jag tänker så här. Jag tar mitt ansvar. Har så himla många fina, smarta personer med brilljant musiksmak. Ni kan få deras musik också.
Som den här låten. Den fick jag av Piri förra veckan, och så kan jag inte ens lyssna på den. Det här är praktexemplet på hur youtube censureras i det här landet. För mig står det bara "an error accurd, please try again later". Så skulle någon kunna lyssna på den och berätta som en kommentar hur det var, hur det kändes? Inte för mycket begärt. Annars - slipp då! Jag gör samhället en tjänst!
Tack Sara
Sjukt glad låt på sjuk dag. Perfekt.
Eget bidrag: Här är Sliimy bättre än Britney Spears.
Puss hej.
Subtila förändringar för skrivandet framåt
Sambassadeur påminde mig alldeles nyss om när jag och min kusin såg dem på Velvet alldeles efter att Migration hade släppts. Det var december 2007. Att vi sedan gick vidare till Clap to this (lever den klubben längre?) och såg Adam Tensta, som var en riktigt fet konsert, stannade till fyra och vissa av oss dansade med ena killen i Snook hela natten, den snygga alltså. Dagen efter äter man alltid pannkakor på Svartmangatan.
Mm, lite lite nostalgi kring hur perfekt Uppsalas uteliv kan vara. Och hur bra Sambassadeur är.
Puss Puss
Leo
Kommer inte ihåg varför jag hatade honom. Det är hits, på hits, på hits. Numera alltså.
Men antagligen för att han verkar så svinig. (Hur ska jag kunna veta något om dylikt?)
Men sant - om allt han sjunger är sant så är han säkert svinig i verkligheten också.
I gammal Metro tipsar Markus om att det är smart att gå till tandläkaren innan sådant blir för dyrt etc, ta tillvara på vad som finns medan det finns. Påminns om att det finns annat som är rätt svinigt också.
Jag ville förändra nån av oss men jag vet inte hur man gör
Det lyssnade även han på, förvånade mig. Det var när han skulle berätta för mig om alla kvinnliga artister som han faktiskt lyssnade på. Då var det bara exakt samma som jag. Allt var exakt samma som jag. En gång strök han bort håret från min kind och såg på mig på ett sätt som aldrig gick och jag drog mig undan och senare skrev vi långa mail och jag vet inte vad och var han är nu.
Beundransvärd kille.
Inte för att han såg rakt igenom mig när jag inte orkade själv.
Kanske mest för att han var så klok. Mot sig själv, mot mig.
När han sa att vi borde gifta oss sa jag ja.
Jag hade inget att ge, det var som vanligt.
Men du, nu lyssnar jag på Melissas nya skiva och nu tänker jag på dig.
Ballekayo
Detta är alltså låten jag lyssnar på varje dag, varje dusch medan jag, som idag, funderar hur jag snabbast, smidigast och bäst ska lära mig turkiska för att inte frustrationen ska bli för stor. Måste ju kunna prata med de här personerna med mörka ögon och lockigt hår. Måste faktiskt det.
ps. Så slutsatsen blir då att jag går ut och slänger mig på en filt med mina turkiska böcker och lapar sol.
L'Orient est Rouge
Gösteri merkezi
Yeni Türkü
Okej, jag erkänner. Man hänger verkligen inte med. Inte om man är som jag. En liten stel förskrämd person, exakt så känner jag mig. De frågade mig tusen gånger om jag tyckte att det var bra, och jag hade det bra och självklart, det var sjukt intressant och dessutom himla trevligt och musiken var verkligen vackert, så roligt att se alla människor så glada och dansa så mycket. Men jag kan inte skaka rumpa på samma vis som dem.
Do you want coffey or tea?
Kristian skickade den här till mig.
Jag tycker den var fin. Finare än jag kom ihåg.
De spelade den på konserten vi var på tidigt i våras. Det var sjukt roligt.
Så ta hand om er.
God natt.
