är det mos eller magi?

Nu.

Look me in my heart and unbreak broken, it won't happen.

Trots allt och vad som helst, jag älskar lonley torsdagskväll. Om två veckor är jag i Paris. Sjukt.

"Vi har mycket roligt att se fram emot"
Citat av min lunchdejt.

Dagen började i kaos, jag glömde fucking facewater efter ansiktstvätt. Min hy blir aldrig densamma.

Greatlash mascara och jag går till Ekonomikum och äter godis. Vi skapar kontakter men tänker mest på precious sommarpraktik.

Puss&kram.
Ha en fantastisk dag!

ps. utöver tänker på ljuv framtid så fixas mycket saker idag.

ps2. kan vara förra årets sämsta att radera tv-serier från min externa hårddisk. Hur tänkte jag då?

Onsdag har det varit i hela en minut. Kommer ju fortsätta, bli fler och fler.

We need change.
In change we believe.
Hope.
Speak your mind.
For safety, for rings of gold.


Så mycket känsla, så lite tid.

Vi är tid vi är pengar våra dagar, våra nätter Vår födelse, vår död, vår kamp för att överleva Våra förälskelser våra droger, vår längtan är vad vi aldrig blir vi är vår väntan Den lena huden och värmen i den Vi är helgonen utan Gud Vem har jag kysst? Vem har jag älskat?

Tack.

Ångra ingenting och nyårslöften får man alltid bryta.

Imorse skrev Lewin på DN debatt om Obamas naivitet och hur han kan ses som en religiös fanatiker som är barn av sin tid. Min kväll har jag spenderat med att se Obama vigas in. "Och här kommer ytterligare en religiös ritual" säger den svenska kommentatorn och en miljon amerikaner vrålar amen. Obama säger t muslimerna att skärpa sig och sammarbeta och vilja framåt. I Teheran brändes han bild för veckor sedan, innan han vigdes in, just de muslimerna verkar inte tro på Obama och Obama kanske måste fundera på vem han egentligen ska rikta sig till.
Jag gillar Lady President.
Och de fantastiskt rörliga bilderna när Bush lyfter i helikopter direkt efter cermonin.
Hem till sitt hus i Texas.
Och att folk har galna pälsmössor och röda sjalar.
Sara Pahlin var inte där.
Att Obama ska tämja solen, vinden och vattnet.
Att när världen och livet förändras, då ska också vi förändras.
Vi får kriser när folk inte vågar fatta obekväma beslut.
Och av girighet.


Och det är verkligen tisdag, världen slutar här och nu. Imorgon är en annan dag. Nästa termin kommer jag se Gone with the wind. Bland annat. Städa ibland. Sparkar och slag. Sparkar och slag. Och ikväll. Nu är det slut. Fyra dagars ledighet, nomore housewife of my own, no more coffeybreak all day long.
Imorgon kickar vi igång.

Du tänker som en general, jag tänkte inte alls.

Nej rädda mig.

varje dag, lite till.
Och sen, imorgon.
Du kan verkligen skrika ut det. Vid midnatt. Give it to me honey. Ta det inte ifrån mig.

Smärta försvinner vid midnatt, den transplanteras till andra dimensioner, faller ihop, askungen, hon den goda feen trollar allting baklänges. Pumpan blir en gyllene vagn och alla världens vita hästar bara störtar emot mig, och ja, kom och ta mig.

det är så mycket mer än b-uppsats samtidigt som det är ju just bara det. ibland är just det nog.

jag lyssnar på Ulf Lundell och tänker att vad fint det vore att vara hjärtekrossad.

"han sjunger att heartbroke hotel har stängt för säsongen, och att du är aldrig så ensam för stjärnorna och månen de finns där och du vet, du måste igenom vintern om du vill se sommarn igen. Svarta hål och du är bitter och du vill vara i fred. Det här är ingen lek, det här är knappast nån lek. Du är aldrig så ensam som du tror, månen är din syster, månen din bror."

Åh men min skapare, låt mig aldrig stagnera ner och hamna i det läget där man aldrig vågar bryta upp.
Känner på mig att jag är alldeles för rastlös för det livet och väljer jag det då så kommer jag dö en smula varje dag.

Det finns självklart gränser. Att stanna upp, det finns skönhet i det.
Andas du vet. Njuta av stunden, inte alltid se det så mycket grönare gräset men när du slutar se, så slutar du våga och det skulle göra så ont.



Annars då.
Min soffa och jag är tillbaks tillsammans. Långa nätter och vi bara finns här. Te och Lars som sjunger "I miss you, miss you so much", och om svenskalärarare, sin farfar och om att skria uppsats och vad vet jag.

Men jag vet ju en del. Annars inte så mycket. Jag ska till biblioteket. Terminen är snart slut. Jag har bokat min fantastiskt fina resa till Paris. Den ska bli bäst. No more sad sad valentines day for me. Om det hjälper dricker jag vin och försöker se eiffeltornet upp och ned eller vad som helst.

"Henry Kissinger sa visserligen att ingen någonsin skulle vinna kriget mellan könen eftersom bägge sidor fraterniserade alltför mycket med fienden. Men det är klart att det inte är något krig! Även om det förstås dör en massa folk. Dels en massa män som känner att de måste göra farliga saker för att bevisa sin manlighet ­(eller ta ut den ångest på världen som kvinnor oftast får lära sig att vända mot sig själva). Men mest så dör det kvinnor"
Katrine Kielos i Frihet.


Jag vet inte riktigt men jag tycker nog hon sätter huvudet på en spik när hon säger att kvinnor får lära sig att ta ut ångest på sig själva.
Vem lär dem det?
Gör om, gör rätt.
Gör inte fel.

Det känns tillfredställande. Våren alltså.

Bättre ställen, finare, lugnare. Mer fokus. Det ska gå bra nu. Men för mig, på mitt sätt.

Jag vill överdosera med dig. Att det finns en duett med Annika Norlin och Billie the vision and the dancers gör mig lika glad varje gång jag lyssnar på den. Och den 27 februari spelar Billie the vision på nalen och jag, lyckliga jag, har redan biljetter.


Men först, städa och grejer du vet. Komma i ordning och slänga papper. U-town kallar. Kunskapens stad. Imorgon öppnar biblioteken efter julhelgen. De har haft stängt sedan den 17 december, nära nog skandal skulle jag säga. Skönt att allt är i sin ordning igen.

Och på pappret som hör till medicinen står: Stessa inte.
Så jag ägnade min gårdagskväll och min dag åt att tänka på böcker, skriva på datorn och radera lagom många sms, så där när det tränger på.

Befriande.

Det är nytt år.
Jag har isolerat mig på bästa landet. Jag skriver min uppsats, och jag har verkligen skrivit uppsatsen också.

Jag tänker nu dra mig ut ur min kula och göra ett uttalande. God fortsättning.
Året slutade i en smula kras. Kanske precis som det kan vara ibland. Och då fixar man det.


Jag har ägnat en timme åt att lyssna på "Ibland rätt, ibland fel." Tack Josefin. Ibland gör man rätt, ibland gör man fel, lev med det. Mitt liv funkade så länge jag levde efter ordspråket, mitt egetpåkomna, "I don't need complicated". Men så tänkte jag verkligen exakt så här: Jag ska inte vara rädd för komplicerat. hahaha. Men jag behöver fortfarande inte komplucerat i mitt liv. Okej. En parantes. Detta inlägg skulle handla om en god fortsättning.


Det är 2009 nu. Vi är inne på den femte dagen. Och något kommer hända det här året. Jag kör fortfarande på min teori om att man kan använda låtar som horoskop. Jag kör fortfarande med 2008 - Hello saferide. Something new is gonna happen this year. Och sen Krunegård - ibland gör man rätt, ibland gör man fel. Lev med det. Så, tack, nu behöver vi inte analysera mitt liv mer.

Nu, raskt över till offentliga nyårslöften:

Lyssna på allt av ulf lundell
Skriva igen, vad som helst. Varje dag.
Läsa alla böcker på nattduksbordet. Och alla andra böcker.
Surfa på ett vettigt sätt, läsa saker ordentligt.
Sluta grubbla, ganska väsentlig grej.
Inte glömma att skratta på fel ställen, inte glömma det alls.
Tänka smarta, avancerade tankar, helst skriva ner dem och slåss med dem.
Sluta låta bli att göra saker av rädsla. (Jag ska läsa maken)
Bli frisk från min magkatarr, och aldrig bli sjuk igen.
Lyssna på mer bra musik, på bara bra musik.
Gå på konserter, hela dagarna.
Laga mitt fönster.
Sätta upp nya gardiner.
Sätta lagom höga krav.