är det mos eller magi?

Nu ska jag sluta stirra mig blind på kalender/datorskärm/gula blad/ taket och gå och tvätta istället. Att vara sin egen hemmafru, att tvätta typ 20 000 handdukar och mössor och tänka; Det är höst nu.


Vad kommer hända, liksom?
Inga stift i pennorna.
Tjatiga låtar i stereon.
Jag ska börja jobba inom Luthagens hemvård.

Och jag tänker; något nytt, något nytt ska hända.
Hösten bjuder in.
Kalendern är full.


Nu ska jag istället gå vilse i min hjärna, vi ska skriva vassaste krönikan om kidsen/livet/framtiden/postmodernismen.

ps. igår sprang jag lidingöloppet klass K30 och det var så sjukt vackert och när jag kom in på upploppet ville jag bara gråta av glädje. Det känns som att jag finns igen när jag kan springa 30 kilometer.

Dessutom träffade jag Thomas och Frida och efter mitt och Malins snack kvällen innan om högstadietiden kändes det så fint. Hela mitt orienteringsliv med alla de fina personerna och tävlingar varje helg och sjukt mycket träning var så värt det. Dessutiom var alla brighta och ingen strulade runt, drack alkohol eller hade sönder saker. På mitt högstadium var det bara savannbyxor, dåligt rödvin, smink, rökning sen femman, tafsande killar, grupptryck, extremt mycket skit snackades och aggresiva personer fanns som var elaka och hade sönder saker. Inte konstigt att jag inte passande in. Usch, jag var bara så arg på allt och alla.  Typiskt tonår och typiskt skönt att ha överlevt. Numera förstår jag att alla är lite snällare och lite bättre och själv behöver jag inte vara så arg. Men också därför var det så kul att träffa Thomas och Frida och se att de fanns kvar.

ds.

det är söndag och jag bara sitter i min soffa och dricker kaffe och lyssnar på annika norlin, på repeat. (skriver hemtenta, skriver hemtenta, skriver hemtenta.)


Och alla är glada, det är vackraste vädret ute och hösten kommer ändå bli fin fastän det är brustna hjärtans höst.
Jag längtar ut i världen - Paris, Wien, Århus, Istanbul och Beirut.

You can do it - enjoy.

Nu lyssnar jag bara på Hello Saferide och skriver inget på min hemtenta. (Jag har 1000 av 2400 ord.)

Det finns en låt som heter 2008. Då sjunger Annika att det kommer hända något 2008, det här året lixom. Vem behöver horoskop då? Jag lyssnar och jag tror på henne. Känns sjukt bra.

Vem behöver horoskop när man kan lyssna på låtar och låta känslan äga en.

Jag sitter på biblioteket tillägnat Karin Boye. Inte nu längre. Gick hem i skymning, över kyrkogården, genom löv.
Och det går fruktansvärt tungt och lätt och det hela är ganska konstigt faktiskt.

Jag borde plugga järnet och det gör jag men samtidigt smyger sig en del annat på. Minst sagt.
Och jag önskar bara mest av allt att jag fick äta sushi med en trevlig person, med någon, för just ikväll har jag ingen lust att vara ensam och fan.

Därför äter jag istället min andra halva lasange och går och dricker öl. Istället för att sitta med mina femton sidor anteckning och socialantropologins ställning i Tyskland under 1800-talet och första halvan av 1900-talet. Imorgon skriver jag om hur Herder, Vorchow och andra gav sina namns legitimitet åt naziideologin och hur de gjorde allt för att inte offra sina titlar, och om hur alla kände varandra och om de få som stod emot eller om hur man exekuterade marxistiska antropologer och satan och hans vänner. 1938 instiftades en lag som förbjöd icke-arier att antas till studier. Klausuler hit och dit. Hur smög sig allt på, i vilket sammanhang dök Hitler upp och vilken fruktansvärd idéhistoria jag har att göra med.Och sen analysera och tycka till. Vad var inspirationen?

Imorgon är en annan dag. Idag tar jag det lugnt.




ps. jag lyssnar nu på Lisa Ekdahl + Pärlor av glas och man skulle ge dom till svin.

Ett dygn senare.
Fortfarande the Legends.

Moln av sjuklig lättnad och tacksamma ord som ping-pongar i mitt huvud.

Jag gjorde något fint idag, ändå. Mot mig, mot dig, mot hela alltet.

Och jag vill bara lyssna på the Legends och When the day is over.

Och på något sätt känner jag mig tömd och den här natten behövs för att samla ihop alla tusen bitar som faller och som faller ihop.Alltså inte sitta här i min soffa, inte somna i soffan igen.
Ge och ta.

Den senaste veckan vart jag i fjällen, total stillhet, hela min familj var där, solen sken och vi besteg berg som högre än 1700 meter.

Veckan innan gick jag på bio fyra gånger och villade bort mig i natten med skumpa som sällskap, där, bland gatstenarna.

Veckan innan? Tror jag gick på föreläsningar och städade mitt rum efter min sommargäst. Köpte 30 galgar och hängde upp klänningar. Samma sak varje dag. Föreläsningar/Städa/Packa upp/hänga i korridoren/Sova/Osv.

Vad händer den här veckan? Åh, snälla. (Hoppas det blir datorhäng och exellent plugg + lysande analys av 20 böcker.)

Jag köpte två eko-tshirts igår.
Jag har betalat alla räkningar som går att betala idag.
Jag har fyllt i alla blanketter och beställt ännu fler.
Ska posta brev och lämna tillbaks böcker.
Har packat upp och vädrat alla grejer från Fjällen.
Men inte pluggat.


Kan man börja gråta av koncentrationsbrist skulle jag göra det.
Men visst är det vackert väder och hösten är underbar.

Jag var i Jämtland.

puss&god natt

ps. nu skriver jag hemtenta i en vecka. kanske ångesten drar omkring, nånting krashar. Jag kanske tar paus.

Du vet ju, det är mitt i natten.
Något slags taktfast pumpar, inte i mitt blod. Bara i väggarna.
Var på inflyttningsfest på norrmälarstrand. Där var alla som fått jobb och flyttat innanförtullarna. Mysigt.

Glädje och livet är vackert.
Imorgon kommer Matilda hit och stannar tre dagar. Sen åker jag till fjällen. Sen då vet jag ingenting.

Och aj, en sådan dag.
En mellandag, upphämtningsdag.
Utbildning och bio och champagne.

Puss och hej.

Att se mamma mia för andra gången på tre dagar var ingen riktig hit. Nej. Imorgon blir det La vie en rose istället. Felstavad franska om Edith Piaf.

Puss.

Fruktansvärt plågsamma bilder framför mina ögon från en parallell verklighet. Som jag inte kan hantera, absolut inte.
Jag står i min egen bubbla och omges av omvärlden, full av parallella världar.

Jag läste åttio sidor på Carolina och hade hela staden och himlen framför mig och såg samtidigt träden, bladen på träden, bli röda och gula och falla bort.
Utsökt äckel.

Chokladbollar och lunch. Privattid och offentlig skyltning. Trådsmal gräns och jag bara ramlar.

Puss&hej


ps. ikväll ska jag se mamma mia för andra gången och imorgon ska jag gå på bio för fjärde gången på en vecka. Verklighetsflykt eller vardagstristess, hårfin gräns? Nästa vecka kanske får ett annat tema.

Jag har en gammal och repig gitarr i mina högtalare.
Försöker finna mig tillrätta, du vet, precis här.
Läste ut Oppositionspartiet av Gun-Britt Sundström. Gymnasiekids på 60-talet. Jippa, karlshatare osv. Det var den naiva framtidstron som man aldrig får tappa och som ingen borde kunna ta.

Jag lyssna på Abba och allting är bara ointressant.
Och alltid blir det väl kväll och kanske behöver jag inte läsa boken.
Jag ska bara se på filmer och sova.

Kompromiss: En timmes plugg. Lunch. Föreläsning. Glammigare än så är inte livet just nu.

Puss.