är det mos eller magi?

Reality check, somebody, number one.


Kopps var underskattad, av mig själv. Jag måste ha sett den i dåligt sällskap förra gången. (ursäkta den jag såg den med. Tänk om det var jag själv?)

Fixat donat, vad mer kan man begära? Jag har sorterat min bokhylla, sett "snäll rebell", sovit till tio varje dag, åkt skidor och firat jul. På sätt och vis allt annat än jag trodde, på sätt och vis allt jag ville. Nu återstår nyårsfirande. Jag är bjuden på en fest, och det är den jag ville gå på. Det tror jag i alla fall. Gullvalla Bygdegård, här kommer jag. Ehm. I morgon. Jag tycker själv att jag ska ha snygga kläder på mig, det får väl duga? Det är min stil iaf. Eller svarta vintagepumps kanske inte men va fan. Jag ska ju vara i skogen så jag kanske struntar i dem. Men hur som helst, det där med kläderna - det handlade nog mest om färgvalet? Eller har jag fel.. Jag kommer inte ha färg. Jag är inte riktigt sådan. Men ja. Man kanske borde ändra på sig? Men jag tror inte det... Grymma nya jeans, om ni frågar mig. Jag känner mig riktigt med i matchen. Gråa stuprör från acne. Oh lalala. Det är så rätt. Nåja, jag kan väl uttrycka min lycka över att ha hittat så snygga jeans som är så bekväma. Jag tror inte att det är sant, att de är mina alltså. Två par.

Tralalala säger jag. Det var inte det här jag trodde att jag skulle blogga om idag. Första gången på massor med dagar, nån vecka. Hej alla som loggar inte här varje dag, nu ses vi igen.

Jag ska snart åka tillbaks. Det ska bli skoj. Jag ska skriva om mina nyårslöften senare, tror jag.

jag vet inte vad jag ska göra. jag är så otroligt aufgeregt (upprörd?) så jag går åt. jag mår illa. jag får spasmer. Ryck. Jag är helt otroligt hispig. Jag vill blunda samtidigt som jag spärrar upp ögonen och gapar jättestort för att ta in alla intryck.

Än en gång ska jag göra det här helt själv.

Jag ska åka hem.
Förra gången åkte jag bort. Den dagen jag lämnade sverige var konstig och så otroligt lång. Egentligen är den ända tills idag. Nu blir en lång dag natt.
Jag bakade tårtor och tog bilen fram på torget. Jag träffade linda, penny och ida på ett café och drack nån kaffedrink. Jag lämnade tårta på bilskolan och på mitt jobb. Jag vinkade lite med bilnycklarna och åkte hem och åt lunch med pappa. Mamma skjutsade mig till stationen och vinkade på perrongen. Jag grinade på tåget och skickade sms. I uppsala träffade jag kalle och camilla för en fika till. I Märsta gick jag av tåget och blev upphämtad av micke och vi åkte hem till raffa. Där kollade vi på scrubs och sen åkte vi till max. Sen hämtade vi sofie och åkte till kth. På kth träffade vi johan och hängde på deras studenthak. (jag ringde sophia bara för att prata. Ehm, bara så du vet så var jag 23 och pluggade datateknik på kth.) Jag pratade med malin och sen åkte vi inte till stockholm. Vi åkte runt i stan, åkte fel, tog pendeln, kom fel, hamnade mitt i stan. Avverkade några timmar på en karaokebar och tog en promenad längs med kajen från statshuset. Klockan var runt tre. Micke var den sista jag såg när jag gick på bussen.

Lång natt blir till dag.

Denna natt är en sån där otroligt konstig natt, inte lik nån annan. Jag ska försöka packa min väska. Det känns som att jag inte kommer klara av det. Den väger redan max och jag tror det är minst tio kilo som ska ner.

Ska jag ta med laptopen hem? Jag tror inte att jag kan bestämma det själv. Varför egentligen? Tanka över filmer på den, så klart en anledning. Hur mycket plats finns det då? (öh, sluta undra och kolla istället.) 12,3 gig. Ja, jag borde fylla dem. Med musik, med filmer. Jag och min travelmate ska trots allt leva ihop ett halvår här...

Sova? Nej så långt har jag inte tänkt. Men jag borde nog. Klockan fem i morgon ska jag ta en taxi härifrån. (A orkar inte gå upp och skjutsa sig. Sa hon idag. Det tärde på mig och höjde min nervspänning. En aning.)

Nu åker jag hem med rövarkungens son vid min sida. Vi ska ha det så djävla nice.

Vad ska bloggen få för liv?

Vad sägs om att snön vräker ner utanför fönstret. Vad sägs om lunch och sen träna? Vad sägs om att mejla lite mejl och sen jobba och sen läsa en bok hela kvällen.

Vad sägs om att jag ska börja packa för kvart i sex onsdag morgon går min buss. Jag får sällskap också, Lina ska hem till sverige samma dag och med samma flyg som jag. Det var så himla trevligt att träffa henne senast så det ska bli skönt att göra det igen.

Nej. Vad sägs om att göra lite aktion nu. Jag hör tyskar skrika på avstånd, hmm, tror att M fortfarande stör sig på mig. Jag visade mig inte förens vid tolvslaget igårkväll och då sov han. Stackarn som fick städa och laga mat själv. Synd att jag tycker att han borde klara av det.
A till M:
"Kan du göra det?"
Angående om han verkligen kunde koka soppa.

Det finns några artister som betyder mer än andra. Dom jag verkligen tycker om och behöver. Ja, verkligen behöver. Ibland behöver jag lars winnerbäck så mycket att jag kan sitta och stirra rakt in i en vägg bara jag får lyssna på honom.
Minnena med elin sigvardsson är egentligen inte de ljusaste men vad gör det idag, i slutändan, i verkligheten. Det finns kanske ingen låt som ger just mig samma lyckorus som "song for anna", och ta sen bara det där lilla solot mot slutet. Jag svävar i kapp och jag vet så väl hur skönt det var att stiga upp runt sex en måndagsmorgon i februari och promenera igenom uppsala. Jag och Elin och Anna.
Lisa Ekdal är speciell. Otroligt djävla speciell, skulle jag vilja lägga till. Hennes låtar på den senaste skivan tillsammans med Lasse. "De band som binder mig här ska jag långsamt lösa upp.." Ibland finns det inget bättre.
Marit Bergman. Jag kan ogilla henne mest i hela sverige men hennes låtar är ändå det bästa ibland. Där finns precis det. Du kan ju tycka att hon är färgstark, popig och fjollig, men det är precis vad jag gillar hos henne. Ibland, ibland inte.

"New York so much colder than I thought, I'm coming home."

Lene Marlin, Frida Snell, Hammerfall. Mina älsklingar. De finns alltid där för mig. Didos senaste skiva. Och inte att glömma, The cardigans. Nu på det senaste har jag och the caridgans en nytändning. Precis så är det. Precis så ska det vara.
Det är dem här, och inga fler. Det här är artisterna jag älskar. Som jag behöver. 

Och nej ja jo så klart. Jag behöver musik. Utöver det här så finns det en mille av andra. Fan vilken tur.

 

Nej, nu har jag suttit hela söndagen och funderat på vad jag ska göra av min dag, och hittills har jag inte kommit på någonting.
Jag har legat intrasslat i ett duntäcke och lyssnat på "goodbye my lover" av james blunt, länge, jättelänge faktiskt.
Jag åt Lunch. Johanna sa att man knappt såg någonting av mig längre och jag och A hade en trevlig pratstund. M verkade störa sig på mig. Det skiter jag i för jag är ledig idag.
Jag tänkte att jag åtminstone skulle träna idag så jag gick upp för att byta om. Jag läste ett kapitel i harry potter och sen somnade jag, fastän jag sov till tio idag. Jag tänkte att jag behöver nog sova och jag vet att jag vaknade upp och allting var kristallklart;
Att jag tycker att det är knepigt nu och allt allt känns suddigt med vissa personer och min framtid, det ska faktiskt inte förstöra för mig. Nu är nu och det jag vill det ska jag göra. Jag är jätteglad att jag ska åka hem, jag är så glad, så glad, så glad. Problem måste så klart tas itu med men att oroa sig för dem i förväg ger ju dubbeltrubbel.
Kristallklart var det. Sen somnade jag om.

När jag vaknade tänkte jag att jag nog skulle ta och byta om ändå, vad skulle jag annars göra om jag inte skulle träna. Jag satte mig upp med min mp3, som jag lyssnat på hela tiden. Halvsittande försökte jag övertala mig själv att byta om. Det tog 3 am serenades, baby, dry your eye och olycksyster. (För ej insatta personer så lyssnade jag igenom båda marit bergmans album, samt lisa ekdals sensaste album.) Nån timme senare och fortfarande halvsittande stängde jag av hjärnan och stålsatte mig för att byta om. Det gjorde jag och en timme var jag ute och tränade. Det var snö ute och jag frös som fan. Det blev mörkt och jag misstänker att jag trampade i en hundskit. Djävla tyskar. Jag tänker inte bry mig om det.

Sedan dess... har jag duschat. Pratat med mamma och pappa. Sett bilder på vårt kök. Ätit en knäckebrödsmacka. Nånting saknas, jag borde äta ett äpple.

Är denna dag förgäves, bortslösad? Ska vi rösta om saken? Gör som ni vill. Jag vet vad jag tycker.

Jag lyssnar på "av ingens frö" och är lite nere. Ämlig. Konstigt nog gör den låten mig gladare. Jag ska snart gå ner och äta knäckebröd. Livet här i tysklande går på tomgång. Jag skulle kunna gråta livet ur mig, i fem minuter. Längre än så orkar jag inte gråta. Jag har ingen lust att skriva mejl, ingen lust att läsa böcker.
Jag ska åka hem. Idag gick det upp för mig hur stort det är, vilken bubblande och fin känsla det var. Hem, bara hem. Inte till allt, utan bara hem. Och mår jag dåligt av sverige ska jag gömma mig hemma, jag kan. Jag känner extremt hårt hur jobbigt det är att inte känna sig tillräckligt. Idag gick det upp för mig att jag är bara jag. Och jag måste göra det som känns bra för mig. Det krävs ganska mycket av mig för att komma så långt i mina tankebanor. Det är lixom jag som ska komma hem och eftersom det är jag som ska komma hem så är det jag som måste säga nej, stopp och "det går inte". Det är ju bara jul.

Det kommer bli en paus att komma hem. På samma sätt som det blev en paus att komma till tyskland kommer det att bli en paus att komma hem. Jag behöver faktiskt miljöbyte för mina tankar. Det kommer vara stimulerande tror jag. Våren 06 måste få ett svar och lika så måste en plan göras för sommar/ höst 06. Det är egentligen skitkul. Men jag har varit stressad och ledsen och inte insett attn det är skitkul. Fan, det är så himla intressant. Jag kan välja precis själv och ta mig så djävla långt jag vill. Nån liten apa har bosatt sig i mitt huvud och sysselsätter sig med att spela pingpong bara. Det gör mig så himla förvirrad. Är det så här det ka vara?

Jag letar efter känslan, egentligen. Ibland glömmer jag bort att det är det jag gör och det är då det blir svårt. Känslan för grejerna, passionen. Jag vill hitta något som jag vill göra och jag vill göra det så djävla bra. Ett jobb, ett ställe, en universitetsutbildning. Jag är verkligen inte där ännu, men jag vill komma dit. Jag vill göra det så djävla bra.
Jag vet att jag kan det.

verkar vara en fin kille, den där James Blunt. Hans röst påminner mig om Tracy Chapman... Good bye my lover...  Jag gillar hans röst skarpt. Varför kan man inte köpa album med tillhörande musikvideos? Känns nästan som att det borde finnas, så man kan kolla på dem i datorn.
Jag tillbringar lite tid nu på lördag natt med att kolla på musikvideor.

Lasse Lindh - Svenska hjärtan (vilken låt var mer sommar?)
Håkan Hellström - 13 (den hade jag inte hört.. "skulle du råna en bank för våran skull, låt mig veta det isf.)
Frans Ferdinand - Walk away (stackars mig som inte upptäckt killen än)
Coldplay - Fix you (klassiker)
Britta Persson - Defrag my heart (inge vidare..)
Hello Saferide - if I don't write this song somebody I know will die. (den tröttnade jag på fort. dålig kopia på marit som jag verkligen gillar kändes det som..)
James Blunt - Good bye my lover (verkligen kvällens favorit.. Jag ska få albumet snart.)

Och ja. Nu ska jag bara lyssna på james en gång till, sen ska jag sova. Tränade idag. stavgång 1,5 timme. det var skönt det. Jag och leonie var på bio, saint ralph. kul kille, bra film...

James. good bye my lover.

för dig som tycker att det verkar vara trevligt att kolla på så här många fina musikvideos så finns dem på aftonbladet.

Tja, varför ligger det så nära till hands att racka ner på så kallade "modebloggare"? Jag läser dem själv och ja, vad ska man säga.
Jag tror att det är ärligheten som man kan reta sig på. Jag gör det. Öppenheten och ärligheten. Jag har själv ingen lust att blogga så, det känns så sårbart. Det är ju tamefan sårbart också. (dom blir ju sårade.)Jag har funderat över detta ett tag nu och kommit fram till.. Typ inget.
Min reaktion kan ibland vara: "Men va fan.." Jag kan tycka att de har en liten värld, stalkersfasoner efter Lindsay Lohan och hyperhippa Nicole (eh, jag kommer mest ihåg nicole från det där programmet ihop med paris. Det känns ganska långsökt att koppla ihop dem två med de de är idag.. Stilikoner, ehm?) Men va fan. Spegeln som visar ens innersta drömmar, är det en bild på Lindsay eller? De där klänningarna, när ska de bäras? Det vore sjyst med lite verklighet bakom. Så men va fan. Sverige kanske kan bli lite glammigare till slut. Eller så, börja lev.

Jo, jag har visst kommit fram till något. Det är fel att tracka ner på öppenhet och ärlighet. Det är ju intressant. Det är faktiskt det som gör det hela intressant, det som fyller ut ytligheten. Anorexin, överviktsproblemen och pojkvännerna. Jag önskar bara alla en god jul och något vettigare att göra än att kolla på idol. ( ja just ja, idol är slut nu. Anges vann. Titta jag är inte efterbliven fast jag inte kollat på tv på flera månader.)

Vad sorgligt att titta på bilder från san diego. Det tar som en klump i halsen att det var så länge sen och att det aldrig händer igen.
Jag kommer aldrig flyga till san diego tillsammans med båda avgångsklasserna på forsmark våren 2005. Men va fan fatta då. Vi gick i skolan ihop två år och som sista grej innan avslutningsveckan med studentskiva, bal och student åkte vi till san diego och hade semester, allihopa, ihop. Vi bodde på hotell och vi hade en pool och åt ananas till frukost... Att ens försöka beskriva det känns bara... Ja.. Det går inte. Mission beach, pasific beach. Det var väl inget vad man kan kalla äventyrssemester, även fast vi åkte vilse i los angeles och somnade på vägen hem till fyrverkerier från disney land Los Angeles.
Förlorade änglar, hej, kom tillbaka.

Nej, det kommer aldrig hända igen. 
 

(jag är inte säker men jag tror att det är jag som står och stirrar in i kameran och ser ut som att jag har vinterjacka på mig (svart hoodie). Babsen bredvid är helt enkelt Pj och anton. I bakgrunden syns robin, björn, juppan, biffens mössa, och ja, man ser bebbos öra också. Hmm. )

Ankan. Tack och bock för lånet av bilderna. Härligt att se dem igen. Jag har inte med mig några forsmarksbilder alls. Har du många? Eh. jag ska nog fråga dig på riktigt.

(men väl också i våras. San diego - jag saknar ord. Om man nödvändigtvis vill veta vart jag är på bilden så leta efter bruden med störst solglasögon och converse på fötterna..)

(men väl i våras... Okej, jag är hon med grön/brun bikini och rynkiga knän. WIHOO)

Det här tycker jag var intressant. Roliga män vill ha tråkiga kvinnor? Roliga och bitska kvinnor vill ingen ha. Det är nog dem som blir vassa och helsköna skribenter, författare och komiker. Sen, till slut, så hittar de den rätta och gifter sig en regnig dag och blir lyckliga i alla sina dagar. (mamma sa att man får ett lyckligt äktenskap om det regnar på ens bröllop. Det regnade på våran student med och hon sa att de gällde nog för det med.)
Det gäller ju att kunna se det positivt.

Jag är så trött, så här trött har jag inte varit på länge. Ett tag nu har jag varit långt borta.. Nästan ett år tillbaka i tiden. Lunar få ta de hårda smällarna, där skriver jag av mig det som inte är till för allmänheten. Egentligen är det väl bara till för mig, jag bara kan inte. Jag har inte kunnat se det överhuvudtaget alls.
Jag hade ett förhållande förra hösten som slutade ganska abrubt i januari i år. Eller aldrig började. Att säga abrubt var väl att ta i. Att det var länge sedan är sant. Att det inte alls var abrubt är nog mer sant, för vi visste det båda två. Jag hoppas att det blev bäst som det blev, inte bara för mig alltså. (eh, det finns nog massor med människor som skulle säga att allt annat vore befängt än att han borde må bättre utan mig. Jag förnekar inte att det var dåligt.) 
Strunt samma då. Nu har jag tänkt på det där ett tag, det är nog färdigt för den här gången. Jag är bara så himla trött. 
Jag kom att tänka på det när jag gick uppför berget i eftermiddags. Samtidigt som jag gick uppför hela berget utan att bli anfådd (hur det nu gick till) tänkte jag på nått som jag glömt nu men som fick in mig på det här spåret.

Var så god, här fick ni lite ärlighet. Annars har det varit en konstig dag här i tyskland, nått ligger i luften och jag skjuter min löneförhandling på framtiden. Bråk?
Jag ska bara hämta harry potter, sen ska jag sova.

Jag är så trött.

"Darf ich den Lied hören, den von der Man, der die Frau so sehr liebt?"
"Haha, ja aber klar."


När hände egentligen det här? Jag och Jakob (jackiejingle) har blivit bra kompisar och vi har jätteroligt. Fan vad bra. Det trodde jag inte från början, verkligen inte. Det är roligt.

"Kann wir dann Harry Potter lesen?"
"Natürlischschsch"

(Jag tror att jag lyckas med att få honom frälst på harry potter med. YES!)

får man göra sådär (pekar neråt.) ?

Ensamhet är inte samma sak som frihet

säger Ms Niva.

Frihet går aldrig att kombinera med trygghet. Inte från någon annan. Någon annan kan släppa dig fri. Någon annan kan ge dig trygghet. Båda två kan du bara få av dig själv. Var så god och ta för dig. Jag tror att det smakar bra.
säger Ms Nordstroom.

Träna var det. Jag fick bara lust.... Att ja.. Blogga. Så nu gör jag det och nu har jag gjort det. Cardigans i mitt huvud och några tungar tankar i halsen. Jag behöver rensa upp och inte vara så hård mot mig själv och min omgivning.

Fan. Harry Potter är snart slut. Den första boken alltså. Jag får ångest av att tänka på det. Det finns fem till men sen har jag läst serien tre gånger. På tre olika språk. Nästa bok är den sista. Ångest, ångest.
Jag är beroende.


Idag har jag skrivit mejl. Bra. Snart kommer oc, kanske imorgon. Bra. (det är jag också beroende av.) Två världar jag vill ha. Den tredje finns här, precis bredvid mig. Nu ska jag gå och ta ett dopp.
Hej då.

 Ensamma minuter bankas in i mitt medvetande
När jag tänker på dem blir de långa
När jag kysser dem blir de njutningsfulla
Kommer det finnas en rätsida gömd
Till för att hittas
Av mig eller om någon annan hinner före
Tiden ger mig ett svar,
oavsett om jag vill ha det eller inte
Ett sådant val man inte gör
Ett val man aldrig väljer
Man bara får det
Man bara får det

Varsågod säger livet och ger dig
Valångest över något du aldrig frågade efter, men ändå
Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket
Det var nån som gapade över hela stycket och miste chansen
Att se när någon gjorde sig illa på hans väg upp mot de
Andra som man kan se, som har lyckats få hela stycket
Eller ska man säga misslyckats

Medelmåtta. Potta.