kaos och kalabalik [i]
Okej, packat allt var en överdrift. Men tillräckligt.
Skrivit reserapporten som man måste göra annars. Ha resekittet på g. Inklusive leopardfärgad sovmask och nackstöd. Och vätskeersättning, kakor.
Och uppsatsen ska fortfarande få en sida text till och printas, sedan antagligen skjutas under dörren till Ayse Öncüs kontor. Sofistikerad inlämningsmetod.
Nycklar och passerkort lämnas in. Papper.
Äta lunch.
Gå på pre-departure party.
Det börjar bli dags nu. Dvs resfeber entrar mitt liv. Då kommer allt bli lite hur som helst.
puss&hej
Joel Alme - Waiting for the bells
Detta blev den första skivan från det nya decenniumet för mig. Hajjade till när det stod 2010 rakt upp och ner. Är säker på att det betyder något. Tänker mig lite som en spådom.
Förut gillade jag inte. Nu kanske jag kommer gilla Joel Alme hela 10-talet.
Lyssna på på till exempel no class.
Eller no luck to give.
Mycket tradande klyschor om kärlek.
Och nepp, hepp, diskussion och sammanfattning saknas i mitt liv just nu.
Puss&godnatt
Vi vill inte förlora position
Ty när samhället stagnerar
Kommer något som tar över
Som behöver dynamik för att rulla
Kallas paradigmskifte
Smärtan är fysisk
Vart finns de som säger
Det här är fel
Som kör
För det de tror på
Kallas naivt att tro på dylikt
Om du tror på något
Som skapas utan ekonomisk tillväxt
Kan du lika gärna dö
Det är trångsyntheten som talar
I hetsen efter att sitta snyggt på front row
Ridå
[Lyssnar på First aid kit, läser om deras tankar kring världen i DN, stirrar in i en vit vägg, allt är bortstädat nu. Foton och så. Resten i mitt hjärta.]
Adjö, farwell, auf wiedersehen
Idag sa jag hej då till en så himla fin vän. Hon reser ikväll till London för att i slutet av veckan gå på sin graduation exam i Exeter. Sedan reser hon till Tjeckien och Prag. Sedan reser hon tillbaka hit. Jag har under den senaste veckan inget riktigt kunnat göra, men bara se på medan hon två gånger varit uppe i 48 timmar för att göra kvantitativ statistik, diagrammer, grafer, använda STATA alldeles för mycket, skriva, hoppa över luncher för att hon inte hinner, lämna in allt och sedan plugga till nästa prov för att dagen därpå undervisa sina små kids och sedan rätta deras uppsatser och bekymra sig om deras referenser och sedan göra en hemuppgift som gick ut på att på att med kvantitativa metoder tolka data och sedan skapa en egen teori utifrån detta. Hennes teori gick ut på i vilken grad din mammas utbildning påverkar din tendens att gå att rösta. Hög singifikans. Sedan rätta lite fler uppsatser, lämna in kidsens betyg, packa fyra resväskor, städa ur ett rum, vara provvakt åt de små kidsen.
Sådana här människor kan man inte riktigt hjälpa. Jag insisterade på att vi skulle äta middag, vilket vi försökte men så klart inte hann. Man vill ju hjälpa. Rätta uppsatser eller dylikt. Kunde bära en väska och vi konstaterar när vi går med raska steg ner mot bussen mot flygplatsen mot London att det inte är tid för sorgliga farväl.
Hon fick Klimts Lebensbaum av mig. Jag fick hennes omelett. Sen var det tack och adjö. Fick nyss sms; "Maja, I ate. Come back soon." Gick och letade efter Marta för att dela middag med. Hittade henne efter många om och men, hon hade gått hem. Nukte är sjuk. De är också fina.
Det här är verkligen sista dagarna här.
Och ursäkta romantiseringen av att arbeta sådär sjukt mycket. Det jag vill säga med det är att undertecknad brukar gå hem och sova efter att ha tvångsspelat "spice up your life" på kontoret. Brukar äta dubbelt så mycket. Och vidare, det är lite så att med rätt människor och med rätt saker på bordet, då kan man göra vad som helst. Om man fattar att man behöver vila, att man behöver lita på människor, ha dem i sitt liv, skratta massor.
Hon har lärt mig ha en chill inställning till arbete, att det mesta funkar och öppna mina ögon för en större värld. Jag har lärt henne allt jag kan och tycker om feminism och socioekonomisk förutsättningar. Generellt mycket om att ha en mer avslappnad inställning till omgivningens krav och normer.
Det här är verkligen sista dagarna här. Jag skriver på min sista uppsats. Sedan ska jag åka hem och läsa statskunskap C och jobba med Tvärdrag, RAF, hänga.
Puss och kram.
Ta hand om er.
Könsmaktsordningen i kulturvärlden
Här är fem artiklar att bli arg över.
När jag började som kulturjournalist var sextrakasserier vardag - Åsa Moberg om att bli tagen på brösten i hissen.
Manliga genier med rätt att svina - Åsa Beckman om att bli förvandlad till en sexualiserad kropp utan att någon bryr sig.
Jag har aldrig varit med om så mycket rädsla - Katarina Wennstam om sin nya bok Alfahannar och gamla bok Skuld - om våldtäktsoffer och hur det blir deras fel i rätten.
Manliga skådespelare ofta aggressiva och utan empati - Jessica Zandén om hur män som spelar teater kan bete sig hur som helst.
Teaterchefernas ansvar att sätta stopp för männens sexuella trakasserier - Vanja Hermele om hur kvinnor inom teatern förnekas sexuella brott och skyddar män.
Och det pratas om alkohol och alkoholism i samband med flera av deras texter. Vad är det för ursäkt! Ska alkohol få legitimera en patriarkal kultur?
Sluta skydda alkoholister.
Det räcker nu
Tror på människan, faktiskt. Och dens förmåga att göra gott. Ta sig framåt, vidare.
Även i tidningsbråk. Även mellan Tvärdrag och Arena.
Vi behöver båda. Men vilja måste uppvisas för att skapa ett nytt samhälle, vi kan inte acceptera detta stadie. Tilltro till en kollektiv lösning måste finnas. De som säger att det inte går har sagt det förut. De hade fel då, de skyddade sitt eget territorium då och de gör det nu.
Har ett stort hjärta.
Ska återkomma. Dras hela tiden till den här frågan - det tar mycket energi.
För den som inte känner mig så mår jag väldigt dåligt av bråk - fysiskt. Det gör ont i magen.
Men nu ska jag skriva järnet, skriva uppsats, och inte dras ner i något som egentligen smärtar inombords.
Inte just nu, men senare.
För det är viktigt.
puss på er.
Dagens inspiration: Stieg Larsson
Jag läste nyss om Kurdo Baksi och Stieg Larsson. Det hjälpte.
Kurdo Baksi: Stieg släpptes aldrig in i de fina salongerna
Baksi: Händelsen löper som en röd tråd genom Millenieböckerna
Mäns patriarkala våldskultur måste stoppas, sluta försvaras, kan inte komma undan som psykisk sjukdom. Denna kultur har kontrollerande våldsamma inslag, precis som många andra, och måste pratas om, forskas på, dras upp till ytan.
Som det är idag ursäktas mäns våld mot kvinnor av närastående grannar, vänner, arbetskamrater ("det är ju privat det där"), av åklagare (hans motiv var förståeligt, något hände med honom när hon inte hade vigselringen på sig), av kvinnorna själva (han ville ju egentligen inte slå mig, han kommer aldrig göra det igen) och av männen, när de gråter, förklarar mig sig, berättar om sin kris, om hur dåligt de mår. Så då mördas några kvinnor.
Uppdatering: Gudrun Schyman
Kunde så klart inte hålla mig. Hittade Kulturbloggen om Schyman i let's dance. Jätteroligt.
Kulturbloggen skriver att Schyman blivit kritiserad för att hon efter detta inte kommer tas på allvar som politiker. Så desperat kritik, tycker jag. Fi kommer vinna på detta.
Läs Gudrun Schyman på hennes let's dance blogg här.
hur går det för gudrun i let´s dance?
Kanske började det hela för länge sen i stil med kaosteorin - en fjärils vingslag.
Skrev hur som helst klart uppsatserna om slöjan och hedersvåld i torsdags kväll. Gick skrattade hem. Lite åt eget enfald, lite åt att det var så himla härligt att vara klar med två rätt tunga grejer. Nästa dag var ännu bättre när jag insåg hur lätt jag kände mig med bara en enda liten grej kvar att göra - en 20-sidors research paper. Ska undersöka korrelation mellan online och offline aktivism med fokus på iranska motståndsrörelsen och piratpartiet. Roligaste kursen. Sötaste läraren och bästa klasskompisarna - Nükte, bästa turken på denna jord, Hippiekillen, allt han säger blir till guld, och sen Efe, mitt senaste tillskott är en helt galen kille som i vanliga fall har ett eget TV-program. När han inte har det brukar han sitta och sova i klassrummet eller ha lysande presentationer om civic journalism. Gillar honom. Gillar alla. Slutsats: Är motiverad att skriva denna uppsats.
Tillbaks till kaosteorin.
Förra fredagen misslyckades jag ju med att hålla en presentation för att jag fick någonslags black out, var första gången som det hände. Igår skulle jag göra om den. Till skillnad från förra fredagen så hade jag nu jobbat klart med båda uppsatserna. Lektionen hade vi flyttat fram tre timmar vilket jag glömt. Gick upp till Marketas kontor och klagade. Fick en kram och vi konstaterade att det skulle bli en grym kväll som avslut på denna dag. Hängde således sedan tre timmar i mitt favoritcafé. Drack läsk och lät bli att förbereda mig. Exakt samma strategi som jag haft under frukosten med Alex när vi istället pratade om hur himla gärna vi ville gå på Indigo (namnet på Istanbuls mest kända, och mainstreama, indieklubb.). Ingen förberedelse alls. Skrev fem stödord. Skrev en artikeln istället. Drack mer läsk. Lyssnade på the Clash. Artikeln heter "Sverige och Gud".
Gick till lektionen och bad att få börja. Tänkte bara presentera mina rubriker och berätta typ fem ord om varje. Hade egentligen tänkt be om att få slippa. Men började. Alla satt som på helspänn - ska hon flippa ur igen eller? Såg lite hur de led ( alla i mina klasser är alltid så himla proffsiga doktorander egentligen) men sen såg de gladare ut.
Det gick bra. Kändes som att vi pratade i en evighet om hur hedersvåld ska definieras med exempel från turkisk och svensk kontext. Det var mycket intressant. Vi pratade också om kulturteoretisk förståelseram och en feministisk teoretisk ansats. Jag berättade om allt jag läst mig till om svenska domstolsfall och prejudikat. Går inte mer in på det nu.
Sen kom en fråga; Alltså, det här var verkligen en bra presentation och dina exempel är jättebra, men vart kommer den historiska aspekten in?
Och äntligen fick jag säga: Jag har ju försökt rama in hedersbegreppet med ett historiskt perspektiv men huvudsyftet har varit att analysera fenomenet i ett nutida komparativt perspektiv. Jag har verkligen tyckt jättemycket om den här kursen och lärt mig massor, men det är min första kurs på universitetet i historia och jag har väl också insett att jag inte är någon historiker. Kan vara antropolog, kan vara journalist, kan vara statsvetare, kanske. Min motivation har varit att skriva något med historisk bakgrund för att sedan kunna skapa någon slags verktyg för att använda i eventuellt framtida skrivande.
Så nej, detta var ingen redogörelse för användandet av abort i historien eller analysen av en amerikansk missionärs liv i Istanbul 1870-1924.
Ni kanske tycker det här är jättetöntigt och vad vill jag egentligen säga? Kanske något i stil med att om man inte tycker något är så jätteroligt och inte gör det så bra helt enkelt - i mitt fall historiska detaljer - så tycker inte jag att man ska skämmas för det. Men, faktum är ju att det är rättså lätt för att skämmas för dylik sak när man sitter med finaste historieläraren i en klass som man gillat jättemycket och så bara, nä, det här med historia alltså. Och faktum är faktiskt fortfarande att jag tycker att jag kunde försökt mer.
Ja, sen var det en fantastisk kväll med galen dans på Babylon och barhäng på Indigo (som verkligen var ett trashigt ställe).
Och undrar fortfarande hur det går för Gudrun i Let's dance?
onsdag
. För skrivna tentor - fick till ett vykort på ett tiotal meningar på turkiska. Idag träffade jag härligaste läraren Güniz för sista gången. Men jag ska fortsätta med turkiska för det är ett grymt språk.
. För att mina tågbiljetter är på väg hit ändå, efter många om och men. Hej Rumänien, Serbien, Österrike, Tyskland, Danmark och Sverige - snart händer det. Jag ska åka hem.
. För sportiga oss som ska spela squash. Vi upptäcker hur roligt det är två veckor innan jag åker hem. Ska hälsa på Marketa och spela mer.
. För tankar som ska tänkas, ord som ska sättas på pränt. Nu är det en och två tredjedels uppsatser kvar att skrivas!
. Och för att man nog borde ta en paus från informationssamhället. Köra lite mer tunnelseende vad gäller det. Tillbaks till naturen och verkligheten.
Ha en trevlig kväll.
Det våras för ideologi
I februari kickar vi gång!
Är typ hög, för det känns som att bra grejer är på gång.
Läser min chefredaktör i aftonbladet som lite paus från plugg. Det handlar om vänsterns idépolitiska debatt.
Post-postmodernismen, post-Giddens, post-modernitetshets, post-tredje vägen. Hejdå Schröder, Blair, Persson. Det kommer något nytt nu. Något nytt som är ideologisk, står på globala ben för global solidaritet och ett hållbart samhälle. I val efter val har mittencentrering straffats medan partier som vågat vara ideologiska har belönats. Europa är inte rött längre. Man måste stå upp för de värden man tror på. För den värld man vill ha. För livet, och att det ska gå att levas. Fullt ut. Politiken ska leda, inte ledas?
(I plugget handlar det om att jämföra mäns våld mot kvinnor i Sverige och i Turkiet. Läser Aftonbladets eliminenta sammanställning om mord på kvinnor. Beskrivningarna av omständigheter är slående lika de jag läser om i KA-MERs rapport om heders våld i syd-östra Turkiet. Antal fall skiljer sig heller inte åt, om man gör det hela relativt. Sjukt intressant. Sen drar jag på lite analys med infallsvinklar:
1. Rör det sig om att patriarkalt våld i stil med svensk feministisk debatt? Schyman!
2. Ska detta bäst förklaras med sociala, kulturella, samhälleliga omständigheter i stil med en kultur-relaterad debatt. Kurkiala!
Mordet på Fadime och turkiska filmen Mutluluk är min emperi. Detta är sjukt kul att göra. Lär mig massor.)
Ha en fin dag!
Puss&kram
Dagens tips: Studieteknik kan vara olika
Till vänster: Martas anteckning i Managment.
Till höger: Majas anteckningar i Turkish Foreign Policy
Hur det känns i huvudet när man bor på biblioteket
Hus blir rymdfarkoster, himmelen magisk
Man är en andra sortens rockstjärna. Tankarna är överallt, tills de knyts ihop.
Idag när jag har skrivit tenta i tre timmar, i ämnet Turkish Foreign Policy gick jag förbi Art Studies utställningshall. Det var rätt skönt, videinstallationer och bra tavlor. Dessutom ett sminkbord för trasig dataskärm.
ps. tentan gick bra. alla är så snälla. ät himla fin middag. för mycket sorgliga nyheter berörande andra människor idag. Tusen ljus och tankar. Det är stressigt och sorgligt att snart åka hem! Puss till er alla.
Segregation till följd av slöjförbud, patriarkala normer, slöjan som maktattribut, som symbol för kolonial motstånd, solidaritet med Palestina, motstånd mot sexism och objektifiering
Kvinna
Chagall
Människa
Håller fortfarande på med den här uppsatsen. Att frivilligt bära slöja - förtryck eller maktsymbol?
Ska fortfarande göra om presentationen på fredag. Har slutprov i turkish foreign policy imorgon. Var i biblioteket mellan 09-24 idag. Min favvo bibliotekarie var där. Ska sova nu!
Puss
- Get yourself together
Så när först dena ena killen, han som gjorde sin presentation först, pratade i en halvtimme och orientalismens inflytande på bilden av homosexualitet i ottomanska riket och diskuterade 1800-tals filosofer, deras teorier och deras sexliv, då tänkte jag. Shit vad han verkligen har läst allt och kan allt om de där snubbarna.
Och sen håller min finaste Antruschka ett exellent föredrag om vanliga kvinnors liv under ottomanska riket. Vilka rättigheter de hade, position i samhället, möjlighet till utbildning och arbete. Med en handout och väl påläst om de fall som Galatadomstolen behandlat i ärendet.
Typiska bra historiker, på temat Gender.
Så när jag skulle prata om slöjan, dess symbolik, de som försvarar den, och om motståndet mot imperialism och hur slöjbärandet borde kunna ses som ett uttryck för femme-feminismen, och att förbjuda slöjan bara har visat på ökad segregation och stigmatisering av kvinnan så kunde jag inte. Men om hur man också historiskt kan visa på slöjans symbolik och betydelse, dess funktion i samhället inte bara i islam utan generellt så gick det inte.
Handlade aldrig om exakta referingar (förutom till koranen och alla andra böcker jag läst) men om funderingar.
Det passade inte in i ramen.
Fan vad det sög att inte våga stå upp för det som jag själv har suttit och tänkt på i flera veckor.
Ska göra ett nytt försök. På en gång. Och nästa vecka ska jag stå där igen och då ska jag våga kritisera turkarnas civil law och säga att de inte är bättre än fransmänne och kanske vara lite för onyanserad men jag måste ju våga säga det?
Deras så kallade befrielse av kvinnans rättigheter har skapat en djup klyfta mellan rik och fattig, akademiker och arbetare, stad och landsbygd. För om man 1927 säger att utbildning och arbetsliv enbart är till för de som uppfyller kraven på att vara en modern kvinna, då skapar man också en stor grupp som aldrig ges tillträde till detta liv, för att de av olika anledningar inte vill uppfylla normen som modern kvinna. Atatürk förbjöd aldrig slöjan, men han skapade ett samhälle som skulle vara modernt enligt västerländska kriterier, i imperialismens fotspår, och han skapade ett inhemskt förakt mot de människor som vägrade uppfylla normen. Det råkade vara de fattiga, outbildade på landsbygden. Fram tills 60-talet bodde de kvar där men sen kom en våg av urbanisering, som vi fortfarande ser. Det är när dessa människor nu reser sig upp, vägrar trampas på som Turkiet anklagas för att islamifiseras. Ett krav har varit att få tillgång till utbildning, även om du bär slöja.
Har läst på om den svenska debatten. Om den franska. Och det sägs rätt nasty grejer, men det är värre här. I Frankrike är det nu ca 150 elever som är relegerade på grund av att de vägrar ta av sig slöjan. Vad har man gjort för att hjälpa deras situation då? I Turkiet skapade man samma förtryckande struktur mot några miljoner. Som inte gavs en chans.
Slöjan är en tygbit, en symbol. Bara för att man tar bort den så tar man inte bort mannens kontroll av kvinnan. Historiskt sett har slöjan bara varit en symbol för kvinnligheten. Och med kvinnligheten kommer hennes diskriminering för makten, offentligheten och hennes povra juridiska rättigheter. Ingen möjlighet till utbildning, ingen rätt att skriva böcker. Vill man förändra något, ge hennes samma juridiska rättigheter, fram med kvinnliga politiker och utbildningsplatser. Att ta bort slöjan hjälper inte, det ser vi ju i Sverige, Frankrike, vart som helst. Det är samma strukturella förtryck där kvinnan tillskrivs en annan funktion. Inom islam är symbolen en slöja. I Frankrike ett par höga klackar. En kvinna som ska vara liten och gullig, klä sig sexigt, se ut på ett visst sätt, inte ha för kort kjol, för djup urringen etc etc. Ska vi förbjuda slöjan, kan vi förbjuda detta också, är min mening.
Man ska alltid vara på ett visst sätt, hela tiden. Och klart som fan att det ska finnas ett motstånd mot det.
Feminism och kvinnlig frigörelsekamp måste få vara olika saker. Pallar inga fler mallar kring vad som är rätt och fel.
Allt som har med islam att göra är ett hot mot konstitutionen här. Just idag är jag så trött på det. Just idag är jag beredd att säga att det är turkarna som förser Sarkozy med hans argumentation. Det är ju samma slödder där som här.
Demokratin då.
Religionsfriheten.
Lika rätt till skola.
Solidaritet, jämställdhet.
Nehej, ni tyckte inte att det var en bra idé. Kommer tillbaks senare, när jag har lite mer tilltro till mig själv och mänskligheten.
Otillräckligt om tillstånd i limbo
Himla tricky.
Jag och Pär konstaterade krasst att han kommer hänga på Värmlands om typ 2,5 veckor. Bland det första jag ska göra är att slå klackarna i taket på Snerikes. Han skulle ragga lammkött. Eller så inte. Men det är väl det man gör där?
Men det blir chockstart Uppsala. Och de kommer nog inte spela Bizde Böyle, fast man kan kanske tipsa?
Jag är i limbo! Aaaah!
Mina tankar ör överallt. Kommer det bli jobbigt att flytta bokhyllorna? De 14 kartongerna med böcker? Vilken typ av mattor vill jag ha, vill Josefin ha, och hur stort skrivbord behöver jag egentligen? Dessutom lite andra triviala frågor.
I Uppsala kan man äta pannkakor på balkonger. Det gör man inte här.
dagens proteintillskott
Torkade kikärtor. Antar att de räddar livet på mig här.
Skriv. Kom igen då. Skriv.
(Behöver ha klart presentation på temat volontarily veiling - female movement or feministic backlash? Imorgon. 10:40.)
Kom igen då.
Läs lite också. Har ju valt helt själv. Är bästa temat.
Så puss alla.
Ha en fantastiskt torsdagsnatt.
ps. det är verkligen världens sötaste bibliotekare som jobbar de sena passen på IC här. Jag vet ju aldrig hur mycket man vågar prata med honom för han är ju b-i-b-l-i-o-t-e-k-a-r-i-e, värsta seriösa jobbet. Man kan undra vart jag har fått min respekt för bibliotekarier från. De är lite som guds gåva till människan, kan ju rekommendera massa bra böcker, och dessutom hitta dem åt en när man är helt vilse bland hyllkoderna. Värsta drömmannen då. Och idag var ju faktiskt tvungen att prata med honom, behövde förnya mina lån. Förlängde pratstunden genom att inte veta vad man sa på engelska (re-new, för den som tror sig ska hamna i samma situation). Och han bara, aha, du vill förnya lånen, nej det ska du egentligen göra själv. Men okej då, jag gör det åt dig, sa han och log väldigt förnurligt. Alla sju förnyade han åt mig. Då sa jag tusen tack och man får önska en trevlig kväll, på turkiska. Var generad. Gick iväg.
Onsdag
I morse åt jag frukost kl 08:07 efter att ha skrivit ut mitt final paper (Kurdish migration and Turkish EU progress, typ). Hade sovit för få timmar.
Hade min sista lektion i turkiska idag, som vanligt 08:40. Güniz sa att vi fick maila henne om vi undrade något, eller om vi bara ville prata. Lätt världens bästa lärare i turkiska. Vi lärde oss verb i dåtid. (Verbal root + di + Personal suffix, lätt!) Övade inför provet och hon pratade massa turkiska med oss. Berättade hur de brukar fira seker bayram tror jag.
Gick vilse till Turkish Foreign Policy, fast jag vet att det är inte är i FASS och att det ska vara L035. Var vilse i 10 minuter. Hade bästa lektionen och satt och upprepade för mig själv: "jag har lärt mig så himla mycket, jag har lärt mig så himla mycket", lite för att inte vara bitter över att det är över. Lämnade in min uppsats. Konstaterade att vi har slutprovet på måndag och att det ska täcka hel kursen. Kommer bli bra!
Gick hem och sov. Åt lunch med Marketa, Fabian, Alex och Francisco. Gick till biblioteket. Skrev om de Beauvoir. Kallar henne företrädare för imperialistisk trångsynt feminism. Åt middag med Marketa, Julia, Anna, Katrine, Gian Luca och Ayse. Gick tillbaka till biblioteket.
Fotade min bok som heter "Veil, representation and contemporary art". Bra bok. Citerar koranen.
Annars då? Har mailat, hämtat post och fått paket! Har faktiskt tjuvläst boken jag fick i present. Andrea! Mitt fina Istanbulbesök och en rätt klockren present. F-ordet av Petra Östergren. Läste direkt om polygami, fuck-off pengar och rättsäkerhet. Sjukt bra! Uppdaterade också rätt mycket på 1000 kg klubben. Gå in och kolla. Över 40 medlemmar nu. Påbörjat en låtlista med alla låtarna de spelar på turkiska musikkanaler. Kommer sakna dem. Pratade dessutom äntligen med Efe i min klass. Han höll en grymt bra presentation om Civic journalism. Skön kille.
Hittade finaste sybloggarna. Nu saknar jag lite, lite min symaskin. Kolla här och här.
Himla bra dag! Nu tänkte jag gå hem.
Puss&kram
Sköt om er, lycka till med det ni gör.
hej hopp
Generationen som gör skillnad
Har precis bestämt med min storebror att han ska sova, jag ska snart påbörja tredje skiftet. Kör en timmes uppsatsskrivande fram till 01, sen sömn (kanske lite guds tre flickor).
Annars då.
Vi körde rätt hårt på 1000 kg klubben ikväll. Det är vår klubb för att hantera sitt co2-utsläpp på ett mer personligt, kanske lite mer greppbart plan.
Visst, det handlar om de politiska incitamenten och om de politiska reformerna, i det stora hela Och sen kör vi vår lilla grej där med lite allt vi kan komma på. Utgångspunkten är att kolla hur mycket man släpper ut med sin livsstil och sedan förbättra sig.
Antingen så satsar man på att sänka med 1000 kg.
Eller så kan man köra hard core och försöka komma ner till 1000 kg blankt.
1000 kg blankt är vad som sägs är hållbart för framtiden. Säg vad du vill om det.
Som Jonas, en av 1K officers, har sagt:
- Vi ska bli generationen som gör skillnad.
Häng på, om du vill. Sök upp oss på fejjan, presentera dig på wallen och var med i diskussion-trådarna!
Just nu finns co2-smart semester, Bikten, Skämt för att retas med de som har dåligt co2-samvete, länkar för alla test man kan göra och till annat som är bra och ha. Här finns dessutom utrymme för alla diskussioner och funderingar. Det finns plats för dåligt samvete, men också för förändringsvilja.
Just nu söker vi speciellt efter folk som vill röra om lite i grytan med både ris och ros! Vi vill ständigt förbättras. Vem som än läser får gärna vara med. Maria Wetterstrand, Svensson Svensson, Kofi Annan eller din granne.
Välkommen.
Ingen närmare förklaring behövs
välkommen hem till mig
här läser vi artiklar nätterna igenom
dessutom blir skrivbordet stökigare för varje dag som går
Ser solen sjunker över den lilla, lilla skogen
Fyra artiklar om sammanfattningar av turkisk utrikespolitk, efter Kalla Kriget
Miserabel middag med fem ansikten som stirrar rakt fram
Jag säger att man borde nog inte jobba så här mycket på söndagar
Så kan det gå
Så nu en söndagsnatt igen
Favoritnätter
Det snöar här förresten
Marketa säger att det är lika bra om det nuändå ska vara så här kallt
Kanske har hon rätt
Vårt sätt att leva tillsammans kommer ändras
Kan vara den bästa boktiteln på år 2010.
Hela himmelen sjunger res dig upp och gå.
Nükte sms:ar "love u - miss u", hon är aldrig här på helgerna. Jag har varit så himla mycket här den här helgen. Men så lovade hon, förut, att vi skulle åka hem till henne och jag skulle bo där lite innan jag åker hem. Fint tycker jag.
Puss&god natt
Mer politisk kultur!
I somras sträckläste jag den här boken. Fick precis ett mail från författaren som uppskattade vad jag skrev om den på dagens arenas redaktionsblogg i somras. Kommer mest ihåg att jag var fruktansvärt upprörd över Hägglunds - Verklighetens folk - och försökte drämma till i den debatten så fort jag bara kunde. Men just om den här boken då, den var så upplyftande, det är en fantastiskt skildring om ett teatersverige. Men också något mer, ett rop i rymden som kanske kan ge eko. Politik kan inte förpassas till att vara betalda byråkrater och betalda folkvalda som åker på kongress. Vad vi gör med våra liv är ju politiskt, dina val. De kommer bestämma hur världen ser ut. Om du väljer att flyga, hur mycket du shoppar, vilket jobb du tycker du har rätt till, respekten för ditt eget värde i kombinationen med respekten för andras världen. Att handla cykelsadlar på Claes Ohlsson är ju fruktansvärt politiskt. Allt. Kanske är det för mycket, så då blir det bara apati. Ingen vill lyssna.
Men hallå, det privata är politiskt. Tankar, känslor, handlingar. Liberal individualism kanske försöker ta det ifrån det politiska samhället? Skönjer vi en sköt-dig-själv-skit-i-andra mentalitet som bygger upp en apatins högborg? Om det privata inte är politiskt så behöver man ju inte ta ansvar. Och det är väl exakt vad alla dessa människor som inte ser konsekvenserna av sina handlingar lever efter?
Men vad jag minns nu är hur jag längtade efter mer politisk kultur som inte behövde rymmas bland paragrafer och politiskt korrekthet, utan som mest kunde få spinna fram ur engagemang och glädje.
Det finns massa bra, Då kan man lika gärna kittla varandra, till exempel.
Den kan man köpa via Atlas som gett ut den. De har bara bra böcker faktiskt, så kolla lite.
ps I. Nu längtar jag lite efter Sverige och få bita tag i dessa frågor igen.
ps II. 1987 i Turkiet var "det privata är personligt" den feministiska rörelsen slagord. 1988 ändrades lagen som Atatürk etablerade 1923 med republikens grundande. Blev tillåtet att söka jobb utan sin mans tillåtelse, förbjudet att slå sin fru i uppfostringssyfte, etc. Privat eller politiskt?
Söndagsmorgonstund
- Lärde mig Iran-reglerna för backgammon.
- Fick höra att det inte är ovanligt i Iran att tycka att Bush var bättre än Obama, ja om man bortser med det där lite klumpiga att starta krig då.
- Shirin Ebadi, hon som fick freds nobelpris för några år sen, advokat med fokus på kvinnors rättigheter, vill göra reformer inom ramen för islam. Hon är inte helt omtyckt. Inte om man tycker att religon är stupid, stupid. Då vill man slänga ut barnet med badvattnet.
- Min slutsats, också efter att ha konfronterat Marketa på ämnet: Det finns en opposition i Iran som vill till väst, USA, lika mycket som man ville riva ner järnridån i Tjeckoslovakien. Så klart är det så. Det här med mänskliga rättigheter inom ramen för islam är bara bullshit enligt vissa. Enligt mig blir det väldigt mycket hårt mot hårt.
- Den där gatan i Teheran, den där polisbilar mejade ner demonstranter genom att omväxlande köra framåt och backa bakåt, det är samma gata som två av Teherans Universitet ligger på.
Här är en länk til CNN, kolla till exempel på Iran and opposition divide grows.
Läs Parvin Ardalan.
Minns när Parvin hade tilldelats palme-priset för sin kamp för mänskliga rättigheter med fokus på kvinnors rättigheter, och skulle komma till Sverige. Jag skulle ha intervjuat henne då, visste inte vem hon var. Det vet jag först sedan dess. Vilken människa.
Hon fick ju inte komma, som ni kanske vet. Hon förbjöds att lämna landet. I höstas var hon på bokmässan i Göteborg, men då var jag ju sedan länge i Istanbul.
Lätt dagens idol.
Så mycket kärlek
Bron över Bosporen var extra pyntad på nyårsnatten.
Här får ni en bild från förra nattens radarduo, och ett sjukt gott nytt år önskar vi er. Marketa har precis godkänt publiceringen genom att säga - Yeah, what ever. Vilket betyder en massa kärlek från oss båda, till er alla.
Nyårspussar! Athena från Aten, till höger, det tycker jag ofta är underhållande.
Så gott nytt år puss till alla. Hoppas året startar bra med massa snö, eller sol. Vi hade 20 grader varmt och solsken igår. Idag kastvindar och spöregn blandat med hagel.
ps. idag är det en anagramdag. Kolla! 20100102.
ps2. I natt var det jordbävning här. Tydligen. Jag och Desi trodde att det var åska. Andras sängar skakade. Inte min.
Lördag kväll
Plötsligt händer det bara. Bibliotekarierna börjar spela "You are beutiful", är det med Aguliera eller? Hur som helst så börjar de spela den låten jättehögt.
De tre personerna tar av sig sina glasögon, sätter datorn på vänteläge. Viker hundöron i böckerna på rätt ställe, gör en sista markering. Stoppar in alla viktiga papper i plastfickan. Samlar ihop pennor. Musiken svävar runt i hela biblioteket. Går på rad bort, framför det absolut största panoramafönstret. Målet för kvällen är att ta på glasögonen igen, den ena nördigare än den andra. Slå upp rätt sida, starta upp dokumentet. Fortsätta leva i en liten bubbla.
Har precis flyttat från biblioteket till Marketas kontor.
Kvällen är ung.
Lex Täby
Men denna nya insikt spred sig inte i partiet. Eller var det bara ett taktiskt spel? Fotfolket fortsatte i alla fall framåt med språng trots att ledaren tycktes ha kommenderat halt.
Ett antal kommuner och åtminstone ett landsting, med Filippa Reinfeldt som ledande politiker, har fortsatt att driva linjen att privat drift per definition är bättre än kommunal. De så kallade avknoppningarna har kunnat pågå trots starka invändningar från jurister, politiker i minoritet och från företag som inte fått möjlighet att lägga anbud på verksamheten. De företag som slussats in i gräddfilen har kunnat tillgodogöra sig under lång tid upparbetade värden och omsätta dessa värden i kontanter vid vidareförsäljning. I vissa fall har de också, till följd av att värdet av verksamheten nollsatts, kunnat ta ut snabba och orimliga vinster, till exempel inom förskoleverksamheten i Stockholm."
Läs om Täbys privatiseringar här.
Vad den här artikeln konstaterar är att med Filippa Reinfeldt i täten förverkligas den politik som Reinfeldt utåt förnekar. Istället är vikten av kommunala skolor en underbar insikt hos honom, som han uttrycker det. Minns att Filippa uttryckte sig liknande om offentlig vård - om vikten att satsa på den. Har det hänt? Nej. Det är väl ingen som undgått Filippas Reinfeldt som makten bakom personen, strategen, den högra handen etc. Äsch, det spelar ingen roll huruvida hon är hjärnan eller. Men typiskt fall av bad cop / god cop.
Ett fult spel. Ett så uppenbart fult spel. Heder åt det folkpartistiska kommunalrådet som står upp i Täby.
Dagens feminister: Annika Marklund, Karolina Ramqvist, Nina Björk
Sen skrev Ramqvist bitskt påhopp på SSU-feminismen, som var fördömmande och oattraktiv.
Ramqvist själv. Är kanske ny feminist.
Har utvecklat sin feminism.
Till att inte handla om systerskap utan om så många fler variabler.
Förtrycket är inte mellan könen.
Systerskap finns inte.
Kvinnor förtrycker kvinnor.
Kvinnor såväl som män förtrycker baserat på klass, etnicitet, nationalitet, rang och hierarki, och kön.
Man läser Ramqvist med fördel i Arena, hennes krönikor i DN, hennes egna böcker och de antologier där hon medverkat. Ett exempel är KÖNSKRIG, som kom ut för nått år sen. Kanske rent utav nästan 10 år senare än Fittstim. Men den når inte riktigt fram.
Det här är Marklunds poäng:
"Jag är en av dem som blev kvar. Mina åsikter har inte förändrats, inte heller feminismens betydelse. Den strävar fortfarande efter ett samhälle där kvinnor och män har samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Vi är inte där än."
Marklund läser man i Aftonbladet, Sofies mode men också med fördel på hennes blogg.
Marklund är upprörd över att folk gör slut med feminismen. Jag funderar på om vi kan återanvända ett grepp från min galna lärare i Media&Politics här på Sabanci. Första lektionen sa hon simpelt som så att hon inte ville ha några uppsatser med basala feministiska statements, hennes poäng var att det är inget att skriva specifikt om, det är ett analysgrepp som ska vara inkluderat i tänkandet. Snälla, gör mig inte besviken, sa hon. Normkritiken ska inte behöva egna uppsatser utan vara en naturlig del av akademiskt skrivande.
Och om feminismen i Sverige - nej, vi är inte där än. Men kanske kan man kan tänka på samma sätt. Det blir lätt rätt förlegat, tjatigt att ha den stämpeln - enbart. Kanske man idag få kräva att jämställdhet ska vara ett välintegrerat perspektiv i tänkandet, behöver inte vara ett statement.
Så tänker jag lite.
Så det intressanta blir istället vad som kommer sen.
Hur når man dit, vad är man intresserad av sen. Finns det vinning för nya sätt att skapa ett jämställt samhälle på? Andra värderingar som kan få plats.
Eller vill vi ha ett samhälle där man ska ha bäst karriär, vara snyggast och ha mysigast familj?
När jag intervjuade Nina Björk i våras diskuterade vi om feminism kan vara att stå upp mot diskriminerande förtryck - i allmänhet, och om socialism då är feminism. Så tänker man vad mycket enklare det vore om det hade varit så från början. Arbetarkvinnans rättigheter lika mycket värda som den arbetande mannen. Men man skulle ju bara fixa lite först och sen har det gått djävligt sakta för kvinnors rättigheter att komma ikapp. Det vore helt enkelt på tiden att vi ska kunna konstatera att det här med att samma rättigheter, skyldigheter, möjligheter för män och kvinnor är en naturlig del av socialismen.
Men så blir det så klart en tolkningsfråga - i vilken utsträckning ska detta ske? Att raka eller att inte raka benen? Är vi intresserade att bryta könsgränser, sluta tro vi behöver uppfylla normer och leva i statushierarkier för att vara normala och må bra. Kanske människan inte mår bra utan det? Det är ju sådant man måste bestämma för att kunna fortsätta utvecklas som feminist. Vilket samhälle vill man skapa?
Dagens dikt - Det är värt varenda dag
Ikväll läste jag på en av mina favoritbloggar och det var diskussionen som satte ord på vad som hänt i ordkriget kring människans värde, i sitt sammanhang kring sjukförsäkringsdebatten. Ditt värde är din ekonomiska förmåga, de pengar du kan dra in. Men det fina var orden som varit en de av namngivning av dottern till Maryam Yazdanfar, en av de som skriver bloggen. Annars är hon mammaledig riksdagsledamot.
"Välkommen till världen - den är stor och orättvis
Inget har något värde här - men allting har ett pris
Vi har skapat sjuka normer - vi har kruvat ideal
Du stöps i fruktansvärda normer - tills du kallas för normal
Man blir straffad om man flyr
Från krig, terror och tortyr
Och tvingas leva under jord
I du gamla, du fria, du fjällhöga nord
Ja, mycket har gått snett - visst är vår tid katastrofal
Men det är en vacker värld som ruvar på stor potential
Just därför är du välkommen till världen lilla vän
För den behöver dig, och du behöver bli en del av den
Välkommen till jorden - den är misshandlad och skör
Vi skövlar urskogar och regnskogar tills hela arter dör
Vattnet som vi en gång drack är fränt som fotogen
Solen som gav liv en gång är nu cancerogen
I havet blommar algerna bland olja och bensin
Sydpolen och nordpolen smälts ner som stearin
Ökenspridning - allt ska bort! Vi rear ut vår jord
Kyotoavtal skrevs och revs men det var ändå bara ord
Ja visst är jorden skör men den är också underbar
Kanske inte helt perfekt - men det är den enda jord vi har
Just därför är du välkommen till jorden lille vän -
för den behöver dig och du behöver bli en del av den.
Välkommen till livet - det är lätt att längta bort.
Det är en plåga hela tiden - och den plågan är för kort.
När man är ung och har allt framför sig - vill man helst ha skiten bakom sig
Och när man är gammal nog att njuta är det redan kört för dig
Men liv har uppstått och det är väl tillräckligt i sig
Jag vet, du valde inte livet, livet valde dig.
Men jag lovar - när du provar det ett tag - det går
Är det värt varenda dag du får.
Så välkommen till världen, jorden, livet och så Solna då förstås,
För vi behöver dig och du behöver bli en del av oss."
Gott nytt år, god fortsättning
Önskar alla den bästa av dagar just idag. Inte för att det riktigt känns som ett nytt år så klart, men igår var en så fin kväll och idag en fin dag.
Bilden är från trappan till b11 där jag bor. Vi sprang till bussen och konstaterade samtidigt att den solnedgången, som var då igår, var den vackraste vi sett. Bilden gav en sådan blek kopia, som bilder kan vara. Kameror, speciellt mobilkameror, kan verkligen inte fånga stunden. Stunderna finns i mitt hjärta istället.
Och nyårsfirande.
När jag började här trodde jag aldrig att den här erasmusgruppen skulle vara några som jag skulle sitta på en vegetarisk restaurang och äta middag med idag. Det var himla fint. Halloumiwrap med krossad aubergine i tomatsås. Innan hade jag ätit kakorna som Marketas farmor och farfar bakat och dekorerat. Tjeckiska julkakor alltså! Kan bara tipsa om deras hemgjorda fyllda rån. Man köper rånen, som kan man ju lägga vad man vill emellan, de kokar en kolasås på kondenserad mjölk, ni vet när man kokar hela burken i typ fyra timmar tills det blivit kolasås, detta blandat med valnötter. När man äter dem mår man väldigt bra!
Tog en smal gränd ner till Kabatas och steg ombord på en båt.
Det var många nyårsmänniskor men jag hängde mest med Marketa (ingen högodsare) men sen hängde jag nästan ännu mer med Amir som är en masterstudent från Teheran (högst otippat). Ni som känner mig kan ju tänka er att jag är en sucker för att få höra insideshistorier från iranska studentuppror. Jag har skrivit om Amir tidigare. Tror jag nämnde hans vänner som fortfarande sitter i fängelse sedan upploppen och revolterna vid valet i juni. Om ni läst tex DN så ska det ju klassas som att vara "gudsfiende" om man är emot regimen numera, och detta straffas med döden. Moharabi heter det, och är man det så står det klart och tydligt i sharia-lagen att det är dödstraff som gäller. Det är Ashura nu, tio dagar, det tar slut på söndag. Upproren lägger sig inte, regimen slår tillbaka ännu hårdare. Motorcykelattacker med tårgas, pepparsprej, järnkedjor. Och så skjuter de. Men också rapporter om poliser som vägrar bruka våld mot demonstranterna. De som var de starka ledarna, politiker etc sitter ju nästan alla i fängelse nu. Idag är det vanliga människor som riskerar livet för kampen. Samtidigt går Mousavi ut med en varning. " -'Jag är inte rädd för att dö för folkets skull. . . hårda ord kommer att resultera i uppror. . . vallagen måste ändras och politiska fångar måste friges"' konstaterade han på fredagen i ett uttalande på sin webbsajt Kaleme." Det är en andra våg, var kontentan av DN's analys över de senaste dagarna. Amir var inte så pepp på att fira nyår.
Jag skulle ju gärna göra en studie där va. Det är säkert farligt. Läser om hur studenternas nyhetsbyrå blev attackerad av militären när de jagade demonstranter. Misshandel och en skalle inslagen. Annars är det det gamla vanliga med censur av internet, det är proxy-servers som gäller om man vill använda mail, facebook, twitter etc. Den senaste veckan har man dock inte alls kunnat kolla sin mail. Går inte att ha kontakt.
- Because of this everyone thinks I'm not a muslim, sa han och visade halsbandet med något som liknar en fågel, en blomma, ett kors, ett flygplan på samma gång. En symbol för en naturreligion som var vanlig i norra Iran. Han hade fått den i present när han var liten, han tyckte om själva symblen. Men religiös?
- Not at all. Stupid, stupid religion.
Mmm. Så kan man ju uttrycka sig. Ganska dum. Som kan bestämma vem och vad som är guds fiende och straffa det med döden. Det finns så mycket goda krafter i Iran, och nu skjuter regimen sina egna på en av de heligaste högtiderna. Det kommer snart spåra ut, hoppas och tror jag. En frihetskamp som gör väldigt många människor rädda. Korrupt stat som tar alla oljepengar och förtrycker kvinnor och studenters kamp. Studpid religion. Något måste hända snart. Stora goda krafter. Även om Mousavi kan vara lite skenhelig med sina åtta år som premiärminister under Brödrakriget mot Irak på 80-talet, så ville han möta upp krav från omvärlden om kärnvapen. Reformer för människorna. Iran skulle vara något annat.
Bara tänker att det är ett rätt skönt statement. Att ha ett smycke som symboliserar motståndet.
Men det var en fin kväll. Man tror inte att det är sant när natten är varm, ingen jacka, bosporen bron är extra pimpad, vi glider runt på vattnet, genom staden i mörkret timme på timme. Båten gungade inte speciellt. Det var inte jobbigt att vara på en båt. Nyår slutade inte i någon katastrof utan mer med att vi köpte vatten och kakor och tog bussen hem. Somnade framåt 06-tiden och har spenderat eftermiddagen på Piazza.
