är det mos eller magi?

 

Om 16 dagar kommer jag och Jemma springa över den där bron för den här kvällen anmälde jag oss äntligen till Istanbul maraton. Egentligen ska man ösa på med massa duokontinetal euroasia grejer eftersom man kommer springa maratonet över två världsdelar etc. Varken jag eller Jemma är väl direkt några maratonlöperskor hehe, men personligen kan jag inte tänka mig något coolare sätt att se Istanbul på. Fatta den här sightseeingen, över 42 kilometer på en dag. När det blir jobbigt kommer jag tänka på: 1 - det är sjukt vackert. 2 - Jag är här! 3. Alla gator är avstängda, undantag ges för fotgängare på den där bron, det kommer vara en once-in-a-lifetime upplevelse. Eh.

Är så oerhört tacksam och glad. Även om allt inte är frid och fröjd. Även om man möter elitister och latmaskar och etcetera så är livet djävligt vackert. Och ett par trötta fötter i träningskor är kärlek, till livet. Och det fina i att jag kan sätta Marta Fernandez som emergencyperson även fast vi bara kännt varandra i en vecka. Endorfinkicken av en sån här grej är total och räcker i flera månader, om man nu inte typ bryter benet, får skavsår, löparknä eller andra grejer som kan vara i vägen.

Men okej, om någon som råkar läsa detta har något tips om hur man bäst klarar sig igenom ett maraton så tar jag tacksamt emot! Hur mycket pasta/ris ska man äta? Vad ska man ha i sina fickor? Jag behöver gel! Och kramplösare! Och helst snälla, astuffa personer som hejar.

Vi sprang korta sträckan. Nu var det fjärde gången. Känns helt absurt otroligt att det händer mig... Känns bra.

En annan sak som kändes bra var erkännandet i DN om att filmatiseringen av Ett öga rött blev misslyckad. Fattar inte hur Khemiri kunde godkänna sättet det gjordes på. Har sagts förut, och kan sägas igen; ljudboken är magisk.

ps. Såg också Flyga drake idag. Den fick mig att skratta och gråta. Det brukar inga filmer få, känns det som. Otroligt vacker samtidigt som den var grymmast. Direkt när jag kom hem fick jag slå upp Afganistan på Ne.se. Måste veta mer.

Jag kan inte min winnerbäck längre. För nån dag sen tänkte jag att jag lyssnade på Dans med svåra steg. Det var fel. Det där med kär i kärleken och så är på Solen i ögonen. Ja. Vad kan jag säga? Livet går vidare.

Igår i badhuset var det nästan tomt. Livet förändrades på en sekund. Går långsamare. Stan är vackrare. Simmade i en ensam bassäng, hjärnan var tom, solen sken. Försökte tänka på nått problem jag hade, nån grej med skolan, någonting jag kunde försöka lösa genom harmoniska simtag. Gick inte. Tom hjärna. Men känslan av tunga armar, sol mot husvägg senare var väl värd. Ja. Jag försöker ta det chill. Det här med att träna känns som en nyupptäckt drog. Nu är det nästan en vana. Springa vid Uppsala högar. Simma på centralbadet. Morgonpromenader. Så himla seriöst.  Vanor? Känns bra.

ps. Och jag fick grymmaste beskedet. Kickade stenhårt. Bra skriven kulturantrotenta nyligen. JA! (Jag ser detta som ett tecken på att jag inte behöver ha dåligt samvete för att jag är en extremt lat tyskastudent.)

Opraktisk onsdagskvällsvana att inte ha gjort inlämningsuppgiften till torsdagsseminariet. Men att simma på Centralbadet är så sjukt mycket trevligare. Även att kolla på Familyguy, äta lunch/frukost är trevligt. Men det är en väldigt intressant bok om beduiner i Egypten. Relationen arab - egyptier, kvinnors roll, globaliseringens påverkan, seder och traditioner, allt skrivet av en mycket begåvad kvinna. Jag vill läsa hennes bok "Remaking women: Feminism and modernity in the Middle east". Verkar sjukt intressant!

ps. I förrgår var förra joggingrundan. 1,5 timme bort till rödbospåret och Uppsala gamla högar. Vackert var det, men det råkade spöregna i kombination med hagel exakt hela tiden. Vi var så sjukt grymma som kom hem, benen var nästan för stumma för att kunna böjas.

ps2. Jag är halvdöd. Ska plugga. Vill fortsätta att leva glammigt och simma på Uppsalas mysigaste bad + äta på Hjortron. Blåbärsdrinkar (alkoholfri så klart...) + soppa på rostad paprika + mangoldrullader med svartrötter i dijonsenap + chokladpralin + fyra meter högt i tak.

En intressant sak är att vi sprang längs med fyrisån idag. När kommer det hända nästa gång? Det var hur som helst väldigt härligt, springa längs med fyrisån, vända, hem igenom svartbäcken och avsluta i Vasaparken. Nu är jag så sjukt nöjd och stolt över att jag klarade det, jag kanske kommer tycka att det är nog för ett tag. Mer på tisdag är det dock sagt.

Fyrisriver, here I come.

Kan inte låta bli att känna mig sjukt taggad med min långa natt framför mig, mina eko-aprikoser (go Ica!) och en intressant bok med 20 sidor kvar. Carolinas tidskriftsrum för mig imorgon dessutom.

Eller så inte. Vi får se! Låta saker sjunka in. Kolla hur mycket man orkar. Snacka. Känna efter.

Idag simmade jag och min högstadiekompos på Centralbadet. Förhoppningsvis nästa vecka också. Det är ett sjukt mysigt bad med fint omklädningsrum och både ångbastu och Sauna. Av någon anledning så kan jag alltid simma oavsett hur dålig min kondition är annars. Det kan bero på 1.att jag älskar att simma. 2. Att jag är fiskens stjärntecken. 3. Att jag helt enkelt har en grym grundkondition. 4. Att det är det enda som är roligt att träna. 5. Av alla andra träningssorter får jag ont i knäna.
Hur som helst har jag ingen aning om varför jag orkar simma, och heller ingen aning om hur det ska gå när jag ska simma Vansbrosimmet (det långa). Kanske kommer bli askallt. Kommer kanske drunkna. Kanske kommer det att bli alldeles, alldeles underbart?
Att vi dessutom åt potatis - och kikärtssoppa med pecarinoost + hallon med kladdkaka gör det hela mycket bättre. Mer sånt i mitt liv! Fler middagar!

Puss&hej, God natt.