I wanna be with you tonight

åh, summercat. Åh, vad som helst.
Är det ändå inte lite fantastiskt att sitta i sin soffa tillsammans med jättemycket ren tvätt som jag vikt alldeles själv. Jag lyssnar vagt på billie the vision and the dancer efter hemkomst från deras fab konsert på Nalen. Åh. jag tyckte om Nalen. Jag tyckte om allt ikväll. Pizza och tacky rosévin framför lokalnyheterna. Vad som helst kan vara livet. Whatever. Denna ständiga plattfvdiskussion. Skriver inga konkreta rader här nej.


Skulle nästan kunna säga att jag tycker om allt och alla. Mest denna antydan till beslutsamhet kanske, hos mig själv då. Imorgon ska jag hänga på biblioteket, och hoppas på stillhet och ännu mer beslutsamhet. Vad sägs om att skriva asmycket. Vad sägs om att sluta skriva det här och istället konkretisera, gå rakt ut i verkligheten.


Jag tänker på Barbro BANG Alving en stund innan jag somnar,

Puss&godnatt

Om någon någonsin gör dig illa, säg bara till, om de slår dig, trampar på dig. Ibland så blir det fel. 16 år av osårbarhet och gud tittar bort, det finns så mycket ändå.

kreativitet skapar kaos.

Kajsa Grytt - jag hatar den här platsen, den äter upp min vadå? Jag hörde inte. Kanske man kan få fylla i valfritt ord.

Dagens borde/måste/bör/förståndiga val:
Dricka the och äta äpplen istället för taskig tax-frrechoklad.
Gå en rättstavningskurs
Men mest av allt. Fixa den här biffen nu. Skapa litterära referenser och kicka igång. Skriv!

(Parantes: Igår åt vi brasiliansk nougat och såg Värmlands Salonger. Hur fab var inte det? En kille från biblioteket hade huvudroll. Ännu mer fab.)

och klockorna de ringer, de lagar allt till slut, vi kommer nog till himmelen bara vi står ut.

lalalalalallalalalallalalalalallallala.

Måste måste måste fixa det här.
Vi klarar nog det här, sen kan vi dra.

Alla litterära referenser härledes till Kajsa Grytts duett med Thåström - Bara vi står ut.

Och jag går sönder om jag måste vänta på dig // vi kommer nog till himlen bara vi står ut.

Och om nu allt går vägen så händer detta live den 15 mars. Vi kommer nog till himlen, vi kommer nog till himlen, vi kommer nog till himlen, bara vi står ut.

tulpaner bortskänkes för ögonfröjd

Och det är bonding och bridgeing och rebound och breakup och catchup och forget. I panic, det kan du inte översätta.  Hon panikar, jag får panik.
Nu lägger jag mig på spikmattan och läser ut Maken - en relationsroman, och sen tänker jag på hur modig Gun-Britt Sundström var.

Här är en blogg
om arbetarklassens kultur.


Spooky.
Ey, mannen, spice up your life.
Jag orkar inte mer
- kärlek, känslor, sorg och saknad.

Fem gånger GUD av Jonas Hassan Khemiri. Litteratur och framförande i världsklass och tänker samtidigt på Ett öga rött.

Under askan av sönderbrända drömmar ska vi bygga någonting större, här ibland ruinerna

Och så djävla sorgligt det kan vara då. Melankoliska djävla gitarr. Melankoliska djävla jag.

Drar något nödrim.

För du såg mer än min fåfångsgitarr, du slet av en dräkt av en narr, du lät min bjällror få falla. som nu, när teater känns som något befängt, i gryningen när krogen har stängt, faller bjällror från alla.
och han ringer och säger att det mörker du ser gör att stjärnorna syns lite mer.

Och det, det min vän, om hur mörkret framhäver ljuset, därom har det skrivits så sjukt mycket dikter. Men som vanligt så är det inte killen i filmen som skrivit brevet.

Och tänker dumt, kanske enfaldigt, att efter imorgon, när teoridiskussionsseminarie är över, då, då, då finns det tid.

Detta är ju enbart hål i rymden.
Sluta säg mig: "Då får vi väl kanske göra det?", och sluta säg mig: "Det skulle ju kunna bli jättetrevligt."
Vadå jättetrevligt? Vad ska vi med jättetrevligt till när jättetrevligt blir så djävla tråkigt i längden. Därom drömde aldrig de lärda.

Jag drömde aldrig om medel jätte väldigt himla trevligt, Nej.
Bara en egen vrå.
Frihet.
En katt.
Lätt packning.
Och sen ringer telefonen, det är dags för mig att gå, det är nån som vill att jag ska komma hem, det är min gamle vän demonen i sin tysta mörka vrå.

Vad är din dröm?
Krossad.
Vad är din hobby?
Undertryckt.
Vart ska du någonstanns?
Vilse.
Hur ska jag gå hem när allt är så här, jag vet att du kommer se på mig så där. Vad har du gjort ikväll, vad har du bestämt? Du sa att du behövde tid, du hade tid.


don't you know love is stronger than jesus

Du vet, jag sitter i en sådan där fantistiskt mysig lägenhet i centrala paris tillsammans med en trendig slags dator och lyssnar på A camp samtidigt som kreativa texter blir till. Min värdinna har däckat efter långa promenader på soliga trottoarer. Jobbar på att måla upp en romantisk bild. Crepes med nutella. Falafel med syltlök. Museum med Picasso och Olga.

Living the dream, skulle man kunna säga. Äta choklad och dricka the.
Ta semester från sverige. Borde vara var mans rättighet.
Nu och då.
När du vill.

det finns en värld här som är vår, ingenting här kan störa den, men snart ska tåget gå som tar dig långt, långt härifrån, men än finns det tid kvar här till gryningen.

Att vara sin egen hemmafru. En hobby jag har. Packa upp, ha ren tvätt, baka, läsa tidningen. Sy. Men antar att biblioteket kommer drabba mig även idag. För tillfället: söker Slovaj Zizek. Söker skriva kreativa ord. Söker finna drabbningen mellan hjärnbalk och imagionärt papper. Sådant behöver andrum. Kommer aldrig bli bra ordinär hemmafru.

Ger mig själv andrum genom att lyssna på nittiotalspop och vattnar blommor. Plockar sladdar. Meningslösa sysslor som skapar helhet. Men skall överge detta för att söka upp min äldre namne på bibliotek.
En helt vanlig måndag på så många sätt och på andra sätt inte. Bara korta stunder mellan förgången skidhelg och kommande parissemester. Det kommer bli vår i år också.

så packa din väska och kom hem till din man om du vill bli älskad igen

Att sova djupt under duntäcken må vara underskattat.

Och all denna medelåldershets. Det är en fas jag går igenom. Ickeexisterande äktenskapstycke i Maken och Jack med Ulf Lundell tillsammans med all musik Ulf Lundell någonsin gjort. Jag är tacksam till spotify i brist på överförande kraft mellan dator och ipod. Medelåldern - det är en fas jag går igenom. Hemma i soffan. Somna tidigt. Te, och så vidare. Men ingen nojja. Väldigt nöjd!

Vid sidan processas livet, så att säga. Handledning, teoretiska ramar, emperi, måste ha en monografi, fokus positiv, alla böcker jag vill läsa, online checkin och Paris!

Och skriva. Producera inspiration genom hårt arbete och hämta sina bokstävers själ från den där bänken i schaktet.


Ett land vars ungdom inte gör uppror, är ett land som det är synd om.
Dagar utan slut.

Skyll på stjärnorna, skyll inte på mig. Skyll på stjärnorna så stannar jag kvar.

Och det kan kännas så fruktansvärt enkelt, glasklart, allt kan du se.

Bara att bestämma sig och sedan gå på det. Alltid kunna förlita sig på ett beslut. Och veta att det är värt det, att det kommer funka. Att du gör vad du vill och just därför kommer det bli så fucking strålande.

Det kan kännas så långsamt när så mycket kan vinnas i ett enda språng

Vad händer?
Exellent afton.
En hälsning från stenade stränder.
Man kan även leva enkelt, oj så enkelt.


Detta, ett tips, fantastisk läsning, om Barbro Alving. Bang Bang Bang. Jag visste inte hur mycket jag beundrade henne.


Och jag packar en väska full med tvätt och reser hem. Väskan full för jag slår mig fri, är inte beroende. Och för att jag inte lyckats foga mig samman och boka en tvättid. Men hem. Tåget arla, när jag återvänder till Uppsala kommer min ruta vara lagad, jag kommer att ha uppfyllt mitt nyårslöfte. Kan också utläsas som: Laga allt du hade sönder under 2008. Imorgon kommer turen till mitt fönster. Resten, betydligt mer kryptiskt och ja, var fick jag det ens ifrån. Imorgon är en annan dag, livet går vidare, ta en dag i sänder. Ljug inte. Lämna inga dörrar på glänt.

Bo Kasper sjunger om november och det blir bättre sen och brev och så enkelt och skapar paranteser i tiden som jag fyller helt och hållet med något slags oöverträffbart lugn.

RSS 2.0