wind of changes
Äntligen en friidrottskväll. Jag hade glömt bort hur mysigt och kul det är. (okej, jag grinar jämt massor för jag blir så rörd. På något sätt måste jag bli så där själv eller gifta mig med en idrottare eller musiker. Så man får hänga på lite arenor eller kanske ännu hellre på heta clubar och vara lite vip) Är grymt imponerad av Emma Green, hon är 20 bast och tog brons i VM, hon är alltså ett år äldre än mig. Det här har jag väntat på, att veta att de är lika gamla som jag. Nu väntar jag bara på att mina gamla polare från längdskidåkningen och orienteringen ska börja ta vmmedaljer och vara med i tv, för då hade det ju kunnat vara jag, ha ha.
Ni vet väl att de spelade wind of changes på tv ikväll, när kajsa hade tagit guld. Kajsa är så djävla bra. Karro och Kajsa. Jag gillade aldrig Erica, och inte staffan strand heller. Stefan Holm är bara lite småmesig och tanig, men Christian och Yannik, det är andra bullar det. Grym artikel om Yanniks tränareförebild Viljo Nousiainen i DN för ett tag sen. Jag är imponerad. Det är otroligt fint det som han gav. Det är sådant som är viktigt. Vad ska jag bli bra på?
