Annies Angle.

Jag låg i min säng och tänkte på nått, vad som helst (nu ljuger jag), när jag kom att tänka på att juppan träffade mattias i bulgarien i somras. Och att de kände igen varandra, whatever, det jag tänkte på var att de ju träffades sommaren innan också, på kaktusfestivalen. Det kommer jag så väl ihåg, så väl ihåg. Jag, Linda, Robin och Juppan träffade honom. (och skitsamma, de hade alla träffat honom förut också, jag med.) Nåväl, det var inte det jag tänkte på – egentligen. Jag kom på mig själv med att önska mig tillbaka till tiden, att det sista året på forsmark aldrig påbörjats. Jag brukar vara glad att jag klarade av det och att så mycket rätade till sig mot slutet och att jag inte sabbade mina betyg helt och hållet och att jag och malin hade så roligt. Men ibland är det tungt att ha det där året med i bagaget så att säga. När jag och Emma satt mot ett stort staket på en sunkig festival och hade förhoppningar om sista året, om jag bara fick vara där igen, om jag fick göra om. (… så hade jag inte vetat om vad jag vet… Och det blir aldrig likadant igen..)
Det var hur som helst det jag kom att tänka på. I tankebanor, och det hela började med att jag lyssnat på Mando Diao ett tag och tyckt att dem är så bra. ”Annie’s Angle” och ”If I leave you”.

 
“If I leave you, and I think I’m gonna leave you soon.”
 
Och så det kan bli. Hur kom jag att tänka på det där från början? Me don’t know.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0