är det mos eller magi?

Jag ville skriva nått om Elin Sigvardsson och att dansa tills allt försvinner, som att gå på en grusväg tills den böjer sig och man kommer tillbaka dit man kom ifrån. Komma tillbaka till ett trångt mörkt rum och vara tvungen att prata, vara klok, tänka till, kompromissa, lova och vara hoppfull. Flera timmar mörker och sen när lamporna tändes snubblade jag ut ur det hela. Skulle äta mat men var helt mätt efter en sked. Skulle resa mig upp men kunde inte gå. Inte äta, bara gå.
Kram, hej då, snö. Vi ses i morgon.

Flera ensamma timmar väntade mig, inte kunna sova. Allt var ju bra nu. Lova, hoppfull, ta tag i, bli bättre, äta spagetti, tänk vad bra det blir. Vi försöker igen. Det är jullov nu. Surfarshorts och hej då. Kram.

Fan ta honom tänkte jag. Men fan ta mig borde jag ha tänkt. Och fan tog mig.
Någonstanns lurade jag mig så förskräckligt hårt. Hur ville jag vara, vart ville jag komma? Runt, runt, runt och till slut gick det inte alls längre, sa du. Nej, det gör det nog inte.
"Du gråter inte ens för min skull..."
"Nej, kanske inte." (Jag kanske gråter för min skull...)

Nu på lördag ska jag se den nya harry potter filmen. De tidigare såg jag i januari, förut i år.

I used to walk my street
but baby, ever since you tied my feet together
I'm getting no relief
and you're holding back a stormy weather inside of me

I've tried to understand
darling, why you've glued our hands together
I'm drowning in romance
You say we'll sail this way forever, I hope we'll strand

All the bridges, all the towers of this town
could take me anywhere, but I'm to scared to dare
I've got my sturdy ground
I let my hair down, and I dance until I hear the sound

Of you coming around
Of me crumbling down
Of us denying our boredom, baby, yeah

Mmm, precis så. Kanske var det precis så.
Hej då. Kram. Vi ses i morgon.