är det mos eller magi?

Jag blir glad och stolt över mig själv för att jag har så bra musiksmak. Idag var jag faktiskt väldigt glad när jag cyklade till träningen (som var med skitdålig tysk musik och konstiga aerobicsövningar i en sal med 200 tyska brudar.). Hur som helst så var det så skönt att cykla, upprymd och glad kände jag mig. För små saker, för att hemlängtan egentligen är något fint eftersom det handlar om människor och saker jag tycker om. För att jag faktiskt tog tag i det på en gång och sa precis som det var till Anne. (Jag tror att hon uppskattade det också.) För att jag skulle på träning och var sugen på det. För att min cykel gick så snabbt och lätt. Som ett sug i magen, sus i hela kroppen, som att åka i en perfekt pist med skiderna. Slänga sig ut och veta att man kan åka den här backen så bra, veta att man vågar och att man kan hantera det. Jag älskar att åka skidor. Jag vill göra det snart. Och som Anne sa;

”Din pappa kommer ju snart och sen är det inte långt kvar till jul, och så kan du kanske åka hem i februari som vi sa förut.”

Jag ville svara att min mamma hade bakat pepparkakor redan men jag gjorde inte det. Men det har hon!

Och att jag har bra musiksmak kan jag väl få tycka själv. Det är härligt att lyssna på Sophie Zelmani för allt hamnar rätt i låtarna men det är tomt och sorgsamt att lyssna på the sound of silence.