Come with me, we can take a long way home

"Come with me, we can take a long way home"
Norah Jones, ja ibland får hon till det. "The long way home", nått som låter som country, men den var ganska söt, eller vad man kan säga. Det var nån jag ville säga att den var söt, ja nu kom jag på. En tjej som sjunger, jag tycker att hennes röst är söt, men jag tror att det är fel att säga så. Det låter som en kommentar till en femåring eller nått.

Hennes röst var sensuell och flyktig. Bra maja, det var låter bättre.

btw, precis så där är det ju ibland. "Nej, jag vill inte gå hem. Nej, jag vill inte att vi ska ta bussen. Jag vill att vi två ska gå tillsammans hem, jag vill prata med dig, jag vill prata med dig och bara dig."
Man får inte alltid gensvar. Jag kan känna mig som en riktigt dunderbitch.
"Antingen stannar du med mig här, eller så går jag hem."
"Men du, kan vi inte gå in, bara en timme"
"Nej, jag vill inte. Jag tänker gå och sätta mig i parken, med eller utan dig. Bestäm själv."

vilken bra exempel på hur dryg jag kan vara. Det ligger dock en god tanke bakom, någit i stil med att, hej, jag tycker du är jätteintressant, kan du inte komma och prata med mig.

Come with me, we can take a long way home.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0