dröm

Föregående inlägg påminner mig om min dröm jag hade i morse. Den var otroligt obehaglig.

Väldigt dimmigt:
"Vi hade ett grupparbete jag och några andra. Vi hade en manlig handledare med mörkt långt hår. Han trakaserade mig och våldförde sig på mig. Hela drömmen hade en väldigt mörk känsla och man bara visste att det skulle gå åt helvete. Till slut var grupparbetet slut och då körde jag och handledaren den där mjölpåse grejen och jag höll honom fast medans de andra pucklade på honom. jag kommer mycket väl ihog hur jag höll fast honom och skulle göra så tills polisen kom. Det tog lång tid och under hela den tiden pucklade de andra på honom. Polisen kom och tog honom med sig och jag skulle bara gå hem. Hallen var en stor sal med pelare och stengolv och jag blir stående mot en pelare när allt blir tyst och mörkt. Mörkklädda personer dyker upp i två led, går rakt över golvet, korsar varandra. Handledaren som polsen tog var deras ledare och nu ska de hämnas på den som fick honom i fängelse - jag. Dom skulle slå ihjäl mig, fast det var precis så att en av dem kom och pratade med mig (hallå, vart hade alla andra tagit vägen?) och jag tänkte att min enda chans var att prata med honom och inte vara rädd för skulle inte polisen komma skulle de ända puckla på mig. typ 40 personer. Detta drömde jag halvsovande och fick inte riktigt bort. Det slutade med att jag skulle lyckas fly men aldrig vara trygg. De fanns översallt och skulle lura på mig överallt. I drömmen dividerade jag med mig själv vart jag skulle ta vägen. Jag skulle aldrig kunna komma tillbaka. De var någon slags sekt som tillbad Hitler. De gillade inte mig. Sen bestämde jag mig för att vakna."

Jag var ganska rädd fär den där drömmen. Sen började jag fundera på varför jag drömde den? Drömtydning och grejer. Jag tror på teorin att man i drömmar bearbetar intryck från sitt liv och sin vardag. Jag tolkar denna dröm som en blanding av Hitler (påtagligt på sätt och vis här i tyskland, alla gamla hus, alla gamla nazis, utställningar och museum, böcker..), Harry potter och voldemort (alla de där personerna var dödsätarna upp i dagen. scary) samt känslan av rädsla och flykt som Mia i sina böcker "Asyl" och "gömda" förmedlar. På grund av hotet mot henne kan hon aldrig komma hem igen. Varför skulle jag hamna mitt ipp i det där. Jag var modig i drömmen iaf, jag stod bara där. Det tjänade inget till att springa. Jag kände igen personer av de där dumma, det brukar visst vara så. Harry känner ju igen deadeathers då och då.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0