Om famnen där jag vilar inte givit mig någon ro...

...om jag ropat ut i mörkret; gud vad vill du jag ska tro?

Jag är inte kyrklig. Undrar när jag ska tala om det ör familjen här. Iofs verkar de inte så särskilt kyrkliga heller. Ber bordsbön när det passar, går i kyrkan när de själva spelar där. Undantag var när yngsta tjejen, Johanna, började skolan. Då satt vi där allihopa med alla andra förstaklassare och bad böner över deras huvuden att de skulle ha lycka med sig på färden och få betyg osv. Fem gånger skulle man resa sig upp och be - Slutsats: Tyskland är mer religiöst än sverige. Jag måste dock säga att jag gillar kyrkor. De spelar så fin musik där och de tyska predikningarna förstår jag inte så mycket av, inte kan jag heller sjunga med i så många psalmer, men lugnet får jag del av. Jag tycker om att sitta med i en stor folksamling och få tänka. Det skulle jag aldrig ha gjort i sverige, för det är inte så i sverige. Jag har varit på en del fina gudstjänster här, men inte fina som att guds son jesus lever med honom och de regerar tillsammans (som de sa idag) men fina som att skönhet i musik och byggnad och stillhet tillsammans med andra som vill ha (?) samma sak..

Här finns det en mitt i Altstadt som är jättefin och jättestor, jättegammal och så som heter Heiligen Geist Kirsche. Där kan man tanka tio minuter lugn, ro, stillsamhet (vad ni vill) under lunchpausen. mellan 12:30 och 12:40. Hur låter det?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0