småtofflor på vift i storstan

jag är trött. jag vill inte så ett draperi med en trettio år gammal symaskin som riskerar att hacka sönder hela tiden.

jag lyssnar på wendy mcneil som slumpades fram. jag borde bli glad. för det var verkligen jätteroligt att se henne spela i gävle. rosa hår och svart klänning med rosor på. att det inte såg konstigt ut är det bästa. hon, ett dragspel och en publik som blev helt frälst.
så, jag borde bli glad.

I started singing because I could not cry.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0