är det mos eller magi?

en liten kille med astma har jag också hand om idag. Han är knepig men lieb som de säger. Han älskar sina systrar högt. Mellanbarn och verkar inte ha lika stark vilja som de andra, lite inåtvänd men med otroligt vackra ögon och långa ögonfransar. Han kommer dessutom kunna spela fiol som en gud om bara några år.

Vi ska äta maultashen idag (hur stavas det då?), kokta i grönsaksbuljong. Det kommer jag ha otroligt svårt för att få ner, för det var vad vi åt första dagen jag kom hit. Det ser ut som soppa på vatten, grönsaksbuljong (ger ett lätt grönaktigt skimmer) och ravioli. Jag kom hit, hade inte alls sovit, lämnat sverige, borta skulle jag vara, jättelänge, och jag får nått skitkonstigt, rättså äckligt. Mest var jag ovan och på den tiden var jag väl fortfarande väldigt kräsen. Fast sista dagen i sverige åt jag ju fiskbullar. Gud vilken tom känsla att åka hemifrån sista gången, krama om pappa, se mamma bli mindre och mindre på stationen. Jag hade i stort sett grinat i ett dygn och så fick jag den där vattensoppan. Som en klump i halsen satte den sig, eller var klumpen i halsen kanske redan där. (ja det var den) Och sen frågade de hur det gick för min syster i skolan och det kanske hon inte vet men det var då jag började gråta igen. Jag ville hålla mig men jag kunde inte.. Sen grinade jag och malin ringde och tack och lov för det och sent den kvällen kunde jag ringa hem.
Och ja, den maten ska jag laga idag. MMMMmmm vad gott det ska bli. 

sen ska vi ta spårvagnen in till stan, gå haubstrasse upp till heilige geist kirsche och lyssna på lite mozart och sen ska vi äta ute allihopa ikväll. Det blir nog godare mat.