anna ternheim
Jag kommer ihåg första gången jag hörde "I say no". Det var i västerås konserthus när jag skulle se Lars Winnerbäck på hans soloturné. Anna var "förband" i svart luvtröja och med gitarr. Hon spelade lite låtar akustiskt och det var första gången jag hörde henne. "I say no" var en av de få låtar som jag kommer ihåg. Hon har en speciell röst. Spelade "better be" härom dagen och Anne sa att jag inte skulle stänga av, det var ju bra, hon hade ju en fin röst. Ein schönes Stimme.
Det kom sig så att vi såg Anna Ternheim igen, längst fram på Prisma i västerås, igen. Hon singerade mina grejer och vi pratade lite. Öh, jag pratade. jag sa att jag nästan hade blivit besviken när jag hörde skivan, eftersom jag jämförde med hur hon lät live. Jag försökte förklara att det lät instängt och tämjd på skivan och jag tror hon förstod, eftersom hon sa att hennes röst sjönk några oktaver på låtarna på skivan. Jag sa att jag skulle till sing/songwriter festival i gävle och hon skrev vi ses på min skiva. I gävle några veckor senare kom hon faktiskt ihåg mig och efter det har jag sett henne ytterligare tre gånger. det ska bli sex gånger sammanlagt. jag har aldrig sett henne så ledsen som på hultsfred. jag blev lite lugnad när det stod i nån tidning att hon varit nervös för att spela på¨en så stor scen, vad heter den, den näst största scenen? Anna passar bättre på mindre scener, som prisma i västerås. det var den bästa spelningen jag sett henne på.
jag missade henne när hon spelade i Forsmark, på borggården. det går lixom inte. jag har gått på den där skolan i två år och sommaren efter att jag tar studenten kommer hon dit och spelar på borggården till herrgården. några veckor tidigare hade vi våran avslutningsbal där. det bor kanske max 100 personer i forsmark. jag var på peace and love istället. jag såg anna spela där på fredagen? på lördagen spelade hon i forsmark.
anna var på kent också. anna och killarna i kent. bara piano och anna. den nya låten är bra.
Det kom sig så att vi såg Anna Ternheim igen, längst fram på Prisma i västerås, igen. Hon singerade mina grejer och vi pratade lite. Öh, jag pratade. jag sa att jag nästan hade blivit besviken när jag hörde skivan, eftersom jag jämförde med hur hon lät live. Jag försökte förklara att det lät instängt och tämjd på skivan och jag tror hon förstod, eftersom hon sa att hennes röst sjönk några oktaver på låtarna på skivan. Jag sa att jag skulle till sing/songwriter festival i gävle och hon skrev vi ses på min skiva. I gävle några veckor senare kom hon faktiskt ihåg mig och efter det har jag sett henne ytterligare tre gånger. det ska bli sex gånger sammanlagt. jag har aldrig sett henne så ledsen som på hultsfred. jag blev lite lugnad när det stod i nån tidning att hon varit nervös för att spela på¨en så stor scen, vad heter den, den näst största scenen? Anna passar bättre på mindre scener, som prisma i västerås. det var den bästa spelningen jag sett henne på.
jag missade henne när hon spelade i Forsmark, på borggården. det går lixom inte. jag har gått på den där skolan i två år och sommaren efter att jag tar studenten kommer hon dit och spelar på borggården till herrgården. några veckor tidigare hade vi våran avslutningsbal där. det bor kanske max 100 personer i forsmark. jag var på peace and love istället. jag såg anna spela där på fredagen? på lördagen spelade hon i forsmark.
anna var på kent också. anna och killarna i kent. bara piano och anna. den nya låten är bra.
Tell me lies, tell me sweet little lies, tell me, tell me, tell me.
Kommentarer
Trackback
