En vanlig dag på jobbet
Hallå, lars, min bror. vet du varför jag inte varit på internet? jag har ju varit på opera. du skulle sett. få gå in genom bakdörren, upp och kolla in alla detaljer, sen smyga in genom en liten dörr och avvakta för lediga platser. för mig blev det åttonde raden, på högra sidan. det var premiär för FORZA av Verdi på Mannheims Theater. den röda mattan var 50 meter lång och man skådade bara män i kostym samt eleganta damer.
så kan det se ut en dag på jobbet helt enkelt, ja mitt jobb alltså. Eftersom pappan var ledig idag (båda föräldrarna spelar i symfonieorkestern) så kunde jag hänga med och glida in. kan jag göra alltid när nån av dem lediga förövrigt. mamman spelade, jag satt i publiken. i pausen gick vi till kantinen och där satt helt plötsligt alla skådespelarna och åt mat och babblade. helt klart en upplevelse i sig.
Musiken var också en upplevelse i sig i och med att jag numera väl känner mamman i familjen och mycket mer kunde leva mig in hur det. de där ibland omänskligt vackra ljuden en symfoniorkester kan framkalla var i grund och botten högst mänskliga, det lovar jag. jag vet precis hur jobbigt hon tycker det är och vad hon tyckr är roligt och hur pinsamt det är att spela en ton fel även fast publiken aldrig märker det, men det gör kollegorna, ja de andra i orkstern.
Det var i fredags det.
I lördags var jag och barnen med när pappan spelade i heilige geistkyrkan (samma som vi var upp i kyrktornet med när vi var här med skolan). de spelade de fyra årstiderna av Vivaldi, tillsammans med en internationellt erkänd violinist. jag hade hört många av stycken men aldrig hela tillsammans. det var en upplevesle utöver det vanliga och akustiken i den kyrkan var underbar. det var en av de finaste konserter jag varit på. om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp så är det vivaldis "de fyra årstiderna". på våren när småfåglarna sjunger, på sommaren med oväder och på hösten när löven faller olch på vintern när man kan höra hur kallt det är. det var överjordiskt vackert.
Nej, ord räcker inte till. jag har märkt det ofta på sistone. Inte för hur vackert det var och inte för hur tillfreds och glad jag känner mig efter alla fina mejl och tankar och telefonsamtal.
så kan det se ut en dag på jobbet helt enkelt, ja mitt jobb alltså. Eftersom pappan var ledig idag (båda föräldrarna spelar i symfonieorkestern) så kunde jag hänga med och glida in. kan jag göra alltid när nån av dem lediga förövrigt. mamman spelade, jag satt i publiken. i pausen gick vi till kantinen och där satt helt plötsligt alla skådespelarna och åt mat och babblade. helt klart en upplevelse i sig.
Musiken var också en upplevelse i sig i och med att jag numera väl känner mamman i familjen och mycket mer kunde leva mig in hur det. de där ibland omänskligt vackra ljuden en symfoniorkester kan framkalla var i grund och botten högst mänskliga, det lovar jag. jag vet precis hur jobbigt hon tycker det är och vad hon tyckr är roligt och hur pinsamt det är att spela en ton fel även fast publiken aldrig märker det, men det gör kollegorna, ja de andra i orkstern.
Det var i fredags det.
I lördags var jag och barnen med när pappan spelade i heilige geistkyrkan (samma som vi var upp i kyrktornet med när vi var här med skolan). de spelade de fyra årstiderna av Vivaldi, tillsammans med en internationellt erkänd violinist. jag hade hört många av stycken men aldrig hela tillsammans. det var en upplevesle utöver det vanliga och akustiken i den kyrkan var underbar. det var en av de finaste konserter jag varit på. om någon undrar vad jag önskar mig i julklapp så är det vivaldis "de fyra årstiderna". på våren när småfåglarna sjunger, på sommaren med oväder och på hösten när löven faller olch på vintern när man kan höra hur kallt det är. det var överjordiskt vackert.
Nej, ord räcker inte till. jag har märkt det ofta på sistone. Inte för hur vackert det var och inte för hur tillfreds och glad jag känner mig efter alla fina mejl och tankar och telefonsamtal.
Kommentarer
Trackback
