är det mos eller magi?

man kan fly. jag flydde ofta från forsmark. flykt är ett för starkt ord, men det var ändå en paus från allt det där. först till musiken, inmurad bakom hörlurar. /ingen når mig, bara ord. du var verkligen tvungen att störa mig för att nå mig, sånt gör man ju inte så gärna./ flykt till uppsala, flykt till internet, till skogen och tysheten.
i mars var allt för mycket, en fredagskväll var det på tok för mycket, tidigt nästa morgon åkte jag, paljen och linda wesslén till uppsala, vidare till västerås. massa packning, vi skulle till spanien. lämpa av, äta mat (?) och åka buss. vi såg alistair på en liten scen i ett sunkigt västerås, efter att förstrött lyssnat på det första bandet. jag träffade malin johansson kommer jag ihåf. just ja, vi såg ju bara förbanden till ett annat band, vad heter det nu? äsch, jag kommer väl på det sen. de är större än vad jag trodde då.
halvt bortdomnad satt jag och funderade på när bussen tillbaka till uppsala gick. det var vinter och svinkallt och vi skulle gå igenom halva stan och hade väskorna inne på stationen. nästa band som entrar scenen märker jag inte ens men helt plötsligt är jag mitt inne i musiken, som smög sig på alldeles stilla och fortsatte in i hela mig. Det var ren och skär njutning, jag vet inte hur jag ska säga det.
postrock.
immanu él
stråken och elgittaren
ljuset


det uppfyllde mig. vi åkte hem. uppsala var svinkallt, jag tror linda frös hela natten sen. vi fick inte ut våra väskor från centralstationen. en hel buss med elever på väg mot spanien fick vänta på oss tills centralstationen öppnade. vi åkte till spanien och paljen åkte till forsmark. immanu él spelar i västerås igen och jag är i tyskland. i spanien var det så varmt som maj är i sverige. vi åkte från 16 minusgrader till sommar. jag kom hem en torsdagsnatt och drack champagne och åt pommes med lars, paljen och bonnie. klockan var fyra och jag fyllde nitton. tårta med mjukisbananer och sen åkte vi till gävle. jag emma linda biffen juppe och paljen. vad var bra? att jag, paljen och en tillkommen malin tillbringade fredag och lördag kväll i gävle konserthus. sing/songwriter festival. elin sigvardsson live. det var nog en "äntligen känsla". gud vad jag hade lyssnat på henne det sista året i forsmark. ' nej, men gråter du?' malin frågade mig. vi satt längst fram och allt var så nära och det släppte väl en smula. jag var omedveten om hur mycket jag lyssnat på låtarna i samband med allt som var för ett år sedan.
'nej, men gråter du?' sa malin till maja. ' ja,' sa hon och kanske log hon.
(sen levde dom lyckliga i alla sin dagar och var aldrig mer med om att det hände dom något hemskt.)