är det mos eller magi?

jag har alltid jeans. det börjar märkas kan jag lova. fick lämna tre par hemma i sverige efter att jag insett att det inte är värt att ta med sönderslitna jeans. (dom har ramlat sönder ) så med till tyskland fick bara fyra par följa med, det var ett urval som hette duga kan jag lova. jag älskar mina kläder och har en personlig relation med dem, och så går jeansen sönder. de jag har på mig nu upptäckte jag idag att de är på upphällning. de har redan en trasig bakficka men vad gör det. pappa och jag köpte dem för evigheter sen. ett par beige-blå stuprörsjeans från diesel. de har säkert hållt i 4 år, och kommer svika mig nu när jag behöver dem som mest. mina levisjeans från förra sommaren har också en trasig bakfick men dom kommer väl hålla. jag tycker inte om att jag jag kanske måste köpa nya jeans för jag tycker om mina gamla. fan, fan, fan. vad ska jag ta mig till, tyska jeans. blä. fast i hm i heidelberg är värsta hippt och har en hel avdelning med soffor och speglar bara för jeans. men jag måste älska mina nya jeans och jag faller inte lätt. such a big problem. ge mig ett par bekväma brallor bara.

(Fast! mina svarta levis som jag helt och hållet levde med i våras har jag med mig, dock med en trasig dragkedja (jag och mamma lagade dem med en tryckknapp) men ändå. jag ska prova ikväll. In joy and sorrow, my homes in your arms, beloved jeans.)