Ragnar Strömberg i min hjärna

Winnerbäck. Nej jag är inte ett tokgammalt fans sen 10 år tillbaka då han spelade med snoddas, 95 när vita mössor föll. Jag uppskattar honom ändå. Jag har fallit (funderat hela eftermiddagen om det där är korrekt svensk grammatik) med honom. Tagit mig upp nånstanns, förbi, bort. Kom ihåg mig då. Jag vill ha fria vägar ut, rock'n'roll i mina bröst, blues i mina lår, poesi i mina sår, gå hem med dig, gå ut, hänga längst in i baren under vintern, se häggen slå ut. Bara vara med dig på andra sidan jorden, få tid till inget alls.

Mattias alkberg sjunger om ragnar i hans hjärna. jag har hjärnan full av lars winnerbäcks sociologi, frågor värda att fundera på.
Är det så här det är att vara fri?

Hon hade tappat allt igen, varenda mening, varje hopp
Hennes utsikt var en botten, hennes drömmar var en flopp
Men ändå, där vi gick, hon skratta till och prata' på och höll sig vaken

Hon sa: "Nu har jag rensat ur, nu spelar ingenting nån roll
Nu kan det blåsa vart det vill, för nu är allt tillbaks på noll
Och här kan allting börja om, nu kan jag se vad jag förträngt
Nu ska jag passa mig för dom, som aldrig gjort som dom har tänkt
För jag vill aldrig bli en sån, så har jag lärt mig det igen
Det kanske passar nån, men inte mig och inte än"

Hon sa: "Jag säger vad jag vill, skit samma om nån skräms
om det blir pinsamt för en del, så är det ändå dom som skäms
Jag har gjort fel ibland, jag vet, men ingen mening att ge opp
Jag tror det bor en liten hjälte i varenda liten flopp
Och jag vill hellre bli en sån, så har jag lärt mig det igen
för det finns nåt bra och stort i alla om och alla men"

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0