är det mos eller magi?

jag såg säkert jättedum ut när jag kom in på caféet och inte visste riktigt vart jag skulle, men konstaterade för mig själv att det måste vara dem vid det bordet. jag lyckades nog fråga hur det låg till på hyffsad tyska och ja, och var det jag som var maja. ganska lättad satte jag mig ner.

en tjej frågade mig lite om sverige, hon brukar själv vara där varje sommar, i dalarna. det är ju så nära hem. Julia hette hon. Jag vet vad alla heter men inte vilka det är. Julia, Julius, Eva, Christoffer och en sista lyckades jag koppla ihop namn med person på. alla verkade skysta och avslappnade och smarta och trevliga och duktiga. jag vet inte vad jag hade trott egentligen, men de var nog mer profesionella än vad jag trott.

det var annars ganska mycket för mig. jag tror att jag fattade vad de sa mestadels, men jag lyssnade i det stora hela bara. när vi kom till planeringen för decembernummret så frågade julian mig om jag skulle vilja skriva nått då, och jag sa som jag tänkt ut, att det var bäst att de sa vad som skulle kunna vara intressant så skulle jag skriva. vi kom fram till att jag skulle skriva om hur det komma från sverige till tyskland, invandrare alltså, och jämföra det med att komma från öst. de ville egentligen ha tema "invadrningspolitik" för decembernumret men den blonda killen sa att det kunde bli för mycket politik. egentligen verkade alla tycka att det var okej, men de beräknar att sälja upp emot 300 nummer av tidningarna. Temat blev "ausgehen in heidelberg" och jag tror inte att min artikel passar jättebra ihop. det känns djävligt svårt att få ihop något bra men jag har nästan en månad på mig. iofs ska det förstg vara en bra idé och sen översättas till tyska men det ska nog gå bra.

och julia då, ja det var en grej för sig. vi cyklade hem tillsammans och pratade om vart hon varit i sverige. ett ställe utanför fagersta (11 km hemifrån) aha och sen då. Nja, lesebo hette det. men hon tyckte det var så kul för jag påminde så om den äldsta tjejen i familjen de kände i sverige. hon var också 19 år. först då fattade jag att jag antagligen kände den där tjejen. Rydberg hette dom. Jag tänkte och plötsligt visste jag. Lova. Ja, så var det. Vi var nog lika paffa båda två. jag fattar det verkligen inte, hur världen kan vara så liten. Lova och jag gick i samma klass första året på gymnasiet. unglaublich! Julia åker dit varje sommar och förra året var hon och Lova på tågluff tillsammans. fy fasen vad roligt det kan vara!

jag är fascinerad.