Del ett av följetongen

Här följer en liten följetong på tre delar.

Följtetong del 1

 

-”Dar Eas Schack Aak Ah Lak, var vänlig att lyssna på mig! Jag har något viktigt att säga dig.” Flåsande kom den unge mannen inrusande i rummet och stirrade med vidöppna ögon sig omkring. Shejken satt alldeles stilla i sitt för nuvarande tomma harem och sörplade på kaffe.

-”Ahurm.. Ja. Mmm Humm. Jovars”. Från shejken hördes något som snarare lät som ett mummel. Man kunde inte veta om han var vid medvetande eller kanske mer troligt i en helt annan värld.

-”Snälla kära rara morbror, nu måste du vakna upp och höra på!” Den unge mannen var i det närmaste förtvivlad.

-”Vad nu! Har DET hänt något?” Shejken rycktes upp ur sina tankar och men verkade fortfarande svamla i mörkret efter sitt rätta jag.

Pojken var nu så gott som i upplösningstillstånd och irrade med blicken efter tjuvlyssnande spioner och nyfikna äldre damer. Plötsligt hördes trummor och virvlar och trumpeter och ljudet blev allt med intensivt. Någonting kom helt närmare för vart steg de tog.

-”Åhh neeeej, inte eftermiddagsorkestern just nu. Morbror, kan du blåsa av det eller åtminstone be dem gå och spela för hennes höghet eller för några tiggare eller kanske på marknaden för barnen eller vad som helst! ” Detta skulle snart ta knäcken på den unge mannen som helt tydligt var mycket angelägen att få framföra sitt budskap.

-” Åhå, som du vill, med lilla mamma får alltid huvudvärk av trumpeter och hon är redan så grinig idag. De får gå ut på gatan istället.” Med en fingerknäppning upphörde allt ljud och det enda de två ensamma kunde höra var ljudet av springande fötter. Senare kunde de avlägset höra hur eftermiddagsorkestern upptog sitt spelande ute på gatan. Shejken var helt plötsligt mycket mera vaken och verkade nu beredd att höra på.

-”Nu, låt höra vad du har på hjärtat.” Det var en mycket uppmärksam shejk som nu satt med öron på helspänn. Det var inte varje dag hans systerson tog sig tid att komma upp i palatset.

-”Hon vill bara ha dina pengar. Lova att tro mig, jag har hört det med egna öron idag nere på staden.” Den unge mannen utbrast detta näst intill förtvivlat och iaktog samtidigt hur meddelandet togs emot,

-”Mina pengar? Hertiginnan?” Shejken som förvirrad ut igen och man såg hur han försökte få allt att gå ihop. Nåja, gammal var han faktiskt inte, men tiden på palatset tråkade ut honom så fullständigt att han knappt visste vad han skulle ta sig till.

-”Precis. Förstår du vad jag säger? Du har pengar, hon vill ha dem. Du måste lämna landet, genast inatt.” Den unge mannen, tillika shejkens systerson verkade en aning lättad över att ha fått sitt budskap framfört. (Det kan också nämnas att hans mor försvunnit spårlöst för tre år sedan med en karavanförare. Hon hade varit en sådan pest för folket att man inte brytt sig om att leta. Dessutom kom karavanen tillbaka vartannat år så de fick sin dos av henne ändå. Hur som helst medförde detta ett löst och ledigt levende för den unge mannen som endast hade sin morbror att tillförtro sig till (vem hans far var visste ingen.)

-”Skulle hertiginnan vilja ha mina pengar? Ska jag lämna landet? Vad ska allt detta betyda?” Shejken (tidigt faderlös efter en våldsam elefantparad) verkade högst misstänksam och förutom hans tankeverksamhet var det knäpptyst i rummet. Vidare sa han plötsligt:

-”Jag förstår! Allt faller på plats. Hertiginnan vill bara ha mina pengar. Och hon är alltid så fasligt våldsam när hon blir arg. Nej, det vill jag verkligen inte utsätta mig för. Men lämna landet, kan vi bara helt enkelt ge henne besöksförbud?” Nu såg shejken högst bortkollrad ut men samtidigt på helspänn för att följa fortsättningen.

-”Men Morbror, du vet att det där aldrig kommer fungera. Och här i vårat land har vi inte ens fått igenom det där med elektroniska fotbojor tillsammans med besöksförbudet. Kan du förresten tänka dig hertiginnan med elektronisk fotboja?” Pojken såg nu mer nöjd ut när han började få in sin morbror på rätt spår. Utöver historian med hertiginnan var han otroligt sugen på ett äventyr i lite större skala. Han var trött på att ränna runt i stadens gränder utklädd till stadspojke och retas med vackra flickor. Hans plan var att få morbrodern på flykt (för hans eget bästa så klart. Hotade människor är tvungna att gömma sig och man hade verkligen anledning att vara rädd för hertiginnan.) och alltså själv följa med. Morbrodern var så förvirrad att han skulle behöva sin systerson.

Varför var haremet tomt?

Varför var shejken så förvirrad?

Vart skulle systersonen ta sin morbror?

Varför var det bara pengarna hertiginnan ville ha?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0